City 31 augusti 2015

Seriöst, hur tramsig får man vara?

Hur långt kommer man på en falukorv? Så var arbetsrubriken på ett reportage som City publicerade för en vecka sedan.

Jag tänker på hur idén till reportaget blev verklighet. Tänk dig att du sitter på din arbetsplats. Det är möte. Alla vet vad det betyder. Dricka kaffe. Ducka lite när chefen försöker lägga ut jobb. I bästa fall ha en lista med egna idéer att parera med. Sedan säger plötsligt din arbetskamrat: Jag tänkte kolla hur långt man kommer på en falukorv.

Hur reagerar du då som arbetskamrat? Säger du: Ja, fan vad kul! Tittar du ner i bordet? Kikar du ängsligt mot din chef? Eller börjar du fundera på vilken av dina idéer som är galen nog att kontra med? Och ur mitt perspektiv som chef: Hur man gör för att få folk att våga genomföra bra idéer?

Om vi ska ta City som mall. Vilket vi givetvis kan göra eftersom:

Vilken annan tidning har kartlagt Lund som pizzastad? Låtit lokala designerns göra klänningar till Lady Gagas ära? Eller haft en egen panel som testat allt från laxermedel till hur ont det gör när en MFF-spelare skjuter mot låren? Vilka andra reportrar har kartlagt kvällssolen på uteserveringar i Malmö och Lund? Eller grävt i hipster-problemet på Möllan? Eller följt en lokal superhjälte som lever för att stävja brottsligheten? Och skrivit om bengaler även ur supportrarnas perspektiv?

Så om vi ska ta City som mall så ska man för det första vara lagom många människor när man har möte, helst 5. Och sedan ska man inte bara prata idéer när det är möte utan med varandra hela tiden.

Förresten behöver det inte vara knäppa idéer alls. De kan vara hur seriösa som helst. City har avslöjat svarta hyreskontrakt i Herrgården, rett ut krångliga EU-regler för hotellstädare, skrivit om barnkidnappningar, uppmärksammat omänskliga arbetsvillkor på snabbmatskedjor och rockfestivaler, skrivit om falska säkerhetspoliser i Landskrona. Eller som sagt: Hur långt kommer man på en falukorv (texten handlade om hur mycket energi det går åt att producera olika matvaror omräknat i bilbränsle).

Sedan gäller det att säga: ”Ja, fan vad kul” och gärna: ”Jag vill också vara med!”, för det är ingen tävling och vi jobbar tillsammans, inte mot varandra.