Sockerfritt måndag-fredag

Jag är en person som gillar utmaningar och experiment. Efter min vegetariska månad känner jag att det nu är dags för något nytt. Att avstå socker måndag-fredag i minst en månad känns kanske inte som en särskilt stor ansträngning och borde ju vara självklar, men om jag tittar tillbaka på vad jag faktiskt stoppar i mig blir det en hel del sötsaker även till vardags. Det sker helt slentrianmässigt. Jag har inga större problem med vikten, men mina två kilo för mycket gör att byxorna börjar sitta tajt och det är inte bekvämt. Nya jeans vill jag inte gå ut och köpa. Dessutom blir sockret lätt ett beroende och en ovana som är svår att bryta, för att inte tala om hur dåligt det är för tänderna. Mycket av de lättillgängliga sockriga produkterna när man är på språng innehåller dessutom mängder med tillsatser, dåligt fett samt artificiella aromer. Vad dessa gör med våra kroppar vet vi alldeles för lite om, för att det ska kännas bra att äta dem.

Okej, så inget godis, ingen glass och inga kakor, bullar eller annat fikabröd måndag till och med fredag. Söta drycker är också uteslutet. Om det dimper ner varuprover på kontoret får någon annan prova dem eller också får det vänta till helgen. Imorgon ska jag på kurs och då serveras det ju alltid något sött, men det får bli nej tack. Dagen efter reser jag till Göteborg och Borås och tågresor är ofta en fallgrop för mig. En lyxig stund på tåget kräver liksom ”a little treat”. Men jag ska förbereda mig inför suget som kan uppstå och ha en påse nötter och några torkade fikon i väskan, kanske en apelsin. Det händer också att någon bakar en kaka till fredagsfikat och det kan bli tufft att avstå, men nu har jag bestämt mig.

För att undvika att slentrianmässigt äta socker tror jag att man måste bestämma sig. Fokusera på fördelarna att låta bli socker. Se till att vara förberedd på att sockersug kan uppstå. Ät en stadig lunch som du står dig på hela eftermiddagen. Ha något slags godkänt litet mellanmål till hands om du får en trötthetsdipp på eftermiddagen. Nötter är praktiskt att ha med sig. Keso passar bra om du är hungrig på eftermiddagen. Ring en kompis eller ta en promenad för att bryta tanken på att äta något sött. Vad säger du, hänger du på?

Kicki Theander

Grundare av Middagsfrid

Att laga mat till många

Det är stor skillnad mellan att laga mat till många eller bara sin egen familj. Helt plötsligt räcker inte kokkärlen till och man märker snabbt att det kan ta nästan dubbelt så lång tid. Det gäller att hitta recept med ”stordriftsfördelar”. Här kommer några av mina tips:

Mat som sköter sig själv i ugnen är optimalt när man är många. Olika sorters stek, t.ex. lammstek går alltid hem och du får ett perfekt resultat om du använder stektermometer. En stor lammstek på 3,5-4 kg räcker gott och väl till 8-10 personer. Eller köp två stycken på 2 kg vardera. Stekarna tar ca fem minuter att förbereda. En favorit är att mortla upp rosmarin, havssalt och vitlök och sen tillsätta lite olivolja och citron. Sen gör jag en lång ”tunnel” längs benet där jag proppar in blandningen. Man kan också göra små fickor runt om i köttet och peta in örtblandningen.

En annan sköta-sig-själv-rätt är laxfilé. Köp en hel sida och ugnsstek i ca 30 min. Det räcker till 8 personer och tar bara 10 minuter längre än att laga till fyra. Du får tid över att koncentrera dig på tillbehören.

Köttgryta kan förberedas med gott resultat, även om det tar lite tid att göra den. Se till att du har en gryta som är stor nog.

Något av tillbehören kan vara rumstempererade. Då har du god tid på dig att förbereda dem och behöver inte ha så många sista-minuten-moment. Det går utmärkt att göra en sallad på lätt kokta avsvalnade haricots verts, broccoli och sparris. Till skillnad från en sallad på salladsblad kan du hälla på dressing långt i förväg utan att den säckar ihop. Dessutom är det mycket matigare. Kokta kalla rödbetor med smulad fetaost över är ett annat exempel på tillbehör som kan göras i förväg. Grynsallader med grönsaker, nötter, torkad frukt och ev. ost i, är goda rumstempererade.

