1 svensk klassiker
Publicerad den 21 augusti 2009 klockan 10:44 av Håkan EngströmJag sitter och bläddrar i 1000 svenska klassiker, där bland andra Jan Gradvall och Annina Rabe samlat, tja, svenska ”klassiker” inom tv, musik, litteratur, film m m och skrivit en snutt om var och en. Det blir någon sorts katalog över svensk populärkultur. Bitvis svårartat nostalgiskt.
Men strunt i det. Varje presentbok som ägnar en hel sida åt Basse Wickmans LP ”Sailing Down the Years” har något som talar för sig. Kolla Wickmans myspace; allt är verkligen inte jättebra, men de engelskspråkiga låtarna liksom ”Flammande vind” förtjänar en genomlyssning. Klassisk amerikansk folkpop, influerad av De Fyras Gäng: Roger McGuinn, Eric Andersen, Gene Clark och Jackson Browne.
(Och ja, på tal om nostalgi: när jag åter hör ”Someday” på BW:s myspace minns jag hur upprörd jag var 1983 över att Måns Ivarsson i sin annars gillande recension av albumet ”Crazy Love” hade invändningar mot stråkarna i ett par ballader. Själv hörde jag bara en svensk musiker som lånat arret från The Byrds version av ”Wild Mountain Thyme”, och kunde inte tänka mig något mer smakfullt.
Och på tal om, del II: Jag minns också hur en kompis i korridoren på Pildammsskolan undrade ”Basse Wickman, vem är det? Ser bra ut. ‘Right Now’, är det Tomas Ledin-låten ‘Just nu’ på engelska?”.
Ja, ni hör. Jag hade en svår uppväxt).
