Försvunna Malmö 28 mars 2017

Stadionbygget var kontroversiellt redan under planeringen

Malmö stadion ska rivas. Politikerna är eniga om den saken. Även om ingen i nuläget vet riktigt vad som ska byggas istället.

Det brukar heta att Stadion kom till inför världsmästerskapet i fotboll 1958. Det är en sanning med modifikation. Redan 1943 hade stadsfullmäktige – efter ett förslag av Idrottsnämnden – beslutat att bygga nytt vid John Erikssons väg. År 1947 anslogs 1,5 miljoner kronor till förberedande arbete.

Efter kriget, i början av 1950-talet lättade restriktionerna för kommande byggprojekt och plötsligt låg blivande stadion i vägen för byggandet av nya bostadsområden. År 1954 lanserades förslaget att istället bygga en stadionanläggning vid Jägersro, en idé som hos idrottsrörelsen väckte irritation och uppfattades som en förhalning.

1956. Grävningar gjorda för Stadion vid John Ericssons väg. FOTO: Ernst Henriksson /Sydsvenskan

Även om en ytterligare utredning ansågs äventyra Malmös värdskap vid VM tog det Stadionkommittén ett år att komma fram till att Jägersrospåret borde skrotas. Först den 5 juni 1956 kunde Idrottsstyrelsen ordförande Harald Lindvall ta det första spadtaget på tomten strax väster om Pildammsparken.

Malmö stadion uppfördes på Magistratsvången, en av stadens så kallade donationsjordar.

Donationsjordarna historia går tillbaka till sen medeltid, då Malmö var Danmarks andra största stad. År 1421 hörsammade kung Erik av Pommern Malmöborgarnas önskemål om gemensam mark. Borgarna fick Henrikstorps egendom, sedan kronan konfiskerat marken av fogden Andreas Mortensen – som ”dömts liv och gods förlustig”.

Med tiden hade enskilda medborgare lagt beslag på delar av donationsjordarna och när svenska Kungl. Kammarkollegiet på 1700-talet begärde en redovisning av hur staden disponerade jordarna var det ingen längre som visste var Henrikstorps egendom legat. Bara ytan var känd.

1956. Två meter djupt har man grävt för att anlägga Stadion. Något till höger om bildens mitt ligger lantgården Lorensberg i träddungen, gården som gav namn åt bostadsområdet. FOTO: Sydsvenskan.

Man fick improvisera. På listan över donationsjordarna satte man upp Magistratsvången som ägdes av magistraten och idag skulle definieras som kommunal mark. Jorden som var skriven på stadens rådmän brukades av olika gårdar belägna i området. För att dryga ut ytan upptogs också sankmarkerna kring Östra Rörsjön och Västra Rörsjön, som med tiden dikades ut.

De tre donationsjordar betraktades alltså som allmän mark till gemensam nytta för stadens innevånare. Därmed kom dessa jordar att mer än mycket annat styra stadsplanen och utbyggnaden av Malmö. På Rörsjöarna kom Latinskolan, Brandstationen, Länsstyrelsen och en glasklocka att uppföras i öster. Realskolan (S:t Petri läroverk), Simhallsbadet (Aq-va-kul), Borgarskolan, Fågelbacksskolan samt Hästhagens idrottsplats i väster.

Och på Magistratsvången: Allmänna sjukhus, Idrottsplatsen, Pildammsparken, Johannesskolan, Pildammsskolan och Stadion.

1956. Lantgårdar närmast Pildammsparken och John Ericssons väg är från vänster Anneberg , Johnstorp och Nytorp. Mellan det blivande Stadion och Ärtholmens koloniområde ses från vänster Albinsro och Knutstorp. FOTO: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.

År 1929 nekades Malmö stad en ansökan om att få bebygga delar av Magistratsvången bland annat med bostäder. Så det fanns ingen annan råd än att låta marken förbli jordbruksmark. Och så fick det länge förbli. Först 1965 avvecklades det statliga donationsjordeinstitutet. Men än idag hör det – i bästa fall – till god stadsplanevana att ta hänsyn till allmännyttan på dess tomter. Möjligen var det därför det blev nej till bostäder i anslutning till Swedbank stadion.

1950- och 1960-talen kom att präglas av monumentalt byggande, främst kommersiella byggnader. NK och Valand är exempel på detta. Och Stadion som byggdes i sällskap med nya bostadsområden.

Den jord som Stadion kom att byggas på brukades av gården Nytorp. I närområdet låg förutom lantegendomarna Borgmästaregården och Lorensborg (efter  jordbrukare Lorens Hansson) även småbruken Knutstorp, Johnstorp, Albinsro och Anneberg (se bilden ovan). Det ska också ha legat skolträdgårdar i området.

1957. Stadion under byggnad. Foto: Bror Hansson/Sydsvenskan.

Stadions arkitekter Fritz Jaenecke och Sten Samuelson hade samtidigt fått i uppdrag att bygga Nya Ullevi i Göteborg – därav vissa likheter. I tidiga skisser föreslogs stadion att rymma 60 000 åskådare och ett tak upphängt i pyloner. Men slutligen fick man nöja sig med 31 000 platser. Den 28 maj 1958 invigdes det ståtliga bygget och ett publikrekord sattes den 8 juni när Västtyskland slog Argentina med 3-1.

Den norra läktaren byggdes till senare. Därmed kom den ursprungliga byggnadens mjukt böljade våg att gå varvet runt. Dess form är minst lika unik som den på bevarade Ullevi i Göteborg. Det vore synd och skam att riva hela rasket. Betydligt roligare är det att tänka sig ett fredande, åtminstone av den ursprungliga delen. Må vara att det blir dyrare, men det torde inte vara omöjligt att integrera det gamla med det nya. Sådana exempel finns i England.

Ett bevarande vore en fin donation till Malmöborna, värdig den gamla jorden.

1957. Bygget i snöskrud. FOTO: Sydsvenskan.
1957. Flygfoto av Malmö stadion under byggnad. Gården längst ned till höger är Nytorp. Gården i vänster bildkant ovanför stadion är Knutstorp. Längst upp till höger ses Dammfridiket eller Kroksbäcken. FOTO: Åke Håkansson.
1957. FOTO: Sydsvenskan.
1957. Malmö stadion står nästan klar. FOTO: Sydsvenskan
1958. Invigningen av Malmö stadion i maj. FOTO: Sydsvenskan.
Försvunna Malmö 18 mars 2017

Vyer och kafferep runt en gammal järnvägsövergång

Det finns en bild som är lika fascinerade att se varje gång. Huset är bekant, men närmiljön är främmande. Känner du igen järnvägsövergången?

Låt oss genom några gamla bilder utforska området, och titta in på ett par koppar kaffe.

Rönneholmsvägen 31, med järnvägsspåren för Malmö-Ystad järnväg precis utanför knuten där Carl Gustafs väg går idag.

Vi börjar i hörnet av Carl Gustafs väg och Rönneholmsvägen (där Östra numera övergår i Västra). Järnvägsbommarna är uppfällda. Järnvägsspåren ledde norrut utöver Hästhagen, in genom Slottsparken, förbi Västra hamnen och till slutstation Malmö västra station. Söderut gick rälsen förbi Malmö allmänna sjukhus, via Södervärn och därifrån vidare till Ystad alternativt Falsterbo.

Byggnaderna längs (Västra) Rönneholmsvägen ligga där än. Längre ner på vänster sida syns Malmö Mekaniska Tricotfabrik, förkortad MMT och i folkmun kallad Trikåtan.

Läs mer: Textilfabriker i Malmö och Katja of Sweden.

Bostadshusen på vägens höger sida uppfördes när förra seklet var ungt. Hörnhuset (nr 31) ägdes enligt 1913 års adresskalendern av byggmästaren C E Andersson och en kvalificerad gissning är att husets arkitekt var Thure Thulin – han hade nämligen sin bostad i just detta hus.

Karta från 1904 med en tänkt kvartersindelning av Hästhagen – där det låg ett koloniområde. Hörnhuset är ännu inte uppfört.

Thulin hade utsikt över järnvägsspåren och, åtminstone under första halvan av 1900-talet, en öppen vy ända bort till Malmö Realskola (S:t Petri). Precis mittöver korsningen (Carl Herslowsgatan idag) låg förvisso hotellfrun Kramers lantställe (det revs troligen på 1910-talet) men bortom det bredde Hästhagen ut sig med ett stort koloniområde.

Flygvy över Hästhagen. Järnvägen syns i vänsterkant.

De första kolonierna på Hästhagen tillkom runt 1903 och området utvidgades efterhand. En förening bildades 1924. Området hade som mest 307 kolonier och bredde ut sig mellan Realskolan och Husarregementet (Kronprinsen), Regementsgatan och stickspåret till Kockums mekaniska verkstäder, det vill säga ungefär vid dagens Helmfeltsgatan.

Läs mer: Holmen gav namn åt gatan. 

De flesta kolonierna försvann i slutet av 1930-talet, i samband med att Borgarskolan byggdes, senare i samband med att katolska församlingen uppförde en ny kyrka. En av dem som hade en koloni just där katolska kyrkan skulle uppföras var ”Lillys syster”. Vem Lilly var och vad hon hette i efternamn vet vi inte.

Kaffepaus i  fin idyll från Hästhagens koloniträdgårdar. Det är lite oklart vilka kaffegästerna är. Men några namn är kändai: Cecilia Ekelund (nr 4), Gustav Henning (nr 5), Lilly (nr 1) och Nils (nr 2). I bakgrunden syns villorna Bo och Haga. Bilden som är tagen någon gång mellan 1914 och 1921 tillhör Eva Henning.

