Hur mobilkameran ersatte hårborsten

Popfans har i alla tider imiterat sina idoler. Vilket medium de än förekommit i. På 80-talet mimande man framför spegeln med ett hopprep som mikrofon. På 00-talet dansade man på youtube med hela världen som åskådare.

Både afroamerikansk och jamaicansk musik har en lång historia av hits kopplade till specifika danser. Från Chubby Checkers ”The Twist” till Elephant Man och Ding Dongs populäraste dansgolvsflugor. Just därför var dessa musiktraditioner som gjorda för nätvideosidor.

Sista halvan av 00-talet spreds lokala fenomen som DJ Unk, GS Boyz eller någon annan video-one-hit-wonder från Sydstaterna snabbare än Usain Bolt. Ingen nådde längre än tonåriga mobilfilm- och ringsignalsentrepenören DeAndre Cortez Way, mer känd som Soulja Boy.

Genombrottssingeln ”Crank That (Soulja Boy)” har sålts i mer än 4 000 000 enheter vilket gör den till den tredje mest sålda digitala singeln någonsin efter Flo Rida och T-Pains ”Low” och Timbalands ”Apologize”. Lägg till att Soulja Boys egna officiella videos på youtube – fansens och alla andras imitationer borträknade – har mer än 100 miljoner visningar. Det gör ”Crank That” till en av årtiondets största singlar.

Medan artisters egenuppladdade musikvideos på nätet inte är något annat än en uppgraderad variant av vad MTV gjorde redan på 80-talet har det influensaliknande spridandet av privat inspelade hobbydanser vänt upp och ner på de mediala maktstrukturerna.

Tioåringarna som lekte Agnetha och Anni-Frid framför sovrumsspegeln med en hårborste i handen gjorde det för att de sett Abba på tv. När Tom Cruise imiterar en motorcykel på ett tv-jippo för Mission Impossible 3 gör han det för att tusentals fans dansat för varandras mobilkameror till Yung Joc.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg