Publicerad den 4 augusti 2011 klockan 09:57 av Teresa Lindstedt
Tisdagen den 2 augusti hölls begravningsgudstjänsten för Annette Axmacher i en nära nog fullsatt Falsterbo kyrka. Officiant var Christina Lång och kantor Stefan Laine.
Maurizio Sorrone sjöng sin sång ”I väntan på något bättre”, tillägnad Annette. Maria Lilja sjöng ”Somewhere over the Rainbow” till Robin Svenssons ackompanjemang. Han spelade även när Ulrika Skoglund sjöng ”Good bye my friend” som Annettes närmaste vänner hade önskat och ordnat. Psalmerna 189 ”Bliv kvar hos mig” och 249 ”Blott en dag” sjöngs under gudstjänsten.
Kristian Lundberg framförde sin dikt:
Det händer ibland att man står så här
förundrad över livets grymhet och att man
då – i just det ögonblicket - glömmer allt det som
formar en människa, allt det som syns så tydligt
först i det fördolda, som ett skratt när det plötsligt bryter ut
mitt i den djupaste förtvivlan och förvandlar allt,
som när skuggor blir ljus och man står samlade omkring
allt det som man nu har blivit en del av, genomborrad av minnen från
både Värnhemstorget och Dahab och vi sänder iväg en kista
för att inom oss kunna bevara allt det som var du och som för alltid
kommer att vara en ljusare nyans av ljus mitt inne i det mörka
som gjorde du en resa långt bort från oss för att kunna göra det
obegripliga en smula mer uthärdligt
Istället för att blompryda kyrkan skänktes pengar till Annettes minnesfond.
Zorica Thorsson, f d svägerska, tar ett sista farväl.
Dragan får en värmande kram.
Foto: Åsa Sjöström
Det finns 35 Kommentarer »
Publicerad den 25 juli 2011 klockan 08:42 av Teresa Lindstedt
I gårdagens pappersupplaga av Sydsvenskan var denna dödsannons införd. På Dragans uppdrag publicerar vi den även här.
Dragan och Nella har också valt en sista bild av Annette, tagen av Åsa Sjöström.
Det finns 75 Kommentarer »
Publicerad den 7 juli 2011 klockan 16:55 av Sydsvenskan
Annette Axmacher i Skanör, juni 2011. Foto: Åsa Sjöström
Annette Axmacher, 42 år, Malmö, har avlidit. Hon sörjs närmast av döttrarna Nella och Antonia och maken Dragan Cikota, pappa och två systrar.
Sydsvenskans läsare har kunnat följa hennes långa kamp mot de dödliga hjärntumörerna sedan slutet av oktober 2009. Då trodde hon att det inte var många månader kvar men Annette överraskade alla med att få minst ett extra år av livet.
Och det såg hon till att leva på allra bästa sätt. För sig själv och familjen, både den här hemma och den i Australien, och för alla vänner.
Redan i början av artikelserien sa hon att hon inte var rädd för att dö vilket fick läsare att påstå att hon var i chock, att hon inte kunde tänka klart.
Men om det var någon som tänkte klart så var det hon. Stundtals kunde det låta lätt brutalt men för dem som kände henne var det ”typiskt Annette”. Galghumor och gapskratt.
Mitt i döden skrattade hon så mycket och så smittsamt att det omöjligt gick att vara allvarlig alltför länge. Men det var aldrig ytligt.
Hennes vänner beskrev henne som ett maskrosbarn från Möllevången som tidigt fick klara sig själv och att ta ansvar. Inget var krattat för henne. Det gamla gänget från dessa dagar finns fortfarande kvar men vänkretsen är så oändligt mycket större än så.
Under den tid fotografen Åsa Sjöström och jag har följt henne har vi inte en enda gång hört henne beklaga sig. Hela hon var ett stort bestrålat cellgift med två lyckade hjärnoperationer som gav henne ytterligare möjlighet att leva livet.