I bildens bakgrund syns två byggnader som båda ligger på södra sidan om Rönneholmsvägen. Den mindre av dem, till vänster, är Villa Bo (ungefär där kafét Systrar och Bröder ligger idag). Där bodde borgmästaren Wilhelm Skytte om somrarna. Den större av byggnaderna, centralt i bild är Villa Haga som ägdes av häradshövding Christian Hommerberg.

Häradshövdingen avled 1934 men änkefrun kommer att bo kvar länge. På 1950-talet kom Villa Haga att ägas av Sällskapet sanningens härold, det vill säga Sjundedagsadventisterna som senare uppför Adventkyrkan på samma tomt.

Villa Haga, på vykort. I nedkast kan man se järnvägsbommarna sticka upp. I bakgrunden syns Villa Bo. Idag ligger Adventskyrkan på samma plats. Det vita bostadshuset i bakgrunden ligger i hörnet av Fersens väg.

När häradshövdingen under sina dagar blickade västerut från sin gigantiska villa, bort över järnvägen, såg han inte bara det nämnda bostadshuset på Rönneholmsvägen 31 utan framför allt Elisefarm (idag Kronborgsvägen 2).

Elisefarm hör till den lite äldre bebyggelsen längs gamla Rönneholmsvägen – som också hetat Terningsholmsvägen. År 1830 införskaffade justitierådet Eberhard Quensel sju tunnland och 31 kappland mark på den så kallade Gråbrödersstycket. Han hade tidigare arrenderat domänen liksom hans svärfar, hospitalsföreståndaren Andreas Risell. Det var den senare som uppkallade bostället efter sin fru Elisabeth Gestrich.

C C Dahlbergs teckning av Elisefarm, sett från Rönneholmsvägen, någon gång före 1847. Teckningens byggnad till vänster byggdes av Quensel runt 1830 som boningshus och ekonomibyggnaden till höger uppfördes omkring 1807 – den blev senare villa Mariebo. Idag är adressen Kronborgsvägen 2.

År 1847 övertogs gården av den danskfödde fabrikören Nils Anders Mårtensson Rohmell. han förvandlade farmen till ett industricentrum med en tändsticksfabrik, en stamp för textilier och skinn, ett sågverk för faner och en kvarn för färgämnen. Rohmell rumsterade om ordentligt, gjorde om- och tillbyggnader. På en del av ägan uppfördes villan Mariebo.

Efter hans död 1858 övertog sönerna Wilhelm och Carl Romell företaget som emellertid gick i konkurs. Fabrikör Johan Jönsson, bror till Jöns Jönsson på Terningholm, tog över. Efter en tid tog fabrikör J P Gruggel över och startade bland annat cigarrfabriken Alliance.

Läs mer: Landsvägen i Slottsstaden. 

Kaffepaus i en av byggnaderna på gamla Elisefarm – troligen där familjen Rohmell hade bott – disponerades under somrarna runt 1920-och 1930-talen av familjen Flintberg. I bakgrunden syns Villa Haga. Från höger räknat: Elsa Frintberg, Carl Malmström (son till C O Malmström), Lilly Malmström, Elsa Sjöholm-Falk och Torsten Flintberg. De två personerna till vänster i bild är okända. Den privata bilden tillhör Lena Archenholtz.

Den del av Elisefarmsområdet, där cigarrfabriken hade legat, ägdes senare av fabriksidkaren C O Malmström och kom att disponeras av A B Johnssons fabrik för tillverkning av kapsylkorkar. Den andra delen av farmen – där familjen Rohmell hade residerat – disponerades under 1920- och 1930-talen av vänner till familjen Malmström (se bilden ovan). Under villans senare år höll Wallin & Nilssons tunnbinderi och Nilssons cykelverkstad till i huset.

Karta från 1947.
Karta från 1871.
Fotografi taget från Rönneholmsvägen 31, med utsikt över Villa Haga och järnvägen nedanför. Elisefarm ligger utanför bild till höger.
Karta från 1894.
Gångväg mellan Elisefarm och järnvägsspåren. I fonden sticker järnvägsbommarna upp. Foto: Privat.
Villa Haga vid Rönneholmsvägen 1950. Foto: Sydsvenskan.
Koloniområdet Hästhagen med det gamla regementet i bakgrunden. Foto: Ture Hellström/Sydsvenskan.

 

Försvunna Malmö 16 mars 2017

Game, set, match för Tennishallen

Dagarna är räknade för den gamla Tennishallen som en gång hörde till Malmö ip. Utanför i gröngräset vaktar lejonen. Foto: Martin Andersson

Tennishallen är en bortglömd del av Malmö ip. På dess plats ska det uppföras sexvåningshus med bostäder, förskolor och kontor. Hit ska bland annat Region Skånes nya minnesklinik flytta, med en ”sinnesträdgård” på taket.

På Malmö museum vill man att den stora träbyggnaden ska flyttas. Men ingen vet vart och för vilka pengar. En rivning ligger i farans riktning.

Av gamla Malmö ip återstår inte så mycket. Den första anläggningen som byggdes inför Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896 på ”källängen” var inte mycket större än ”Gamla ip” är idag. Området kom att utökas, dels inför Baltiska spelen 1914, dels och framför allt under de efterföljande åren. Idrottens växande popularitet gjorde idrottsplatsen till en av stadens viktigaste samlingspunkter.

Under fem år, mellan 1915 och 1920, ökade antalet betalande besökare från 76 000 till 194 000. Det var på den tiden Malmös befolkning uppgick till lite drygt 100 000. En kägelbana tillkom på området. Den låg ungefär där Konsthallstorget idag breder ut sig. Två extra fotbollsplaner anlades också. Samt fyra tennisbanor. Förvaltaren för hela idrottsplasten hade sin bostad på den gröning som idag kallas Källängen.

Då utgjorde alltså idrottsplatsen en homogen enhet, omgiven av Roskildevägen i norr, järnvägen till Ystad och Trelleborg (Carl Gustafs väg) i väster,  samt koloniområden i söder och i öster. Pildammsvägen kom först 1945 att bryta igenom området, det vill säga i samband med att Stadsteatern uppfördes. 1956 invigdes den konstisbana som låg bakom Tennishallen, söderut mot Källängen.

Av den stora anläggningen som växte fram under 1920-talets början återstår i stort sett intet. Borta är idrottsplatsens restaurang, liksom den kungliga paviljongen, Cloettapaviljongen, som en gång stod mitt på fotbollsplanen. Väck är också danssalongen Boston Palace.

Det som finns kvar är av senare datum. Den äldsta läktaren av trä tillkom troligen i slutet av 1920-talet. Och så Tennishallen som uppfördes på den plats där de fyra tennisbanorna tidigare hade legat.

Malmö Lawn-Tennisklubb grundades 1899. Den första tennisbanan låg där Boston Palace kom ett uppföras, ungefär där en falafelkiosk ligger idag. Där spelade för övrigt kronprinsen Gustaf Adolf – som liksom sin far Gustaf V spelade tennis – under sin militärtjänst vid Kronprinsens husarregemente 1904. Klubben ansågs vara en av de stora inom tennis och fick 1926 förtroendet att arrangera landets första Davis Cup-möte. Sverige tog hem segern sedan den blivande finansmannen Marcus Wallenberg vunnit avgörande matchen.

Även om intresset för ”den vita sporten” var svalt i arbetarstaden Malmö bildades Föreningen Malmö Tennishallen u.p.a. i syfte att uppföra en inomhushall. Den 2 juli 1930 kunde Tennishallen invigas på Malmö idrottsplats. Två år senare gästades planen av tennisvärldens främsta stjärna, amerikanske Bill Tilden. Han räknas än i dag till en av de största. Men den trefaldige Wimbledonmästaren imponerade inte på Malmöpubliken. Han förlorade matchen mot sin tyske motståndare Hans Nüsslein och slog bollen demonstrativt i nätet.

Tennishallen blev snart ett hem även för annan inomhussport. Badmintontävlingar, gymnastikuppvisningar och bordtennismatcher, men efterhand blev det framförallt handboll som kom att förknippas med Tennishallen. När IFK Malmös handbollssektion, med spelare som Gösta Buhre och Bertil Lundgren, tog steget upp i division två 1938 drabbades staden av handbollsfeber.

Matcherna spelades i den till bristningsgränsen fyllda Tennishallen. Den entusiastiska hemmapubliken gjorde Malmökamraterna till ett mycket svårslaget lag. Tennishallen kom att kallas ”dårhuset i Malmö” – alltså en tidig variant av fotbollsstadions ”häxkittel”.

Tennishallen genomgick en renovering på 1950-talet. I mitten av 1970-talet fanns det planer på att bygga ett nytt stadshus på platsen. Istället blev det en ny upprustning i slutet av 1970-talet. Rivningshot har kommit och gått. Men nu ser det mörkt ut för det gamla ”dårhuset”. Men nu är det alltså slut.

De två lejonen som tidigare vaktade utanför hallen har rest på sig och lunkat över gatan där gräset är grönare.

Läs även: Om lejon kunde tala. 

Statyerna skänktes av Skånska Cementgjuteriet till Malmö idrottsplats 1897 . Ursprungligen låg de utanför restaurangen där Malmö FF grundades 1910, idag parkeringen bakom Operan. När den byggnaden revs flyttades lejonen  tvåhundra meter och har fram tills nyligen vilat i gröngräset i trädens skugga vid idrottsplatsens tennishall.

Läs mer: ”Hundra år av gemenskap – Malmö idrottsplats 1896-1996”, av Peter Billing. 

