City 15 oktober 2015

Hejdå-krönika: Den bästa kritik man kan få

”Det finns problem. Och så finns det riktiga problem”.

Det skrev en lokal krönikör häromdagen, och beklagade sig över en artikel som publicerats i City. Vår text handlade om småbarnsföräldrar i Malmö och Lund som ledsnat på att det är svårare att åka buss här än i Stockholm och Göteborg.

Krönikören menade att flyktingkrisen är ett riktigt problem, barnvagnar på buss är det inte.

Det är såklart svårt att gå i polemik med den rekordöppna dörren som krönikören slår in. Men samtidigt är kritiken ett av de finaste betygen vi på City kan få.

Under de nio åren som vår tidning funnits har vi satt en ära i att skriva om snackisar: sådant som folk pratar om i trängseln på 171:ans buss eller i kön till restaurang Vegegårdens lunchbuffé, (som för övrigt är himmelsk).
Vi har stått i diket intill motorvägsinfarten till Malmö norrifrån och räknat hur stor andel av förarna i morgonrusningen som färdas ensamma (över 90 procent). Vi har patrullerat Pildammsparken ihop med Väktaren, Malmös ende real life superhero.

Vi har testat vilka av Malmös nattklubbar man kan komma in på iklädd morgonrock (Izakaya koi nekade, på Etage var det bara att stiga på).

Vi har undersökt hur många gånger man kan åka Citytunneln mellan Triangeln och Hyllie utan att få biljetten viserad.

Och vi har placerat ut barnplånböcker fyllda med pengar och kontaktuppgifter på gatan i olika stadsdelar och undersökt vilka som återlämnats. På Malmös finaste adress på Bellevue tömde upphittaren plånboken på pengar innan hon ringde upp för att returnera – vi såg det från vårt gömställe.

Samtidigt har vi gett stort utrymme åt de ”riktiga problemen”.

För oss råder det inget motsatsförhållande, såklart. Vi rapporterar dagligen om människorna som flytt krig, förföljelse och fattigdom för att starta om sina liv här.

I drygt två år har Citys material publicerats på Sydsvenskan.se – och våra artiklar tillhör dem som lockar flest klick.

Nu läggs City ner. Vår ägares vision är att de drygt 166 000 personer som bläddrar i en City varje dag ska söka sig till hemsidan.

Förhoppningsvis kommer du även fortsättningsvis att hitta artiklar om både problem, och riktiga problem där.

City 25 september 2015

Jag har vänt ut och in på mig själv

Idag skriver jag på den här platsen för sista gången. City läggs snart ned och redan nästa fredag är jag någon annanstans. Det har varit fantastiskt kul att få skriva nöjeskrönikor här varje vecka sedan i februari. Det låter ju inte så länge, men varje text är ett nytt blankt blad, som ska utgå från ett nytt tema och fyllas med nya tankar. Och varje gång en utmaning. I formuleringskonst, i förmågan att stryka sina darlings, i ödmjukhet inför andras synpunkter, i att hitta en röd tråd…

Nästan alltid har texterna inletts med några trevande meningar i min telefon, på bussen på väg till eller från jobbet. Ett utkast om amerikaners syn på svenskars inflytande i världen slutade som en krönika om hur satir kan få oss att få upp ögonen för det vi helst blundar för (utgångspunkten var samma tv-serie men vinkeln förändrades med flyktingkatastrofen).

”Jag skriver och skriver och till slut blir det något som är bra nog” berättade artisten Jonathan Johansson om sitt textförfattande när jag intervjuade honom i våras. Och det är ju enda sättet, ”to achieve true greatness” som det skulle ha formulerats i en känslosvallande Hollywoodscen.

Vissa krönikor har jag varit mer nöjd med. Som när jag lyckades formulera min kärlek till Malmö på ett sätt som skapade igenkänning och berörde andra. Eller när jag äntligen fick ur mig allt jag ville säga till Jens Lekman på en offentlig plattform… Många måndagar har jag tänkt: den här veckan blir det inget. Men något har det alltid blivit. Eftersom jag både bävar och ser fram emot utmaningen. Och har svårt att låta bli.

Vill du fortsätta att läsa mina alster i fortsättningen och bor i Lund ska du hålla utkik efter tidningen Hallå! som kommer att dimpa ner i din brevlåda på torsdagar precis som City har gjort. Men tills dess: fortsätt att läsa City, denna kaxiga, roliga, mänskliga tidning som alltid kommer att ha en särskild plats i hjärtat hos oss som har fått förmånen att jobba med den.

City 21 september 2015 • Uppdaterad 18 september 2015

Om hur man går vidare

For sale, baby shoes, never worn.

Jag tänker på sexords-novellen av Ernest Hemingway när jag cyklar hem från Anna och Niclas. För fyra månader sedan var de fullt förberedda att inleda sitt nya liv som småbarnsföräldrar. Annas graviditet var fullgången och allt var fixat: spjälsängen, barnkläderna, vagnen.
(mer…)

Läs mer

City 14 september 2015 • Uppdaterad 11 september 2015

Vi sysslar inte med hjärntvätt

Det finns en bubbla av människor i Sverige som aldrig läser en dagstidning. För att få reda på vad som händer söker de istället information på internetsidor som drivs av likasinnade.

