Världens bästa band
Det här är ingen tävling. Vem är bäst – Hendrix, Miles, Kurt, Skurt, John, Paul, John Paul II, Hank I, II eller III?
Vem vet.
Men det finns ett band som jag rätt ofta tänker på som mitt favoritgäng. Ett band som med värme och genuin musikalitet får mig att glömma bort all konkurrens och samtidigt påminner mig om i princip allt jag älskar med musik.
Detta band är Calexico. Och denna söndag spelar de i Malmö, på KB.
Calexico har en enastående förmåga att kombinera element från Arizonas ökenblues, Morricones spaghettiwestern, modernt orkestrerad storbandsjazz (Gil Evans, Mingus), mariachi, altcountry, portugisisk fado och västkustrock (hey, en av deras bästa låtar har orden Stevie Nicks i titeln) och få alltsammans att låta som inget mer och ännu mindre något mindre än Calexico. Jag älskar bandet, reservationslöst.
Min kollega Alexander Agrell intervjuade trummisen John Convertino häromdagen, publicerades i gårdagens tidning.Själv intervjuade jag Joey Burns, sångaren, för nio år sedan. Det han sade då känns fortfarande relevant för de egentligen helt annorlunda saker Calexico gör nu.
Calexico har genom åren spelat med hjältar som Howe Gelb – kärnduon inledde sin professionella bana som kompmusiker till Gelb i Giant Sand – och Iron & Wine. De samarbetade med bland andra Jim James och Willie Nelson på soundtracket till Dylanfilmen ”I’m Not There”. De har jobbat med Lisa Germano, Richard Buckner och Neko Case. Ledarduon har varit starkt involverade i Friends of Dean Martinez.
Calexico är ett fantastiskt liveband. I studion? De är så diskreta, eller subtila, att det tar lite tid innan man blir varse storheten. Varje album är dömt att underskattas, men i princip allt vinner i längden.
Utifrån den repertoar som finns på Spotify satte jag samman en lista med 30 favoritinspelningar. Två låtar är covers, de kommer sist.
Spotify: Calexico