Under sina guldår bredde Malmö ip ut sig över ett stort område (markerat i vitt). Den röda linjen markerar den äldsta idrottsplatsen, ungefär lika stor som idag. 1945 drogs Pildammsvägen rakt genom området. Grafik: Krister Cronqvist/Sydsvenskan.
Match i Tennishallen på 1930-talet. Foto: Sydsvenskan.
Resultattavlan i Tennishallen 1956. Foto: Jan Dahlander.
Söder om tennishallen invigdes konstisbanan i december 1956. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan
Tennishallen användes också förr till modeföreställningar, som här våren 1953. Foto: Bertil Rubin/Sydsvenskan.
De första tennisbanorna anlades redan i 1800-talets slut och låg ungefär där det ligger en falafelkiosk idag, bakom Malmö Opera.
Försvunna Malmö 12 mars 2017 • Uppdaterad 13 mars 2017

Sorgenfri – bland nödbostäder och latrintömningar

Arildsplan ska bli en lekplats uppkallad efter Mary Anderssons, om MKB får bestämma. Tanken är god och lång ifrån malplacerad. Området är författarens hemmaplan. Här växte hon upp i barnrikehusen längs Nobelvägen och här låg nödbostäderna, som med malmöitisk galghumor döptes till Hollywood, med en miljö som Mary Andersson beskriver i sin debut ”Sorgenfri”.

Namnet Arildsplan är av det färskare slaget, inte äldre än författaren själv. Där låg gården som gett namn åt hela området.

Vy över Sorgenfriområdet med gården Sorgenfri på Arildsplan i centrum. Till vänster i bild syns barnrikehusen på Nobelvägen och till höger i bild Hollywood längs Östra Farmvägen. Vykort.

Om man på 1840-talet skulle lämna staden för att med häst och vagn bege sig till Östra plantagemarken, då for man ut genom Södertull och fortsatte genom Södra förstaden. Efter det gamla vägskälet – som senare kom att kallas Triangeln – tog man till vänster, åkte förbi kvarnarna (vid Mjölnaregatan), nöjesträdgården Mon Bijou och Henrikslust, och fortsatte österut på vägen mot Spånehusen.

Karta 1850.

Efter rader av småhus med spåntak, på vänster sida och strax innan vägen fortsatte in i Västra Skrävlinge, låg sommarresidenset Sorgenfri. Från Stortorget räknat var det lite drygt två och en halv kilometer att färdas. Det borde inte tagit mer än en kvart med hästdragen vagn.

Namnet på gården – troligen efter det danska slottet i danska Kongens Ljungby – förekommer för första gången 1842. Möjligen var det handelsmannen Christian Bergh som döpte gården, åtminstone var det han som ägde sommarhuset 1850. Själv bodde han nog inte på Sorgenfri, familjen tillbringade istället somrarna på Kronetorp som hade inköpts på konkursauktion 1834.

Men man kan notera att handlanden P G Barkman och C A Hademan-Gade ägde granntomterna. Barkman var länge kompanjon med Bergh och Hademan-Gade ägde sockerbruket Patrioten – sedermera bryggeriet Svanen – alla med verksamhet i kvarteret mellan Adelgatan och Kyrkogatan mitt i Malmös hjärta. Måhända användes åkrarna runt Sorgenfri till att odla sockerbetor?

Läs även: ”Det vackraste huset i Malmö” – mitt i händelsernas centrum. 

Sorgenfri står inte att finna i adresskalendern för 1890 men väl i 1896 års upplaga. Där listas den före detta gårdejorden som ”Farmen N:o 12”, tydligen tillhörande Malmö stad med grosshandlaren Carl Persson som arrendator. År 1922-23 arrenderas gården av lantbrukaren N A Nilssons sterbhus. En tapetserare E T Andersson håller 1945 och 1954 till på adressen som nu är Spångatan 58.

Med tiden kom farmen att bli helt inkapslad av den miljö som växte fram i omgivningen. Gården kom att ligga där som en rest av en svunnen tid. På farmens tomt tillkom runt sekelskiftet en ny byggnad med stall och lada, ut mot Sorgenfrivägen.

Gården Sorgenfri låg så sent som mellan 1955 och 1965 kvar i den gamla trådgården som numera kallas Arildsplan. Detalj ur vykort.

S:t Pauli södra kyrkogård invigdes 1904. I samma veva inrättades stadens stora renhållningsverk på Sorgenfri. Här hamnade allt avfall, med undantag för en del sopor som lades på ett upplag vid Sallerupsvägen. Inte minst tömdes stadens cirka 15 000 latrintunnor här ute varje vecka, ungefär där nya Stenkulaskolan ligger idag. På verkets område fanns stallar, bostäder, kontor och en anläggning för att tvätta latrintunnorna. Latrinavfallet blandades med torv och blev gödning. Till anläggningen drogs järnvägsspår för vidare transport ut till den skånska myllan.

Pudrettfabriken där latrintunnorna lastades av, tinades upp på vintern, tömdes och rengjordes. Bild ur ”Malmö 1914 – En skildring i ord och bild av stadens utveckling och nuvarande tillstånd”.

Då det efter första världskriget rådde akut bostadsbrist byggdes en del nödbostäder i staden, en del av mer tillfällig karaktär som uppfördes mellan Sorgenfrifarmen och renhållningsverket i början av 1920-talet. Det officiellt namnet på dessa träbaracker var Sorgenfrihusen. I folkmun blev smeknamnen istället Hollywood, Klondyke, Beverly Hills Pinnatorp, Pinnhusen och Diplomatstaden. Där bodde de fattigaste, de mest barnrika familjerna under trånga och socialt tveksamma omständigheter med enkelglas i fönstren och kallvatten i kranen. Latrintömningen var sannolikt det minsta problemet.

Efter första världskriget uppfördes nödbostäder av träkonstruktion på mark som hörde till farmen Sorgenfri. Barackerna låg längs Östra Farmvägen, mellan Spångatan (senare Spånehusvägen) och Sorgenfrivägen. Foto: Sydsvenskan.

Det råder alltså ingen tvekan om var på den sociala skalans måttstock Sorgenfri placerades. Längst ut i Mellersta förstaden, i Malmös sydöstra hörn som idag kallas Norra Sorgenfri, placerade man också en rad tunga, många gånger giftiga och illaluktande industrier. Där var nämligen risken minst att vinden, som oftast är västlig, skulle sprida odörer över staden.

Barnrikehus på Nobelvägen 119, sent 1930-tal. Författaren Mary Andersson växte upp där.

Under andra halvan av 1930-talet uppfördes de så kallade barnrikehusen längs Nobelvägen – där Mary Andersson växte upp. Fler höghus kom så småningom att resas i närheten. Inte minst bidrog MKB:s punkthus grupperade i tre gårdar – mitt på farmens forna mark – till att höja statusen på området.

Fastighet på Båstadsgatan, ritat av arkitekterna Fritz Jaenecke och Sten Samuelsson. Foto: Ola Nilsson/Sydsvenskan.

Byggnaderna från 1952-1954 ritade av arkitekterna Fritz Jaenecke och Sten Samuelsson – mest kända för Stadionbygget. Deras formspråk med lutande fasader, pulpettak och synlig betongkonstruktion äger en modernitet och en byggnadshistorisk skönhet som står sig väl.

Hollywood revs i mitten av 1960-talet. Själva gården Sorgenfri stod länge kvar i Arildsparken, men revs slutligen. På dess plats återfinns numera Pop Eye-grill.

Karta 1871.
Karta 1894.
Malmö renhållningsverks anläggning vid Sorgenfri. Bild ur ”Malmö 1914 – En skildring i ord och bild av stadens utveckling och nuvarande tillstånd”.
Karta 1904. Farmen har fått en ny byggnad, ut mot kyrkogården.
Rengöring av latrinkärl vid renhållningsverket. Foto ur boken ”Malmö 1914 – En skildring i ord och bild av stadens utveckling och nuvarande tillstånd”.
Renhållsverkets stall nummer två på Sorgenfri. Till vänster Anton Scott, i mitten Rosquist och till höger ”Spader knekt”. Foto ur Malmö stads historia, volym 5.
Karta 1933.
1955. Östra Farmvägen med nödbostäderna till höger. Till vänster låg renhållningsverkets bostäder och koloniträdgårdar. Fotodragen står med Sorgenfrivägen i ryggen. Foto: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.
Se så kallade Sorgenfribarackerna. Bild ur boken ”Malmö stads fattigvårds 150-årga historia 1806-1956”.
Försvunna Malmö 11 mars 2017

Botildenborg – skrytbygget som blev barnhem

Botildenborg uppfördes som ett skrytbygge. Nu är tanken att den gamla herrgården ska förvandlas till Sveriges ledande plats för ett hållbart samhälle och en en mötesplats för olika människor och kulturer.

Botilda är ett fornnordiskt namn, ursprungligen Bothildr som är sammansatt av orden bot, hjälp och hildr som betyder strid. Med tiden förändrades till Boel och Bodil. På 1800-talet blev namnet Botilda åter modernt.

En som förfinade sitt namn var Boel Månsdotter, född i Västra Kattarp 1817. Hon gifte sig med Jeppa Andersson – om det är samme patron och lantbrukare som ägde lantstället Värnhemsgården, i hörnet av Lundavägen och Sallerupsvägen, låter vi vara osagt men omöjligt är det inte.

Jeppa Andersson lät i vart fall uppkalla sin egendom i Västra Kattarp efter hustrun. Året är 1862.

Västra Kattarp var en av ett tjugotal byar som redan på medeltiden kringgärdade Malmö. Området med omgivning är rikt på fornlämningar från både bronsåldern och vikingatiden. Det äldsta skriftliga omnämnandet av Västra Kattarp härrör från ett gårdsskifte 1502. Äldre kartmaterial visar att byn haft ett mycket avlångt utbredd bymark. År 1774 fanns det sex gårdar samt en handfull annan bebyggelse.

Idag är spåren av byn få. Inre ringvägen löper över en del av den gamla byn. Men några brända lämningar kom i dagen när man för några år sedan gjorde schaktarbeten på Botildenborgs mark.

