Publicerad den 11 juni 2013 klockan 08:55 av Håkan Engström
Det sägs att man lär sig något nytt varje dag. Just idag hände det tidigt.
Vet ni att temat från Beethovens femma (… _ ) på morsealfabetet blir V? V som i Victory? Nu vet ni.
När Bohuslav Martinů år 1943 skrev ett orkesterverk till minne av massakern i Lidice — en nazistisk hämndaktion för attentatet mot Reinhard Heydrich, bland mycket annat riksprotektor i Böhmen-Mähren — citerade kompositören alldeles i slutet det där temat.
Igår var det 71 år sedan massakern.
Spotify: Ingo MetzmacHer – Mahnmal für Lidice Trauermusik für Orchester (1943)
1 Kommentar »
Publicerad den 9 juni 2013 klockan 10:01 av Håkan Engström
Ska ni se Peter Murphy spela Bauhausmusik på Babel ikväll? Kom i tid, då hinner ni se Malmöbandet Ra också. Gillar ni det ena är chansen stor att ni gillar det andra också. Ra spelar molande och rätt brutal rock i gränslandet postpunk/tidig goth. EP:n ”Bloodline” ges ut i dagarna, men finns redan på Spotify:
Ra – Bloodline
Skriv en kommentar »
Publicerad den 8 juni 2013 klockan 20:51 av Håkan Engström
Vet ni var man kan få tag i en schyst tryckluftsborr utan ljuddämpare? Blixa Bargeld har ställt in sin spelning på Babel ikväll, och jag känner att jag måste finna ett lämpligt sätt att avreagera mig.
Hans tekniska utrustning har försvunnit på planet på väg hit, och nej: Blixa Bargeld vill man nog inte höra i ackompanjemang av en akustisk gitarr och ett munspel.
Spotify: Einstürzende Neubauten – Schmerzen Hören
Skriv en kommentar »
Publicerad den 7 juni 2013 klockan 11:00 av Håkan Engström
Vilken helg på Babel det blir: Blixa Bargeld på lördag och Peter Murphy på söndag.
Precis som Bela Lugosi är Bauhaus ett dött projekt, men det är inte värre än att sångaren Peter Murphy kan tina upp låtarna och göra en show som helt och hållet kretsar kring hans gamla Bauhausrepertoar.
Bauhaus brukar räknas som det allra första gothbandet. Men låt inte efterföljarna förskräcka — Bauhaus var intressantare än hela bunten: mer äventyrliga, störigare, med en tydligare förankring i postpunken och med mindre förkärlek för bombasmer eller för den svällande reverb-produktion som ju längre 1980-talet fortskred kom att prägla banden med gothrötter.
Bauhaus var också tydligare kopplat till glamrockens svarta sida, den som företräddes av Iggy Pop och David Bowie. Det har aldrig skadat någon artist.
… och det för oss raskt vidare till Blixa Bargeld, berlinaren som skapade Einstürzende Neubauten och som så starkt satte sin prägel på Nick Caves Bad Seeds. Han kommer till Babel med fyra pedaler och en mikrofon, för att utforska ”gränserna för lyssnarens föreståelse av termer som tal, ljud och musik”.
Låter det pretentiöst? Det är inte så farligt, detta är Blixa Bargeld. Han kommer att bädda in alltsammans i en mycket egen form av bisarr humor också. Det kan bli hur märkligt och hur roligt som helst.
Jag intervjuade Blixa Bargeld en gång. Han satt i biblioteket på Hotel Plaza i Köpenhamn med en rysk pälsmössa på huvudet (och en kamera i pälsmössan). Det var tretton år sedan, men att jag fortfarande minns det måste betyda något. Som att han hade rätt fascinerande saker att berätta.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 5 juni 2013 klockan 12:44 av Håkan Engström
Att Ozzy kan gå ut med soporna, det vet alla som följt The Osbournes. Men kan han räkna? Inget tyder på det.
När han nu återförenats med Black Sabbath och bandet ger ut ett nytt album får plattan titeln ”13″. Det är ett tal höljt i mystik. Men kanske är det enbart för att det svartnar för ögonen så snart Ozzy tagit sig över tio-tröskeln.
Jag upptäckte The Doors via samlingsalbumet ”13″. En pedagogisk titel: LP:n hade tretton spår.
Sabbaths nya har åtta. Kanske den istället borde heta ”Octave”? Men det kanske föll på att Moody Blues redan gjort en LP som heter ”Octave”, och Moody Blues är inte svarta nog.
Vidare efterforskningar kan förstås ha berättat för Ozzy att en oktavlängd på klaveret innefattar tretton tangenter (varav fem är svarta, det kanske är tillräckligt?). Vi talar talmystik i den högre skolan.
Eller så är alltsammans en dimridå. Sabbath vill få oss att tro att detta bara är bandets 13:e album och försöker på detta vis stryka ett tjockt svart streck över albumen Technical Ecstacy, Never Say Die, The Eternal Idol, Seventh Star, Cross Purposes och Forbidden.
Men sanningen, vad nu den har med det här bandet att göra, är ju att bandet måste eliminera fler plattor än så för att inte framstå som löjliga. Och med dessa strykningar gjorda är vi sannolikt nere i talet 8 igen. Eller något lägre än så. Och så lågt kan väl inte ens Ozzy sjunka?
