Försvunna Malmö 23 juni 2017

På sillasexornas tid

Midsommarfirandet sitter i våra gener.

I det äldsta Malmö förknippade man midsommar med skuld. Det var vid denna tid skatten skulle betalas in, den så kallade midsommargälden. Det var en medeltida stadsskatt som drabbade varje hushåll i staden och betalades till fogden. Men lugn, bara lugn, den avskaffades redan på tidigt 1400-tal.

Sedan dess förknippar vi midsommar med helt andra saker. Numera handlar midsommar mer om frosseri än om skuld.

Samtidigt är detta med sill och nubbe kanske vår allra äldsta tradition. Skillnaden är möjligen den, att förr intog man inte sill med brännvin enkom på midsommar, utan året om. Sill var fattigmat. Men de så populära sillasexorna hör kanske främst sommaren till.

 

1916. Har har några unga damer som arbetar på MAB/MYA bänkat sig för en sillasexa. Olga, Ester Maria Sjöholm, Linnea, Nancy och Hertha Andersson har bänkat sig i en berså för en sillasexa i Folkets park.

En sexa var en lättare måltid som intogs på eftermiddagen-kvällen runt klockan sex. En malmöitisk sillasexa kunde intagas lite när som helt. Till exempel klockan sex en söndagsmorgon. Den klassiska bilden av sillasexan är tagen i Folkets park. Där hade nämligen fotografen Frans Weyer en ateljé sommartid på tidigt 1900-tal. Han gick runt och sålde sina tjänster, bilder som sedan hamnade i släktalbum.

På varma söndagar var folket tidigt på plats i parken för att inta ett lämpligt bord i någon berså. På en medhavd fin duk dukade man upp sill, nykokta potäter, pilsner och något starkare. Och saft till barnen.

Idyll från Hästhagens koloniträdgårdar. Det är lite oklart vilka kaffegästerna är. Men några namn vet vi: Cecilia Ekelund (nr 4), Gustav Henning (nr 5), Lilly (nr 1) och Nils (nr 2). I bakgrunden syns villorna Bo och Haga. Bilden tillhör Eva Henning.

En sillasexa intogs också med fördel i någon kolonistuga. Det fanns gott om sådana runt om i förstäderna. Pildamms- och Johanneskolonierna var de största koloniföreningarna vid förra sekelskiftet. Det var också den rätta miljön för midsommarfirande. Till rekvisitan hörde  – förutom sill, potatis och pilsner – dragspelsmusik och glada visor som vid seklets början dominerades av skillingtryck.

Läs även: Så firade man midsommar 1986.

Senare kom de allt fler koloniföreningarna att arrangera midsommarfester med majstång och dans. Ett midsommarfirande fanns sannolikt även i Folkets park, men arrangerades även på annat håll. Bland annat på Lugnet. Till den årliga höjdpunkten samlades barn, vuxna och gamla till dans på gårdarna. Man drack kaffe, pilsner och allehanda destillerade drycker.

1941 dansade man runt midsommarstången på Ellstorp i Malmö.  FOTO: SYDSVENSKAN

I efterkrigstider blev firandet mer organiserat, på platser som Pildammsparken och Rörsjöparken.

Före 1953 inföll inte midsommarafton en fredag utan alltid den 23 juni, dagen före Johannes Döparens dag. I Danmark firar man ännu sankthansaften (S:t Hans är ett annat namn på Johannes Döparen) med att tända stora eldar. Så gjorde man också förr i Skåne. Bland annat på Stora Keseberg (Kirseberg). Bålet syntes lång väg och ansågs skydda mot alla trollpackor, djävlar och älvor som härjade denna ljusa sommarnatt.

Numera är det vi själva som gör nätterna osäkra. Skål!

1948. Midsommarfirande i Slottsstaden, mellan Limhamnsvägen och Ola Hanssonsgatan. FOTO: SYDSVENSKAN
1954. Midsommarfirande i det lilla formatet, på Lönngården mellan husen (Lönngatan 48 och 50). Foto tillhör Agneta Persson.
1959 firade Malmöborna midsommarafton på Tallriken i Pildammsparken. FOTO: SYDSVENSKAN
1944. Redan på den tiden var centrala Malmö avfolkat på midsommar. FOTO: SYDSVENSKAN
Försvunna Malmö 18 juni 2017 • Uppdaterad 19 juni 2017

Så blev Ljungmans bensinpumpar en storindustri i Malmö

Bensinpumpsföretaget Wayne vill lägga ner sin tillverkning i Malmö. Blir det verklighet går Ljungmans slutligen på pumpen. Det skulle innebära att en drygt hundraårig industrihistoria läggs till handlingarna.

Egenföretagaren Jacob C Ljungman fyllde 34 år samma sommar som Baltiska utställningen lockade besökare från när och fjärran. Många gäster kom till Malmö med sina bullriga automobiler som skapade trafikkaos i staden. Malmö var 1914 ännu inte anpassat för motortrafik. Det var spårvagn samt häst och vagn som gällde. Möjligen cykel.

Automobiler var på den tiden ett överklassfordon, en nöjesmaskin för sport och tävling. På industriutställningen kunde man beskåda nya sköna bilmodeller, inte minst tyska.

Men bilismen kom av sig den gången. Ett världskrig kom emellan. Tyskarna kallade till och med hem sina utställningsfordon från Malmö för att sätta dem i krigstjänst.

Läs mer: När tyskarna tog hem sina bilar. 

Först efter kriget, några år in på 1920-talet skulle bilindustrin åter sättas i rullning.

Ljungmans verkstäder på Citadelskajen 15. Notera Stora valskvarnen i bakgrunden. Foto: Ljungmans/Wayne museiförening.

Jakob Karl Ljungman föddes i Malmö 1880, som den första i en barnaskara av fem. Hans far Jakob Anders var brevbäraren (sedermera förste postvaktmästare och postiljon på Holmgatan). Hans mor Karolina Emilia var sannolikt hemmafru. Familjen bodde på Pildamsvägen 8 i kvarteret Kaninen vid Triangeln, ungefär där det stora hotellet numera har sitt varuintag på Rådmansgatan. År 1902 gifte unge Jakob sig med Elina Hansson (född i Barsebäck) och fick två döttrar (födda 1903 och 1905).

Jakob Ljungman ska ha startat sitt egna företag redan 1909. Den unga familjen var först bosatt i kvarteret Korpen för att senare flytta till Gråbrödersgatan 7C, i hörnet av Hyregatan, där han 1913 var verksam som smed hos firma Th Arfvidssons eftr. Smedjan drev han tillsammans med smedmästaren Oscar Segerlund.

I ett av den låga husen bakom bussen bodde Jakob Ljungman, den blivande bensinpumpspionjären, som barn på 1880-talet. Bilden är tagen cirka 60 år senare då lokalbuss linje 20 hade sin hållplats utanför restaurang Urania, sedermera Kin Long. Foto: Sydsvenskan.

Tio år senare hade familjen flyttat till Mellanheden 43, senare kallad villa Solhem på Svaneholmsgatan 20. Han kallade sig nu smedmästare och var sedan 1917 verkställande styrelseledamot i aktiebolaget Th Arfvidssons eftr, specialfabrik för autogensvetsade plåtarbeten med syfte att bedriva smeds- och mekanisk verkstadsrörelse. I sina lokaler på Bassingatan (Bassängkajen) i västra hamnen ägnade Ljungman och Segerlund sig bland annat åt reparation av mindre fartyg.

Inom just denna bransch var det högkonjunktur under tiden för världskriget. Verksamheter sysselsatte uppemot 30 personer.

I bilismens barndom var det bland annat bilförsäljare och kemikaliehandlare som tillhandahöll ”benzin”. Fordonsägaren fick hålla sig med egna dunkar som de själva fyllde. Det var en obekväm och dessutom farligt hantering. På 1920-talet, när automobilerna på allvar började konkurrera med hästdroskor och spårvagnar på Malmös gator, såg Jacob C Ljungman (som han kom att stava sitt namn) en uppenbar affärsmöjlighet.

Första byggnaden på Citadellsvägen, år 1924. Bild ur Ljungmans servicekataloger.

Smedmästaren hade kontaktats av chefen för oljebolaget Texaco i Malmö. Han ville ha hjälp med en apparat för distribution av ”benzin”. Inte utan tvekan bestämde sig Ljungman för att sadla om. I december 1924 bildade han Aktiebolaget J C Ljungmans plåt- och järnindustri för tillverkning av utrustning för bensin- och oljebranschen, med lokaler på Citadellskajen 15 (där Sjöbefälsskolan senare kom att ligga).

De första bensinstationerna efter amerikansk förebild började dyka upp i Malmö vid denna tid. Ljungmans första bensinpump fick namnet Fatos, ett plåtskåp försett med ett femliters mätkärl och en handpump. Fatos fanns även som myntautomat, möjligen världens första. För en krona fick kunden fem liter bensin. Men oljebolagen trodde inte på myntpumpens framtid, utan höll fast vid personlig service på bensinstationer.

