Årets Sanna Nielsen är Jessica Andersson, som sjunger en pampig Dille Diedricson-ballad med sakrala vibbar (introt påminner om både ”Adams julsång” och ”Ave Maria”).

Versen är enkel men rätt snygg, en serie spridda femtonsfraser som Anderssonskan sjunger med gråtmilt counrydarr och tjocka s. Men refrängens explosion är rätt obefogad – alltså, det är inte Titanic som sjunker, detta är bara vanlig banal hjärtsmärta.

Det finns något med refrängen som påminner mig om det förra seklets mest patetiskt självömkande låt, Robin Gibbs ”I Started A Joke”. Men ”I Did It For Love” är rätt mycket mer konventionell än så.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg