City 4 september 2015 • Uppdaterad 7 september 2015

Satiren som träffar rakt i hjärtat

Mitt i morgonrusningen står ett tåg mellan Woodstock och New York stilla på grund av en olycka. Pendlarna skruvar irriterat på sig och några klagar högljutt.

En kvinna erbjuder mannen i sätet bredvid sin New York Times. Nej tack, säger han. Du har redan läst den på din ipad? frågar hon. Nej, jag vill inte läsa den, säger han. Du vill inte läsa om allt hemskt som händer i världen? undrar hon upprört. Nej, jag vill inte läsa om det för jag vet redan att det finns, säger han och fortsätter när hon protesterar: Kommer du att göra något åt situationen i Syrien efter att du har läst om den? Eller ska du bara läsa om den och berätta för dina vänner att du har läst om den?

Detta är en ungefärligt återgiven scen i ”Happyish”, en fantastiskt rolig samtidssatir-tv-serie med Steve Coogan som desillusionerad kreativ chef på en reklambyrå.

Det finns väldigt många guldkorn i den här HBO-produktionen som tyvärr bara verkar få en säsong. Som de irriterande svenska reklamkillarna Gottfrid och Gustaf som rekryteras till byrån för att liva upp stället, samtidigt som anställda ska sägas upp. För att skapa lite lattjolajban-stämning fixar de en lustig rutschkana mellan två våningar och gör om Coogans kontor till ett plottrigt inspirationsrum.

Men just scenen på tåget är den som har fastnat i mig. Eftersom den sätter fingret på något som verkligen skaver i mitt liv. Vilket ju är det som humor och satir gör bäst – skakar om oss precis efter eller mitt i skrattet. Det är bland annat den förmågan som gör Jonas Gardell, Jon Stewart och tv-serien Simpsons så bra. Sedan är det upp till oss själva vad vi ska göra av de insikter vi får när fnisset har lagt sig.

Jag hoppas att helgens skrattfest i Lund bjuder på mycket av den här typen av humor. Världen behöver den.