Expediera eder själva, står det på världens första bensinpump med självbetjäning, Den stoppades av oljebolagen. Uppvinnare Jakob Ljungman var före sin tid. Foto: Sydsvenskan 1980.

Läs mer: Doft av bensin i bilismens spår. 

Två år senare introducerade Ljungmans mätapparaten Tor med dubbla mätkärl, som också kunde anslutas till en underjordisk cistern. Och 1927 kom den första ”riktiga” bensinpumpen, Vici. Den fyrtornsliknande pumpen hade ett 25-liters mätkärl av glas och med fasta utloppsrör för 5, 10, 15 och 20 liter – allt efter kundens önskemål. Vici blev en omedelbar succé, en storsäljare i Norden och över långväga delar av världen. Redan året efter expanderade fabriken med nya tillverkningslokaler i Vellinge där man tog över AB Kylmaskiners fabriker.

I mitten av 1930-talet sysselsatte Ljungmans, med huvudkontor och konstruktionsavdelning på Citadellskajen och avdelningskontor i Stockholm och Göteborg, cirka 350 personer. Den första bensinpumpen med volymräkneverk – modell Star 45 – lanserades 1938.

De första modellerna av bensinpumpar från Ljungmans verkstäder. Bild ur Ljungmans servicekataloger.
Senare modellerna av bensinpumpar från Ljungmans verkstäder. Bild ur Ljungmans servicekataloger.

Samma år hade AB Ljungmans verkstäder fått en ny verkställande direktör i Erik Eklund. Han hade kommit till verkstäderna som ung ingenjör 1929. Två år senare gifte han sig med dottern Signe Wiktoria Ljungman. Med sviktande hälsa drog sig Jacob Ljungman ur ledningen 1938 och avled hösten 1946. I en artikel i Limhamnia 1967 minns limhamnare Gösta B:son-Flygare honom om ”en färgstark personlighet, som både hade fantasi och energi och dessutom inte så litet av nybyggaranda över sig. Han hade humor och dessutom charm […]”.

Med Erik Eklund gick Ljungmans verkstäder in i en ny expansiv era. Verksamheten flyttade åter till Malmö, närmare bestämt till Oljeslageriets gamla lokaler på Limhamnsvägen. Här byggdes ett nytt fabrikskomplex med ljusa och moderna lokaler med kontor, verkstäder, gjuteri och måleri. Under svärsonens ledning växte anläggningen på 1940-, 1950-och 1960-talen till en hel liten stad.

Fabriksanläggningen på Limhamnsvägen på 1960-talet. Bild från Ljungmans/Wayne museiförening.

Utöver en lång serie med allt modernare bensinpumpar tillverkade man bensinmätare, olje- och bensintankar, tankbilar, oljeeldningsaggregat och armatur för bensinanläggningar och servicestationer. Den automatiska pistolventilen – som stänger pumpen då tanken är full – introducerades på 1950-talet liksom först pumpen med räkneverk för volym och pris. År 1967 introduceras ett system som medger automatisk betalning med mynt, sedlar och även kreditkort.

På 1950-talet uppfördes en kompletterande fabrik vid Norra Grängesbergsgatan 7 i Malmö. Verksamheten utökades också med ett danskt bolag vid Kastrup och nya verkstäder och fabriker etablerades i Göteborg, Norrköping och på Lidingö. Man hade även ett eget bolag i England. Där träffade Eklund chefen för det amerikansk bensinpumpsföretaget Wayne.

Tillverkningshallen. Foto: Ljungmans/Wayne museiförening.

År 1970 sålde Eklund till Wayne som samma år gick upp i den amerikanska Dresserkoncernen. Ljungmans blev nu ett självständigt dotterbolag till Dresser Industries Inc med huvudkontor i Dallas, Texas. Samtidigt utsågs Gustav Ekberg till ny VD. Under 1970-talet utvecklades betaltekniken och ny pumpar med elektroniska system.

Under ny ledning på 1980-talet påbörjades en omfattande internationalisering. På 1990-talet diskuterades att flytta verksamheten utomlands men efter en tuff kamp med tyska Wayne stannade tillverkningen och personalstyrkan på 250 personer i Limhamn. År 2010 lämnade verksamheten Limhamnsvägen för nya lokaler i Norra hamnen.

Sedan dess har de gamla verkstäderna rivits. Nu återstår bara en del av kontorsbyggnaden med fasad ut mot Limhamnsvägen. Den är skyddad och ska bevaras.

Nu riskerar även tillverkningen av bensinpumpar i Västra Hamnen att helt försvinna från Malmö.

Läs även: Anrikt företag lägger ner produktionen i Malmö?

 

Skånemässan på Petriskolan 1943.Direktör Ernst Granzow från Köpenhamn och direktör Erik Eklund på Ljungmans i Malmö i samtal. Foto: Sydsvenskan.

Lär mer: Ljungmans/Wayne museiförening, ”Tankar kring pumpar – Aktiebolag Ljungmans verkstäder” av Gösta B:son-Flygare i Limhamnia 1967, ”Malmöföretagen – förr och nu” av Rikard Smitt, ”Ljungmans i Limhamn – bebyggelsens kulturhistoriska värden” av Olga Schlyter, ”Bilkulturen i Malmö” av Niklas Ingmarsson och ”Mackboken fulltankad med bensinhistoria” sammanställd av Kjell Eliasson och Ewa Forsberg. 

Tillverkning montering av pumpar bensinpumpar i Limhamn i Malmö 1946. Foto: Sydsvenskan.
Ljungmans Verkstäder i Limhamn i Malmö 1970. Foto: Ola Svensson/Sydsvenskan.
Verkstäder, sannolikt i Vellinge. Bild från Ljungmans/Wayne museiförening.
Bensinstation med Ljungmans bensinpumpar i Centralgaraget, Malmö. Bild ur Ljungmans servicekataloger.
Försvunna Malmö 11 juni 2017 • Uppdaterad 10 juni 2017

Mattssons – Malmös äldsta ölkafé

Mattssons ölstuga är Malmös äldsta ölhall. Och därtill den första att servera öl från ett eget bryggeri.

Som så mycket annat i den här staden hänger det hela ihop med familjerna Suell och Kockum. Men låt oss ta det från början.

Svanen är ett av Malmös äldsta kvarter. Under hotellet i hörnet av Adelgatan och Kansligatan finns det källarvarv som har daterats till sent 1200-tal eller tidigt 1300-talet. Där öppnade restaurang Tunneln 1866.

Läs mer: Tunneln – med anor från medeltiden. 

På 1770-talet startade handelsmannen Petter Schultin sockerfabriken Svanen i kvarteret med samma namn. Tillverkningen ska ha skett inne på gården bakom huset som senare kom att kallas Berghska huset. Där bodde han också själv, med utsikt över Stortorget.

Läs mer: Det vackraste huset i Malmö.

Sockertillverkningen skulle visa sig vara en lukrativ bransch. Även herrarna Frans Suell och Henrik Falkman hade tilldelats privilegiet att tillverka socker. De öppnade å sin sida sockerfabriken Patrioten samma år (1774) i kvarterets andra hörn, där Göran Olsgatan och Adelgatan möts. År 1801 slogs Svanen och Patrioten ihop och utgjorde nu Malmös utan jämförelse största fabrik, sett till produktionsvärdet.

Råsockret importerades från S:t Croix i Västindien, en ö som tillhörde Danmark, där plantageägarna hade tillgång till billig arbetskraft i form av afrikanska slavar. Rörsockret raffinerades i Malmö och blev sockertoppar, candissocker och brun sirap. Priserna drevs upp under Napoleonkriget, men kom senare att sjunka.

Sockerbruken Patrioten och Svanen blev senare bryggeri. Exteriör från gården.

År 1826 tog färgaren Johan Daniel Ruhe över och slog samma de två fabrikerna till en, Patrioten. Efter hans död arrenderades sockerbruket av hovmarskalken, majoren och greven Nils Anton Barck som gjorde ett av de första försöken i Sverige att framställa socker ur sockerbetor. Betorna odlades på Ribersborg.

När Barck gjorde konkurs tog hans danska samarbetspartner C A Hademan-Gade över fabriken och fortsatte att raffinera importerat råsocker fram till 1846.

Nils Anton Barck å sin sida fortsatte sin sockerproduktion vid en fabrik i Landskrona. År 1846 gick även den fabriken i putten. Göteborgsköpmannen Hans Jacob Mattsson höll dock liv i verksamheten. Med kapital från Frans Henrik Kockum i Malmö omvandlas firman 1854 till Skånska Sockerfabriken AB, med Kockum som styrelsens ordförande. Långt senare kom företaget att kort och gott heta Sockerbolaget (senare Danisco).

