Annons:
söndag 19 maj 2013

Far och flyg, Drake

Publicerad den 12 oktober 2012 klockan 15:03 av Håkan Engström

Skulle du acceptera en barnboksförfattare som hette Elvis Presley? En krönikör som kallade sig Tupac? En centrallyriker som gick under namnet Jimi Hendrix?

Det hade varit svårt att svälja.

Men uppenbarligen får vem som helst kalla sig Nick Drake.

Jag fick nyss ögonen på en cd-bok där Tomas Bolme läser Nick Drakes ”Nefertiti”. Omslaget skyltar rentav med uttrycket ”Dödsboken”.

Han verkar vara världsberömd. Men kunde han inte ha kallat sig något annat?

Ge mig ett bord, den Vän av ordning som tagit min kropp i besittning vill slå näven i det.

För övrigt är Nefertiti namnet på en jazzklubb i Göteborg. Och både jazzen och Göteborg har funnits så länge jag kan minnas.

  • Lo Hellgren

    Det här med alias eller namnbyte är ju lite mer komplicerat. Om han nu varit verksam inom teaterbranschen och skapat sig ett kontaktnät där så skulle ett namnbyte kunna komplicera förhållanden med kontakterna, han kunde kanske inte förutse att han skulle bli poulär. Och tyvärr kunde ju inte föräldrarna inför namngivningen förutse att det någon annan stans i världen satt en kille med samma namn i sitt tonårsrum och skapade framtida mästerverk. Musikern Nick Drake fick skivkontrakt 1968, författaren till Nefertiti är född 1961.”Nefertiti (Den sköna är kommen), född kring 1380 f.Kr., död troligtvis år 1331 f.Kr., var hustru till den egyptiska faraon Amenhotep IV (senareAkhenaton), drottning av Egypten under det Nya riket och den 18:e dynastin, fostermor och möjligen faster till farao Tutankhamun.” /mvh wikipedia

  • hakanengstrom

    Hej!
    Det är svårt med ironi. Jag framställde mig själv som väldigt väldigt blåst – och samtidigt omotiverat stöddig – genom att låtsas att jag inte visste om att Nefertiti är ett namn som tagits från Det gamla Egypten.
    Varför? För att korkade människor är roliga. Mr Bean är roligare än den Rowan Atkinson. Tvärsäkra människor som har fel är väldigt roliga att skratta åt.
    Man kan aldrig vara nog tydlig. Men samtidigt: övertydlighet är ironins svurna fiende.
    Se också detta inägg 
    http://blogg.sydsvenskan.se/engstrom/2012/09/30/inte-dolly-alls/

Annons:
Annons:
Blogg
Läsarpulsen
Annons:
Bloggar