I gårdagens pappersupplaga av Sydsvenskan var denna dödsannons införd. På Dragans uppdrag publicerar vi den även här.

Dragan och Nella har också valt en sista bild av Annette, tagen av Åsa Sjöström.

Annette Axmacher i Skanör, juni 2011. Foto: Åsa Sjöström

Annette Axmacher, 42 år, Malmö, har avlidit. Hon sörjs närmast av döttrarna Nella och Antonia och maken Dragan Cikota, pappa och två systrar.

Sydsvenskans läsare har kunnat följa hennes långa kamp mot de dödliga hjärntumörerna sedan slutet av oktober 2009. Då trodde hon att det inte var många månader kvar men Annette överraskade alla med att få minst ett extra år av livet.

Och det såg hon till att leva på allra bästa sätt. För sig själv och familjen, både den här hemma och den i Australien, och för alla vänner.

Redan i början av artikelserien sa hon att hon inte var rädd för att dö vilket fick läsare att påstå att hon var i chock, att hon inte kunde tänka klart.

Men om det var någon som tänkte klart så var det hon. Stundtals kunde det låta lätt brutalt men för dem som kände henne var det ”typiskt Annette”. Galghumor och gapskratt.

Mitt i döden skrattade hon så mycket och så smittsamt att det omöjligt gick att vara allvarlig alltför länge. Men det var aldrig ytligt.

Hennes vänner beskrev henne som ett maskrosbarn från Möllevången som tidigt fick klara sig själv och att ta ansvar. Inget var krattat för henne. Det gamla gänget från dessa dagar finns fortfarande kvar men vänkretsen är så oändligt mycket större än så.

Under den tid fotografen Åsa Sjöström och jag har följt henne har vi inte en enda gång hört henne beklaga sig. Hela hon var ett stort bestrålat cellgift med två lyckade hjärnoperationer som gav henne ytterligare möjlighet att leva livet.

Kärleken mellan henne och Dragan var av den där självlysande sorten, den som man kanske läser om men sällan ser i verkligheten. Kärleken till döttrarna lyste lika starkt.

Annette Axmacher har fått mycket stöd, inte minst från sin arbetsgivare Dreamwork, från läkaren Alexander Verbitski, från alla bloggläsare som kan räknas till över 100 000 och från många, många fler.

Hon och Dragan hade planerat för att emigrera till Australien, allt var klart men hjärntumörerna satte stopp. Dit hann hon ändå åka två gånger och familjen där kom också hit, äldsta systern så sent som i mitten av juni.

”Som Dragans fru känns det mindre ensamt att dö”, sa hon inför bröllopsdagen den 19 juni i fjor.

Annette Axmacher kommer nog aldrig att vara ensam men det blir ensamt utan henne för oss som är kvar.

/Bibi Häggström, reporter på Malmöredaktionen

Sedan senast jag skrev om oss här på hospis har Annette blivit mycket sämre. Hon sover djupt, har inte ont och några få, korta stunder vaknar hon till.
Ville att ni skulle veta detta.
Hälsningar
Dragan