I Malmö hade Carl August Hademan-Gade fått korn på en ny affärsidé: det bayerska ölet. Det tillverkades genom så kallad underjäsning. Det första bryggeriet med den nya tekniken i Sverige låg i Ystad. Fyra år senare, 1846, började C A Hedeman-Gade brygga bayerskt öl i det gamla sockerbrukets lokaler i kvarteret Svanen.

Läs mer: Öltillverkning före industrialiseringen. 

Vid denna tid fanns det två ölstugor i kvarteret, ett större i hörnet av Adelgatan och ett mindre med ingång från Kyrkogatan. Sannolikt serverade de öl från bryggeriet.

Christian Leonard Mattsson.

Efter tio år sålde C A Hedeman-Gade sin verksamhet till Christian Leonard Mattsson, son till göteborgaren Hans Jacob Mattsson och gift med hans kompanjons dotter: Anne Sofie Kockum. Efter makens död 1875 var det hon som drev vidare Mattssons bryggeri. Hon lät även ombilda det till ett aktiebolag med Justus Tranchell, Carl Herslow och F H Kockum som stiftare och A Jungbeck som disponent.

År 1883-1884 flyttade bryggeriet till nybyggda lokaler på Maltgatan i Kirseberg. Den gamla sockerfabriken, sedermera bryggeriet, revs och på tomten vid Adel-, Kyrko- och Göran Olsgatorna uppfördes med ett nytt butiks- och bostadshus där också bryggeriets kontor inrymdes. Byggnaden ägdes av Fastighetsaktiebolaget Svanen och togs i bruk 1886.  I bottenplan öppnade Mattssons ölstuga med ölutskänkning och smörgåsmat.

Mattssons ölstuga som den såg ut i början av 1900-talet.

Läs med: Malmös bryggerihistoria. 

Det Mattssonska bryggeriet gick 1912 upp i AB Malmö förenade bryggerier och lades ner omedelbart. Men ölstugan blev kvar och fungerade fram till 1970-talet som ett av stadens många ölkaféer av det gamla slaget. Sedan drevs Mattssons vidare som musikpub.

1976. Servitris Marta Lundh på Mattssons ölstuga. Foto: Martin Reychman.
1979. Mattssons ölstuga på Göran Olsgatan, mittemot S:t Petri kyrka. Foto: Lars Cardell/Sydsvenskan.
Mattssonska ölpaviljongen på Nordiska industri och slöjdutställningen 1896. Läs mer här.
Försvunna Malmö 6 juni 2017

Den svenska flaggan på hal stång

Firandet den 6 juni har gått upp och ner i över 100 år.

Första gången Malmöborna uppmanades att flagga på ”Gustafsdagen, Nationaldagen och Skyttets dag” var 1915.

Dagen firades med uppställning för skyttar och landstormsmän på Latinskolans gård klockan 13.15. Det blev marsch med fanor och flaggspel till ett fosterländskt tal.

I Stockholm kom man till skott först året efter.

1929. Äldsta bilden i Sydsvenskans arkiv på firandet av svenska flaggas dag, med Gamla begravningsplatsen i bakgrunden. FOTO: SYDSVENSKAN

Det var mobilisering. Ute i Europa rasade världskriget. En grosshandlare Nils Ljungman, hade sommaren 1915 varit fanbärare framför en landstormstrupp. Det för honom så ärofulla uppdraget inspirerade honom till att för sin chef framlägga ett förslag om en svenska flaggans dag.

En kommitté tillsattes men kom fram till att det var mindre lyckat att fira fanan under hösten. Den 6 juni ansågs lämpligare. Valet av den dagen motiverades av att den sammanföll med en rad fosterländska, historiska datum.

* Denna dag år 1522 inlöpte den första svenska flottan i Bråviken. Fast datumet var i verkligheten den 7 juni.

* Samma dag, men ett år senare valdes Gustav Vasa till kung. På den tiden löd stora delar av södra Sverige under den danska kungen Fredrik I.

* Den 6 juni 1809 stadfästes den svenska grundlagen. Fast det var var först den 27 juni som bönderna antog regeringsformen.

* Av samma skäl som ovan hölls redan 1893 en vår- och flaggfest på Skansen just den 6 juni.

Den första svenska flaggans dag inföll alltså officiellt först den 6 juni 1916. I Malmö firades dagen med att Wendes artilleriregemente spelade på Stortorget. På Latinskolan hölls morgonbön och tal om den svenska flaggan och fosterlandet. På eftermiddagen sjöng man ”Du gamla, du fria”.

I annonser med rubriken ”Låt den svenska flaggan vaja över varje svenskt hem” hade postorderfirman Åhlén och Holm utlovat att skänka tvåtusen flaggor (tre meter långa, à åtta kronor) till dem som före den 1 juni 1916 hade rest en minst tolv meter hög flaggstång.

Firman mottog inte mindre än 16 000 ansökningar och därmed fick den individuella flaggstången sitt genombrott i Sverige.

1938. Svenska flaggans dagfiras på Malmö Idrottsplats.

Två år senare rapporterar Sydsvenska Dagbladet att tusentals Malmöbor firat flaggdagen på Malmö idrottsplats. År 1925 anordnas försäljning av småflaggor på Gustav Adolf torg och ledningen för Kungsparkens restaurang meddelar att lokalen ska dekoreras särskilt, både in- och utvändigt. Traditionen att dekorera kollektivtrafiken inleddes i Malmö 1930 med att spårvagnarna blev flaggprydda.

Nationalismen som världsåskådning hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen. Dess uppkomst kan spåras tillbaka till upplysningen, franska revolutionen och Napoleonkrigen. Nationalismen växte sig stark genom liberalismen under 1800-talet, och då inte minst i krigstider.

Det var alltså inte slump att svenska flaggans dag tillkom under första världskriget, och fick en enande funktion före och under andra världskriget – om än med en allt mer avpolitiserad funktion.

1939. Fanbärare på väg in på Malmö idrottsplats. Före och under andra världskriget hade svenskan flaggans dag ett stort symbolvärde.

I Malmö hade det främst varit borgerliga Sydsvenska Dagbladet som rapporterade från svenska flaggans dag. På socialdemokratiska Arbetet hade man mest häcklat ”punschpatrioterna” och förespått ett fiasko. Men med tilltagande och kalla vindar i Europa vände så Arbetet på kuttingen för att från 1937 börja stödja nationaldagsfirandet, även om inte alla stämde in i den nationalistiska skönsången. Just det året kunde man i bladet läsa att ”ett antal fosterlandslösa nidingar” hade skurit av flagglinorna på samtliga flaggstänger runt Karl X Gustavs staty på Stortorget.

Under kriget firades den 6 juni med en extra högtid på Stortorget, mitt på dagen. På kvällen fortsatte festligheterna på Malmö idrottsplats. År 1941 arrangerades flyguppvisning och 1942 deltog 6 500 personer och ett sextiotal organisationer. Försvarsministern höll högtidligt tal. Och samma dag som tusentals allierade soldater stupade under den krigsavgörande landstigningen i Normandie 1944 blåste musikkåren revelj i Malmö, till publikens glada flaggviftningar.

 

1968. Faksimil ur Sydsvenskan 7 juni 1968.

Under revoltens år i slutet av sextiotalet och i början av sjuttiotalet var flaggfirandet inte sällan utsatt för olika former av sabotage. Som 1968. Majrevolutionen i Paris förgicks av våldsamma konfrontationer mellan studenter och polis i Polen, USA och Tyskland. I Stockholm ockuperades kårhuset och i Malmö hade några sympatisörer nattetid före 6 juni tagit sig in på Malmö stadion för att på de vita väggarna måla slagord som ”Fanan vajar – folket pajar”, ”Ned med monarkin”, ”Nazionalism – militärism” och ”Militären tänker – blodet stänker”.

Men hedersgästen prinsessan Christina skonades dessa nedrigheter. Två målare tillkallades under förmiddagen för att måla över budskapen inför kvällens firande.

Först 1983 fick den 6 juni status som nationaldag. Sedan 2005 är nationaldagen en helgdag.

1974. Firandet av svenska flaggan var inte populärt i alla läger på 1970-talet. FOTO: BERT OLSSON/SYDSVENSKAN
1974. Svenska flaggas dag firas på Malmö IP. Malmöflickorna uppträder och i bakgrunden kan man ana bygget av Konsthallen. Foto: Sydsvenskan.
1984. Nationaldagsfirande i hällregn på Hästhagens idrottsplats. FOTO: ROLF OLSSON/SYDSVENSKAN
1984 firades flaggan på Hästhagens IP. Foto: Sydsvenskan.
1986 på Hästhagens IP. Foto: Sydsvenskan.
1994. Nationaldagen firas på Rosengårdsskolan. FOTO: UNO ANDERSSON/SYDSVENSKAN
Försvunna Malmö 4 juni 2017 • Uppdaterad 5 juni 2017

När studentexamen var ett insläpp till vuxenvärlden

Ja, jo. Visst är det kul. Det är nu man sjunger om studentens lyckliga dag och fröjdas i ungdomens lyckliga vår.

