När namnger man någon som bara är misstänkt för ett brott?

Mitt svar är när allmänintresset, dvs det som läsarna har rätt att veta, är så stort att det hade varit att undanhålla väsentlig information att inte berätta. I fallet med den våldtäktsmisstänkte före detta polischefen Göran Lindberg är det inte namnet i sig som har ett allmänintresse  (även om han är känd i polissammanhang är han i princip okänd för Sydsvenskans läsare) utan hans professionella gärning.

Göran Lindberg har varit rektor för polishögskolan och var tidigare länspolismästare i Uppsala. Därtill är han en profilerad föreläsare om jämställdhet och sexuella trakasserier, frågor som också stod i fokus under hans tid som polischef. Att en f d polischef med en sådan profil häktas för grova sexbrott är högst anmärkningsvärt.

All denna information är absolut relevant för läsekretsen, och vi måste berätta detta. Därmed har man i praktiken pekat ut honom. Då är det också bättre att namnge, eftersom vi därmed undviker att misstänkliggöra någon annan polischef som inte har med fallet att göra.

Det betyder inte att Sydsvenskan tar ställning i skuldfrågan. Vi följer bara de intentioner som finns i de pressetiska reglernas ramformulening (hos PO.se): nämligen att ”tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet ” och ”att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna”. Det är naturligtvis så att en namnpublicering innebär ett stort lidande för den utpekade, men i det här fallet rör det sig om en offentlig person, då måste allmänintresset väga tyngre.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg