Kvällens sändning
Jag gör en ny variant den här veckan: fyller på i en och samma bloggpost allteftersom jag får för mig att jag har något vettigt att skriva, snarare än att ständigt skapa en ny bloggpost.
Det där intronumret var baserat på ”Liza With A Z”, ett av Minnellis paradnummer.
Första tävlingslåten? Pojkbandet Youngblood, som sjunger … ”Youngblood”.
Det där har hänt förr: att bandet och låten heter likadant. År 1978 tävlade Harlequin med ”Harlequin”. Men detta är annorlunda: ett klassiskt pojkband, som antingen kommer femton år efter genrens storhetstid eller kommer väldigt påpassligt när de forna giganterna är ute i comebacksvängen. Fast detta appellerar väl ändå mindre till New Kid On the Blocks åldrande publik än till den riktigt unga publiken. Desto mer besvärande att dessa fem ynglingar tar sig i skrevet ständigt och jämt.
Det har förstås också hänt förr. Och det har hänt förr att folk kallat sina låtar ”Youngblood”. Klassikern är The Coasters låt, skriven av 50-talets främsta hipsters: Jerry Leiber och Mike Stoller. År 1982 gav Whitesnake ut sin variant. I deras ”Young Blood” varnas för att ”the devil has got your number”, vilket ju låter djupt oroväckande. Men även om han nu har numret tror jag inte att han har rätt att rösta.
Men stackars Maria BenHajji — hon låter ohyggligt nervös. På de tidiga repetitionerna, innan publiken kom in, sjöng hon klockrent. Det här klingar rätt falskt.
Men Mattias Andréasson klarar det här bra. Han gör en modern R&B-låt, någonstans mellan Christian Walz och Oskar Linnros.
Men nu blir jag orolig igen: de hattklädda Clockwork Orange-typerna bakom honom greppar de där lysrören som om de tänker banka ner honom.
Jaha, det blev Zebradräkter för Love Generation. En lite oväntad bugning åt Electric Banana Band. Det är något visst med artister som sjunger om att de är ”crazy”. Helcrazy. Men de är bättre än förra året, och i min bok är det alltid trevligare med en underdog än en hajp.
Det är en rätt suggestiv bildproduktion, i kombi med filtklubborna och pukorna bakom Carolina Wallin Pérez; allt som ger lite show till hennes timida lilla indiepoplåt är nog ett plus. Men vänta bara till finalen — då blir det konfetti, bisarrt nog.
Om den mot förmodan skulle gå vidare är det inte första gången en så här lite tillbakadragen låt tar sig fram. Minns Sarah Vargas låt från förra året.
Andreas Johnson uppträder med en typisk Andreas Johnsonlåt i år — det gör han rätt i. Men vilken är förlagan? Är det Oasis ”Don’t Look Back In Anger” eller Suedes ”Beautiful Ones”? Så här uppträder ett riktigt proffs. Men folk kanske har fått nog av herr Johnson?
Molly kan vara riktigt glad, för hon har ätit sin spenat var dag. Men säg den glädje som kommer från spenat. Sanningen är att hon är ledsen, och hon ödslar ingen tid på att berätta det i denna jobbiga Titanic-ballad. Det börjar med en hulkning på nedre däck, och sedan bara fortsätter det.
Men hon har ett Stort Hjärta och har inget emot att Gråta i Direktsändning. Det funkade nästan för Sanna Nielsen och hennes ”Empty Room”. Dessutom finns här en story, som vi redan har ett hum om och därför kan relatera till och snaska i; det är ju Eric Saade hon separerat från. Här finns stoff till en hel sommarbilaga av Hänt i veckan.
Tyvärr, jag börjar tro att hon går direkt till Globen.
”Kärleken är en lekplats för barn, vad babblar han om?” säger en sjuårig bekant med rösträtt. Min tes bekräftas därmed: barnen som med sina mobiltelefoner avgör den här tävlingen står inte riktigt på Björn Ranelids sida.
Den där piruetten och fotbollsgesten mot slutet … i denna märkliga värld finns ingen märkligare än Björn Ranelid.
Men för att åter tala med den där sjuåringen: hans favorit är Mattias Andréasson, med Youngblood som tvåa.
——–
Andreas Johnson och Mattias Andréasson, de båda bästa, har gått vidare. Även Molly Sandén. Youngblood. Och …? Björn Ranelid.
Vad ska man säga om Red One och hans sejourer i Melodifestivalen? ”Hans” grupp Love Generation kom sexa. Wallin Peréz sjua. Webbjokern Maria Ben Hajji åtta.
—–
Direkt till final: Molly Sandén. Helt i linje med det jubel som mött henne i arenan under hela programmets gång, så snart hon visat sig eller hennes namn hörts.
Men … så svårt jag har för denna känsloporr. Nu när hon redan gått vidare, och ska sjunga låten igen, brister alla fördämningar. Precis som när Sanna Nielsen gått vidare med sin djupt personligt kända låt ”Empty Room” för några år sedan.
—
Till andra chansen går Youngblood och Andreas Johnson. Till final? Björn Ranelid. Världen är galen.
Och den tjusiga låten Mattias Andréasson tävlade med har åkt ut.
Andreas Johnson såg inte glad ut när han fick ”glädjebeskedet” om att han gått vidare till andra chansen. Han har varit med tillräckligt länge för att förstå att han inte har någon chans även om han skulle ta sig den omvägen till Globen.