Imorgon springer Latinskolans studenter ut. Andra skolor följer efter i veckan. Vi ser och hör dem överallt på stadens gator och torg. Att ta studenten är lite av en årlig folkfest.

Riktigt så var det inte förr. Studentexamen har förvisso gamla anor, men en gång i tiden var det mer ångest och krav än fest och yra. Det var dessutom ytterst få förunnat och bara en fråga för de högre stånden.

Förr var inte studentexamen ett utsläpp. Det var snarare ett insläpp till högre utbildningar. Eller en mognadsexamen.

I dagligt tal tycks inträdesprövningen ha kallats studentexamen sedan mitten av 1600-talet, men det var först med 1820 års skolordning som det blev ett begrepp.

Skolan i Malmö är äldre än universitetet i Lund. Schola Malmogensis öppnade den 15 februari 1406 efter tillstånd av påven Innocentius VII. Skolan låg i hörnet av Själbodgatan och Mäster Nilsgatan. Undervisningen bedrevs av präster och eleverna var i huvudsak blivande präster. På 1820-talet undervisades 70 elever i de fyra lägsta klasserna i samma rum. Lärarlönen på den tiden kunde uppgå till 85 tunnor korn per år, plus extra bidrag i form av gåvor.

Läroverkets byggnad i Malmö låg 1529 till 1827 på Själbodgatan i Malmö.

År 1827 flyttar skolan (nu som Malmö lärdoms och apologistskola) till rymligare Dringenbergska gården vid Norra Vallgatan. Den gamla byggnaden revs 1871.

Enligt ett förslag från 1828 skulle gymnasieskolan delas upp i två parallella utbildningsvägar, en klassisk (latin) och en modern (real). Förslaget blev verklighet 1849. Den klassiska linjen blev huvudlinje och den moderna en dispenslinje, båda med studentexamen som slutmål. Denna åtskillnad upphörde i 1856 års läroverksstadga. 

Före 1863 avlades studentexamen vid universiteten, bland annat i Lund. Examen ansågs emellertid så svåra att studierna drog ut på tiden med påföljd att åtskilliga elever tappade sugen. För att motverka detta skickades istället universitetslärarna i Lund som examenscensorer till skolan i Malmö som ombildats till Malmö högre elementarläroverk. Studentexamen gavs nu i Malmö från 1865, eller mognadsexamen som den kallades mellan 1878 och 1905

I samband med flytten 1879 till de nybyggda, för ändamålet, uppförda lokalerna vid Amiralsgatan, ändrades skolans namn till Malmö högre allmänna läroverk. Fler elever (ännu bara pojkar) började nu studera vid läroverket. Men det var inte vem som helt som blev antagen. Bara 21 antal elever avlade mognadsexamen i Malmö år 1885.

År 1899 har synnerligen begåvade pojkar ur arbetarklassen fått begränsat tillträde. 41 elever, varav fem med okänd fader, gavs tillfälle att gå på skolan. Men vid denna tidpunkt gavs ännu inte flickor tillträde till gymnasiet, även om de sedan 1870-talet hade rätt att studera på universitet. Borgerskapets döttrar sattes på flickskolor. Vissa av de skolorna hade ”dimissionsrätt”, det vill säga rätt att ge eleverna studentexamenskompetens. En sådan skola var Tekla Åbergs högre läroverk för flickor, den första utanför Stockholm. Ett annat alternativ för flickor som ville läsa i Lund var att ta studentexamen som privatist.

Hedda Albertina Andersson (1861-1950). FOTO: Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet.

En sådan var Hedda Andersson. Hennes mamma var den sista i raden av många generationers benbrottsläkare, även kallad klok gumma eller kvacksalvare. För att Hedda skulle kunna föra traditionen vidare på ett legalt och modernt sätt sattes hon i flickskola och tack vare privatundervisning av en adjunkt vid läroverket privatundervisning fick hon tentera av sin examen tillsammans med gossarna på skolan. Hon blev därefter den första kvinnliga eleven vid Lunds universitet och tog sin medicine kandidat-examen i oktober 1887.

Läs mer: Från klok gumma till läkare. 

Andelen flickor som sökte sig vidare till högre utbildningar skulle öka. Av nästa tusen elever på högre nivå i hela riket år 1900 var ett 60-tal kvinnliga privatister. Samma år utexaminerades blott 39 gossar i Malmö. Först i mitten av 1910-talet fick även flickor tillträde till studier vid läroverken, till en början endast i realskola (på nivå som idag motsvarar högstadiet i grundskolan). 

1931 års studenter på Tekla Åbergs högre allmänna läroverk för flickor i Malmö. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Det var först genom 1928 års läroverksstadga som flickor gavs möjlighet att ta studenten. I Malmö sköttes utbildningen på Högre allmänna läroverket för flickor inhyst på Kommunala mellanskolan på Rådmansgatan (senare Källängens läroverk och del av nya Pildammsskolan). År 1935 fanns ett 60-tal inskriva elever på flickläroverket som samma är flyttade in i en ny byggnad strax söder om Johanneskyrkan (tidvis kallat Statens flickläroverk, tidvis Källängens flickläroverk, sedermera del av nya Pildammsskolan). 

Samma år som Högre allmänna läroverket för flickor öppnade, 1929, kompletterades namnet på skolan i Rörsjöstaden. Nytt namn blev Högre allmänna läroverket för gossar, för att markera skillnaden.

Studentfirande i Malmö i juni 1941.

Under efterkrigstiden hade flickor gjort intåg i statliga gossläroverk över stora delar av landet. Malmö hörde till ett av undantagen. I en skrivelse till Malmö stads skolstyrelse 1958 påtalade Skolöverstyrelsen att stadens båda huvudgymnasier inte var samskolor och att detta försvårade en jämn fördelning.

Det resulterade i att kollegiet från och med läsåret 1959/1960 öppnade dörrarna även för kvinnliga lärljungar och döpte om skolan till Malmö latinskola. Fram tills dess hade skolan varit en manlig domän. Lärarna var många gånger stofiler. Några av dem kunde göra elevernas liv till ett helvete – som i Alf Sjöbergs klassiska film ”Hets” (nedan). Andra såg yrket som ett kall. Inte sällan fick de mer eller mindre elaka öknamn som följde dem genom livet.

Det hade förekommit kvinnliga vikarier på 1930-talet, men det skulle dröja fram till 1944 innan den första kvinnliga adjunkten blev fast anställd.

Första terminen för samskolan Malmö latinskola år 1959 började 59 flickor första ringen. Nästan alla placerades i samma klass med enbart flickor. De utgjorde alltså bara en bråkdel av alla cirka 1000 elever. Blott var tionde lärare var kvinnor. Tre år senare undervisades 210 flickor på skolan. År 1968 var 246 flickor och 200 gossar inskriva på Latinskolans gymnasium. Även idag är flickorna i majoritet bland eleverna.

Malmö allmänna lägre läroverk eller Realskolan i hörnet av Regementsgatan – Fersens väg blev ett kommunalt gymnasium 1952. I anslutning till att förstatligande av gymnasieskolan påbörjades 1958 fick skolan då namnet Sankt Petri högre allmänna läroverk. Foto: Ture Hellström/Sydsvenskan.

År 1966 genomfördes en omorganisation av gymnasiet. Studentexamen avskaffades 1968. Fram tills dess hade generation efter generation av elever under drygt 100 år på samma sätt skrivit en svensk uppsats och utfört diverse andra muntliga eller skriftliga prov inför censorerna. Den som klarade sig fick sin mössa som sedan bars under de kommande åren på universitetet. Den som ännu inte påbörjat de högre studierna kallades kandidat.

Den gamla examen ersätts på den nya gymnasieskolan med ett slutbetyg. Men studentmössan kom att leva kvar. Hurra! Hurra! Hurra!

Mössan hade gjort entré i Sverige på 1840-talet, efter en tysk förebild. Vid ett studentmöte i Köpenhamn bar de svenska studenterna för första gången mössa.

Med tiden kom mössan att utvecklas till ett förtjänsttecken för studentexamen. Den bars av de nybakade kandidaterna under sommaren, fram till terminsstarten och vidare under universitetstiden.

I samband med studentexamens avskaffande under revoltåret 1968 kom skärmmössa av många att betraktas som en symbol för klassamhället. De blev bespottade och till och med uppeldade. Men från 1980-talet och framåt har studentmössan i sin klassiska vita form åter blivit på modet och förknippas numera med gymnasieelevernas firade av skolavslutningen i början av juni. Oavsett betyg, och med eller utan ambitioner för vidare studier.

Mössbränning förekom både i Malmö och Lund revoltåret 1968. Foto: Kenneth Olson/Sydsvenskan.

Latinskolans historia: 

1406 grundas Schola Malmogensis. Sedan domkapitlet i Lund hade avslagit en ansökan utfärdar påven Innocentius VII den 15 februari ett privilegiebrev som ger den då danska staden tillåtelse att inrätta en grundläggande trivialskola. De tre ämnena är grammatik, dialektik och retorik, språket är latin och undervisningen sköts troligen av prästerna i S:t Petri. För ändamålet uppförs en byggnad i hörnet av Själbodgatan och Mäster Nilsgatan.