Jeppa och Botilda Anderssons gård kom med tiden i nya händer. Inspektor Magnus Andersson (son?) tecknade 1873 en brandförsäkring för egendomen. Magnus Andersson (född 1840) och Benedikta Mattsson (född 1947) gifte sig 1874 och fick två barn. Dottern som föds 1877 döps till Bothilda Anna Boel.

Botildenborg. Året är 1884. Foto: Sydsvenskan.

Ovanpå gamla Botildenborg lät inspektorn Magnus Andersson, på 1880-talet uppföra en ny manbyggnad med en omgärdande, pampig park. Det var inget kråkslott, snarare en slottsliknande herrgård med torn – nästan som vi än i dag ser den rån motorvägen.

Se: Karta.

Den nya ägaren behöll det gamla namnet, men grannskapet lät sig inte bländas av grannlåten. Med skånsk humor och ett stänk ironi kom byggnaden att kallas ”Bonnaslåtted”.

Botildenborg, troligen 1898. Måhända är det inspektorn Magnus Andersson som blickar ut över sina ägor. Foto: Sydsvenskan.

Med tiden kom Botildenborg i Malmö stads ägo och 1935 kunde Föreningen för ensamställda mödrar (grundad av Hagbard Isberg) utvidga sin verksamhet. Den tornförsedda herrgården blev ett mödra- och spädbarnshem och en tillflykt för ogifta, gravida kvinnor. Målet var att barnen sedan skulle ges en möjlighet att växa upp med sin familj, men verkligheten ville inte alltid så. Många barn blev kvar på hemmet i väntan på att blir adopterade.

År 1935 kunde Föreningen för ensamställda mödrar utvidga sin verksamhet genom att Malmö stads ställde Botildenborg till förfogande. Foto: Sydsvenskan.

Mellan åren 1962 och 1971 var Botildenborg enbart ett spädbarnshem. Senare har byggnaden bland annat använts som förskola, och Länkarna har också haft sin verksamhet i huset.

Den utmärkta dokumentären ”Barnen af Botildenborg” handlar om huset tid som mödra- och spädbarnshem.

Försvunna Malmö 8 mars 2017

Åtta Malmökvinnor som gjort historiska avtryck

Anna T Nilsson.

Den kvinna i Malmö som kanske mer än någon annan har präglat den borgerliga kvinnorörelsen, med sin tongivande röst för kvinnlig rösträtt och fredsfrågor, hette Anna Alida Theresia Nilsson. Hon kom till Malmö 1892 för att tjänstgöra som teckningslärare vid Tekniska afton- och söndagsskolan på Repslagaregatan, där hon kom att stanna i åtta år.

Anna T Nilsson i en matrikel för lärare.

Från 1902 blev hon verksam som ordinarie teckningslärare på Malmö realskola (S:t Petri läroverk) där hon även under 1920-talet hade sin tjänstebostad, högt upp under takåsen.

Hon var initiativtagare till och styrelseledamot i bland annat Malmö Damsällskap, Malmö kvinnliga övningsklubb, Malmö kvinnliga klubb och lässällskap, Skåneförbundet för kvinnans politiska rösträtt och Fredrika Bremer-förbundets Malmökrets. Därtill sekreterare i Malmö Frisinnade valmansförening och drivande inom den kvinnliga fredsrörelsen.

Anna T Nilsson var också de som såg till att Baltiska utställningen 1914 inte enbart blev en manlig manifestation. Med henne i spetsen för ett upprop uppmanades Sveriges kvinnor att delta i projektet att uppföra ett kvinnornas hus där man på ett pedagogiskt sett skulle åskådliggöra skillnaden mellan förr och nu vad det gällde arvsrätt, myndighet, utbildning och försörjningsmöjligheter.

Projektet finansierades bland annat genom en allmän offerdag med mottot ”En kvinna en krona”.

Läs mer: Baltiska utställningen och kvinnorna.

Efter första världskriget var Anna T Nilsson djupt engagera i fredsfrågor, men tvangs beskåda även det andra världskriget. Hon avled i Malmö 1947.

Anne Pedersdatter Lilliefelt.

Rosenvingehuset på Västergatan 5 borde egentlige kallas Lilliefeltska huset. Byggherren hette nämligen inte Rosenvinge när hon 1534 flyttade in i det nybyggda huset. Anne Pedersdatter var förvisso änka efter Mogens Jensen Rosenvinge, kung Kristian II:s skrivare och borgmästare i Helsingör, men på 1530-taet var det inte brukligt att använda makens efternamn. Förklaringen ligger i att huset pryddes med Rosenvinges vapensköld som än i dag återfinns på den inskriptionstavla som murades in ovanför entrén.

Rosenvingska huset på Västergatan i MalmöDen driftiga affärskvinnan Anna Pedersdatter Lilliefelt lät – enligt skylten ovanför dörren –byggbygga huset.

Änkan Anne Pedersdatter Lilliefelt var inte vem som helst. Hon var dotter till Peder Hansen Lilliefelt, borgmästare i Helsingör, och släkt med Citze Kortzdatter, hustru till Malmöborgmästaren Jörgen Kock som huserade strax intill, i Kockska huset vid Stortorget. Även hennes son Henrik ska ha bott i Malmö. Det kan förklara varför hon byggde ett hus just i Malmö.

Yrkes- och affärsverksamma kvinnor var inget ovanligt på 1500-talet. Det finns uppgifter på att var tionde skattebetalare i Malmö vid denna tid var en kvinna. För änkor fanns det nämligen utrymme att sköta sig själv, rätten att själv förvalta pengar och egendom. Det var ingen självklarhet på exempelvis 1800-talet. Gifte änkan om sig var det inte sällan med en yngre man av lägre börd, för att på så sätt behålla makten.

Ett annat samtida exempel är klädeshandlerskan Katrine Hattemager, som uppförde Hattemagers hus ett stenkast längre bort, på Adelgatan snett mittemot Kockska huset.

Rosenvingehuset uppfördes som ett parhus med två spegelvända lägenheter i vardera två plan. Anne Pedersdatter bodde sannolikt själv i den västra delen som är den mest påkostade, medan hennes dotter, som troligen ruinerats efter sin mans död och tvingades leva på ”undantag” hos sin mor, i den östra.

Strax efter 1561 gjorde en större tillbyggnad av fastigheten. Den papperstapet som upptäcktes på en vägg på 1940-talet har daterats till 1564 och är därmed den äldst bevarade i Norden.

Anna Christina Cronquist.

År 1830 gifte sig Anna Christina Lundgren med Johan Cronquist, boktryckare och sedermera redaktör för tidningen Malmös Nya Allehanda (1832-1851). Anna Christina var en skicklig väverska och öppnade en vävskola. År 1846 startade hon en liten verksamhet i hörnet av Djäknegatan och Rundelsgatan. När familjen 1849 flyttade till Södergatan vid Stortorget öppnade han en mindre sybehörsaffär. Affären blev en födokrok för henne och de åtta barnen (bara tre nådde vuxen ålder) när Johan Cronquist avled något år senare i en ”dödsbärande sjukdom”.

Anna Christina Cronquist. Xylografi i Idun 1893, nr 12.

De första åren var Anna Christina Cronquist nödsakad att använda en bulvan. Det var först med 1864 års näringinsförordning som kvinnor fick rätt att etablera sig som företagare. Han ska haft problem med detta ombud och det blev en lättnad för henne när sonen Georg, som bedrivit utlandsstudier inom manufakturbranschen, blev gammal nog att bli kompanjon i företaget 1862. Tre år senare stod han som ensam ägare. Anna Christina Cronquist avled i februari 1893, 85 år gammal.

Företagen som med tiden hade utvecklats till en manufaktur- och vitvaruaffär låg i det så kallade Fougstedtska huset där också familjen Cronquist huserade. I affären arbetade fyra till fem expediter, som också bodde i samma hus. En av dem var Sara Maria Aqvilina Norlander.

Annons från 1865.

Aqvilina Cronquist.

Hon växte upp under knapra förhållanden i Kronoborgs län. Hennes pappa var en före detta bruksägare som tvingas sälja sitt pappersbruk, och hennes mamma var en så kallad klok gumma. Familjen hamnade i Åhus 1846 och Sara Maria Aqvilina Norlander (född 1839, död 1912) flyttade 1857 till Malmö för en plats hos A C Cronquist manufakturaffär.

Makarna Georg och Aqvelina Cronquist i ett tidigt färgfotografi taget någon gång mellan 1908 och 1912. Fotografiet är taget av släktingen Gustav W-son Cronquist. Bild ur Malmö stads historia, volym 5.

Efter en del turer och kärlekstrassel förlovade hon sig med Georg Cronquist 1864. Året efter gifte sig paret, tog över verksamheten och bosatte sig i samma hus som manufakturaffär, på Stortorget i Fougstedtska fastighet (som den senare kom att kallas, där nattklubben Étage ligger idag). Företaget växte och fem år senare flyttade man boendet och företagets med butik till grannhuset. Där kom Cronquists att stanna i 24 år innan man år 1894 sålde till apotekare John Tesch – som rev och uppförde ett palats med apoteket Lejonet i bottenplanet. Verksamheten flyttades istället till dåvarande Södergatan 20 (idag 14, där restaurang Harrys huserat i många år).

Georg Cronquist hade också en rad del styrelseuppdrag – bland sannat för tekniska skolorna och Malmö museum – och var ledamot av Malmö stadsfullmäktige 1872–95. Tillsammans med Aqvilina bildade de Föreningen för barnavård i Malmö som kom att driva Malmö barnsjukhus. Hon arbetare i styrelsen för ”Hemmet för ålderstigna tjänarinnor” (i hörnet av Kapellgatan och Möllevångsgatan).

Här längs Södergatan låg A C Cronquist & Son. Först i andra huset från vänster, i det som ska komma att kallas Fougstedtska huset (idag Étage). Därefter flyttade butiken till grannhuset åt höger, där apoteket Lejonet senare kom att ligga. Tredje adressen för affären blev ett par snäpp ner för gatan, i det mindre huset vid de ritade krysset (där Harrys pub och restaurang långt låg).

Paret fick nio barn, varav sju nådde vuxen ålder. Dotter Maria öppnade en fotoaffär i hörnet av Gustav Adolfs torg och Lilla Nygatan, som hon senare sålde till Hasselblads. Sonen Axel utbildade sig till ingenjör, var Malmöhistoriker och initiativtagare till Vagnsmuseet. Sonen Georg öppnade en bokhandel på Söder Tullgatan. Sönerna Carl och Johan blev båda att studera medicin. Johan blev regementsläkare och Malmös första specialist i barnsjukdomar och från 1907 till sin död Malmö barnsjukhus läkare.

Sonen Albert tog över företaget några år in på 1900-talet och drev det vidare. Och hans änka Martha i sin tur. I adresskalendern för 1922-23 står butiken listad på Södergatan 22, det vill säga i Butterickshuset.

Cronquists konditori på Stora Nygatan i Malmö år 1988.

Året efter öppnade en fru Martha Cronquist ett konditori, Cronquists wienerkonditori på Stora Nygatan 35, som ganska snart flyttar till nummer 33. Martha delade bostad med bokhandlaren Georg Cronquist på Kalendegatan 29. Cronquists konditori var ett populärt kafé ända in i våra dagar, då det stängde 1996.

Läs mer: Kvinnorna från förr påverkar jämställdheten i dag

Alice Lyttkens.

Johan Cronquist blev regementsläkare och Malmös första specialist i barnsjukdomar. Han gifte sig med danska Antoine Lanng. Paret fick två barn, en son och en dotter. Anna Alice Maria Cronquist föddes 1887, på samma gata som hennes farfars mor Anna Christina Cronquist hade öppnat sin sytillbehörsaffär och där hennes farmor Aqvilina Cronquist alltjämt drev företaget vidare.

Alice Lyttkens i februari 1986. Foto: Kent Hult/Sydsvenskan.

År 1898 flyttade makarna Johan och Antoine Cronquist till en stor våning med adressen Södra Förstadsgatan 1 A, i en hörnlägenhet en trappa upp (det vill säga ovanför den lokal som en gång var Firma Gust. Wolke sålde sprit och vin i parti och minut, där det numera ligger ett danskt bøfhus). I våningen fanns både vattenklosett och badrum. Johan Cronquist hade även sin praktik där.

Alice, kallad Lisa, fick en gediget borglig uppväxt och en påkostad utbildning hos Maria Stenkulas ”Malmö högre läroverk för flickor”. Hon var flitig i skolan och ägnade sig åt både simning och ridning på fritiden. Hon tog simmagistern på Malmö saltsjöbad, det vill säga på Ribersborgs kallbadhus, och blev medlem hos Skånska fältrittklubben. Hon brukade också följa med sin far på Barnsjukhuset där hon av allt att döma upplevde en del hemskhet.

Lisa drömde om att skaffa sig ett yrke, med någon studentexamen var det aldrig tal om. Hon slutade skolan 1915 och fick arbete på Malmö Allmänna sjukhus. Så träffade hon en ung man, en juridikstuderande i Lund. Med Yngve Lyttkens blev hon gravid. Det blev skandal och ett bröllop iscensattes illa kvickt.

Paret flyttade med tiden till Stockholm där Alice på nyårsafton 1930 påbörjade sitt författarskap. Hon debuterade 1932 med ”Synkoper” som behandlade den moderna kvinnans situation. Hon kom att betraktas som en av pionjärerna inom feministisk litteratur och var en av de mest populära författarna under 1900-talet, inte minst ihågkommen för sina historiska romaner som bottnade i hennes barndomsminnen från Malmö.

Alice Lyttkens gav ut 54 böcker och uppnådde en ålder av 93 år. Hon avled 1991.

Anna Stenberg.

Malmös första kvinnliga stadsfullmäktigeledamot begravdes i stillhet. Det var hennes uttryckliga vilja. Hon ville inte dra uppmärksamhet till sin person. Politiken var viktigare. Kvinnans rätt. Jämställdhet. Klassfrågor.

Just därför finns det skäl att påminna om hennes gärningar.

Anna Stenberg. Foto: Privat.

Elma Danielsson.

Under arton månader från 1888 och till 1890 var det en kvinna som skötte utgivningen av en dagstidning i Malmö. Hon hette Elma Sundqvist.

När Arbetets redaktör Axel Danielsson satt i fängelse var det hans fästmö som tillsammans med typografen Nils Wessel skötte de dagliga ”redaktionssysslorna”. Det gör sannolikt Elma Sundqvist till den första kvinnliga redaktören i svenska medier, kanske till och med den första kvinna som axlade rollen som tillförordnad ansvarig utgivare, åtminstone i praktisk mening.

Läs mer: ”Lilla fästmön” drev klass- och kvinnokampen vidare.

Elma Danielsson (född Sundqvist).

Ebba Lindqvist.

Hon hamnade i Malmö av slump och gifte sig med en teaterman som förlorat synen. I hans ställe regisserade Ebba Lindqvist ”Värmländingarna” i Malmö redan 1910. Det gör henne till den första kvinnliga filmregissören i Sverige.

Läs mer: Första filmen med kvinnlig regissör spelades in i Malmö. 

Ebba Lindqvist (född Bergman).
Läs mer: ”Malmökvinnor” av Margareta Schenlær. ”En milstolpe för kvinnosaken” av Sif Bokholm och Irene Andersson i boken ”Malmö 1914 – en stad inför språnget till det moderna”. Tidskriften ”Historiskan.
Försvunna Malmö 5 mars 2017 • Uppdaterad 6 mars 2017

Portalen som försvann – var blev den av?

Denna bild väcker frågor. Var blev portalen av?

En snarlik bild publicerades nyligen i Försvunna Malmö, till denna artikel om gamla saluhallen på Lilla torg. Vid rivningen år 1968 lät man portalen stå kvar tillfälligt, uppenbarligen i något syfte. Men vilket?

Läs mer: Den stora saluhalls på det lilla torget.

Vi dyker åter ner i klipparkivet för att bringa klarhet. Till bilden ovan hör denna bildtext: ”Intendent Frans Carlsson till höger och medhjälparen Steinar Sletvold gör allt klart för räddningen  Genom ett ingripande från Malmö förskönings- och planteringsförening skall den nordöstra portalen mot Stortorget räddas och plockas ned bit för bit och de numrerade stenarna och ornamenten skall magasineras.”

Av ett annat fotografi framgår det att portalen skulle tas om hand av Tekniska museet. Men sen då?

— Delarna bör ha förvarats på gamla gasverkstomten, nuvarande polishuset, där museet hade några bodar och upplagsplats för allt timmer till de gamla Malmöhusen som man under början av 1900-talet trodde skulle kunna återuppföras i en gammal stadsmiljö. De kan också ha hamnat ute hos Skånska Cementgjuteriets stora byggupplag i Kvarnby där också gamla husdelar fanns, berättar Sven Rosborn, före detta museichef på Malmö stadsmuseum.

Enligt tidigare stadsantikvarien Anders Reisnert finns det en annan möjlighet. Fastighetskontoret hade ett förråd på Augustenborg, där den också kan ha hamnat.

I vilket fall har den med stor sannolikhet gått förlorad, liksom så mycket annat som sparats genom åren.

Intendent Frans Carlsson till höger och medhjälparen Steinar Sletvold gör allt klart för att plocka ner portalen till gamla saluhallen. Foto: Sydsvenskans arkiv.

En annan fråga dök upp i samband med publiceringen av artikeln om saluhallen på Lilla torg. Den rörde hallens senare användningsområde som bilhall. Och som den också var under se sista åren: en utställningshall för båtar.

Flera observanta läsare har undrat: Hur i hela friden fick man in bilarna och båtarna i hallen?

Ett vittne hävdar att de togs in via en större port på den norra sidan. Men studerar men bilder på hallens exteriör går det inte att se några spår av någon större port, i vart fall inte i söder, öster och norr. Bilder på saluhallens västra sida saknas dessvärre i vårt arkiv.

Men en titt på ritningarna i Stadsbyggnadskontorets arkiv ger ett entydigt svar. Inga breda portar alls, längs sidorna – varken i norr, väster eller öster, utöver de tre ingångar som fanns i två hörn och mitt på södra långsidan. De var lite drygt två meter breda, vilket torde vara i minsta laget för att rulla in en bil. I synnerhet en maffig amerikanare, eller för den delen en motorbåt. Mysteriet kvarstår således. Körde man in bilarna på två hjul?

Ritningarna gav också annan intressant information. 1964 fanns det långgående planer på att låta delar av hallen förvandlas till ett provisoriskt bankkontor. Från 1965 och något år framöver höll Kreditbanken till i hallen.

 

Hur kom de breda amerikanarna in i saluhallen? Foto: Sydsvenskan.
Var ingången bred nog för att en bil skulle kunna köras in? Foto: Sydsvenskan.
Försvunna Malmö 25 februari 2017

Tio frågor och svar om fastlagsbullen

1. Heter det semla eller fastlagsbulle?

Det beror på vem du är, vilken ålder du uppnått och varifrån du kommer. Semla, fastlagsbulle, fettisdagsbulle och hetvägg är alla ord med anor, med olika kulturgeografiskt ursprung.

Vad man än säger så rullar bullarna åt samma håll. Historiskt sett har seden sin starkaste folkliga förankring i de gamla danska landskapen – det vill säga Skåne, Halland och Blekinge. Det tyder på ett kultursamband med Danmark, vilket i sin tur omfattar norra Tyskland.