Kärleken mellan henne och Dragan var av den där självlysande sorten, den som man kanske läser om men sällan ser i verkligheten. Kärleken till döttrarna lyste lika starkt.
Annette Axmacher har fått mycket stöd, inte minst från sin arbetsgivare Dreamwork, från läkaren Alexander Verbitski, från alla bloggläsare som kan räknas till över 100 000 och från många, många fler.
Hon och Dragan hade planerat för att emigrera till Australien, allt var klart men hjärntumörerna satte stopp. Dit hann hon ändå åka två gånger och familjen där kom också hit, äldsta systern så sent som i mitten av juni.
”Som Dragans fru känns det mindre ensamt att dö”, sa hon inför bröllopsdagen den 19 juni i fjor.
Annette Axmacher kommer nog aldrig att vara ensam men det blir ensamt utan henne för oss som är kvar.
/Bibi Häggström, reporter på Malmöredaktionen
Det finns 361 Kommentarer »
Publicerad den 7 juli 2011 klockan 11:00 av Teresa Lindstedt
Sedan senast jag skrev om oss här på hospis har Annette blivit mycket sämre. Hon sover djupt, har inte ont och några få, korta stunder vaknar hon till.
Ville att ni skulle veta detta.
Hälsningar
Dragan
Det finns 117 Kommentarer »
Publicerad den 23 juni 2011 klockan 00:22 av Annette Axmacher
Hej på er alla kära bloggläsare.
Vi ligger brevid varandra i var sin säng, Nettan i värsta ställbara och jag i en fällbar i rum 8.Vi hör regnet piska mot dom stora rutorna och myser tillsammans.Igår var hon trött och sov en stor del av dagen men idag blev det både folkets park och en tur runt Möllan i en presidentrullstol.
Hon pratade om att hon var sugen på ostron och champagne samt råbiff.Hon ville att jag skulle boka bord på Sture Malmö.
Ojj nu somnade Nettan och jag är kass på att skriva så vi får återkomma en annan dag……
tack till all personal på Hospice2, ni rockar fett!!
må väl Dragan & Nettan
Det finns 208 Kommentarer »
Publicerad den 16 juni 2011 klockan 14:00 av Teresa Lindstedt
Tack alla ni som har hört av er till oss, här på bloggen, på Facebook och hit till hospis. Som ni säkert förstår hinner jag inte svara på alla fina hälsningar utan tackar för er omtänksamhet så här i stället.
Dragan
Det finns 146 Kommentarer »
Publicerad den 15 juni 2011 klockan 14:01 av Teresa Lindstedt
Den senaste veckan har Annette blivit sämre och ligger nu på hospis i Malmö. Jag, döttrarna, systrar, arbetskamrater och vänner finns där hos henne. Hon vet också att det har kommit in många kommentarer på bloggen och hälsar till er alla.
Hälsningar
Dragan
Det finns 168 Kommentarer »
Publicerad den 9 juni 2011 klockan 12:34 av Teresa Lindstedt
Annette ligger på sjukhus och får smärtlindring, hon har och har haft en fruktansvärd huvudvärk i några dagar. Men dessförinnan, i måndags, var vi på Bakken och roligast av allt var att vi också mötte Annettes storasyster Marie, Misan som hon kallas, på Kastrup. Hon har inte varit i Malmö och Sverige sedan 1994.
Hälsningar,
Dragan
Det finns 185 Kommentarer »
Publicerad den 27 april 2011 klockan 23:06 av Annette Axmacher
Med hjälp från Bibi Häggström på Sydsvenskan kommer här lite om mig och mitt lilla liv. Idag har jag njutit av döttrarna, familj och vänner. Nella fyller år och vi har firat henne lite idag men sparar lite till på söndag då vi firar ytterligare lite. Jag har även hunnit med sköna timmar med Therese som kom på besök och fikade med mig i soldiset. Hade vi inte haft annat för oss hade vi troligen suttit där till solen gick ner. Ljuvligt skönt. Jag har även varit på Njutbar för fika och sedan blev det avslutningsvis ett besök på restaurang India för kvällens middag. Perfekt avslutning på en härlig dag.
