No shame about Ray
Publicerad den 2 oktober 2009 klockan 23:25 av Håkan EngströmElva låtar in i konserten bad Ray Davies om en öl, och fick en.
”Corona? I’ve come all the way to Sweden to drink this mexican shit? What’s wrong with Spendrups?” blev hans spontana kommentar.
Detta var knappt tio minuter efter att han introducerat låten ”Vietnam Cowboys”, som handlar om globaliseringen.
Kvällen i helhet? Dessa låtar:
1. I Need You; 2. Apeman; 3. Dedicated Follower of Fashion; 4. Waterloo Sunset; 5. Sunny Afternoon; 6. (… och nu kom bandet in, jag trodde att det bara skulle vara Davies och gitarristen Bill Shanley) I’m Not Like Everybody Else; 7. Til the End of the Day; 8. Where Have All the Good Times Gone; 9. A Well Respected Man; 10. Vietnam Cowboys; 11. Apache (!!!); 12. One More Time; 13. Workingman’s Café; 14. The Tourist; 15. Come Dancing; 16. Moments; 17. 20:th Century Man; 18. Tired of Waiting; 19. Set Me Free; 20. All Day And All of the Night. Extranummer: 1. The Getaway (Lonesome Train); 2. Lola.
Jo, det blev mest hits – kompletterade av rätt väl valda låtar från de båda soloalbum han gett ut sedan 2006.
Men alla vi snobbar som egentligen bara ville höra udda låtar, vi tystnade när Ray Davies stämde upp i den verkligt obskyra ”Moments” – en fin låt från 1971 års floppande filmsoundtrack ”Percy” (som i princip tystats ner sedan det gavs ut). Världspremiär live, påstod Ray Davies själv.