Alla bullar – med visst undantag för semlan – har sitt ursprung i fastlagen, festen som föregick fastan.

Fastlagsbullar, även kallade semlor.

2. Vad är en semla? 

Ordet semla är lånat från latinets ”simila” eller tyskans ”symlenn” – en benämning för vitt vetemjöl som också förekom i Skåne och användes för att skilja fin- och festbröd från enklare bakverk på ”skonroggen”, det vill säga rågbröd. Vetemjöl förekom företrädesvis i södra Sverige. Fastlagsbröd bakades på ”symlenn”, men begreppen blev inte synonyma förrän långt senare, i samband med att vispgrädden tillfördes i början av förra seklet.

Mandelmassan gjorde entré redan på 1800-talet (se nästa fråga).

En obekräftad uppgift gör gällande att det var en bagare på Gotland, närmare bestämt skådespelaren Hjördis Petterssons far, som introducerade vispgrädden i semlorna. Detta för att fira första världskrigets slut. Denna semla slog igenom på bredare front under 1930-talet.

Att ordet semla med tiden allt mer kom att vinna gehör kan förklaras på flera sätt. Främst hänger det samman med att färre fastlagsbullar bakades i hemmen, medan allt fler serverades och såldes på konditorier i städerna. Där underlättade det att baka och sälja den läckra bakelsen under namnet semla som inte i lika hög grad förknippades med just fastlagen.

”Utan tvekan är det genom bageriernas och konditoriernas marknadsföring som beteckningen ‘semla’ blivit allt vanligare även i de delar av landet där ordet saknar tradition. ‘Semlor’ leder inte tankarna i lika hög grad som ‘fastlagsbullar’ – för att inte tala om fettisdagsbullar’ – till en snävt begränsad säsong”. (Nils-Arvid Bringéus i Gastronomisk kalender 1978)

Ture Sventons ”temla” blev ett tacksamt led i den marknadsföringen.

I Skåne härskade namnet fastlagsbulle länge. Med inflyttningar från norr kom ordet semla emellertid att få ett allt större inflytande. Detta sannolikt för att semla är ett kortare ord: dels är det lättare att stava och få plats med i både rubrik och sms, dels att det är lättare och snabbare att uttala. Alla kan tralla, minsta lilla barn kan säga ”sem-la”.

Björn och Anders Skottner provsmakar fastlagsbullar 1995. Foto: Ove Jonsson/Sydsvenskan.

3. Vad är en fastlagsbulle? 

Idag är semla och fastlagsbulle bara två namn på samma bakelse. Men fastlagsbullen är också namnet på en äldre variant, utan grädde.

Fastlagsvetebrödets historia i Skåne går tillbaka till medeltiden. Bullarna kom att ätas med varm mjölk och senare med tillsats av socker, smör och kanel. Saffran förkom som ingrediens. Vanan att fylla fastlagsbullar med mandelmassa tycks ha introducerats, åtminstone i Malmö, i mitten av 1800-talet, och är sannolikt hämtad från Danmark eller Tyskland.

”Första Måndagen efter Fastlagssöndagen […] fortsattes sålunda, att till middagen åto varma ‘fastlagsbullar’ – stora nybakade hvetebullar – ofta fyllda med mandelmassa, och till dem antingen ‘fetvägg’, d.v.s. med kanel och socker kokad fet mjölk, eller ock blott den senare i kallt tillstånd […]”. (Ludvig B Falkman som efter sin död 1891 efterlämnade ett manuskript med (barndoms)minnen, utgivna som ”Minnen från Malmö”).

I mellersta Sverige förekom bruket att äta fettisdagsbullar i städer och bland herrefolk. Även ordet hetvägg förekom. Ett recept på just en sådan förekommer i Cajsa Wargs berömda kokbok från 1755.

Anita Ekberg med maken Anthony Steel åkte hem till mamma Alva Ekberg på 1950-talet för att äta fastlagsbulle.

4. Vad är en hetvägg? 

Ordet hetvägg förknippar vi kanske främst med bruket att äta fastlagsbulle med varm mjölk. Men så enkelt är det inte. Hetvägg kan även ses som fastlagsbullens moder.

Den svenska bullseden måste ses i perspektiv av den danska och nordtyska. En tysk kokbok från 1457 upptar ett bakverk som kallas Heisswecken. Ordet ”wecken” har tolkats som ”kil”, ”vigg”, men även i betydelsen ”vägg” och senare som ”vetebröd”. Brödet var format som ett kors men förekom även i andra former, som kil, strut eller kringla. En kilformad variant finns avbildad i en jylländsk kyrkmålning från 1250. I skånska Everlövs kyrka återfinns ett strutformat bröd i en kalkmålning från 1500-talet. Som kringla finns det även avbildat på stamfader Bagers gravsten från 1600-talet i S:t Petrikyrkan i Malmö.

Heisswecken var ett bakverk utan socker. Degen kokades i salt vatten innan den bakades, liksom den judiska bageln. Ordet ”heiss” (het) kan också möjligen komma ur seden att gröpa ur inkråmet, att koka upp det med lite smör eller grädde och stoppa tillbaka det i skorpan, för att på så sätt få bakverket mer saftigt. Vanan att servera varm mjölk till bakverket kom först på 1600-talet.

Numera är tyskans heisswecken närmast liktydigt med kuvertbröd. Det kors- eller kilformade brödet blev troligen rundformat på 1700-talet, då tillgången på vetemjölet ökade. I en kokbok från 1737 finns ett recept på en urgröpt bulle med smörfyllning. Därtill socker och kanel att strö över. Med varm mjölk till bullen kom anrättningen i Sverige att kallas hetvägg. Även fetvägg förekommer.

Det korsformade viggenbrödet levde emellertid kvar som ett fastlagsbröd både i Danmark och i Skåne, också som kumminkringlor. Traditionen var särskilt ihållande i Simrishamn och Ystad ända in i våra dagar. De sista viggarna lär ha bakats hos Möllers bageri och konditori i Ystad 1976. Numera annonserar det anrika hembageriet för sina hembakade semlor med nutella.

Del av B Joensen Bagers gravsten i S:t Petrikyrkan, med en vetekringla. Efter teckning av Einar Bager.

5. Är det sant att statliga myndigheter bestämde när fastlagsbullarna fick säljas eller bakas? 

När man får, eller inte får, äta sin fastlagsbulle, det är en delikat fråga.

Vid mitten av 1800-talet åt man, enligt Ludvig B Falkman, sina fastlagsbullar på fastlagsmåndagen och därefter ”hvarje Måndag under hela fastan till och med den siste, eller den, som tillhörde ‘Dymbelveckan’ som veckan näst före Påskdagen kallades”.

I en artikel i Sydsvenska Dagbladet Snällposten från 1933 påtalar signaturen ”Ruter S” att fastlagsbullarna numera kommer i handeln ”så fort man blivit trött på julens klenäter”.

Att statliga myndigheter skulle lägga sig i folkliga vanor och (religiösa) traditioner är kanske mindre troligt. Men, det finns ett undantag. Under de två världskrigen rådde ransoneringar. Det drabbade varor som mjöl, socker, grädde och smör.

”Ombudsmannen i Sveriges konditorförening har fört långvariga underhandlingar med livsmedelskommissionen för att om möjligt få tillstånd att blanda litet fett [läs grädde eller smör] i fastlagsbullarnas fyllning. Allt har emellertid varit förgäves. Det blir ingen fettilldelning som får användas till bullarnas innanmäte”. (Ur SDS 1942)

Efter andra världskriget försvann ransoneringen men återfördes punktvis av Statens Livsmedelskommission för att motverka en alltför stor import till Sverige. Först på 1950-talet upphörde all ransonering, varpå semmelätandet fick ett rejält uppsving. Bullarna och fastlagen kom att hamna allt längre från sitt ursprung.

6. Vilken är då fastlagen? 

Det är ingen lag i juridisk bemärkelse. Det är en fest med fet och god mat. Den föregick fastan, den som enligt sången infaller mellan jul och påska. Fastan och fastlagen är alltså varandras motsatser men bildar ett slags religös enhet. Även om fastan mist sin betydelse – här sedan reformationen – fortlever själva festen, fastlagen eller karnevalen i många länder och kulturer. Exempel på det ser vi i Rio de Janeiro och på Mardi gras i New Orleans.

I Sverige var det främst i Skåne – vid sidan om Danmark – som traditionen bestod. Men numera har även skåningarna reducerat karnevalen till att, lite när som helst efter jul, glufsa i sig den söta bulle med grädde och mandelmassa som allt fler kallar semla.

Karneval i Rio de Janeiro 2000.

7. När inföll fastlagen? 

Fastan som alltid inleddes på den sjunde onsdagen före påskdagen föregicks av fastlagen. Ordet fastlag kommer av danskan och lågtyskan Fastel-avent (Fasten-abend), det vill säga ”aftonen före fastan”. Fastlagen pågår under tre dagar, söndag till tisdag.

Dagarna har ofta olika namn, som fläsksöndagen, blåmåndagen, fettisdagen eller vita tisdagen (det vill säga vetetisdagen). De tre dagarna föregick askonsdagen där själva fastan började.

8. Hur skiljer de olika fastlagsdagarna sig åt? 

I stora delar av Sverige åt man traditionellt bullarna på fettisdagen. Men inte i Skåne, här var det måndagen, eller möjligen söndagen, som gällde. Ludvig B Falkman skrev att den skånska vanan med att äta bullar på fastlagsmåndagen i mitten av 1800-talet kanske var ”en qvarlefva från danska tiden, ty i det gamla Sverige serveras både fastlagsris och bullar på Tisdagarna.”