Skriv en kommentar »
Publicerad den 5 juni 2013 klockan 09:34 av Håkan Engström
Egentligen hade det räckt med Calexico. Men när det nu visar sig bli fler programpunkter än så på Malmöfestivalen kan vi glädjas åt bokningar som Mavis Staples, Bassekou Koyate, Cody Chesnutt, Woodlands, Sibille Attar och en hel drös andra.
Nu hoppas jag bara att ombyggnaden av Posthusplatsen håller ishavsvindarna borta i år. Och att pellejönsarna i partyhattar som förra året snackade sönder Iron & Wines spelning stannar hemma.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 25 maj 2013 klockan 15:34 av Håkan Engström
Med Axels tivoli på plats är det redan ganska mycket Glasvegas över Folkets park. Men det kan bli mer. Enligt vanligtvis tillförlitliga källor ska Glasvegas spela i parken nästa vecka. De var ändå på väg hit, ungefär, med siktet inställt på festivalen Siesta som ju ställde in.
Vågar man hoppas på att Nas sitter i en av karusellerna nästa helg?
Det finns 3 Kommentarer »
Publicerad den 23 maj 2013 klockan 13:46 av Håkan Engström
Lucinda Williams spelar på KB ikväll. Ska man se henne? Klart man ska, åtminstone om man inte gjort det förut.
För egen del var det tydligen tio år sedan. Det var en kväll med många toppar och några djupa dalar; den sortens topografi är typisk för Lucinda Williams. Hon kan bli för mycket. Hon kan hamna helt rätt. Artister som inte är så förtvivlat slipade och beräknande tenderar att ta den berg-och-dal-banan.
Hon var annars på KB så sent som 2007. Sedan dess har hon fått mycket gjort, däribland en låt som heter ”Copenhagen” och berättar saker om den stan som jag sällan märker av när jag är där.
Den kom 2011, det är därför den heter som den gör och inte med ett ord nämner Malmö. Detta var nämligen innan Sverige arrangerade Eurovision och hela världen fick en helt ny bild av stan. Men nästa album? Det blir säkert en temaplatta om vår lilla stad.
Spotify: Lucinda Williams – Copenhagen
Det finns 7 Kommentarer »
Publicerad den 22 maj 2013 klockan 12:20 av Håkan Engström
Lars Winnerbäck blev så tagen av Søndermarken i Köpenhamn att han gjorde ett album om platsen. Vad ska då inte Rodriguez och De La Soul bli inspirerade till när de i sommar spelar i parken?
De deltar båda i den nya stadsparksfestival som får namnet Vanguard Music Festival och äger rum 2-3 augusti. Andra artister som bokats är bland andra Pharoah Monch, Håkan Hellström, Wu-Tang Clan, Junip och Ponyblod. Bakom festivalen står malmöitiska KB och köpenhamnska Soulkitchen.
Søndermarken ligger i anslutning till Frederiksbergs slott. Frederiksberg? Där har ni varit oftare än ni tror — det egentliga Köpenhamn övergår i Frederiksberg flera kvarter innan ni kommer till Falconer.
Det finns 2 Kommentarer »
Publicerad den 21 maj 2013 klockan 15:46 av Håkan Engström
Ännu en festival dukar under: en av de skånska. Bara nio dagar före planerad start ställer Siesta! i Hässleholm in.
Det är tråkigt för en festival som varit en av uppstickarna, en lagom stor festival med lite småstadskänsla men ändå ett med åren allt mer imponerande utbud av musik.
Men kanske finns där också en frestelse som är en del av fallet: Den som är duktig vill bli duktigare, den som är stor vill bli större, och snart förköper man sig och har en ”break even” som inte tillåter bakslag. Som inte tillåter dåligt väder. Som inte tillåter distraktion från liknande arrangemang.
Siesta! gick över 10 000 besökare-gränsen år 2010, och hade blivit en festival att räkna med också i större nationella sammanhang. 10 000? Det är imponerande. Det är nästan lika många besökare som småstadsfestivalen i Arvika hade år 2010 … då Arvikafestivalen ändå gick med brakförlust och tvingades be kommunen om ekonomiskt stöd.
Siesta! hamnade i en liknande sits förra året, då regnet föll över området och publiksiffrorna stannade på 7600. En fin siffra, men inte tillräckligt fin om man budgeterat för fler. Kommunen fick ställa upp med 500 000 kr i förlustbidrag.
Siesta! gick trosvisst in för ett starkt startfält även i år. Internationella namn som Nas, Biffy Clyro, Glasvegas och Vaccines. Ett svenskt namn i den absoluta toppen: Håkan Hellström, som i princip ensam drar tusentals till parker runt om i landet under resten av året. Turnépremiär skulle det dessutom vara.
Hur mycket gage dessa och andra artister skulle ha vet jag inte, men risken var tillräckligt stor för att arrangörerna skulle välja att dra sig ur. Prognoserna — ännu bara 2400 sålda biljetter, inte så värst mycket sol, konkurrerande festivaler på gång längre fram i sommar — såg inte tillräckligt bra ut. Jag förstår dem.
1 Kommentar »