Se också till att inte planera in både huvudnummer och tillbehör i ugnen om du bara har en ugn. Ris och gryn tar mindre plats och kräver mycket mindre arbete än t.ex. potatis.

Mousse är en bra efterrätt när du lagar till många. Här på sajten kan du t.ex. hitta vit chokladmousse med kaffesmak som är riktigt enkel och bara kräver fyra ingredienser.  Det receptet kan lätt fyrdubblas utan att det särskilt mycket längre tid att laga det.

Sammanfattningsvis, det handlar både om att hitta rätter som kan förberedas men också om att hitta mat som inte tar så stor plats. Tänk igenom din meny och vad som passar just ditt schema och ditt kök. Lycka till!

Kicki Theander

Grundare av Middagsfrid

Kan sänkt restaurangmoms slå mot folkhälsan?

Den 1 januari i år sänktes momsen på restaurang- och cateringtjänster från 25% till 12%. Syftet är att göra det lättare för framförallt unga människor att få jobb. Restaurangbranschen sysselsätter många yngre arbetstagare. Färsk statistik visar nu att restaurangbesöken har ökat som en följd av det. Eftersom detta även inkluderar snabbmatsrestauranger, tror jag att detta kan påverka vår hälsa negativt.

Den som äter mycket på restaurang kommer att få i sig sämre mat än om han/hon lagar maten hemma. Det vågar jag påstå. Även om det är lite bättre restauranger, blir konsekvensen sannolikt att den flitige restaurangbesökaren får i sig för mycket salt, för lite grönsaker och fibrer och för mycket snabba kolhydrater. Dessutom har man ingen möjlighet att välja vilken typ av kött man äter. Det är ofta utländskt kött. När jag frågar varifrån köttet kommer vet de som serverar oftast inte svaret. Svar som jag har fått är dock att fläsket är danskt och nötköttet tyskt eller amerikanskt. Även om svensk grisuppfödning har förbättringsområden, ligger vi långt före Danmark. Vi har mycket strängare regler för hur antibiotika får användas inom djurproduktion i Sverige jämfört med USA. Många väljer svenskt i butiken, men vi tycks mindre intresserade när vi sitter på restaurang eftersom vi inte vill vara besvärliga. Det är stort fokus på proteinet och såsen på restaurang. Grönsakerna är ofta bara garnityr. Jag tror att den sänkta restaurangmomsen kan få hälsokonsekvenser.

Med risk för att låta tjatig, den bästa maten är den du lagar själv hemma! Då kan du fylla halva tallriken med grönsaker, hålla dig till främst färskvaror och undvika E-nummer. På restaurang blir det aldrig lika bra. Gott, ja, men nyttigt? Nej, oftast inte.

Kicki Theander,

Grundare av Middagsfrid

Utbudet av vegetariskt uruselt

Sedan jag avslutade min vegetariska månad har jag blivit mycket mer benägen att välja vegetariska alternativ till både lunch och middag. Jag har kört Köttfri måndag i några år, men nu blir det nästan alltid vegetariskt till lunch när jag äter ute. När jag ska på konferens eller åka tåg beställer jag det vegetariska alternativet, eftersom jag då aldrig behöver oroa mig för vilken typ av kött jag får på tallriken. När jag själv lagar har jag ju möjlighet att själv välja mitt kött.