I nordöstra Skåne kallades dagen bullamåndag medan tisdagen hette stenkaketisdag eller pannekaketisdag. Men det var fastlagssöndagen, köttsöndagen eller fläsksöndagen som var själva startskottet för festligheterna, eller karnevalen.

Fastlagssöndagen innebar muntra förberedelser bland drängar, åbosöner, pigor och hemmadöttrar i de skånska byarna, men även bland unga stadsbor. Det kunde gå till så att drängarna smög sig in i pigkammaren för att väcka flickorna med fastlagsris (en föregångare till påskriset) och kuddkastning. Speciella ”bullakärringar” sålde fastlagsbullar till drängarna som de sedan bjöd pigorna på. Särskilt utvalda flickor fick tre eller fler bullar och svarade med att sy särskilt tokiga, färgstarka maskeradliknande kläder som deras käraste skulle använda dagen därpå. Kostymen kunde ha rött och ett gult byxben, eller en blå och en grön ärm. Skjortan pryddes med kulört grannlåt. Ju tokigare, desto bättre.

Måndagen var alltid en fridag. Det var dagen för lek och fest.

Slå katten ur tunnan, av den skånske silhuettklipparen Ernst Ljungh (1854-1892).

9. Vilka var fastlagslekarna?

Vissa av lekarna var oskyldiga. En gick ut på att ta ringar, en annan variant var kapplöpning i säck eller så kallade väddelöp. Den senare gick ut på att en ensam karl löptävlade mot ett stafettlag av kvinnor. Carl von Linné beskrev kapplöpningen under sin resa i Skåne på 1700-talet.

Den mest ökända leken var emellertid ”slå katten ur tunnan”. Den gick ut på att en katt stängdes inne i en tunna som sedan hängdes upp. De karnevalsklädda drängarna beväpnade sig med stora knölpåkar, som de till häst använde för att, en efter en, försöka slå sönder tunnan med. Allt till folkets jubel och kattens förtvivlade jämmerskrik.

Den som till sist fick hål på tunnan så att katten hoppade ur, eller föll död ner till marken, utsågs till kattakung. Under kvällens gille fick han senare med förbundna ögon ta fast en piga som utsågs till kattadrottning. Kungaparet ärades och fick öppna dansen.

På vissa håll i Skåne förbjöds emellertid lekarna, som på en sockenstämma i Fosie i början av 1800-talet, då fastlagssederna ansågs vara hedniska och vidskepliga.

De skånska fastlagslekarna kom till oss från England och kontinenten via Danmark. Seden med katten i tunnan omtalas till och med i Shakespeares ”Mycket väsen för ingenting”. Leken ska också ha förekommit i Tyskland och i Nederländerna. Holländska utvandrare lär ha tagit leken med sig till danska Amager där en lättversion – utan katt – än idag iscensätts på ett traditionellt sätt.  Leken förekommer – eller har förekommit – på spridda platser i Skåne, bland annat i Mölle, Staffanstorp, Ystad och Landskrona.

Bea af Ekenstam laddar för att slå katten ur tunnan under Mölles kulturdag 2016. Foto: Mats Roslund/HD

10. Hur firade man fastlagsmåndagen förr i Malmö? 

”Första Måndagen efter Fastlagssöndagen började fastandet i de flesta hus i Malmö på detta sätt, att barnen tidigt på morgonen på lek fingo eller till äldre personer sjelfve utdelade ‘fastlagsris’ eller risbastu, dock på täcket öfver sätet”. (Ludvig B Falkman)

Leken ”slå katten ur tunnan” roade på sin tid även Malmöborna. I Snällposten 1854 annonserade Malmös hotell- och nöjeskung Jöns Magnus Fick om ett fastlagsfirande på etablissemanget Mon Bijou (idag skola, då värdshus):

”Med Högvederbörligt tillstånd kommer Fastlags Måndag den 27 februari att fira en gammal fest nemligen ‘slå katten ur tunnan’. Festen tager sin början kl. 3; den som slår på tunnan så att katten springer derur erhåller som pris en klocka värd 20 Rdr Gds. varefter dansas på stora salen till kl. 8. Entréen betalas md 12 sk. rgs. De tävlande skola vara till häst.”

Nöjesliv på Mon Bijou, litografi av Fritz von Dardel. (Bild ur ”Minnen från Malmö” av Ludvig B Falkman).

Katten överlevde inte leken. Vilket fick samma tidnings grundare och redaktör, Bernhard Cronholm, att ilskna till:

”Det arma djuret plågades denna gången så länge till det dog under leken. Om det icke är oss oförklarligt att här kan existera så mycket råhet att man finner ett nöje i att tillfredsställa och deltaga i ett dylikt djurplågeri, så är det dock oförlåtligt att vederbörande kunna tillåta att sådant oskick får ega rum.”

Nöjesprofilen Fick avled 1856 och när Mon Bijou blev kolerasjukhus 1859 flyttades fastlagsfirandet till Altona som var ett annat populärt nöjesetablissemang. Det låg mellan dagens Stora Nygatan, Södra Promenaden, Altonagatan och Studentgatan. Men istället för att stoppa en levande katt i tunnan nöjde man sig nu med ett kattskinn eller en ölbutelj. Med tiden ägnade man sig åt andra lekar, som ”Ta fast grisen”. En intvålad gris släpptes lös i parken vid Mon Bijou och den som kunde fånga det uppskärrade, hala och vimmelkantiga svinet fick behålla bytet. 1870 upphörde även danstillställningarna och utskänkningen i parken. 1880-talet blev Mon Bijou en folkskola.

Läs mer: När det var inne att sitta ut. 

Monbijouskolan i Malmö – efter 1879 och före 1922. Foto: Sydsvenskan.

Bonusfråga: Får en fastlagsbulle se ut hur som helst?

Tiderna förändras och vi med dem. Så också vanor, seder och traditioner. Den sanna traditionalisten borde kanske inte gapa efter en vetebulle med mandelmassa och grädde, utan efter en äkta vigg. Och borde inte alla skåningar vara lediga på bullamåndagen för att festa och försöka slå katten ur tunnan, hoppa säck eller ta fast grisen innan vi går in i den stora fastan?

Två mil från Malmö, på den danska sidan – där man som bekant håller hårt på traditionerna – bakar man ännu viggar, så kallade strutter. Men man gör också fastelavnsboller som kan fås i många olika former och smaker, med kräm, marsipan, chokladglasyr eller sylt. Här fem recept. Originalreceptet är dock från 1837, efter Madam Mangors ”Kogebog for smaa Husholdninger”.

Fastlagsbulle eller semla? Ja, varför inte laskiaispulla och vastlakukkel? Det är samma bulle på finska respektive estniska. I Norge går man på den danska linjen med fastelavsboller med sylt eller vaniljkräm, och de äts varken på bullamåndagen eller fettisdagen utan på fastlagssöndagen.

Ett par saker tycks i vilket fall alla fastlagsbullar ha gemensamt, oavsett namn, smak eller utseende. Ingen av dem förutsätter någon större karneval eller ens några skojiga lekar. Och de efterföljs heller inte av någon längre fasta.

Försvunna Malmö 22 februari 2017

Från kokslov till sportlov

Sportlovet har sitt ursprung i de så kallade kokslov som infördes 1940 för att spara på uppvärmningen av skolorna. Men redan på 1920-talet arrangerades det resor till fjällen. På bilden från 1949 har några ungdomar samlats på Malmö centralstation för att åka på sportlov. I väntar på tåget spisar det jazz på en resegrammofon.

I Malmö var det läraren Sten Fristedt och friidrottaren/sportjournalisten Lennart Strandberg som 1955 slog sina huvuden ihop och kläckte idén till ett allmänt sportlov med idrottsaktiviteter. Då kallades sportlovet ”Kul i tre”. Det var Lennarts fru Inga som kom på namnet. 1975 utökades aktiviteterna från tre till fem dagar. Med tiden blev det också andra aktiviteter, som att köra modelljärnväg, fiska och skriva maskin samt prova på jobbet som flygvärdinna, modell och brandman.

1982. Flickor klädda för minishow på Oxievångs fritidsgård under sportlovets Kul i fem.
1949. Ungdomar som skall åka på sportlov i fjällen spisar jazz på resegrammofon på Malmö C.
1965. Malmö juniorbrandkåren under Kul i tre på Malmö Latinskolas gård. Pågen i mitten, som tittar fram mot fotografen, heter Peder Hansson.
1975. Fiskeskuta lägger till i Limhamn med 22 skollovsledinga ungdomar som varit ute i sundet och fiskat under Kul i fem.
1963. Kul i tre i Malmö med skrivmaskinstävling.
1967. Ingvar Fogelberg visar Claes Telander hur man kör tåget i den fina modeljärnvägen på Kul i tre-centrum i Sofielundsskolan.
1965. Margareta Bjellerup får vara flygvärdinna för en dag under lovet med Kul i tre.
1963. Eva Lenander (t.h.) får vara flygvärdinna för en dag – här med Ann Knagenhielm och Anita Baroni.
1972. Treårige Hans Berg hoppar från tremeters trampolin under förevisning på Simhallsbadet under Kul i tre.
1967. 26 presumtiva mannekänger i åldern 14-18 år ställde uppi tävling om bäst sydda plagg i NK:s Cosy Corner, under Kul i tre. 17-åriga Lorna Skyttér vann med den korta rutiga klänningen.

 

Försvunna Malmö 19 februari 2017 • Uppdaterad 21 februari 2017

Malmö – en kunskapsstad sedan 1898

Malmö sägs numera vara en kunskapsstad. Fast Malmö blev en kunskapsstad redan för drygt hundra år sedan. Per korrespondens.

