Andra chansen
Ännu så länge har ingen artist som tagit sig till finalen via Andra chansen vunnit också i Globen. Kanske i år?
Startfältet är väl lite bättre än vanligt, men även om det tillkommer en jury i finalen – förutsättningarna ändras, alltså – så kvarstår faktum: kvällens åtta låtar har en gång förlorat mot låtar som i Globen väntar på att slå dem igen.
Ikväll blir det på sportvis dueller. Parallellslalom eller singelmatcher, kalla det vad ni vill. Det blir fullt fokus på två låtar åt gången, ingen hamnar i skuggan av ericsaadar och dannysar.
Första matchen: Jenny Silvers skamlösa Abba-potpurri mot Love Generations löjligt överskattade RedOne-låt. Jag tror och hoppas ändå på Love Generation, vars nummer är snyggt och vars låt känns lite mer up to date (utan att på något vis vara märkvärdigare eller ligga i framkant).
Loreen gör inte bara en av kvällens utan en av hela årets bästa låtar. Hon framför den övertygande och med en koreografi som inte bara är hysterisk eller flirtig utan som faktiskt är i samklang med låten. Men har den en chans mot det behjärtansvärda pekoral som Sara Varga framför? Det beror förstås på vem som röstar. Vargas låt är den enda av sin sort. Det skulle kunna räcka till Globen. Texten betyder något på riktigt. Men jag tror ändå att Love Generations låt – vad nu den betyder – är den som kommer till final.
Match 3: Linda Pritchard har den typ av låt som vinner på att upprepas. Mika i den gula u-båten har det inte.
Match 4: Charlie’s Angels ser bättre ut i programtablån än på tv, och på liknande vis är Shirley’s Angels mer uthärdliga när man slipper se deras överdrivna och för låten fullständigt ovidkommande slänga-med-håret-dans. Jag hoppas att lugnet i Pernilla Anderssons framförande vinner och tar henne hela vägen till final.
