Kungen av Danmark
King Diamond var gårdagens höjdpunkt (deadlines kom i vägen för både Hell och Year of The Goat, som båda hyllades av pålitliga källor). Varje gång han klämde i med falsetten gav det samma välbehag som att trampa på gaspedalen på en motorväg. Ut och åkaaaaa! Perfekt att dyrkgrimasera och plocka osynliga apelsiner till.
Men. Om man nu vill förmedla en ryslig spökhusstämning med sin show (och det får vi väl anta att Kingen vill, när scenen har byggts upp som ett spökhus) ska man väl för sjutton inte hålla på och fråga om publiken mår bra? Eller bjuda in Volbeats Michael Poulsen – dansk rocks minst kusliga figur denna sida om Kim Larsen – som gästsångare? Eller låta medmusikerna klä sig som om de bara ska gå till snabbköpet och handla snus och en Skogaholmslimpa?
Fast det där är saker som (mest) slog mig i efterhand. På plats var det ganska trollbindande.
Uppdatering: fraggeltrummisen Mikkey Dees närvaro var visst högst rimlig. Skyller på att jag är ganska ny i King Diamond-gemet.