1529. Under reformationen på 1500-talet flyttar utbildningen av präster i den nya läran från universitet i Köpenhamn till Malmö skola.

1658. Latinskolan berördes inte direkt när Skåne blev svenskt. Dansk skolordning gällde och undervisningen bedrevs på danska. Först på 1680-talet byts den danska rektorn och lärarna ut.

1827. Skolan som nu kallas Malmö lärdoms och apologistskola flyttar in i Dringenbergska gården vid Norra Vallgatan.

1865 har skolan som nu heter Högre elementarläroverket med både latin- och reallinjer 21 lärare och nära 400 elever.

1871. Rivs den gamla byggnaden.

1879 flyttar skolan till de nuvarande lokalerna vid Amiralsgatan-Drottninggatan. Arkitekter är bröderna Kumlien. Nytt namn: Malmö högre allmänna läroverk.

1899 har arbetarklassens pojkar fått begränsat tillträde. 36 arbetarpojkar och 5 elever med okänd fader går på skolan.

1902 skrivs Thure Persson in, blivande svensk mästare i sprint.

1917 tar författaren Hjalmar Gullberg studentexamen med lysande betyg på helklassisk linje.

1922 invigdes ett annex till huvudbyggnaden, försett med elektriskt ljus.

1928 får skolan namnet Malmö högre allmänna läroverk för gossar.

Latinskolans klocka även porten och den förgyllda inskriptionen: ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse”. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.

1929 anställs tyskläraren Allan Bergstrand som sedermera kritiseras för att använda Thomas Manns nazikritiska texter i undervisningen.

1936 leder skolans färgstarke gymnastiklärare, kapten Victor Carlén-Wendels, en uppvisning med 600 svenska manliga gymnaster vid Berlinolympiaden.

1959 får skolan åter namnet Malmö Latinskola, flickor får för första gången tillträde till skolan.

1975 revs den gamla gymnastikbyggnaden och ersattes av en modern idrottshall.

1996 tillträdde Viveca Serder som den första kvinnliga rektorn.

2006 fyller Latinskolan 600 år och kompletteras med ett idrottsgymnasium.

2013. Efter ombyggnad står nya Malmö latin inflyttningsklar.

 

 

Försvunna Malmö 29 maj 2017 • Uppdaterad 30 maj 2017

Sgt Pepper’s lonely hearts club band kom först till Malmö

På torsdag uppmärksammas runt om i världen att det var 50 år sedan The Beatles banbrytande och kultförklarade album ”Sgt Pepper’s lonely hearts club band” släpptes på skivmarknaden.

Men i Malmö har vi faktiskt anledning att fira lite tidigare. Det officiella släppedatumet i England var den första juni, i USA dagen efter och i Sverige fanns LP:n till salu hos alla skivhandlare ungefär en vecka senare. Men i Malmö började Rolli’s skivaffär sälja LP:n redan den 29 maj, det vill säga för exakt 50 år sedan. Det har sagts att de var först i världen.

Hur var detta möjligt?

Lundastudenterna Rolli Fölsch och Lennart Nobel i sin skivaffär Rolli’s på Lilla torg. Året är 1967, en vecka innan de började sälja ”Sgt Pepper”. Foto: Rolf Zieger/Sydsvenskan.

Rolli Fölsch och Lennart Nobel, 23 och 22 år gamla, hade sex veckor tidigare öppnat Rolli’s, en specialaffär för popskivor på Lilla torg (där restaurang Moosehead ligger idag). Deras affärsidé var enkel, att via kontakter importera direkt från grammofonbolag i England och USA.

På så sätt fick de tillgång till Beatles nya skiva några dagar före det officiella släppet. De två ynglingarna struntade helt enkelt i att vänta till rätt dag och sålde bums. Till glädje för fansen.

Utan att annonsera i tidningarna sålde Rolli’s slut på den första leveransen av 50 exemplar på bara några timmar den 29 maj 1967. Några dagar senare anlände ytterligare flera hundra exemplar av skivan. Först en vecka in i juni nådde den svenska upplagan alla svenska skivhandlare. Då var det rekommenderade priset strax under 30 kronor.

En affischprydd Renault 4L ingick i skivaffärens marknadsförening. I bilden sitter Fredrik Swenson (sedermera frilansjournalist och anställd på Sydsvenskan). Foto: Anders Kjörning.

Tack vare direktimporten kunde grabbarna på Rolli’s även kringgå dyra mellanhänder och sälja till en tredjedel av ordinarie pris. De tog bara 19,95.

Ynglingarnas fräcka tilltag i Malmö retade naturligtvis gallfeber på representanter för grammofonbranschen i Stockholm. Dessa hotade med advokater och stämningar. Rolli Fölsch svarade kaxigt i en intervju i Arbetet: ”Jag har köpt en vara och det måste stå fritt för mig att sälja den.”

Nej, det är inte kö till Rolli’s i bakgrunden – även om man skulle kunna tro det. Det är någon slags marknad på Lilla torg. Foto: Privat.

Många Malmöbor köpte alltså sitt exemplar av ”Sgt Pepper’s lonely hearts club band” på Lilla torg. En av dem var Jörgen Ekdahl.

— Jag var där på Rolli’s, liksom många andra Beatlesfans. Det var min andra Beatlesplatta. På våren hade jag köpt singeln med ”Penny Lane” och ”Strawberry Fields Forever”. Efter ”Sgt Pepper” blev jag helt såld på The Beatles. Har numera allt vad Beatles har gett ut, berättar Jörgen Ekdahl.

Jörgen Ekdahl har kvar sitt exemplar av ”Sgt Pepper’s lonely hearts club band” som han köpte på Rolli’s för 50 år sedan. Sedan dess har han samlat på skivor och andra saker som har med Beatles att göra, som tavlan till vänster gjord av konstnären Robert Benson. Foto: Privat.

Att som första handlare att sälja Beatles nya album i Sverige och möjligen i världen (kanske mindre troligt, men vem vet?) innebar, när dammet lagt sig, ett genombrott för den lilla skivbutiken på Lilla torg.

Efter ett par år överlät Rolli Fölsch skivaffären som flyttades till Davidshallstorg, där den låg åtminstone under 1970-talet. Rolli Fölsch med ett förflutet som dj på Radio Syd skrev även krönikor i Skånska Dagbladet. Han tog lärarexamen 1971, men han kom främst att försörja sig på att skriva böcker, recensioner och andra texter. När han fyllde 70 år 2014 blev han intervjuad av Sydsvenskan. Artikeln kan läsas här.

Rolli Fölsch avled i november 2015.

Privat hade Rolli Fölsch en stor skivsamling i hemmet. Året är 1985. Foto: Ulf Ryd/Arbetet.

***BREV TILL REDAKTIONEN***

Tänk vad tiden går. För 50 år sedan jobbade jag på tidningen Arbetets nöjesavdelning Paraden som popskribent. Rolli F var vänlig nog att komma upp på redaktionen med ett ex av denna fantastiska skiva. Arbetet drog på stort. 

Det blev hela löpet nästa dag plus att läsarna kunde ringa till tidningens automatiska telefonsvarare och lyssna på 30 sekunder av ”When I´m 64”. Jag tror vi sprängde växeln.

Dessutom: jag medverkade varje vecka i ett program i Sveriges Radio där Inger Flykt var programledare. Jag rapporterade om skånska popnyheter. Mitt inslag spelades in på eftermiddagen.

Denna dag tog ja naturligtvis med mig Sgt Pepper och använde ”When I´m 64” som bakgrundsmusik som mot slutet höjdes till full volym. 

När jag var klar hördes en välkända röst  i mina hörlurar. Klas Burling !!!  Han undrade hur jag fått tag på den här skivan. Och lite skrytsamt sa jag då att vi i Skåne alltid är först med allting.

Hela skivan spelades över på ledning till Stockholm och på kvällen hade Klas Burling stor show med ”vårt” bidrag från Skåne.

Denna dag glömmer jag aldrig.

Karsten Erichs

***

Rolli’s på Lilla torg. Fredrik Swenson tittar in i fönstret. Hans-Ingvar ”Hasse” Hansson till höger i bild. Båda ingick i vängänget kring Rolli’s. Foto: Anders Kjörning.
Försvunna Malmö 23 maj 2017 • Uppdaterad 24 maj 2017

När världens främste gitarrist var i Malmö

Malmöbor som på kvällen den 23 maj 1967 passerade Friisgatan kunde höra ett herrans liv från IOGT:s före detta nykterhetsloge ”Vårt hem”. En gitarr fick rutorna att skallra av låtar som ”Foxy Lady”, ”Hey Joe” och ”Purple Haze”.