Det finns vegetarisk mat nästan överallt. Dock är alternativen väldigt få. Ofta finns bara en vegetarisk rätt på menyn och det är inte ens säkert att den står uppskriven på menyn. Man måste fråga om det särskilt. Jag kom just hem från en skidvecka i Sälen och kom där över en hel del vegetariskt. Det blev t.ex. vegetarisk lasagne, rödbetsbiffar med ugnsrostade rotfrukter och ratatouille, falafel och het spenatsoppa. På något ställe kunde de dock bara erbjuda pannkakor med sylt och grädde och för mig duger inte det. Det är efterrätt. Då gick vi vidare istället. På restaurang Pontus! erbjuds vegetariskt, men när jag var där fanns rätten inte tryckt på menyn. I toppstugan på Hundfjället stod det att man skulle fråga i baren om man ville ha vegetariskt. På Torggallerians café vid Sälfjällstorget fanns ingenting vegetariskt. Jag förstår inte riktigt hur krögarna tänker. Vill de inte att man ska äta vegetariskt? Även om de har vegetarisk mat att erbjuda, verkar det ju som att de vill mörka det lite. Eller tar det utrymmesmässigt för mycket plats att skriva ut de rätterna? Borde inte alla som håller på med mat försöka uppmuntra till en minskad köttkonsumtion? Restaurangerna kan ju fortfarande ta betalt. Jag har full förståelse för att vegetarisk mat kostar lika mycket eller åtminstone nästan lika mycket som maträtter med kött eller fisk. Efter min vegetariska månad vet jag att det tar längre tid att laga vegetarisk mat. Grönsaker kräver i regel mer hackande och skalande.

För att summera; som vegetarian kan man inte vara kräsen om man vill kunna äta ute. Det blir till att ta det som finns eller laga själv. Jag hoppas att få se mer roliga vegetariska rätter på restaurangmenyerna framöver. Det skulle nog kunna locka allätarna att offra köttet ibland. Men det måste göras attraktivt och lättillgängligt. Varje gång jag besöker en restaurang frågar jag efter vegetariskt. Jag hoppas att det sänder en signal i alla fall. Vi måste äta mindre kött för att klara klimatkrisen.

Kicki Theander,

VD och grundare av Middagsfrid

Varför kan vi inte vänta?

Vi har vant oss vid att kunna köpa exakt vad vi vill, alltid, när vi går i matbutiken. Oberoende av årstid finns det sparris, jordgubbar och tomater i diskarna. Trots att tomaterna inte smakar särskilt mycket vintertid ligger de ändå i var mans korg. Är det vår bekvämlighet som gör det? Orkar vi inte skala och riva en kålrot som råkost? Är det för jobbigt att slanta morötter och koka dem halvmjuka och äta dem med lite örter och smör? De ätfärdiga växthusodlade grönsakerna fortsätter att vara marknadsledande året om, trots dess brist på smak och färg. Gurka och tomat kan ju enkelt skäras upp och ätas, medan grövre grönsaker behöver lite mer ”förädling”.

Mats-Eric Nilsson skriver att vi svenskar för varje år köper alltmer av ”långväga smaklösa och bleka frukter, bär och grönsaker. Novembersparris. Decemberhallon. Januaritomater. Februarimeloner. Och blåbär i mars.” Här tycker jag att både konsumenter, detaljhandel och grossister har ett ansvar. Som butik kan man faktiskt välja att inte sälja vissa saker. Varför inte sätta upp skyltar i butiken som förklarar varför man inte tar in jordgubbar när det inte är säsong? Det går bra att hänvisa till frysdisken för de som anser sig behöva jordgubbar på vintern. Jag väntar på en butik som vågar visa upp en tydlig miljöprofil där man utbildar sina kunder och visar på alternativen. Då kanske det blir lättare för oss otåliga att vänta på rätt säsong. Det handlar om kunskap och inspiration.

Kicki Theander,

VD och grundare av Middagsfrid

Vad vi säger och vad vi gör

Folk går omkring och småljuger, både för sig själva och för omgivningen. Detta är ett allmänt känt faktum bland marknadsföringsfolk. När man tar in konsumenter i s.k. fokusgrupper för att diskutera produkter eller tjänster kan man inte vara säker på att de uttrycker sina äkta preferenser. Vad har de för uppfattning om ekologisk mat till exempel? Äter de ofta vegetarisk mat? Hur mycket rött kött konsumerar de per vecka? När de står i en butik, hur gör de sina val? Vad är det som åker ner i korgen? Hur mycket halvfabrikat köper de? Undersökningar visar att mer än två tredjedelar av köpbesluten fattas i butiken, d.v.s. de sker ganska spontant och är oftast inte så genomtänkta.

