Baku slår bakut
När är lämpligaste tillfälle att komma till ett förbokat hotell och nås av beskedet ”jovisst, men nu är ditt rum avbokat”?
Ifall du svarar ”Det är när man efter en natts vaka på Moskvas flygplats kommer till en stad man aldrig förr besökt och vars samtliga hotell sägs ha varit uppbokade i ett par månader” är du mycket mer äventyrlig än jag.
Jaja, det ordnade sig. Det gör det alltid. Fem-sex telefonsamtal senare hade hotellchefen jobbat upp så mycket skuldmedvetenhet att han hittade ett annat hotell och beordrade en underhuggare att köra mig dit. Jag fick ett pris, det var lite högre än ursprungspriset, men inte hutlöst (vilket för all del ursprungspriset var). Framme vid det nya hotellet — som heter vad alla nya hotell borde heta, ”Hotel Happy Inn” — välkomnades jag med beskedet att det billigaste rummet kostade 2700 kronor natten. Det var … inte vad vi kommit överens om.
Jag sade detta.
”Ah! So you ze one who is Hakan Engstrom!” ropade portiern, som om han fått en biblisk uppenbarelse, och så nästan halverade han priset.
Jag fick en svit. Det var mer än okej.
Efter en kvart ringde det i telefonen. Då hade även portiern upptäckt att han gett mig en svit. Det var inte okej.
Men jag klagar inte. Jag bor på Hotel Happy Inn. Gatuadressen är Abbas någonting – hur mycket schlager kan det bli?
Fast jag föredrar att boka boende själv. Eller, allra helst, att inte boka alls utan bara snoka rätt på något när jag kommer fram. i Belgrad har jag bott för 80 spänn natten precis vid centralstationen, i Kiev — där det också verkade vara fullbokat — bodde jag på ett klassiskt och skönt slitet hotell i centrum för en sjättedel av priset mina kollegor fick betala. Mitt löjligt billiga hotell i Riga var oslagbart. Ett par av de … ähum, fyra hotell och pensionat jag flyttade mellan under lite drygt en vecka i Tallinn tyckte jag om.
Men den här gången vågade jag inte, utan gick via Eurovisionens hjälpkanaler. Det borde jag inte ha gjort, att köra det säkra metoden visade sig ju inte vara det minsta säkert.
Jag är för trött för att skriva något mer substantiellt om vad jag sett och noterat i den här märkliga staden, som i DN häromdagen beskrevs ganska träffande som en blandning av Dubai och Disneyland men som bara en liten bit från de upplysta skrytbyggena är är så mycket mer. Det fanns inte så mycket Dubai över de flagnande tapeterna på det sjaskiga men välkomnande Kafe aciqdir där jag drack en av dagens båda öl.
Mer om sådant imorgon. Så får det bli.
