Flinckt var det här
En av artisterna kom så sent till sina repetitioner inför kamerorna att han bara hann dra igenom låten två gånger. Normen säger fyra.
Vem detta är? Ranelid?
Naturligtvis inte — han tävlar inte förrän om ett par veckor, och jag tror inte han någonsin missat en dejt med en kamera.
Nej, den här helgens stjärna är Thorsten Flinck. Samme man som — utan att jag hörde någon ställa en fråga i ämnet — vid en presskonferens ett par timmar tidigare hade intygat att ”jag är professionell”.
Låten han tävlar med har skrivits av Thomas G:son i samarbete med Ted Ström och är en rockballad i gränslandet (om ett sådant finns) mellan Toni Holgersson och Sven ”Raskens” Wollter. Thorsten Flinck sjunger inte alldeles flinka rader om att ”olyckskorpar kraxar”, att ”löpsedlarna flaxar vilt” (låter som om han varit i blåstens hemstad Malmö) och att ”livet är DRAMA, kärlek och hat”.
Det låter inte alldeles falskt; om inte annat skiljer sig låten från mängden, det är uppfriskande bara det. Framträdandet rymmer också ett komiskt parti, när Flinck sjunger att ”jag vandrar fram” och koreografen — kanske han själv? — beslutat att han ska ta några yviga flanörsteg på scenen. Plötsligt ser vår sårade poet ut som Nils Poppe eller en bantad version av Thor Modéen från valfri pilsnerfilm.
