Efter gårdagens smygstart på klubbarna inne i stan inleds Way Out West i Slottsskogen om ett par timmar.

Dagens program är alldeles onödigt fantastiskt – de intressanta spelningarna avlöser inte ens varandra, de överlappar varann. Idag ser jag framför allt fram emot Grizzly Bear och Seun Kuti, men är förstås nyfiken på vad Antony gör med Göteborgssymfonikerna. 

Och så får jag se Wilco, det hade jag inte räknat med. Jag fick nyss veta att morgondagens kultur/nöjen-del fått tidig tryckstart: kl 17.30. Vilket kastar omkull hela min planering; detta innebär att Grizzly Bear inte ens kommer med i morgondagens papperstidning. De börjar spela 16.15, försent. 

Och detta innebär att den där tiden jag avsatt för att skriva morgondagens texter, vid 19-tiden, den blir ledig. Och då kan jag se Wilco, trots allt. Jag tackar alla annonsörer som gjort detta möjligt.

För att kompensera för den tunna bevakningen i papperstidningen lägger vi extra krut på nätpubliceringar, på sydsvenskan.se alltså.

En gång i tiden kände jag en katt som hette Gibson.

Nu har även Les Paul, den glimrande gitarristen som gav namn åt gitarren Gibson Les Paul, gått ur tiden. Han blev 94. Rest in sustain.

Mitt i all eufori kring nästan-gratis-musiken på Spotify funderar man ju på hur upphovsmännen ska få ihop till hyran.

En annan som undrar är Magnus Uggla. Efter första avräkningen, skriver han i sin blogg, visade det sig att han på sex månader fått  ihop lika mycket ”som en halvdan gatumusikant drar in på en dag.”

Sparks radiomusikal The Seduction of Ingmar Bergman får premiär på fredag, i P1. (Ljudprov här.)

Den mentala uppladdningen är igång, vilket för med sig potentiellt mycket farliga incidenter. Som att man står i kaffekön och börjar sjunga saker som ”I married myself/I’m very happy together”.

Även om man till äventyrs inte är en skitstövel så uppfattas man som en.

Morrissey uppmanar sina fans – via fansajten True To You – att inte köpa de båda samlingsboxar som EMI ger ut i höst. Han har inget att göra med utgåvorna, och får inte en penny i royalties.

Hade jag en press skulle jag stoppa den nu.

Kolla här, en inspelning av Radioheads ”Blow Out”, från första albumet, inspelad i en kanadensisk radiostudio med Ken Stringfellow och Jon Auer från The Posies på akustisk gitarr och trummor. Gjord 1996. Just det, Thom Yorke själv sjunger.

Den sista brittiska veteranen från Första världskriget, Harry Patch, dog nyligen. Han blev 111 år.

Thom Yorke från Radiohead träffade honom uppenbarligen för några år sedan, för en radiointervju. Detta gjorde ett starkt intryck på sångaren. Hans låt  ”Harry Patch (In Memory of)” spelades in, live i ett kloster, bara några veckor före den förre soldatens död.

”Det skulle vara lätt för vår generation att glömma krigets fasor, om det inte vore för sådana som Harry”, skriver Thom Yorke i sin blogg. Där kan man också, för ett engelskt pund, ladda ner låten – en ödsligt klingande och sorgsen sång, inbäddad i Jonny Greenwoods stråkarrangemang.

”Irrespective of the uniforms we wore, we are all victims”

Det är sommartorka, alltså publicerar nme.com bilder på 50 vidriga skivomslag: obscena, vulgära, brutala, fjantiga.

Och eftersom det är sommartorka också här länkar jag vidare.

Spelschemat för Way Out West är äntligen klart.

Kryssa för och gråt över alla krockar.

Ray Davies  kommer till Malmö för att spela på KB 2 oktober.

Det var några år sedan, men det är inte första gången. Någon gång på 60-talet – visst var det väl 1967? – spelade The Kinks på MFF-stadion, den som numera heter Fair Play. Något år tidigare hade bandet spelat på Lorensborgs fritidsgård.

Exakt när Ray Davies gästade 33:an i korsningen av Stadt Hamburgsgatan och Malmborgsgatan vet jag inte, men det kanske någon annan vet? Tydligen kopplade bandet av där efter en av sina Malmöspelningar.

Annars är jag mest nyfiken på hur vi ska bära oss åt för att få dricka en pint med Ray Davies i samma lokal – som numera inhyser The Pickwick Pub, ett namn som borde tilltala ärkebritten – efter spelningen 2 oktober.