(mer…)

Läs mer

City 11 september 2015

Livet förändrades – men klubben stod kvar

Vi blev ett par på Babel och sen bodde vi på samma gård som klubben. På fredag- och lördagskvällar när vi släckte i vardagsrummet vid 23 – trötta småbarnsföräldrar på väg att somna framför filmen – hade det rödlila blinkande ljuset i lokalen mittemot precis satts igång.

Då kändes det som att vi levde i en storstad. Och häftigt att möjligheten att bara glida ner dit en liten stund – ta en öl, snacka lite, dansa lite – faktiskt fanns. Vi gjorde aldrig det. Men när våra bebisar sov middag på balkongen dagen efter blev vi påminda om ställets existens igen, genom den flera minuter långa glasflasktömningen på gården.

I helgen firar Malmös klubbkyrka sju år med sitt nya namn Babel. Vi gifte oss inte där, men kunde nästan lika gärna ha gjort – med tanke på att det ett tag kändes som att hela livet utspelade sig i kvarteret kring Spångatan.

Vi hade vår första dejt på min blivande makes balkong, samma plats där våra kommande barn skulle vakna när Babel körde soundcheck på eftermiddagarna. Där jag stått och köat på trottoaren för att komma in på klubbkvällar – finklädd, småberusad – stod nya yngre förmågor, medan jag försökte krångla mig förbi med barnvagn och Konsum-kassar.

Livet förändrades men kvarteret var detsamma. Klubbkyrkan blev en symbol för det gamla livet, det som var både svårare och lättare.

Jag har köat minst lika mycket till andra ställen, till gamla Inkonst, Debaser, Smålands och Mejeriet, i för tunn jacka och blöta skor. Och jag saknar det inte särskilt. Men jag gillade att ha det där rosalila ljuset på gården som en påminnelse om klubblivet. Och jag önskar dig som ska gå ut och dansa i helgen en härligt svettig och euforisk kväll.

City 11 september 2015

Nöjespanelen om cosplay, nörderi och helgens bästa nöjen

Krögaren Martin Axén och programledaren och konstnären Kakan Hermansson är veckans nöjespanel.
I helgen lockar serie- och spelmässan Comic Con tusentals nördar till Malmö. Vad är du mest nördig i?

Martin: Jag kan väldigt mycket om öl, pubar och ölstugor i Prag. Så mycket att jag ibland måste låtsas att jag vet mindre än vad jag gör. Det är vansinne, men ett underbart sådant.

Kakan: Utan tvekan feminism och hudvård, det första har jag odlat intresse för sen tonåren men hudvården har kommit nu på senare år. Vägen till periodiska systemet gick genom syror i nattkrämer, skrubbar och serum. Är totalt chockad över att just detta blev min grej men älskar det.

 

2. Om du var tvungen att cosplaya – vilken karaktär skulle du vara?

Martin: Om Rosa Pantern-dräkten redan är upptagen så kör jag lätt Soldaten Svejk. Då kan jag ju sitta på en ölstuga i Prag!

Kakan: En dag skulle jag vilja vara Samantha i SATC, en dag Moesha. Skulle säkert vara kul att vara Batman en stund också, sätt på mig ett par goa mjukisbyxor och jag cosplayar Andrea Dworkin utan tvekan. Sen skulle jag vilja vara Queen Latifah på 90-talet. Tack.

 

3. Babel firar 7 år i helgen. Vilket är ditt starkaste minne därifrån?

Martin: En konsert med Sebastian Tellier 2008, den var fantastisk!

Kakan: Jag har några ganska färska minnen, min syster Kikkis 30-årsfest i augusti och Mwuanas fantastiska men korta spelning i juli. När jag var konferencier på Nöjesguidens prisutdelning, det var kul, speciellt när GNUCCI och Tres Bien vann!

 

4. Vad ska man inte missa den här helgen?

Martin: Grands klubb fyller 1 år idag den 11 september. Det blir klubbkavalkad med alla klubbarrangörer samt konserter med Swing Tarturo och Future Punx. Jag hoppas på en fantastisk afton! Skördefest i Folkets Park på lördag är ett hett tips också!

Kakan: Ingen aning. Jag är på Palma och skriver en feministisk bok och kollar på katter.

City 7 september 2015

Siffror och ord med olika syfte

Folk på olika företag och verksamheter har slut på sommarlovet och det märks på alla pressmeddelanden som dimper ned på redaktionen.
(mer…)

Läs mer

City 4 september 2015 • Uppdaterad 7 september 2015

Satiren som träffar rakt i hjärtat

Mitt i morgonrusningen står ett tåg mellan Woodstock och New York stilla på grund av en olycka. Pendlarna skruvar irriterat på sig och några klagar högljutt. (mer…)

Läs mer

City 4 september 2015 • Uppdaterad 7 september 2015

Nöjespanelen om humorfesten och andra skrattpiller

Komikerna Petrina Solange Josefin Johansson är veckans nöjespanel i City. (mer…)

Läs mer

City 31 augusti 2015

Seriöst, hur tramsig får man vara?

Hur långt kommer man på en falukorv? Så var arbetsrubriken på ett reportage som City publicerade för en vecka sedan.
(mer…)

Läs mer

Cityarkivet