För 50 år sedan var Jimi Hendrix inget hett namn hos allmänheten. Hans debutsingel “Hey Joe” hade legat på engelska topplistan under våren. hans debutalbum ”Are You Experienced” hade precis i dagarna – den 12 maj – släppts i England, och skulle alltså inte nå hemlandet förrän i augusti.

Jimi Hendrix Experience på klubb Bongo i Malmö 23 maj 1967. Foto: Rolf Zieger/Sydsvenskan.

Det stora genombrottet skulle komma en månad senare på festivalen i Monterey, där han satte nytt rekord i gitarrexcellerande – genom att sätta eld på den. Där för övrigt även The Who spelade kort efter sitt besök i Malmö.

Idag ligger hans debutalbum på en hedrande femtondeplats när tidningen Rolling Stone listar de 500 bästa albumen någonsin. Samma tidning, i sällskap med tidskriften Time och Gibson.com, har utnämnt Jimi Hendrix till den bästa gitarristen genom tiderna.

Flera lokala popband, som Sectors och The Travelers, agerade förband på konserten den 23 maj 1967. Cirka 350 åskådare hade löst entréavgift. Även Sydsvenska Dagbladets utsände Bosse Hansson var på plats, liksom han även hade varit när The Who spräckte trumskinnen på MFF-stadion några veckor tidigare.

Läs mer: Vem ville inte se the The Who?

Ur Sydsvenska Dagbladet den 24 maj 1967.

Signaturen ”Bosson” (Bosse Hansson) gick ut hårt och hans ordval skvallrar om att ordens valörer har förändrats under ett halvt sekel: ”…för den stora, förväntansfulla publiken på Klubb Bongo blev den vänsterhänte, krullhårige negern en besvikelse. 

Jimi Hendrix sjunger dåligt – något som han själv mer än gärna skriver under på. Inte ens förstärkaren hjälper upp hans röst. 

Som instrumentalist är han dock bättre. Efter att ha hört Pete Townshend i The Who trodde vi inte att denne hade någon jämlike. med bara något steg under Pete står Hendrix, som får ut ovanligt mycket ur sin gitarr. Ett solitt och mustigt ljud kommer ur högtalarna. och hans främsta gimmick – att sätta tänderna i strängarna – firar också sina triumfer.”

Men totalintrycket konserten på Friisgatan blev ändå att ”Jimi Hendrix och hans Experience är tre överreklamerade herrar. J H, Noel Redding och Mitch Mitchell efterlämnar en besviken publik”.

Jazzklubben New Orleans och klubben Bongo på Friisgatan 18-20. Huset revs 1968. Foto: Bert Olsson/Sydsvenskan.

Konserten arrangerades av Klubb Bongo, det vill säga Per Falck och Dan Walterström. Klubben hade startat verksamheten i Ungdomens hus på Norra Skolgatan (Kafé Barbro) men hade varit husvill en tid när man i december 1966 påbörjade ett samarbete med jazzklubben New Orleans på Friisgatan 18-20.

Jazzklubben disponerade alla våningarna i det gamla industrihuset som bland annat hade rymt Fläkt- och Cyklonfabriken, Malmö södra automobilverkstad, Nielsens hattfabrik, Reno-Filter med fabrik och Stille-Werne AB med verkstad. Därtill låg det spanska konsulatet en tid i byggnaden, liksom ett instrumentsliperi.

Biljettluckan på Friisgatan 18. Foto: Lennart Gullberg/Sydsvenskan.

Lokalen Jimi Hendrix spelade i kallades även Logen. Den lokalen hade nämligen tidigare disponerats av IOGT-loge ”Vårt hem”. Det var också där en rad lokala jazzband hade gjort en del inspelningar 1966 – som i dagarna sammanställts och utkommit på cd:n ”Logen 1966”. Bland banden kan nämnas Pappa Pipp’s Jazzband med Håkan Skytte, Storyville Jazzmen med Jacques Werup, Blunk’s Lucky Seven med Thomas och Mikael Wiehe samt Frans Sjöström.

Huset på Friisgatan var liksom många andra hus i Malmö vid denna tid rivningshotat och stängningen 1968 innebar början på slutet av popbandsvågen i Malmö.

Här spelade Jimi Hendrix den 23 maj 1967. Foto: Martin Andersson.

***

Per Falck, som var ena halvan av klubb Bongo, hörde av sig till redaktionen.

Om Sydsvenskans utsände Bosse ”Bosson” Hansson var måttligt imponerad av Jimi Hendrix, då är Per Falck desto mer entusiastiskt. Han beskriver konserten i Malmö som en ”total succé”.  Han berättar vidare: ”Jag och Kerstin – min hustru – ledde två av deras turnéer i Sverige. Hustrun körde bandet i min Wolseley och jag körde en MB 319 med roadmanagern och alla instrumenten – som på den tiden fick plats i en 319!!!”. 

Försvunna Malmö 20 maj 2017 • Uppdaterad 22 maj 2017

Jägersro – 110 år av trav, hopp och kärlek

Jägersro. Trav och galopp. Spel och dobbel. Liksom den geografiska platsen Bulltofta för alltid kommit att förknippas med en flygplats, är namnet Jägersro vida känt som en kapplöpningsbana.

Trav- och galoppbanan Jägersro har hunnit fylla 110 år. Men namnet är äldre än så, belagt på just denna plats från 1891. Då tillhörde egendomen Henrik Henriksson. Tidigare kallades ägan ”Pär Annors’ i Káttårp”, det vill säga Per Anderssons i Kattarp.

Namnet sammansatt med jäger- blev ett modeord på 1800-talet för jaktslott, jägare- och skogsvaktarboställen. Ett av de äldsta exemplen i Skåne är Jägerslund norr om Kristianstad. Och i Danmark finns Jägersborg och Jägerspris sedan 1670-talet.

Eftersom ridning, i synnerhet fältridning som var populärt på 1800-talet, var intimt förknippat med jakt var Jägersro ett namn som föll i god jord när man öppnade den nya kapplöpningsbanan utanför Malmö 1907.

Det första travloppet på Jägersro. Det kördes den 20 maj 1907 med fyrhjuliga vagnar. Vinnaren är Lady Jeanette körd av byggmästaren Gustav Olander. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Att rida i kapp gjorde man i Malmö redan på 1870-talet.Löpningar arrangerades av Malmö Kapplöpningssällskap på Spillepengsmarken mellan staden och Segeåns utlopp. År 1889 utstakades det en bana på Exercisfältet vid Ribersborgsgården – eller Limhamnsfältet som vi kallade området numera. Under lantbruksmötet 1896 arrangerade Skånska Fältridtklubben en kapplöpning, för övrigt de första travtävlingarna med totalisator. På två dagar i juli samma år omsattes hela 50 000 kronor. Två år senare förbjöds spel på hästar.

Läs mer: Lantbruksmötet i Malmö 1896.

En av initiativtagarna till tävlingarna var storbyggmästaren Christian Lauritz Müller (1856-1927). Sporrad av framgångar och publiktillströmningen till fältet vid Ribersborg kom han att bli djupt engagerad i travsport i Malmö. Den danskfödde byggnadssnickaren och timmermannen Müller var sin tids motsvarighet till Hugo Åberg och dagens Percy Nilsson (han föredrar emellertid hockey framför hästar).

Karta över Jägersro modell 1907. Bild ur boken ”Jägersro – 100 år”.

C L Müller kom till Malmö 1885. Han uppförde stallar och ridhus till Kronprinsens husarregemente, magasin till Stora valskvarnen, färdigställde Malmö Saltsjöbad (Ribersborgs kallbadhus) och han fick i uppdrag att bygga posthuset efter ritningar av Ferdinand Boberg. Han var vd för Ryska gummifabriken (som senare gick upp i Tretorn) och cementfabriken i Klagshamn. Men framför allt var den hästintresserade byggmästaren initiativtagare till cirkuspalatset Hippodromen som invigdes år 1899.

Müller uppförde även ett ståtligt palats på Stortorget 9 – där han själv kom att bo, vägg i vägg med Kockska huset. Ett hus som numera inte står att känna igen från sin glans dagar. Det ritades av stockholmsarkitekten Axel Anderberg – mest känd för sitt arbete med Kungliga operan samt i Malmö för Dahlgrenska stiftelsen och S:t Johannes kyrka.

Det Müllerska palatset på Stortorget, i sin glans dagar när huset var nytt.

Det var också Müller som byggde bostads-, kontors-, och hotellkomplexet i kvarteret Lejonet, i hörnet mellan Stortorget och Lilla torg. För att genomföra bygget ville han riva den medeltida byggnaden mot Isak Slaktaregatan, den som tidigare hade rymt apoteket Lejonet. Malmö Fornminnesförening försökte runt 1910 stoppa rivningen – det bör ha varit den första protesten av sitt slag, men långt ifrån den sista. I föreningen verkade stadsingenjören major Anders Nilsson som satt på dubbla stolar då han också skötte de ekonomiska förhandlingarna med den viljestarka byggmästaren Müller.

