Publicerad den 18 maj 2013 klockan 16:13 av Håkan Engström
Något mystiskt inträffade vid det tidiga genrepet igår, det utan betalande publik. En festklädd och fullt uppsminkad Sarah Dawn Finer äntrade scenen och sjöng Abbas ”The Winner Takes It All”, på den plats i programmet som ska föregå omröstningen.
Vad är så mystiskt med detta?
Detta första genrep var Petra Mede inte ens kammad. Hon hade — allvar — papiljotter i håret. Hon var osminkad. På liknande vis med Robin Stjernberg. Inga papiljotter, tyvärr, men han uppträdde med håret ofixat. Inte ett hårstrå pekade uppåt.
Sarah Dawn Finer däremot var sådär upp till tänderna festutstyrd. Kanske för att hon ville. Eller så var det för att ingen av oss skulle tänka tanken ”det där är bara en stand in, någon som bara står och mumlar i sin pyjamas, men när det verkligen gäller på lördag kväll är det Agnetha Fältskog som ska sjunga den där låten”.
Sarah Dawn Finers skivbolag skickade ut ett pressmeddelande igår om att SDF direkt efter finalen ska ge ut den där låten på singel, men det kan vara en ren skenmanöver.
Nej, uppriktigt: Jag tror inte att det är så. Det blir nog SDF som sjunger också ikväll. Men om inte … så skulle det vara schyst att kunna säga ”Det där skrev jag redan i eftermiddags”.
1 Kommentar »
Publicerad den 17 maj 2013 klockan 12:38 av Håkan Engström
Så det blir alltså Irland som vinner imorgon? Eller är det bara någon som vill att Irland, det tidigare så stolta ESC-landet, tar hem segern?
Det är läge för konspirationsteorier. Startordningen för finalen har nämligen offentliggjorts. För första gången lottas inte startordningen, utan SVT har med stridsropet ”Det ska vara bra tv!” tagit sig friheten att lägga låtarna i en ordning som stärker showen.
Och då har man alltså placerat Irland sist.
En bra placering har också Finland, kvällens första riktiga uptempo-nummer efter en start som inte är lika mycket godischock. Men med detta sagt: alltsammans rivstartar med Frankrikes rrrriviga låt, som vi inte fått höra i semifinalerna. Tänk er Louise Hoffsten i huvudrollen i George Orwells ”Nere för räkning i London och Paris”.
Det svenska bidraget? Hamnar på en plats som ser fin ut. Nr 16, eh? Ja, men det är direkt efter stjärnan Bonnie Tyler, som folk rimligen är nyfikna på (och rimligen hunnit tröttna på när låten klockar in på tre minuuter efter vad som känns som fyra). Den intensiva svenska låten följs av den Ungerska hipstern som verkligen har sina kvaliteer men verkligen inte är en adrenalinkickare som står på tårna och tjuter yoooouuuuu.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 16 maj 2013 klockan 23:13 av Håkan Engström
Jag vill gratulera alla som röstat till den goda smak och/eller det goda humör som gjort det möjligt för oss att i finalen på lördag återse utflippade Rumänien, pampiga Georgien, skojiga Finland, kyligt snygga Norge, Kafka från Azerbajdzjan, Sabbathlåten från Armenien och till och med den försagde ungerske hipstern. Det var ju faktiskt en rejäl överraskning.
Jag tippade åtta rätt, men vågade tro varken på Ungern eller Armenien.
Det enda som stör mig är att Makedonien inte gick vidare.
Pressrumsfavoriten från San Marino åkte också ut. Det känns bara bra.
Det finns 2 Kommentarer »
Publicerad den 16 maj 2013 klockan 21:02 av Håkan Engström
Jag höll alldeles på att glömma bort att offentliggöra mina tips om vilka tio som går vidare. Det är dessa:
Azerbajdzjan
Finland
Norge
Georgien
Rumänien
Makedonien
Grekland
Island
Bulgarien
Malta
Skriv en kommentar »
Publicerad den 16 maj 2013 klockan 17:09 av Håkan Engström
Tänker du bara se en Eurovisionsshow i år? Och sparar dig till finalen?
Tänk om. Risken är att flera av de färgstarka minidramerna från kvällens semifinal faktiskt röstas ut ikväll, i normalitetens namn. Och då blir finalen rätt mycket tråkigare än den ganska underbara over-the-bloody-top-deltävling som väntar denna afton.
Håll särskilt utkik efter det avslutande rumänska bidraget, men se för allt i världen till att inte gå och hämta kaffe när Bulgarien, Makedonien, Azerbajdzjan, Grekland, Norge eller ens Lettland sätter sina nålar på den euroasiatiska kartan och i de samlade folkens gemensamma schlagersjäl.
