Söndag 9/9
Tala om för gästerna vad som gäller
Jag är en sådan där person som blir grinig, orolig och irriterad om mina matrutiner rubbas alltför mycket. Andra människor tycks kunna skippa måltider eller äta lunch klockan två utan några större problem, men det funkar inte för mig. Om jag inte får någon lunch och klockan börjar närma sig två kan jag bli ledsen och gråtig på riktigt. Jag kan inte ens äta på stående fot. Jag vill sitta ner och äta. Eller, låt mig säga så här, jag kan, men det stressar mig mycket och känns fel i hela kroppen. Jag tror inte att kroppen tillgodogör sig näringen på samma sätt om det är för mycket stress runt en måltid.
Vissa typer av tillställningar gör mig nervös, med tanke på min känslighet för att äta på fel tider. Det gör mig ännu oroligare om barnen ska med på festen eller eventet. En gång blev jag bjuden på dop kl 12.00. Det stod inte ett ord i inbjudan om huruvida lunch skulle serveras eller om det skulle vara fika efteråt. Vi var på väg att ta en korv efter dopceremonin på väg till värdparets bostad när vi hörde det ryktas om att det skulle finnas korv till barnen. Det stod en stor kastrull på spisen med korvar när vi kom dit, men det var högst oklart om det var för vuxna eller inte. Jag kände inte att jag kunde ta någon, utan nöjde mig med kaffe och bullar. Då kände jag mig riktigt ovälkommen. Det händer med jämna mellanrum att barnen blir bjudna på kalas vid 13-tiden och det inte står något om mat och sen stressar jag för att få i dem en liten lunch bara för att efteråt upptäcka att det fanns pizza, pannkakor eller korv på kalaset.
Häromdagen var jag på ett event på Operaterassen i Stockholm. Först hölls ett innovationsseminarium med bl. a Google-chefen och Margot Wallström i panelen. Sen utlovades rätt och slätt ”mingel”. Jag räknade med ett litet glas bubbel och kanske nötter eller ett par snittar till detta. Jag hade tänkt stanna en halvtimme och prata lite och sen åka hem och äta middag med barnen. Men efter seminariet visas vi in i ett stort rum med en stor buffé med både kallt och varmt, ostar, surdegsbröd och ljuvliga efterrätter. Visserligen var det ståbord, men jag tror att det var fler än jag som ångrade att vi var tvungna att rusa därifrån tidigt. Och vilket slöseri av mat! Om man är ansvarig för ett event, vill man då inte att gästerna/deltagarna ska få ut maximalt av tillställningen?
Men den värsta sortens inbjudan är när man är bjuden till någon på privat fest kl 19.30 eller 20.00 en lördagskväll och det inte står något om middag på inbjudan. Det är pinsamt att behöva ringa upp och fråga hur det blir med maten. Ska man äta innan eller inte? Jag vill inte komma oäten om det bara bjuds på tilltugg, då är min kväll förstörd. Men jag vill definitivt inte komma mätt om det bjuds på middag. För mig är omtanken om gästen viktig. Jag talar alltid om vad som gäller för mina gäster. Om jag har stått i köket i fyra timmar och lagat mat, så vill ju jag att gästerna kommer hem till mig med god aptit om jag bjuder på middag. Om jag bjuder på tårta eller kakor, bjuder jag in klockan tre och kallar det för fika. Detta är common sense, tycker jag. Jag vet att Magdalena Ribbing skrivit om det här fenomenet i sina böcker, men det borde inte behövas. Både privatpersoner och arbetslivet missar ofta på den här enkla punkten.
Kicki Theander
Grundare av Middagsfrid
