Engström 2 februari 2017

Amare ha’re … men vad?

Pugh Rogefeldt var med i Melodifestivalen en gång.

Jag säger godnatt, bara. Då kommer min nattmara, sjöng han i refrängen.

Det var en konstig sak att komma i Melodifestivalen och snacka om.

Amare? Det är betydligt mindre okonventionellt. Amare e de där vi på svenska kallar kärlek. Det är också titeln på bidrag nr 2, som Rottnes egen Adrijana framför. Den har i förväg beskrivits som en hiphoplåt, vilket fortfarande är lite udda – men bara lite – i den här festivalen.

Men ”Amare” är sensationell – aldrig förr har en hiphoplåt i festivalen haft så här lite hiphop. Man måste söka efter den.

Fast efter ett tag söker verkligen den här halvtempo-låten en. Den är effektiv på ett lite avvaktande vis.

Adrijana Krasniqi har skrivit låten själv, tillsammans med Martin Tjärnberg som jobbat mycket med Silvana Imam. Ta det som en ledtråd – det är i dessa trakter låten rör sig.

Det är också ett framträdande som andas mer självförtroende än man har rätt att begära av en 19-årig doldis. Hon är rätt cool, tar inte i för mycket men har ändå kommando. Ljusshowen, scendekoren och de båda dansarna med ballerina-dress gör också sitt till för att man inte ska hinna få tråkigt.