Hur pirater och skivbolag förenades för att begrava popsingeln

– Du kommer att förstöra den här killens liv!

Jag minns fortfarande telefonsamtalet från den upprörda bossen på den lilla svenska dansmusiketiketten. Jag var mitt uppe i arbetet med ett reportage till mode- och populärkulturmagasinet Bon om dansmusikproducenter som stuvade om pophits utan lov för att sedan själva ge ut dem på skiva. Nu hade några av de inblandade fått kalla fötter och börjat oroa sig för eventuella repressalier om skivbolag och upphovsmän fick nys om att deras privatpressade vinylbootlegs sålt i tiotusentals exemplar med ganska god förtjänst.

Jag försökte lugna honom med att jag inte namngav personerna jag intervjuat. Men det hjälpte inte. Man pratade inte om de här skivsläppen, än mindre skrev om dem i en tidning som vid tillfället var ett av de mest uppmärksammade kulturmagasinen i landet.

Idag låter det förstås smått absurt men i början av det här årtiondet – innan Piratebay, Soulseek, hobbyremixer och gratisdistribuerade promo-MP3:or – var piratbearbetningar rätt känsliga saker.

Att poplåtar olovligen anpassas till dansgolven var inget nytt fenomen. Det hade existerat sedan klubbmusikens begynnelse. Skivbolagen lät det för det mesta passera utan ingripande för att det var god pr för både originalartister och piratproducenter.

Men det hade aldrig tidigare varit så enkelt som nu. Utvecklingen av digital studioteknik hade gjort att vinylbutikerna varje vecka svämmade över av piratpressade tolvor där någon tryckt ihop en brakhit från 80-talet med en aktuell klubbdänga och fått vad man kallade en mash-up.

De allra flesta av de här klipp-och-klistra-låtarna hade en kort livslängd och spelades ett par gånger för att sedan försvinna in någon gigantisk vinylhylla för gott. Men några skulle få betydligt längre levnadstid.

I slutet av 90-talet hade Londondiskjockeyn Erol Alkan förenat indierock, pop och dansmusik på stilbildande klubben Trash. Under pseudonymen Kurtis Rush började han 2002 släppa singlar där han bland annat parade ihop Missy Elliot med Metallica, The Cure och George Michael.

När han smackade ihop Kylie Minogues färska hit ”Can’t Get You Out of My Head” med New Orders klassiker ”Blue Monday” var det från början inte så mycket mer än ett väldigt lyckat äktenskap på dansgolvet. Men när låten började spridas allt längre utanför Trashs väggar för att till slut inkluderas både i Kylies egna liveshow och som bonusspår på hennes singel ”Love At First Sight” hände något annat.

Med ”Can’t Get Blue Monday Out of My Head” förenades inte bara kaxig underjord med en av världens största popstjärnor. När Erol Alkans piratmix adopterades av originalartisten själv och dennes skivbolag begravde man också den traditionella popsingeln för all framtid. Vad som var bootleg, remix eller original hade hädanefter helt förlorat sin betydelse. Den officiella versionen var helt enkelt den som flest människor lyssnade på.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg