Annons:
Veckans spotify-lista Engström 2 april 2010

Veckans spotify-lista

Länk här: 2 april

1. Josiah Wolf: The Trailer and the Truck

Josiah Wolf är trummis i ett band som heter Why?, och det hörs. Ja, inte att han är med i Ohiobandet Why? – det bandet har jag aldrig hört – men att han är trummis. Han jobbar väldigt rytmiskt med vad som på engelska men inte svenska kallas rytmgitarrer, på ett vis som påminner om Pete Townshend, och ofta i maskopi med en frisläppt trummis (som är han själv).

Just denna låt är upphakad i en loopad marimba, vilket är en fräck effekt men mer än bara en effekt. Albumet heter ”Jet Lag”.

2. Cibelle: Green Grass

Cibelle är en Londonbaserad musiker från Sao Paulo, Brasilien. som ikväll värmer upp innan Owen Pallett äntrar scenen på Babel. Hon gör vad som förväntas av henne – blandar brasilianska rytmer, elektronik och ganska vaga sångstrukturer – och gör det ofta bra. Detta är från 2006.

3. She & Him: Why Do You Let Me Stay Here

M Ward och skådisen Zooey Deschanel har en sångduo ihop, och i dagarna kommer ”Volume II” – deras bästa hittills: en ode till gammaldags hantverkslåtskrivande, som utöver M Wards stigande fascination för Buddy Holly (och Roy Orbison, verkar det som) blinkar ivrigt åt den där typen av helyllepop som George Martin producerade när hans band var på turné.

Håll tills vidare till godo med en låt från fyra år gamla debuten, som drar lite mer åt countryfolk.

4. David Byrne/Fatboy Slim/Candie Payne/St Vincent

Jag har inte tjatat färdigt om David Byrnes ”discoopera” om Imelda Marcos. Det släpps i Sverige först på onsdag, men finns på Spotify sedan igår. Denna samba sjungs ur barnflickans perspektiv.

5. Ducks Deluxe: Something’s Going On

Pubrocken, minns ni? Inte det, nej. Strax innan punken hunnit växa till sig var det pubrocken som stod för ”motståndet” mot en dekadent miljonärsrock med elefantsjuka, en rörelse från om inte rännstenen så från de måttligt upphöjda scenerna på de enkla klubbarna. Ducks Deluxe var jämte Brinsley Schwartz det ledande namnet; gitarristen Martin Belmont kom så småningom att ingå i Nick Lowes band. En comebackversion – Belmont och Sean Tyla är kvar – är på KB på påskafton.

6. Sarah Blasko: All Coming Back

Namnet låter som en mexikansk öl, men Sarah Blasko är en australisk artist vars kommande album producerats av Björn Yttling. Låter som en svårmodig Norah Jones halvt vilse, men ändå självsäker, i en park full av preparerade instrument. Detta är från 2004.

7. Theresa Andersson: Na Na Na

Theresa Andersson är en svensk artist som sedan åratal bor i New Orleans, och nästan hela stadens tradition finns någonstans i hennes musik. Men i grund och botten är hon en sångerska och låtskrivare – och fiolspelare – vars låtar kan höras på Palladium i Malmö 9 april.

8. Robert Francis: Before Nightfall

Skivaktuell rockare, åt Springsteenhållet, som ibland får till det.

Veckans spotify-lista Engström 27 mars 2010

Veckans spotify-lista

Och här är länken: 25 mars

1. This Is Head: 0002

Är detta vad hela världen kommer att tala om inom kort? Eller talas det aldrig lika mycket om Malmöbandet This Is Head som just dessa veckor? Vi får väl se. Till att börja med kan vi se bandet live på klubben Tricks/Tricks/Tricks på Babel ikväll.

2. Harmonia: Dino

This Is Head hämtar fördomsfritt inspiration från flera olika håll, men allra mest låter det kraut om bandet. Lite som Harmonia, ett slags supergrupp, fast ändå inte, med medlemmar från både Neu! och Kluster. Detta är från 1974 – strax efteråt samarbetade gruppen med Brian Eno.

Låten finns med på kommande Soul Jazz-samlingen ”Elektronische Musik: Experimental German Rock and Electronic Musik 1972-83”.

3. Robyn Hitchcock & The Venus 3: Afterlight

Runt millennieskiftet hade Hitchcock en period då han skärpte sina sinnen och gjorde väldigt laddad nypsykedelisk pop. Den senaste albumen är lite mer avslappnade, men nästan lika hörvärda. The Venus 3 – som kompade även på 2009 års ”Goodnight Oslo” – består av Peter Buck, Scott McCaughey och en trummis från Ministry. En annan grå eminens, Nick Lowe, körar på flera spår – däribland detta. John Paul Jones spelar mandolin på en annan låt, Johnny Marr har bidragit med guitar and a pen till ”Ordinary Millionaire”. Ja, just det: ”Propellor Time” heter albumet ifråga.

4. White Rabbits: They Done Wrong/We Done Wrong

”Honky tonk calypso” kallar detta Brooklynband sin musik. Jag vet inte, jag. Humor är svårt, och det där skämtet gick mig förbi.  Detta är snarare en sorts pianodriven, ofta (men inte här) elektronisk indiepop som lånat lite av gnälläget från Thom Yorke. Britt Daniel från Spoon har producerat. Albumet tycks ha getts ut redan i våras, men lanseras nu en gång till.

5. MGMT: Flash Delirium

Nya singeln är en oemotståndlig mix av Roxy Music, wall of sound, Sparks och cheesycheeky modern elektronisk … flöjtpop.

6. Dollhouse: Hold On Together

Ett dockhus är inte stort, men det finns alltid utrymme för ett band som i MC5:s efterföljd spelar R&B/distad rock’n’roll. Bandet är svenskt, men inte så det stör.

7. David Fridlund: Diamonds & Phototraphs

Ett delvis annat sound, men rösten och tonläget känns verkligen igen. Välkomna David & The Citizens ledare tillbaka.

8. Harper Simon: Henrieta

Nästnästa vecka kommer  Simon jr:s debutalbum – ja, pappa heter Paul – som är ganska briljant. Detta är en två år gammal inspelning, mer kompakt och mer elektrisk, utgiven på ett samlingsalbum medan Harper var mer mån om att fjärma sig från farsans tradition.

9. Laura Marling: Alpha Shallow

Ja, hon är 20. Hon är bra för att vara 20, men hon är bra för att vara vadsomhelst. Laura Marling spelar folkpop med tydligt engelska accenter men ofta också med ett modernt stråk. Och, jodå, inget av detta hindrar henne från att använda en bouzuki.

10. Owen Pallett: Keep the Dog Quiet

En av de bästa låtarna från Palletts senaste album. Långfredagen spelar han på Babel.

Veckans spotify-lista Engström 14 mars 2010 • Uppdaterad 27 mars 2010

Veckans spotify-lista

Länk:

14 mars

1. Josh Rouse: Duerme

Josh Rouse har av allt att döma acklimatiserat sig i Valencia, även om nya albumet – det tredje han gett ut sedan han flyttade till den iberiska halvön – faktiskt heter ”El Turista”. Men det handlar nog mest om ödmjukhet; han gör inte anspråk på att behärska genrerna, men rör sig ändå hemtamt inom genrer vi förknippar med latinovärlden. Hälften av låtarna sjunger han på spanska, läspande som en inföding. Han spelar flamencogitarr och samba, och när han söker sig över Atlanten är det snarare till Brasilien än till Nebraska.

Fast albumet har spelats in i USA, med Brad Jones som producent. Måndag 15 mars är han på Babel i Malmö… nej, på KB.

2. Josh Rouse: I Will Live On Islands

Bästa spåret låter ändå lika mycket Paul Simon som latinpop.

3. The Besnard Lakes: Chicago Train

Montrealbandet Besnard Lakes gör liksom Broken Social Scene ambitiös och ibland halvt psykedelisk artop, men Besnard Lakes är trots den moderna attityden mer rotad i 70-talet. Detta låter som Dennis Wilson på konstfack.

4. Pets: Giving Up’s the Hardest Thing

Så här uppspelt angolfil durpop kan lätt bli klämkäckt jobbig, men norrländska Pets är mest bara charmerande. Spotify har denna ep, men debutalbumet finns i riktiga butiker.

5. Diane Birch: Nothing But A Miracle

Amerikansk sångerska och pianist som tar fasta på soulprylen hos Carole King och Laura Nyro. Ojämnt, men stundtals mycket starkt debutalbum kommer i veckan. Hon kommer säkert att kallas en ny Norah Jones någonstans.

6. Pavement: Unfair

Stephen Malkmus skrotade bandet, han hade säkert sina anledningar. Men dem har han glömt; nu är det comeback på gång. Samlingsplattan ”Quarantine the Past” är 23 låtar som påminner oss om hur 90-talet egentligen lät.

7. Gorillaz feat Gruff Rhys and De La Soul

Bästa spåret på Gorillaz (ja, Damon Albarns Kalle Ankaband) hyfsade nya album är något så otippat som ett samarbete med De La Soul och ledaren för Super Furry Animals.

8. Quasi: Buy Buy Blackbird

Quasis nya album är inget att springa benen av sig för, men låtar som singeln ”Repulsion” och framför allt den här utdragna men ändå intensiva poprockaren är fina.

9. Klabbes Bank: Det brinner inte längre

Ja, de heter Klabbes Bank. Låt inte det ligga dem i fatet bara, för då missar du ett lekfullt band som i en dynamisk musik kombinerar jazz med postrock och det strama med det explosiva. Albumet kom ifjor, bandet spelar måndag 22 mars på Victoria i Malmö.

10. Nom de Guerre: Everybody Knows

Stockholm/Berlinbaserat band som spelar pianodriven powerpop med lite av Jellyfishs oblyga bombasmer. Kul i små doser.

Veckans spotify-lista Engström 3 mars 2010 • Uppdaterad 27 mars 2010

Veckans spotify-lista

Tio  bra låtar, mer eller mindre aktuella just nu:

3 mars

1. Moto Boy: The Heart Is A Rebel

Malmös Jeff Buckley i en ödesmättad sång om kärlekens makt.

2. Peter Morén: Esther

Det finns både bättre och mer särpräglade låtar på Peter Bjorn And John-sångarens mycket märkvärdiga första album på svenska, men bara denna har nått Spotify. Håll alltså till godo med detta klassiska exempel på svensk popromantik med ett stråk av tomas-andersson-wijskt svårmod.

3. Yeasayer: I Remember

Torsdag kväll spelar elektropopbandet på KB. Det ska bli spännande att höra hur väl de lyckas vårda en melodiös poppärla som denna.

4. Voice of the Seven Woods: Valley of the Rocks

Albumaktuella psychrock-projektet Voice of the Seven Thunders fick mig att upptäcka gitarristen Rick Tomlinson. Även med akustiska lutor gör han hypnotisk musik, någonstans mellan John Fahay och Bert Jansch, som på den här tre år gamla låten.

5. Efterklang: Modern Drift

Jag är inte helt förtjust i hur danska Efterklang med sina båda senaste plattor valt att fylla i alla de där tunna linjerna med tjocka orkesterstreck. Men ibland är resultatet strålande.

6. Rickie Lee Jones: Eucalyptus Trail

En dramatisk, mångfacetterad och ganska mystisk låt från Rickie Lees senaste album. Den 12 mars är hon på Palladium.

7. Chuck E Weiss: Pygme Fund

Ja, Rickie Lee Jones skrev och sjöng att ”Chuck E’s In Love”. Nej, Chuck E är inte killen i Public Enemy – Chuck E var killen som levde ut alla de där äventyren som hans polare Tom Waits skapade historier av. Han var för Waits vad Neal Cassady var för Jack Kerouac (för att låna en tanke från Barney Hoskyns Waitsbiografi).

8. Tindersticks: Falling Down A Mountain

Med små, närmaste omärkliga rörelser lyckas Tindersticks ständigt förnya sig – eller åtminstone omgruppera sig en smula – utan att man behöver ta miste på vem det är vi hör (fast vi ibland ändå tror att det är Lambchop). På KB på måndag. Detta är nya plattans titelspår, det bästa.

9. The Tarantula Waltz: Glasgow & Clyde

Det finns något likriktat och stagnerat över flertalet av våra amerikanskspråkiga svenska singer/songwriters. Markus Svensson vill något annat, och med nya albumet är han något spännande på spåren. Ibland påminner han om Josh Ritter.

10. The Temptations: Cloud Nine

Jämte  resterna av Four Tops kommer den senaste upplagan av Temptations till Baltiska hallen på söndag. Jag skulle inte sätta pengar på att de spelar den här.

Arkiv