Jag är nu inne på min tjugonionde dag på min vegetariska månad. När jag berättar för folk att jag kör en vegomånad, får jag ofta höra ”vi äter ändå så lite kött i vår familj” eller ”att äta vegetariskt vore inget problem alls för mig, jag älskar grönsaker”. Jag är övertygad om att dessa människor tror att de talar sanning. Detta är deras upplevda bild. Dock är min uppfattning att de ljuger. Dels tänker många på fisk och skaldjur som vegetarisk mat, dels uppfattar folk heller inte leverpastej, en skiva rökt skinka på frukostmackan eller en korvstroganoff till middag som ”kött” och särskilt inte ”rött kött”. Men majoriteten av alla charkprodukter är de facto ”rött kött”, fast vi vill gärna se det som något annat. I vår kultur där vi inte har en tradition av att äta vegetariskt, är det inte så lätt att inte äta något kött, fisk eller fågel alls dag efter dag. I nästan alla sammanhang där det ska ätas (fika undantaget) äter vi av tradition kött eller fisk. Många uppfattar det som riskabelt att ge barn vegetarisk kost eftersom man tror att de inte får i sig tillräckligt med näring. Föräldrar uppmanar ständigt sina småbarn att äta upp köttet eller fisken på tallriken. Proteinet är liksom alltid huvudsaken. Matvanor tar lång tid att förändra, men har vi på tjugo år lärt oss att äta tacos varje fredag tror jag att det går att lära sig äta mer vegetariskt. Men det är väldigt få som gör det, inte ens en hel dag i veckan. Men jag ger inte upp! Jag ska leda vägen och få fler allätare att avstå köttet åtminstone då och då.

Kicki Theander,

Matdebattör och grundare av Middagsfrid

Alla frågor jag vill ha svar på

Varför skriver producenterna vegetabilisk olja när det i 99 fall av 100 är palmolja i produkten? Om det nu är palmolja, vilken sorts palmolja är det? Kommer den från certifierade odlingar? Varför behöver man inte ange på paketet att äggen i en majonnäs, glass eller sås kommer från hönor som sitter i bur? Vad händer i kroppen när vi äter modifierad stärkelse, en stärkelseform som är så vanlig inom livsmedelsindustrin. Och varför använder man modifierad stärkelse i risnudlar? Jag kan förstå att något slags förtjockningsmedel behövs i mejeriprodukter med sänkt fetthalt, men nudlar? Det måste ju handla om billig utfyllnad på något sätt. Jag älskar råvaror och god mat, men känner mig skeptisk och ifrågasättande när jag ser billiga produkter med ingredienser som jag inte känner igen.

En sak som jag undrat länge är hur just Jarlsberg-ost kan hålla så länge utan konserveringsmedel. Nästan alla de andra ostarna innehåller E211. Ibland köper jag tillsatsfri ost från Änglamark eller Svartsjö-ostarna från Milko och de möglar efter ett par veckor i kylskåpet.  Jarlsberg däremot gör det inte. Jag misstänker att de använder någon slags gas när de packar osten som egentligen är ett E-nummer men som betraktas som ett s.k. processhjälpmedel och därför inte behöver skrivas ut.

Detta är bara ett axplock av frågor som jag söker svar på. Framöver kommer jag ägna mer tid åt att gräva fram information som förklarar hur det ligger till. Jag ska ringa producenter och ställa de frågor som jag tror att de helst skulle vilja slippa. Jag kommer att googla och be att få komma på besök. Och framförallt, jag kommer att skriva artiklar och blogginlägg, prata på konferenser och sprida mina resultat till allmänheten. Detta är nästan som ett kall för mig! Mats-Eric Nilsson, Tommy Svensson och Carola Magnusson behöver draghjälp för att få det tunga fartyget (svenska folket) att ändra riktning. Jag vill vara med och leda vägen mot högre matkvalitet åt oss alla!

