Länk:

14 mars

1. Josh Rouse: Duerme

Josh Rouse har av allt att döma acklimatiserat sig i Valencia, även om nya albumet – det tredje han gett ut sedan han flyttade till den iberiska halvön – faktiskt heter ”El Turista”. Men det handlar nog mest om ödmjukhet; han gör inte anspråk på att behärska genrerna, men rör sig ändå hemtamt inom genrer vi förknippar med latinovärlden. Hälften av låtarna sjunger han på spanska, läspande som en inföding. Han spelar flamencogitarr och samba, och när han söker sig över Atlanten är det snarare till Brasilien än till Nebraska.

Fast albumet har spelats in i USA, med Brad Jones som producent. Måndag 15 mars är han på Babel i Malmö… nej, på KB.

2. Josh Rouse: I Will Live On Islands

Bästa spåret låter ändå lika mycket Paul Simon som latinpop.

3. The Besnard Lakes: Chicago Train

Montrealbandet Besnard Lakes gör liksom Broken Social Scene ambitiös och ibland halvt psykedelisk artop, men Besnard Lakes är trots den moderna attityden mer rotad i 70-talet. Detta låter som Dennis Wilson på konstfack.

4. Pets: Giving Up’s the Hardest Thing

Så här uppspelt angolfil durpop kan lätt bli klämkäckt jobbig, men norrländska Pets är mest bara charmerande. Spotify har denna ep, men debutalbumet finns i riktiga butiker.

5. Diane Birch: Nothing But A Miracle

Amerikansk sångerska och pianist som tar fasta på soulprylen hos Carole King och Laura Nyro. Ojämnt, men stundtals mycket starkt debutalbum kommer i veckan. Hon kommer säkert att kallas en ny Norah Jones någonstans.

6. Pavement: Unfair

Stephen Malkmus skrotade bandet, han hade säkert sina anledningar. Men dem har han glömt; nu är det comeback på gång. Samlingsplattan ”Quarantine the Past” är 23 låtar som påminner oss om hur 90-talet egentligen lät.

7. Gorillaz feat Gruff Rhys and De La Soul

Bästa spåret på Gorillaz (ja, Damon Albarns Kalle Ankaband) hyfsade nya album är något så otippat som ett samarbete med De La Soul och ledaren för Super Furry Animals.

8. Quasi: Buy Buy Blackbird

Quasis nya album är inget att springa benen av sig för, men låtar som singeln ”Repulsion” och framför allt den här utdragna men ändå intensiva poprockaren är fina.

9. Klabbes Bank: Det brinner inte längre

Ja, de heter Klabbes Bank. Låt inte det ligga dem i fatet bara, för då missar du ett lekfullt band som i en dynamisk musik kombinerar jazz med postrock och det strama med det explosiva. Albumet kom ifjor, bandet spelar måndag 22 mars på Victoria i Malmö.

10. Nom de Guerre: Everybody Knows

Stockholm/Berlinbaserat band som spelar pianodriven powerpop med lite av Jellyfishs oblyga bombasmer. Kul i små doser.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg