City 11 september 2015

Livet förändrades – men klubben stod kvar

Vi blev ett par på Babel och sen bodde vi på samma gård som klubben. På fredag- och lördagskvällar när vi släckte i vardagsrummet vid 23 – trötta småbarnsföräldrar på väg att somna framför filmen – hade det rödlila blinkande ljuset i lokalen mittemot precis satts igång.

Då kändes det som att vi levde i en storstad. Och häftigt att möjligheten att bara glida ner dit en liten stund – ta en öl, snacka lite, dansa lite – faktiskt fanns. Vi gjorde aldrig det. Men när våra bebisar sov middag på balkongen dagen efter blev vi påminda om ställets existens igen, genom den flera minuter långa glasflasktömningen på gården.

I helgen firar Malmös klubbkyrka sju år med sitt nya namn Babel. Vi gifte oss inte där, men kunde nästan lika gärna ha gjort – med tanke på att det ett tag kändes som att hela livet utspelade sig i kvarteret kring Spångatan.

Vi hade vår första dejt på min blivande makes balkong, samma plats där våra kommande barn skulle vakna när Babel körde soundcheck på eftermiddagarna. Där jag stått och köat på trottoaren för att komma in på klubbkvällar – finklädd, småberusad – stod nya yngre förmågor, medan jag försökte krångla mig förbi med barnvagn och Konsum-kassar.

Livet förändrades men kvarteret var detsamma. Klubbkyrkan blev en symbol för det gamla livet, det som var både svårare och lättare.

Jag har köat minst lika mycket till andra ställen, till gamla Inkonst, Debaser, Smålands och Mejeriet, i för tunn jacka och blöta skor. Och jag saknar det inte särskilt. Men jag gillade att ha det där rosalila ljuset på gården som en påminnelse om klubblivet. Och jag önskar dig som ska gå ut och dansa i helgen en härligt svettig och euforisk kväll.