Kicki Theander,

Grundare av Middagsfrid

Så har jag klarat mina första två veckor som vegetarian

Efter drygt två veckor som vegetarian kan jag konstatera att det är lite annorlunda. Man måste tänka efter när man handlar och på restaurang har man mindre att välja på. Det tar längre tid att laga mat, eftersom en vegetarisk rätt kräver mer grönsaker och de måste skalas och skäras. Väldigt få grönsaker passar att bara slänga ner i en panna som man kan med kött och fisk. Det tar också längre tid att äta upp maten. Dels kräver grönsaker mycket tugg, dels behöver man volymmässigt mer mat för att bli mätt.

Sen har jag märkt att den klassiska måltidsuppbyggnadsmetoden, d.v.s. proteinet som huvudnummer, kolhydraterna i birollen och grönsakerna som något slags piff inte alltid håller för vegetarisk matplanering. För mig blir det sällan ”gryta, ris, kokt grönsak, sallad” när jag lagar vegomat. Kanske har det med min smak att göra, men jag anser inte att det går att äta alltför mycket bönor, linser eller tofu på en gång. Det blir lite torrt och mättar inte heller som kött. Jag tycker att en bra vegorätt kräver lite fler beståndsdelar än en kött- eller fiskrätt. Dessutom tycker jag att det är viktigt att varm mat finns med på tallriken. När man är riktigt hungrig funkar t.ex. inte en grekisk sallad. Jag brukar laga lite olika vegetariska sidorätter, t.ex. matiga sallader, fröblandning, rostad pumpa med fetaost, rödlök och pinjenötter, tomatsås och kryddade linser och sen äter vi av dessa flera dagar i sträck men kombinerar dem på olika sätt. Det innebär att jag vissa kvällar i veckan får lägga ner lite mer tid på matlagningen, men jag har igen det i dagarna som följer.

Det finns säkert olika sätt att fixa sin vegetariska mat och jag är fortfarande under upplärning, men detta är mitt intryck så här långt. Sen kan jag avslöja att jag ofta får den finaste vackraste och mest nylagade maten när jag lunchar på stan. Hittills har jag bara känt sug efter kött en gång och det var igår när jag fick en kall grekisk sallad till middag när jag var vrålhungrig. I det läget hade en rykande köttfärslasagne passat bättre, men grekisk sallad var det vegoalternativ som fanns. Jag lär mig så mycket på det här, det känns spännande att få insyn i vegetarianernas värld.

Kicki Theander,

VD och grundare av Middagsfrid

Matens komfortzon

Det här med mat är inte okomplicerat för alla. Det finns mycket tabun och känslor kring mat och dessa tabun skiljer sig mycket mellan olika kulturer och mellan olika grupper i det svenska samhället som valt att ”tro på” olika dieter. DN kör just nu en artikelserie som handlar om varför maten väcker så mycket känslor. I vissa kulturer är det oacceptabelt att äta fläsk, i andra är det nötkött som är förbjudet. I Sverige tycker många att hästkött är helt uteslutet, likaså hund och katt. I Peru är det vanligt att äta marsvin, något som jag gissar att många svenskar inte gärna skulle stoppa i sig.

Det sägs att matvanorna är det sista man ändrar, kanske aldrig, när man flyttar från sitt hemland till ett annat land. De flesta behåller de traditioner som de fått med sig hemifrån, eftersom de är vana vid de smakerna. Kanske är det också så att smakerna och dofterna gör att vi känner oss trygga.  Jag har väldigt positiva minnen från mina somrar i USA under barndomen och den mat jag fick där. Mat med inspiration från Mexico, de typiska amerikanska fluffiga riktigt söta tårtorna med tjock sockrig glasyr och kaliforniska närproducerade grönsaker, som t ex kronärtskockor och majskolvar framkallar positiva känslor hos mig. Detta trots att mitt förnuft vet, att de där tårtorna är fulla med tillsatser och socker och det är inte sådan mat jag brukar gilla nuförtiden. Smaken av lönnsirap framkallar på samma sätt positiva barndomsminnen hos mig.

