”Vadå dyster, jag dyster?”
Publicerad den 4 februari 2010 klockan 13:59 av Håkan EngströmPain of Salvation … detta måste vara det mest oglamourösa i Melodifestivalens historia sedan Jan-Eric Karlzon 1987 sjöng en låt som hette ”Flyktingen”. Eller kanske rentav sedan Kenta tävlade.
Sångaren i bandet, som brukade vara ett ”progressivt metalband”, framför en svårmodig sång – i princip ensam till Fender Rhodes-komp. Efter ett tag sveper en mellotron in, men resten av bandet står eller sitter blickstilla i skuggorna utan att röra sina instrument. Gitarristen står knöböjd med sin Gibson, likt ett skogsrå med rastaflätor.
Musiken? Den tar slut innan den riktigt hinner börja. Den låter som ett intro i en lång episk låt av Marillion.