De två herrarna gick i klinch. Men Müller fick sin vilja fram. Deras dispyt resulterade emellertid i en elegant utsmyckning. Byggmästaren lät avbilda stadsingenjören som en faun med majorens karakteristiska mustasch, och försedd med horn i pannan. Senare, när deras relation förbättrats, slipade man bort mustaschen. Nidbilden kan ännu beskådas i hörnet mot Isak Slaktaregatan.

Müllers faun med drag av major Anders Nilsson, i hörnet av Isak Slaktaregatan och Stortorget. Foto: Lars Brundin/Sydsvenskan.

En annan som var hängiven hästsporten var baron Bror Cederström (1860-1932), sedermera överste vid Kronprinsens husarer. Intresset var stort i officerskretsar, i synnerhet bland husarer – såklart. I juni 1906 inregistrerades bolagsordningen för AB Skåne Galopp och Travbana med Cederström som ordförande och Müller som vice ordförande. Målsättningen var att initiera en kapplöpningsbana.

Förstavalet var marken vid Bulltofta, men det godkändes inte av myndigheterna. Tur var väl det. Istället inköptes egendomen Jägersro i Västra Skrävlinge. Ett knappt år senare, den 20 maj 1907, kunde man inviga vad som idag är Sveriges äldsta landbana för trav och galopp. Det allra första travloppet kördes med fyrhjuliga vagnar. Premiärloppet vanns av byggmästaren Gustav Olander och hans häst Lady Jeanette.

C L Müller deltog också i tävlingarna och vann å sin sida den så kallade Köpenhamnslöpningen på 2 400 meter med hästen Florence Kent. Under de sex första åren blev han Jägersros mest vinstrika hästägare. Han tävlade bland annat med hästar inköpta från Amerika.

Hästen Lee Kelly och Christian Lauritz Müller. Bild ur boken ”Jägersro – 100 år”.

Något officiellt totalisatortillstånd hade man inte sedan förbudet 1898, men man förbigick detta genom intern vadhållning inom ”Föreningen till skånska hästavelns höjande”.

Om man ska vara petig låg inte Jägersro i Malmö de första åren. Västra Skrävlinge ingick i Oxie härad och uppgick i Malmö stad först 1911. Att tillbringa en dag på kapplöpningsbanan för drygt hundra år sedan var med andra ord ett helt litet företag. Enklaste sättet att ta sig dit var med järnväg. För ändamålet inrättades en hållplats på Malmö-Ystads järnväg, efter Hindby station, belägen ungefär där Wessels byggdes på 1960-talet.

Om C L Müller ägnade sig åt trav var det galoppen som låg överste Bror Cederström varmt om hjärtat. Han var sekreterare i Skånsk Fältridtklubb som 1916 tog över samtliga aktier i AB Skånes Galopp- och Trafbana sedan totalisatorförbudet knäckt travet. Fram till 1923, då förbudet hävdes, hade Müller hela sitt tävlingsstall i Danmark.

Jägersro station, där Wessels parkering senare kom att ligga. Bild ur boken ”Jägersro – 100 år”.

Översten tycks vid denna tid ha lagt tävlandet på hyllan, men under sin ungdom var han aktiv tävlingsryttare. Hans främsta springare hette Baltimore, en brun vallack, född i början av 1880-talet. Han hade köpt Baltimore på en auktion i Köpenhamn för 1 400 kronor. Med Cederström på ryggen blev Baltimore ”snabbt en favorit på alla svenska kapplöpningsfält och oövervinnlig på danska banor” (Knut Manasse Nyblom i Ny Tidning för Idrott från januari 1903)*

Bror Cederström och hans älskade springare Baltimore – ”klok som en människa, trogen som en hund och modig som ett lejon” – blev oskiljaktiga. På hösten 1901 gjorde Baltimore sin sista stora fälttjänstövning. Året efter och ”på grund av ålder och tilltagande styvhet fick han emellertid den 28 augusti förlidet år för en kula sluta sitt långa och segerrika liv”. *)

Trofaste Baltimore fick en anständig begravning vid Skånska fältrittklubbens hundgård i Malmö, strax invid Kronprinsens husarregementes kasern. Till hans minne restes en granitsten med texten ”Baltimore 1881-1902” och de ärofulla orden ”Equo – Equis, Victor – Victori, Amico – Amicus”.

Efter nedläggningen av Kronprinsens husarregemente och i samband med rivningen av hundgården flyttades stenen – sannolikt 1932 eller någon gång före 1937. Hur det gick med kvarlevorna förtäljer inte historien. Den svårtydda minnesstenen står idag i en glänta vid Jägersrobanans nordvästra kortsida, alldeles vid Tygelgången.

Baltimores gravsten på Jägersro. Foto: Lars Brundin/Sydsvenskan.

Några stolpar ur Jägersros historia:

Kung Gustaf V besöker Jägersro 1907. Korsvirkeshuset i bakgrunden var ursprungligen manskapsmäss från husarernas förläggning i Bonnarp. Bild ur boken ”Jägersro – 100 år”.

1916. Totalisatorförbudet tog loven av travet som istället förläggs på andra sidan Öresund. Galoppen fortsätter.

1917. Det första loppet för professionella jockeys rids på Jägersro.

1918. Arrangeras Derbyt och Kriterium för första gången. Den första derbydagen lockar cirka 20 000 åskådare.

Jägersro 1918 med okända hästar och ryttare. Foto: Ivar Burén.

1923. Totalisatorförbudet upphävs. Skånska travsällskapet står på ruinens brant och Müller tar på sig skulderna.

1925. Storbyggmästaren C L Müller blir segerrikast körsven på Jägersro med 29 segrar. Han är då 69 år gammal.

1928. Kronprinsens husarregementes memorial införs som ett av löpen på derby, till minne av regementet.

1932.  Översten Bror Cederström avlider. Samma år genomför den första moderniseringen av Jägersro. Travet la om till vänstervarv och ett nytt måldomartorn uppfördes. En ny startmaskin med gummiband introducerades.

1939. Efter stort motstånd släpper travet in kvinnor i sporten. Första licenserade ryttaren i Sverige blir Margareta Cronhielm.

1942. Referat via högtalare inleds. I filmen ”Löjtnantshjärtan” med Sickan Carlsson, Åke Söderblom och Hjördis Petterson spelar en husarlöjtnant bort sina pengar på kapplöpningsbanan i Malmö.

1945. Godsägaren Måns Nilsson (Eric Malmberg) vinner storkovan och lyckan på Jägersro i Ragnar Frisks film ”Trav, hopp och kärlek”.

1948. Galoppen får sin första målkamera.

1949. Anbud för försäljning av varm korv tas in.

1951. En svår olycka inträffade under årets Travkriterium. Sydsvenskans fotograf Charlie Raasum tar en serie bilder, bland annat denna (se nedan) som utses till Årets bild och publiceras i Life Magazine.

Årets bild. Sydsvenskans fotograf Charlie Raasum fångade olycksögonblicket på Jägersro och vann titeln Årets bild 1951. Kusken Anshelm Mattsson skadades med överlevde. Foto: Charlie Raasum/Sydsvenskan.

1952. Biffen (Åke Grönberg) och Bananen (Åke Söderblom) vinner stort med hästen Blondie på Jägersro i filmen ”Blondie, Biffen och Bananen”. Samma år uppmärksammas ett första dopningsfall.

1954. Vintertravet drar igång. Samma år väcks förslaget att bygga en stadionanläggning vid Jägersro.

1955. Den 3 juli tävlar den brittiske flygattachén Peter Townsend och prins Ali Kahn i en galopp inför en storpublik med över 20 000 åskådare. Townsend är känd för sin romans med prinsessan Margaret och Kahn är då världens mest kända playboy.

1957. V3-spelet introduceras.

1959. V5-spelet kom på banan.

1960. Kriminalpolisen utreder tre män som kvitterat ut stora summor på falska bongar. Storbyggmästaren Hugo Åberg blir ny ordförande i Skånska Travsällskapet.

Byggmästare Hugo Åberg framför väggmålningen av C L Müller på Jägersro. Foto: Lennart Gullberg/Sydsvenskan.

1961. Som första bana i Europa får Jägersro intern-tv.

1962. Wessels varuhus flyttar ut och blir granne med hästanläggningen. Det gamla varuhuset i centrala Malmö rivs och på dess tomt uppför Hugo Åberg hotell S:t Jörgen.

1964. V3-spelet skrotades.

1965. Dagens Dubbel lanseras.

Hugo Åberg gör bejublad entré i Jubileumstrillan med sin egen häst Cross Charley 1967. Foto: Sydsvenskan.

1970. Första upplagan av Hugo Åbergs Memorial kördes den 26 juli.

1972. En statlig utredning lägger grunden för ATG.

1976. Jockyn Colin Holman förlorar livet i en svår olycka.

1978. 23 maj införs nytt startsystem, utan gummiband och med fotoceller.