Det började med att Hans Svensson Hermod hoppade av skolan. Som lantbrukarson från Sunnanå, strax norr om Malmö, fick han möjlighet att på sena 1870-talet studera på Malmö högre allmänna läroverk i Malmö. Men han tog alltså inte studenten. Istället gav han sig ut, så snart han skrapat ihop en reskassa, på en längre utlandsresa. Han och en kamrat for 1882 via Köpenhamn, Lübeck, Hamburg och London till Kapstaden.

Ett halvår senare hade han tagit sig vidare till Amerika där han uppenbart lärde sig engelska och stannade i tre år. Hem kom han åter våren 1886. Han bosatte sig på Östra Vallgatan i Lund där han etablerade sig som lärare och gav privatlektioner i tyska och engelska. Efter tre år flyttade han sin språkskola till Östra hamngatan 6 i Malmö och kort därpå till Djäknegatan 12.

Annons ur adresskalendern år 1896.

Att ge privatlektioner i språk var inget nytt. H S Hermod nöjde sig inte med det. Troligen hade han under sin tid i Amerika arbetat på kontor och då det vid denna tid var klent med handelsutbildningen i Sverige hittade han en nisch med ett ämne han själv behärskade.

I en annons i adresskalender 1896 erbjöd Malmö Språk- och Handelsinstitut utbildningar även i bokhållning, handelskorrespondens, handelsaritmetik, växellära, fonetik, välskrivning, memoreringsteknik med mera. I annonsen står också att läsa: ”Öfver 1,000 herrar och damer hafva sedan 1885 begagnat sig af vår undervisning i språk och merkantila ämnen”.

Kontoret på Södergatan 17. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Verksamheten växte starkt och redan året därpå flyttade man igen, nu till ett kontor med tre rum på fjärde våningen på Södergatan 17 – i hörnet av Skomakaregatan. I en tidningsannons år 1898 utlovade institutet för första gången ”Undervisning pr korrespondens” i enkel och dubbel bokföring. Hermods idé att undervisa på distans brukar tillskrivas en tillfällighet: vid denna tid hade handelsinstitutet bara en elev och då denne behövde flytta till Landskrona erbjöd Hermod honom att inleda en brevväxling på engelska med skriftliga hemuppgifter.

”Mödans lön är ljuv.” (Visdomsord ur första brevet i ”Enkel och dubbel bokföring”)

Det finns emellertid tecken på att Hermod bedrev viss språkundervisning per korrespondens redan några år tidigare. Men varifrån fick han idén? Sannolikt inte från sina år i Amerika där distansundervisningen kom igång först på 1890-talet. Möjligen hämtade han inspiration från Tyskland, där ett företag utarbetade självinstruerande brevkurser redan 1895.

H. S. Hermod vid sitt skrivbord på 1910-talet. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

I vilket fall var det sannolikt hans egen bakgrund, avhoppet från studentutbildningen och hans egna autodidaktiska erfarenhet som gav näring åt idén, den som ledde till en helt ny studiemetod i Sverige. Han var även innovatör på ett annat plan. I augusti 1893 började han ge ut Språktidningen med undertiteln: ”Tyskt-Engelskt-Franskt–Spanskt–Italienskt öfningsblad”. Den avlöstes av en prenumererad upplaga av ”Naturmetoden” samt från 1901 ”Korrespondens. – Organ för bokföring, handelskorrespondens, språk mm.”.

”Ihärdigt arbete öfvervinner allt.” (Visdomsord från Hermods)

Studiemetodiken var genial på flera sätt. Dels var undervisningen billig, inte dyrare än att den ambitiöse eleven själv kunde bekosta den och samtidigt investera i sin egen framtid. De industriella utvecklingen var stark. Industrierna slukade arbetskraft, men samtidigt växte behovet av vidareutbildad personal.

Vid denna tid var det svårt att få tillträde till högre utbildningar – om man inte tillhörde samhällets toppskikt. Det var ont om lärare, varför en rationalisering av undervisningen låg i tiden. Yrkesutbildningar var sällsynta, och inte minst sådan där man bedrev undervisning på kvällar eller söndagar.

Kassa- och bokföringsavdelningen på Östergatan 1. Till vänster under kassaskylten sitter Anna Hermod. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Och, inte minst, studier per korrespondens öppnade dörren för unga kvinnor. Vid förra sekelskiftet fanns det i landet ett trettiotal högre allmänna läroverk för pojkar. Här och där fanns det några privata läroverk för kvinnor, såsom Stenkulas Malmö högre läroverk för flickor, Fröknarna Bunths privatskola för flickor samt Tekla Åbergs Malmö lyceum för flickor.

Läs mer: Vem var Stenkula? 

Hermods institutet gav både män och kvinnor i hela landet, på samma villkor och ur alla samhällsklasser, en möjlighet att lära sig stenografi, språk, bokföring med mera. Från och med 1906 fick varje elev efter genomgången kurs ett betyg och ett inbundet exemplar av kursen, dels för att visa upp för arbetsgivarna men också för att eleven skulle kunna ägna sig åt repetitiva självstudier.

År 1908, när nästan 35 000 elever utbildats genom skolan, bytte den namn till Hermods korrespondensinstitut. Samma år uppgick arbetsstyrkan av lärare och administratörer, förutom direktören själv och hans hustru Anna Maria (född Sandberg), till tio personer varav hälften var kvinnor – plus ytterligare några flickor på lagret. Samma år flyttade institutet till nya lokaler i en stor lägenhet på Östergatan 5, i hörnet mot Bagersgatan.

Tekniska avdelningen och realavdelningen på Östergatan. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Omkring 1910 kunde Hermodselever för första gången avlägga realexamen per korrespondens. Företaget expanderade kraftigt och 1918 bytte man lokaler igen, denna gång till en egen fastighet på Slottsgatan 18 – kvarteret mellan Grynbodgatan och Hospitalsgatan. Nu erbjöd institutet runt 250 olika kurser och samma år uppgick antalet elever till 20 000. Under H S Hermods ledning utvecklades företaget stadigt. Han prövade ständigt nya vägar, som då man runt 1907 bedrev språkundervisning med hjälp av fonografrullar.

Men i november 1920 tog de abrupt stopp. Under ett biobesök avled bondsonen, innovatören, läraren, lingvisten och folkbildaren Hermod i en plötslig hjärtattack. Änkan Anna Hermod drev tillsammans med några nära medarbetare företaget vidare, men tiderna skulle bli tuffa. Lågkonjunktur och hög arbetslöshet bidrog till vikande lönsamhet, samtidigt som konkurrensen ökade – inte minst från Noréns korrespondensinstitut i Malmö under ledning av en före detta Hermodsmedarbetare.

Gruppbild av hela personalen 1915. På golvet sitter Esther Månsson, Agnes Mårtenson, Anna Nielsen och Ellen Jönsson. I raden bakom dem, från vänster: ingenjör Alfred Ohlsson, löjtnant John Norgren, fil. mag, Ernst Bengtsson, direktör Hermod, fil. dr. Birger Palm, språkläraren Joel Hoflund, lagerchef Emil Svensson och språkläraren Josef Watz. Längst till höger står Anna Hermod. Bakom direktören Hermod syns Gustaf Carne och Syster Pettersson. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Med stödkurser och sommarkurser för kuggade elever  i den allmänna skolan ökade man elevantalet och efter ett krafttag på 1930-talet förbättrade man åter lönsamheten, under ny ledning. Hösten 1936 kunde Hermods flytta in i en alldeles nyuppförd gul funkisbyggnad av tegel på Slottsgatan 24-26. Det var där man  på allvar blev hela svenska folkets Hermods.

Många skoltrötta elever på 1950- och 1960-talen har säkert upplevt Hermods som ett hot mot hägrande sommarlov. Men bortsett från det var Hermods korrespondensskola redan från start en oerhört viktig sporre för det svenska skolväsendets utveckling. Som föregångare till bland annat komvux var Hermods en betydande kugge i den samhällsuppbyggnaden som mynnade ut i Folkhemmet.

Hermods korrespondensinstitut vid Slottsgatan i Malmö 1947. Huset såldes på 1990-talet och förvandlades senare till bostadsrätter.

Otaliga företagare, ingenjörer, tjänstemän, ekonomer, lantbrukare och politiker fick sin utbildning genom Hermods som på femtiotalet även gav sig in i den akademiska utbildningen. På 1970-talet bildade man ett eget förlag och de var tidigt ute med att utveckla datastöds fjärrundervisning, vilket innebar en ny epok för företaget.

Sedan starten 1898 har minst fyra miljoner elever passerat Hermods. Undervisningen ”pr korrespondens” fortgår alltjämt över hela landet, via internet. Man kan alltjämt lära sig tyska, engelska och bokföring. Men inte längre från Slottsgatan i Malmö.

Läs mer: Hermods 1898-1973: ett bidrag till det svenska undervisningsväsendets historia av Gunnar Gadden. 

En av de främsta experterna på Hermods historia är Kerstin I. M. Holm, själv med ett förflutet som anställd på företaget. Tisdagen den 28 februari håller hon under rubriken ”Hermods förr och nu” ett gratis föredrag på Malmö stadsarkiv, delvis i syfte att efterlysa gammalt material från undervisningen. 

Annons ur Svensk Damtidning, nr 35 1959.
Stora arbetsrummet på Slottsgatan 18. Året är 1917. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.
Agronomen Gustaf Carne, lärarinnan Agnes Mårtensson och fil. dr. Birger Palm i realavdelningen på Slottsgatan 18. Året är 1914. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.
1936. Skrivmaskinshall på Hermods i Malmö med Remington Halda-Norden Underwood olika skrivmaskiner. Foto: Sydsvenskan.
Gunnar Gaddén, direktör på Hermods 1956-1966. Foto: Ola Svensson/Sydsvenskan.
1964. Elevlösningar sorteras på olika ämnen och lärare. Foto: Sydsvenskan.

 

Kategorier

Senaste kommentarer