Depraverade kristdemokrater
Partiledaren Göran Hägglund har på partiets hemsida länkat till sina favoritlåtar på Spotify: Göran Hägglunds playlist
Dessa är inte sångerna som Lewi Pethrus lärt honom.
Hägglund inleder med Costellos lätt hädiska ”(The Angels Wanna Wear My) Red Shoes”, sedan följer ”Before They Make Me Run” där Keith Richards beskriver sin flykt undan narkotikapolisen, innan Göran Hägglund släpper fram den första kvinnliga representanten: Alanis Morrissette, som frågar om ”is she perverted like me? Would she go down on you in a theater”?
Alltså, när Lewi Pethrus på 60-talet bildade det parti, KDS, som är föregångaren till KD ansågs det syndigt att gå på teatern, alldeles oavsett vad man gjorde där. Att någon gjorde det där trodde nog inte ens de troende.
Sedan följer sådant som Eric Claptons”Layla”, med vilken sångaren försökte (och så småningom lyckades) förföra sin bäste väns hustru.
The Cardigans representeras av ”Been It”, där sångerskan frankt medger att ”baby, I’ve been your whore”.
Vi frestas med en inspelning med den kände heroinisten Miles Davis, en med kokainisten David Bowie och en med fyllbulten Lundell (som inte är ”Gå upp på klippan” eller ”Evangeline”, men till Hägglunds försvar måste jag påpeka att han heller inte valt ”Hon måste va en kristen kommunist”).
Hägglund har berett plats också åt en låt av Tom Robinson, vars slogan var ”Glad to be gay”.
Vad säger Åke Green? Hur många varv har Lewi Pethrus roterat sedan han loggade in i förmiddags? Kan Göran Hägglund verkligen sitta kvar som partiledare?
Kanske. Det finns ännu tid för bot och bättring.
Jag vill på mitt ödmjuka vis försöka bidra till friden inom de kristdemokratiska leden – jag har gjort en egen Spotifylista som de flesta väljare torde uppfatta som mer kristdemokratisk i sinnet. Här är den: Kristdemokrat i kvadrat
Jag har valt uppbyggliga sånger om syndinsikt, helgelse och sann kristen glädje.
Först ut är Linda Rondstadt med ”We Need A Whole Lot More of Jesus (And A Lot Less Rock’n'Roll)”, en paroll för vår tid.
Sedan sjunger Russ Taff ”Let Jesus Do It For You”, med rader som ”let him clean up your conversation”.
Simon Ådahl gör sin ”Jag vill be för Sverige”. Elvis Presley, lite mer suddig i konturerna, gör den lite mindre konkreta ”Let Us Pray”.
LaVern Baker sjunger i ”Saved” om hur hon brukade svära, dricka och dansa hoochie-coo, men att hon nu är frälst.
The Pilgrim Singers sprider glädje med ”Jesus Hits Like An Atom Bomb”.
Aaron Keyes rimmar titelfrasen ”Not Guilty Anymore” med ”Not filthy anymore”.
Stryper – kristenhetens Mötley Crüe – framför ”From Wrong to Right”.
Jimmy Scott sjunger ”When He Returns” och påminner oss om jazzens kristna rötter och om att slutet är närmare än någonsin. Jason Wraz påminner oss om våra egna rötter och skapelsens sjätte morgon med sin tagning av ”Man Gave Name to All the Animals”.
Sedan ställer Larry Norman den retoriska frågan ”Why Should the Devil Have All the Good Music?”, en fråga som så här långt ner i vår playlist ter sig rätt bra märklig.
Finalen tillhör Ron Salsbury, eller gör den? Han framför sången ”Let All the Applause Be For Jesus”.