Glömde nästan Albanien: årets pyromandåd till scenshow. Låten som sådan är styltig, men som det brinner. Allra mest förtjust är jag i det förinspelade gitarrsolot som på goda grunder för mina tankar till omslagsbilden till denna annars hopplösa platta med Ted Nugent.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 16 maj 2013 klockan 14:39 av Håkan Engström
”Vad betyder folkfesten för Malmö och vilka avtryck kan den lämna efter sig? Och kan musiken verkligen förena Europa?”.
Med dessa frågor som utgångspunkt sänder P1:s Studio 1 från ett tält på Södertull i eftermiddag, från kl 16. Bland gästerna finns Karin Book, doktor i kulturgeografi, och Karin Karlsson, som är Malmö stads projektledare för ESC. Och jag.
Läs lite mer här.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 16 maj 2013 klockan 12:09 av Håkan Engström
Bulgariens bidrag är nästan lika visuellt som rytmiskt överlastat. När man tror man sett allt? Då dyker en medicinman upp från flanken, med en hårig mask i kolossalformat som ser ut som något som legat i konfektyrdisken några år för länge och nu måste vädras.
Ikväll är det dags, i direktsändning från Malmö arena.
Kontrasten till de körsjungande kvinnorna i folkdräkt är stor, men kanske inte den till den musiker som tidigt i showen träder fram med en säckpipa av den typ som ser ut som en huvudlös vit kanin med nerstuckna bambupinnar eller blockflöjter.
Huvudsaken är ändå rytmen. På scen igen har vi nämligen duon Elitsa Todorova och Stoyan Yankulov, den bulgariska etno/electroschlagerns motsvarighet till Wildbirds & Peacedrums. De medverkade redan 2007, och gjorde i dubbel bemärkelse väldigt bra ifrån sig – deras ”Water” slutade på femte plats.
Årets låt är mindre kittlande och mer ansträngt modern, men numret har mycket grannlåt. Främst tänker jag på alla dessa trumformationer. Med trumskinnen vända mot publiken ser en av dem ut som de fem OS-ringarna. Min favorit är ändå de sammansvetsade trummor på en metallställning som liknar de molekylmodeller som vi bekantade oss med på Kemilektionerna.
Jag har försökt tolka vilken molekyl som illustreras, men det är inte lätt. Det närmaste jag kommer är denna. Det kan mycket väl vara rätt. Molekylen ifråga visar sig vara koffein, och allt tyder på att både Elitsa Todorova och Stoyan Yankulov fått i sig rejält av den varan.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 15 maj 2013 klockan 14:02 av Håkan Engström
Nu vet jag varför Sarah Dawn Finer inte erbjöds jobbet som programledare – hon var istället påtänkt som sångerska, för det bidrag som nu istället Bonnie Tyler tävlar med. Artisthissen i slutet av det brittiska bidraget fyller sin funktion, men det är inget stort drama av den typen som får en sångerska att vilja ropa ”I’m holding on”. Det är lite B-Sara, helt enkelt.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 15 maj 2013 klockan 13:26 av Håkan Engström
Robin Stjernberg, hans dansare och dansande körsångare har just gjort sitt nummer två gånger. Och det är så mycket mer fokuserat än häromdagen, då alltsammans tedde sig så rörigt.
Exakt hur mycket av koreografin som faktiskt ändrats (och hur mycket som bara har med kameraarbetet att göra) är jag inte människa att avgöra, eftersom jag häromdagen bara såg detta på en tv-skärm och inte inne i arenan. Men det finns ett kontrasterande lugn som gör akrobat- och flängpartierna av framträdandet mer effektfulla.
Jag tycker dock att numret ser bättre ut i arenan än på de skärmar jag kastar blicken på emellanåt. Lite hyperaktivt är det allt, fortfarande.
Sången håller bra, Robins första genomdrag här idag hör till de bästa jag upplevt med honom.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 15 maj 2013 klockan 11:27 av Håkan Engström
”Contigo hasta del final” betyder inte alls ”Snälla, ta mig snabbt till finalen”. Det hade bara varit konstigt, eftersom den spanska låten faktiskt är direktkvalificerad oavsett hur hopplös den är.
Men det här är riktigt bra: ”keltisk” folkpowerpop med bra driv, en riktigt klädsam säckpipa och en ännu bättre fiol, raska åttondelar i slutande plan från basisten, en säker och lagom utlevande sångerska och ett scensäkert band med stilkänsla och självförtroende nog för att våga halvera tempot precis i tröskeln till själva refrängen.
Bandet lystrar till bokstavskombinationen ESDM (Emerson, Stills, Dido & McGuinn … nej, jag dubbelkollar: El Sueno De Morfeo) och har gett ut flera album med mer eller mindre (med tiden mindre) folkorienterad poprock.
Översättning av titeln? ”Med dig till slutet” står det i min parlör. Vilket passar rätt mycket bättre. Men att tro att det ska räcka ända till eftertexterna på lördag är ändå optimistiskt i överkant.
Skriv en kommentar »
