Ett par av dagens mest skärpta men ännu mer eller mindre oupptäckta singer/songwritrar befinner sig just nu på vår sida av Atlanten. De turnerar tillsammans. Och de står denna måndag på den lilla scenen på Folk å rock i Malmö.

Konceptet kallas Triple Troubadours, och det har kläckts av skivbolaget/webblaskan/turnéledaren Rootsy. Tre mer eller mindre textorienterade låtskrivare delar scen; då och då står de där tillsammans, oftast inte.

Tre?

Ja, just det. Det finns en tredje artist i sällskapet: Johan Örjansson, ett stort namn i rotrockkretsar i hela Halland. Det är absolut inget fel på honom, han är värd betydligt större framgångar än så. Han har gett ut fyra fina soloalbum, det senaste kom i våras. Sydsvenskanintervju här.

Men intressantast är trots allt de långväga besökarna. Chet O’Keefe, som jag missat, är en finurlig låtskrivare som i uttryck och tajmning ligger väldigt nära John Prine (och som därmed påminner en hel del också om Guy Clark). PO Tidholm hyllade i DN härom månaden. Albumet finns på Spotify och är fyllt av små pärlor. Inledande ”Ring the Bell” drar åt gospel och är inte särskilt representativ, så börja inte där – gå på spår 2 direkt, föreslår jag. Och missa inte ”Some Swedish Men”, en exotiserande sång om pappalediga svenska män, full med ironiska beskrivningar (väl?) om ”three feet of snow on the roof tops” och med Nanci Griffith i kören.

Och så har vi Joe Nolan, kanadensaren som är på god väg att fylla 22 men låter väldigt väldigt mycket mer mogen än så. Det senaste albumet placerar honom nära Steve Forbert och Ryan Adams, och har spelats in med ess som Spooner Oldham, Charlie McCoy och Chris Donahoe. Jag recenserade så här.

Spotify: Chet O’Keefe – Game Bird

joe nolan – Goodbye Cinderella

Johan Örjansson – Melancholic Melodies For Broken Times

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg