Sista låten: ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”.

I slutet av en lång konsert då skärmen bakom bandet mest visat utdrag ur Tekniskt Magasin får vi plötsligt se ett stort köttigt stycke som antingen är ett pulserande hjärta eller en halvgrillad anka på väg att sprängas. Det är en mäktig syn, nästan lika mäktig som musiken.

När Jocke Berg efter några minuter upprepar att ”vi ska alla en gång dö” nickar jag och inväntar svaret på Den Stora Frågan: kommer hjärtat att sluta dunka, eller är det verkligen en anka? Som kommer att splittras i slamsor som slängs ut till de hungriga i publiken?

Jag väntar ännu, vi fick inget svar. Men jag tror vad jag tror. Det var nog ett hjärta.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg