City 25 september 2015

Jag har vänt ut och in på mig själv

Idag skriver jag på den här platsen för sista gången. City läggs snart ned och redan nästa fredag är jag någon annanstans. Det har varit fantastiskt kul att få skriva nöjeskrönikor här varje vecka sedan i februari. Det låter ju inte så länge, men varje text är ett nytt blankt blad, som ska utgå från ett nytt tema och fyllas med nya tankar. Och varje gång en utmaning. I formuleringskonst, i förmågan att stryka sina darlings, i ödmjukhet inför andras synpunkter, i att hitta en röd tråd…

Nästan alltid har texterna inletts med några trevande meningar i min telefon, på bussen på väg till eller från jobbet. Ett utkast om amerikaners syn på svenskars inflytande i världen slutade som en krönika om hur satir kan få oss att få upp ögonen för det vi helst blundar för (utgångspunkten var samma tv-serie men vinkeln förändrades med flyktingkatastrofen).

”Jag skriver och skriver och till slut blir det något som är bra nog” berättade artisten Jonathan Johansson om sitt textförfattande när jag intervjuade honom i våras. Och det är ju enda sättet, ”to achieve true greatness” som det skulle ha formulerats i en känslosvallande Hollywoodscen.

Vissa krönikor har jag varit mer nöjd med. Som när jag lyckades formulera min kärlek till Malmö på ett sätt som skapade igenkänning och berörde andra. Eller när jag äntligen fick ur mig allt jag ville säga till Jens Lekman på en offentlig plattform… Många måndagar har jag tänkt: den här veckan blir det inget. Men något har det alltid blivit. Eftersom jag både bävar och ser fram emot utmaningen. Och har svårt att låta bli.

Vill du fortsätta att läsa mina alster i fortsättningen och bor i Lund ska du hålla utkik efter tidningen Hallå! som kommer att dimpa ner i din brevlåda på torsdagar precis som City har gjort. Men tills dess: fortsätt att läsa City, denna kaxiga, roliga, mänskliga tidning som alltid kommer att ha en särskild plats i hjärtat hos oss som har fått förmånen att jobba med den.