1980. En ny ombyggd tävlingsbana för galopp tas i bruk. Gräset som underlag för galoppörerna ersätts med en flisbana och samtidigt återgår man till vänstervarv.

1981. Skånska Travsällskapet och Skånska Fältrittklubben går samman under gemensamma benämningen Jägersro trav & galopp med gemensam styrelse.

2007. Jägersro trav & galopp firar 100 års jubileum.

Hattparad på Jägersro 2012. Tuva Jönsson Bertelsen vann barnens hattävling. Här med Magdalena Graaf och Johanna Lind Clausén som var jury. Foto: Anna Wahlgren/Sydsvenskan.

2012. Jägersro trav & galopp splittas igen och galoppsporten på Jägersro drivs av Skånska Fältrittklubben i samarbete med Svensk Galopp.

2017.  Söndagen den 16 juli rids det 100:e Svenska Derbyt.

Läs mer: ”Jägersrobanan 1907-1957”, ”Jägersro – 100 år” och ”Jägersro 90 år”. Samt ”Arkitekterna som skapade Malmö” av Tyke Tykesson.

*) Citat ur Thorbjörn Sjunnesons kommande bok om Kronprinsens husarregemente.

Försvunna Malmö 19 maj 2017 • Uppdaterad 24 maj 2017

Vem ville inte se The Who på MFF-stadion?

Om man kunde backa bandet 50 år hade jag inte tvekat. Så länge är det sedan ögonblicket gick mig förbi. Det var kanske inte mitt livs misstag – jag var ju bara 11 år. Men ändå.

År 1967 pryddes mitt pojkrums väggar av diverse idolporträtt ur tidningen Bildjournalen. Det var Tages, Gonks och Beatles men framför allt var det The Who. Popbandets sex bokstäver prydde även ryggen på min Koreaduffel. Man var ju ett mods! På skivspelartallriken snurrade ”My Generation”, ”I’m a Boy”, ”Ready Steady Who”, ”Happy Jack”, ”So Sad About Us” och framförallt ”Pictures of Lily”.

Klicka på bilden för att få den större.

Att ha missat The Whos första konsert i Malmö på hösten 1966 må vara sin sak. Men att även den andra konserten i maj 1967 gick mig förbi är svårt att smälta. Jag borde naturligtvis rymt hemifrån, pantsatt hunden eller vad som helst för att komma över en biljett. Men jag nådde liksom inte upp till biljettluckan.

Läs mer: När modsen spred panik i Malmö. 

Förvisso fick jag ytterligare en chans att se idolerna, i engelska Durham 1968. Men då var det…utsålt. Den gången var jag 12 år, och ”so sad…”.

Många år senare gavs en ny möjlighet, i Köpenhamn 1997. Den gången var det lättare att få tag på biljett. men det var ju så dags, då var det ju bara tre kvar. Keith Moon levde som bekant som han lärde, eller som Pete Townshend skaldade i ”My Generation”: han dog innan han blev gammal.

Nåväl. Med hjälp av vårt arkiv går det att göra en tidsresa. Sydsvenskans poprecensent signaturen ”Bosson”, även känd som Bosse Hansson, var på plats blad modsen på MFF-stadion vid Erikslustvägen den 7 maj.

Här är Bossons rapport:

”I rekvisitan ingår insparkade och sönderrivna förstärkare (attrapper), men ur de fungerande högtalarna kom ett fantastiskt hårt och skönt ljud. […]

Polisen gjorde vad de kunde för att hålla ordning när Pete Townshend i The Who satte fart på sin gitarr på MFF-stadion för 50 år sedan. Foto: Per Roland Nilsson/Sydsvenskan.

Det var fyra engelsmän i toppform. Roger Daltrey var på bästa sånghumör. Hans röst lät mestadels till och med bättre än på platta. […] Skaparen av Who-soundet, Pete Townshend, är något alldeles för dig själv. Han behandlar sin gitarr som vore den en leksak. Kastar den upp i luften, drämmer den i golvet osv. 

Tidstypisk konsert med The Who, på MFF-stadion i Malmö 7 maj 1967. Foto: Per Roland Nilsson/Sydsvenskan.

Bakom branschens största trumset tronade Keith Moon. Han har utnämnts till poppens bäste och mest hårdslående trummis. […] Trumpinnar är snabba förbrukningsartiklar i händerna på Mr Moon. 

De tres raka motsats är basisten John Entwistle. Han rör inte mycket på sig under konserten. […]

Tumult i Malmö 7 maj 1967. Foto: Per Roland Nilsson/Sydsvenskan.

Till detta enorma utspel på scenen svarade publiken med att komma i extas. […] Svettiga poliser som försöker hålla borta den stormande publiken, flickor som hoppar upp på scenen för att omfamna sina idoler, skrik och skrän. Men ordningsmakten lyckades hålla det hela under kontroll, även om det gick ganska bryskt till här och var.”

Foto: Per Roland Nilsson/Sydsvenskan.

Konserten arrangerades av klubb Bongo som också såg till att Jimi Hendrix kom till Malmö, bara ett par veckor senare.

Läs mer: När Jimi Hendrix spelade på Friisgatan i Malmö.

 

Försvunna Malmö 15 maj 2017

När spänningen kom till Södra Förstaden

På den plats där det idag står en transformatorstation i hörnet av Bergs-, Södra Skol- och Kristianstadsgatorna fanns det redan för över hundra år sedan en så kallad omformarestation, med i stort sett samma funktion som idag.

Hit kommer högspänning som sedan omformas eller transformeras till bland annat hushållsel, lite förenklat uttrycks. Malmö Elverk – kan idag beskådas som Moderna museet – byggdes 1900 efter ritningar av John Smedberg, med det var först när man 1907 sänkte priset på elektricitet som efterfrågan ökade.

Här uppförs den första transformatorstationen på Möllevången, troligen något år efter 1907.

Det bör alltså vara någon gång efter 1907 som man lät bygga denna omformarestation. Troligen några år in på tiotalet. Några ritningar på nybyggnationen finns inte men väl från en tillbyggnad som gjorde 1924. Lite drygt tio år senare byggde man en ny station.

Det kan tilläggas att mellan elstationen och den offentliga toaletten (se bild nedan), och under den hundrastgård som ligger där idag, finns sedan 1961 en 350 kubikmeter stor cistern, en så kallad krigsbranddamm. Tanken används inte idag, och skall snarast betraktas som ett minne från kalla krigets dagar.

 

Den lilla trädbyggnaden med fyra fönster på gaveln var då som nu en transformatorstation. Bilden är från 1925. bakom kiosken i förgrunden ligger det ”Stenbergska villan”.
Planritning över transformatorbyggnaden, den gamla och dess tillbyggnad från 1924.

* * *

Frågan om byggnaden – ställd av Åse Nord – publicerades i papperstidningen den 15 januari 2014. Sedan dess har har läsare påtalat att den offentliga toaletten kallades ”Stenbergs villa”.

Arkitekten Johanna Kaaman som 2011 gjorde examensarbetet ”En undersökning av offentliga toaletter och vad som hände sen” har bloggat om fru Stenbergs villor på temat ”När toaletten kom till stan”. Toaletterna är till och med omsjungna i detta skillingtryck

Att socialdemokraten Anna Stenberg har blivit ihågkommen för att vara kvinnan bakom fyra offentliga toaletter i Malmö är djupt orättvist, kan man tycka. Hon kom från enkla förhållanden och var djupt engagerad i arbetarrörelsen, boende på Stålgatan på Lugnet. Hon bildade Malmö kvinnliga diskussionsklubb som utvecklades till Malmö socialdemokratiska kvinnoklubb. Hon tillhörde ett litet fåtal kvinnor som valdes in i arbetarkommunen sedan den bildades 1901. Som första kvinnliga ledamoten i stadsfullmäktige rörde hennes inledande motion bostadsförhållandena i Malmö. Hon krävde en undersökning av arbetarbostäderna. På sikt kom två bostadsinspektorer att anställas.

Möllevångstorget med den så kallade Stenbergska villan i förgrunden.

En annan motion rörde nöden av fler offentliga toaletter för kvinnor. Ett år senare, i april 1912, fattade stadsfullmäktige beslutet att uppföra fyra nya toaletter, för både kvinnor och män, efter ritningar av stadsarkitekten Salomon Sörensen. En kom att placeras vid Fisketorget vid bastion Älvsborg, en på Slussplan, en nära Saluhallen på Föreningsgatan – vid Rosquistska stiftelsen (vid nuvarande Stadshuset) och alltså en på Möllevången, i kvarteret Tjäderspelet – se bilderna.

Efter en lång rad av förtroendeuppdrag – inte minst rörande sjuk- och fattigvård – gick Anna Stenberg i pension och flyttade till Dahlgrenska stiftelsen i hörnet av Drottninggatan och Andréegatan, som blev hennes hem i 23 år fram till hennes död 1956.

 

Kategorier

Senaste kommentarer