Annons:
Insändare City 20 november 2014

Lokförare: Problemet som Trafikverket målar upp existerar inte

DEBATT: Jag har läst ditt svar min insändare, Eva Hast på Trafikverket. Att ni har trafiksäkerheten som nummer två, det har jag förstått under de 35 år jag kört tåg. Men det är första gången jag ser det så uttalat när du klart skriver att bekvämligheten för tågtrafikledningen vid störningar är viktigare än de resandes säkerhet i vardagen.

LÄS MER: ”Har ont i öronen – en månad efter tågtutan”

På spår ett och två ankommer aldrig några tåg söderifrån, på spår tre ett tåg var 30:e minut och på spår fyra ett tåg var 20:e (i rusningstrafik var tionde) minut. Om ett sådant tåg står i vägen för ett bakomvarande är det ju bara att föraren kör fram det en bit. Problemet du vill måla upp existerar inte.

Uppehållen ska planeras utifrån de resandes säkerhet och bekvämlighet var 3-4 minut, inte utifrån tågtrafiklednings bekvämlighet en gång i kvartalet. Obehaget för föraren vi den nuvarande trängseln är inget mot obehaget av att köra ihjäl någon. Tro mig, jag vet. Agera så vi i vart fall slipper göra det i Hyllie.

Jim Hansson

Lokförare på Pågatågen

Insändare City 3 november 2014

Trafikverket: Säkerheten vid störningar väger tyngst

DEBATTSVAR: Först och främst: tack Jim Hansson för ditt engagemang. Vi ber om ursäkt för att du inte blivit tillräckligt bra bemött tidigare. Förhoppningsvis kan följande rader bringa klarhet:

Vid stationen i Hyllie stannar tågen med 3-4 minuters mellanrum. För att vi på Trafikverket ska kunna hantera oplanerade störningar i trafiken – till exempel ett tillfälligt stopp in mot Malmö – måste tågen norrut stanna vid perrongens norra del. Annars får nästa tåg inte plats bakom.

LÄS MER: ”Har ont i öronen – en månad efter tågtutan.”

Att tågen stannar vid den norra delen innebär att det ibland blir trångt på plattformen. En del personer tänker då inte på att undvika att komma för nära plattformskanten, vilket helt förståeligt kan upplevas som skrämmande för lokföraren. Det innebär också att resenärerna får längre väg att gå in till stationen.

Ur de två synvinklarna är inte stoppställena optimala. Men vi på Trafikverket anser att vi måste låta säkerheten vid störningar väga tyngre.

EVA HAST, TRAFIKVERKET

Insändare City 1 november 2014

Lokförare: Trafikverket, agera innan någon blir ihjälkörd

DEBATT: Jag läste artiklarna i tisdagens tidning om tågets tutande i Hyllie och folks nonchalans vid spåren i allmänhet. Jag kunde direkt säga att jag inte är ett dugg förvånad att det var exakt just där det hände.

Stationen i Hyllie är byggd för att tågen ska stanna vid den södra delen av plattformen. Det är där trappor, rulltrappor, hissar och gott om plats finns. Men Trafikverket envisas med att vi ska stanna norrgående tåg vid den norra delen.

LÄS MER: ”Har ont i öronen – en månad efter tågtutan.”

Den plats folk då kommer till är väldigt trång på grund av en stor servicebyggnad som står där. Det blir trängsel och vid publika arrangemang i Hyllie helt smockat och omöjligt att ta sig fram. Folk hamnar nära plattformskanten och det var precis där händelsen i artikeln inträffade.

Jag har i skrivelse både till Skånetrafiken och, via min arbetsgivare Arriva, till Trafikverket påpekat att stoppen måste flyttas till rätt del innan någon faller ner i spåret framför ett tåg. Skånetrafiken har jag inte hört ett ljud ifrån och Trafikverket har svarat att man inte tänker ändra på något.

Att Trafikverket inte tänker rätta till något är jag tyvärr alldeles för van vid efter snart 35 år bakom spakarna.En mer ointresserad och prestigebunden aktör får man leta efter. Att deras ickeagerande dessutom är cyniskt mot folk som har svårt att ta sig fram, och som nu måste förflytta sig 200 meter i onödan spär på Trafikverkets skuld. Trafikverket, agera nu innan någon blir ihjälkörd! Och jag ber också min arbetsgivare Arriva att stöta på Trafikverket för en förändring.

Jim Hansson, lokförare på Pågatågen

Insändare City 17 september 2014

”Lägg inte ner Barn till ensamma mammor”

INSÄNDARE. Med anledning av artikeln ”Hjälp till ensamma mammor kan stoppas” den 2:a september 2014:

Den senaste tiden har man i tidningarna kunnat läsa om Fryshusets projekt ”Barn till ensamma mammor”, och hur det hotas av nedläggning på grund av att Allmänna arvsfondens bidrag tar slut. Detta gör mig inte bara arg, utan också, främst, ledsen.

Jag har, sedan början av detta året, varit verksam som volontär hos ”Barn till ensamma mammor”. Jag vet hur stort behovet är. Inte bara för att jag arbetar där, utan också för att jag själv vet hur det är att växa upp med en ensamstående mamma.

Min mamma var konstant sjuk, och sjukpenningen räckte inte långt. Det var ofta som vi satt utan vare sig mat eller pengar när det var en vecka kvar till utbetalning. Ibland kunde jag höra min mamma sitta inlåst på toaletten och gråta, utmattad av att behöva ta hand om mig ensam och av att inte kunna betala räkningar eller köpa mat. Hon dog när jag var i tonåren.

Hade min mamma haft en grupp som ”Barn till ensamma mammor” hade det kanske inte räddat livet på henne, men det hade underlättat stort. Inte bara ekonomiskt utan, kanske ännu viktigare, genom att ge henne social gemenskap och chansen att umgås med andra mammor i samma situation.

Varje torsdagsträff väller det in ett gäng förväntansfulla och superhärliga barn till Fryshuset, med sina mammor efter sig. Jag har utvecklat ett nära band till de här barnen, och jag hoppas att jag varit en positiv förebild. Både mammorna och barnen är ett härligt gäng personer som verkligen förtjänar att ha det bra, och det gör mig ont att tänka på att den möjlighet som ”Barn till ensamma mammor” är för dem snart kan komma att tas ifrån dem.

Jag har själv varit med om hur en mammas oro och ångest lättats genom att gruppen har kunnat gå in och ge matkassar och kläder, tack vare fantastiska givare.

En namninsamling cirkulerar, och har i skrivande stund 232 underskrifter. Det räcker inte. Det vore uppriktigt sagt en skam om verksamheten lades ner. Hur kan vi säga att vi bor i ett modernt land när de mest grundläggande behoven inte uppfylls för barnen, vår viktigaste tillgång? Det är i tider som dessa som jag skäms för hur vissa barn och föräldrar faktiskt har det i vårt så kallade upplysta land.

Så Malmö Stad, kom igen. Låt inte detta hända.

CHRISTOFFER LARSSON

Cityarkivet