Trots att jag har en slags komfortzon när det gäller mat, finns en längtan hos mig att utforska ny mat, uppleva mat från andra kulturer och att lära mig att laga mat på nya sätt. Jag vill vidga mina vyer och upptäcka nytt! Och detta gäller faktiskt inte bara mig. Svenskarnas matvanor har förändrats mycket bara de sista 30 åren. I en normalstor butik finns idag mat från hela världen att tillgå. Eftersom vår planet är i dåligt skick och jag känner ett starkt kall att minska på mina matrelaterade utsläpp, har jag fått upp intresset för vegetarisk mat. Visserligen hamnar jag utanför min komfortzon, men det är ett faktum att det finns många vegetarianer i världen som klarar sig alldeles utmärkt utan kött. Många av dessa kanske skulle äta kött om de hade råd, men de är komfortabla med att äta ris och kryddade linser. Man tager vad man haver. Men hur långt ska det behöva gå innan fler upptäcker att vi måste minska på köttet?  Klimatförändringarna kommer snart att tvinga oss till förändringar i vår mathållning. Troligen kommer vi också att må bättre, för faktum är att vi idag äter dubbelt så mycket kött som vi behöver.

Kicki Theander,

VD och grundare av Middagsfrid

Experiment: Vegomånad

Jag som är ett riktigt matproffs borde inte ha några problem att avstå kött och fisk en månad. Tiden har kommit till att försöka i alla fall. Under en hel månad ska jag uteslutande äta vegetarisk mat. Min primära drivkraft är att minska mina matrelaterade CO2-utsläpp, men jag är också nyfiken på om jag kommer att må bättre. Jag vill också tvinga mig själv att bli riktigt duktig på vegetarisk matlagning, så att jag sen kan inspirera andra till att avstå köttet då och då. Det är nämligen vi allätare som måste hjälpas åt för att rädda planeten. Vegetarianerna är för få och det är inte realistiskt att tro att vi alla ska bli vegetarianer. Låt oss ta det steg för steg istället. Om kött och fisk bar sina verkliga kostnader, skulle detta vara självreglerande. Nötkött skulle vara så dyrt att vi bara skulle unna oss det vid särskilda tillfällen.

Det har än så länge bara gått några dagar. Jag har både lagt upp på facebook och twittrat om min vegomånad. Reaktionerna kan i princip delas in i två grupper; vegetarianerna som ropar hurra och hejar på och de som tycker att jag är helt galen. Men var är alla i mitten? Är det verkligen bara jag som ser att jag har ett ansvar för att ändra min kosthållning? Jag fick inte en enda person med mig (om man räknar bort eldsjälen Jonas Paulsson) som kunde tänka sig att offra köttet en månad. Någon ”nyväckt” person skrev visserligen att de skulle tänka på det, men att de inte var redo än. Och självklart respekterar jag det. Ett bra första steg är att avstå köttet på måndagar t.ex. och/eller att minska ner på köttmängden när man gör en wok eller en gryta.

Frukost är inget problem, där äter jag sällan kött i alla fall. För mig är det lättast att välja vegetariskt när jag äter ute på lunchen. Där är det bara att beställa något vegetariskt från menyn. Och om de inte har något alternativ, kan de nästan alltid ordna något om man ber om det. Middagarna däremot är lite av en utmaning. Mina barn knorrar lite inför vegetariskt. De äter men under protest. Svamp och aubergine och andra ljuvligheter som får det att vattnas i min mun, smakar visst helt annorlunda i barnens munnar. Quorn- och sojafärs har jag lyckats servera ibland utan att barnen märker något. Jag tror att detta är en vanesak. Om de alltid fått vegofärs och helt plötsligt blev serverad köttfärssås på nötfärs skulle de tycka att det smakade konstigt. Jag har i alla fall bullat upp ordentligt inför vegomånaden. I min kyl trängs nu ägg, halloumi, tofu, rödbetor, yoghurt, nötter, chèvre, portabellosvamp och fetaost. Dessutom har jag köpt mängder av mättande grönsaker som broccoli, vitkål, rotselleri och blomkål. I skafferiet har jag konserverade tomater, kronärtskockshjärtan och olika sorters linser och bönor. Det kommer att gå bra det här!

Kicki Theander

VD och grundare av Middagsfrid