Sydsvenskan
Det finns 63 Kommentarer »
Publicerad den 25 april 2011 klockan 23:21 av Annette Axmacher
Eftersom jag nu uppenbart verkligen helt har prioriterat bort bloggen till förmån för min familj så kommer här en variant som jag har lärt mig av de lite yngre ungdomarna. Man fotograferar helt enkelt bara och skriver ett par ord till alla eller vissa utvalda bilder.
Vi valde mellan kel och dammsugning
Tack, vackra fina Agnes
Puss och tack!
Dreamworks "lilla" påskägg till mig
Lasse busar igen!
Älsklingen tar sitt morgondopp
Massor med kärlek kom med posten
Antonia bjöd på godaste och vackraste äggen
Kärlek från Lovisa och Emma
Tack fina, fina Marie
Fin liten vän
Lilla station
Jag kan iallafall skvallra lite om mig själv när jag ändå är igång. Jag behandlas som tidigare. 5 dagar cellgift, 23 dagars vila och det kombinerat med Avastin en antikropp som jag för intravenöst på cytostatikamottagningen var 14:e dag. Jag tar regelbundna blodprover för att säkerställa att min kropp klarar av behandlingarna. Lite slitigt men samtidigt så fantastiskt att möjligheten ges att få dessa behandlingar. När man tänker på hur underbart livet är på kan jag utan tvekan säga att jag älskar cellgift. Jag älskar cellgift och min svenska sjukvård.
Fina grannarna Petter och Kia, tack!
Älskade dottern
En av kvällar ute i solen
Jenny spontan förgyllde
Teddy testar mitt vrålåk
Kärlek från Lotta Intiso
Vad kan jag mer skvallra om? Jo, min yngsta dotter Antonia har flyttat hem till mig och Dragan vilket känns helt otroligt lyxigt. Som ni förstår har det förändrat livet en hel del och gjort att bloggen faktiskt inte hinns med även om lusten finns och jag har massor att skriva om. Nu får det bli ungdomsvarianten istället så få vi se vad ni tycker och om jag anser att det håller måttet.
Puss på er Mia och Yvonne
Vi har hunnit med mycket även om det enda vi har rest utomlands har varit till Danmark och Köpenhamn. Och det blev en lång, härlig, mysig dag på Tivoli i strålande solsken och med mycket god mat. Vi har njutit av familjen och god mat på påskmiddag hos faster och Klas i Höllviken. Och för alla barnen blev det som vanligt ett par besök av påskharen.
Kram och tack Peter!
Kärlek även till alla er som jag inte har skrivit om. Susanne och Bengt som kommer med blommor, trevligt sällskap och bjuder på middagar, Madleine och Per som alltid bjuder in på gott och även kommer in med nybakat mums. Till Susanne J som tar hand om oss och skämmer bort mig med små underbara presenter. Till Lundbergs för all omtanke och ovanpå det gott bröd. Pelle, Yvonne och barnen som överraskar med god mat och annat smått och gott. Mohlin och Hahne för allt ni gör och gjort. Mirjana, Per, Sanna, Kicki, Lasse och Nixon. David, Malin och snygge Kalle och Elisabeth. Pigge och Bibban. Ullice med familj. Björn och Ellinor. Sigvald och Helena. Ni är alla underbara.
Och tips till er som ska till Skanör/Höllviken trakterna är Lilla station (loppis med stil) och Aldo Gelateria Caffetteria. Ställen man njuter av.
Mästerverk från Monica
Kram och tack fina moster
Kram på dig Sofie
Kram och tack!
Mer skvaller. Jag är lyckligare än någonsin i hela mitt liv. Denna påsken är mitt livs bästa. Kram på er.
Det finns 59 Kommentarer »
