Försvunna Malmö 19 februari 2017 • Uppdaterad 21 februari 2017

Malmö – en kunskapsstad sedan 1898

Malmö sägs numera vara en kunskapsstad. Fast Malmö blev en kunskapsstad redan för drygt hundra år sedan. Per korrespondens.

Det började med att Hans Svensson Hermod hoppade av skolan. Som lantbrukarson från Sunnanå, strax norr om Malmö, fick han möjlighet att på sena 1870-talet studera på Malmö högre allmänna läroverk i Malmö. Men han tog alltså inte studenten. Istället gav han sig ut, så snart han skrapat ihop en reskassa, på en längre utlandsresa. Han och en kamrat for 1882 via Köpenhamn, Lübeck, Hamburg och London till Kapstaden.

Ett halvår senare hade han tagit sig vidare till Amerika där han uppenbart lärde sig engelska och stannade i tre år. Hem kom han åter våren 1886. Han bosatte sig på Östra Vallgatan i Lund där han etablerade sig som lärare och gav privatlektioner i tyska och engelska. Efter tre år flyttade han sin språkskola till Östra hamngatan 6 i Malmö och kort därpå till Djäknegatan 12.

Annons ur adresskalendern år 1896.

Att ge privatlektioner i språk var inget nytt. H S Hermod nöjde sig inte med det. Troligen hade han under sin tid i Amerika arbetat på kontor och då det vid denna tid var klent med handelsutbildningen i Sverige hittade han en nisch med ett ämne han själv behärskade.

I en annons i adresskalender 1896 erbjöd Malmö Språk- och Handelsinstitut utbildningar även i bokhållning, handelskorrespondens, handelsaritmetik, växellära, fonetik, välskrivning, memoreringsteknik med mera. I annonsen står också att läsa: ”Öfver 1,000 herrar och damer hafva sedan 1885 begagnat sig af vår undervisning i språk och merkantila ämnen”.

Kontoret på Södergatan 17. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Verksamheten växte starkt och redan året därpå flyttade man igen, nu till ett kontor med tre rum på fjärde våningen på Södergatan 17 – i hörnet av Skomakaregatan. I en tidningsannons år 1898 utlovade institutet för första gången ”Undervisning pr korrespondens” i enkel och dubbel bokföring. Hermods idé att undervisa på distans brukar tillskrivas en tillfällighet: vid denna tid hade handelsinstitutet bara en elev och då denne behövde flytta till Landskrona erbjöd Hermod honom att inleda en brevväxling på engelska med skriftliga hemuppgifter.

”Mödans lön är ljuv.” (Visdomsord ur första brevet i ”Enkel och dubbel bokföring”)

Det finns emellertid tecken på att Hermod bedrev viss språkundervisning per korrespondens redan några år tidigare. Men varifrån fick han idén? Sannolikt inte från sina år i Amerika där distansundervisningen kom igång först på 1890-talet. Möjligen hämtade han inspiration från Tyskland, där ett företag utarbetade självinstruerande brevkurser redan 1895.

H. S. Hermod vid sitt skrivbord på 1910-talet. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

I vilket fall var det sannolikt hans egen bakgrund, avhoppet från studentutbildningen och hans egna autodidaktiska erfarenhet som gav näring åt idén, den som ledde till en helt ny studiemetod i Sverige. Han var även innovatör på ett annat plan. I augusti 1893 började han ge ut Språktidningen med undertiteln: ”Tyskt-Engelskt-Franskt–Spanskt–Italienskt öfningsblad”. Den avlöstes av en prenumererad upplaga av ”Naturmetoden” samt från 1901 ”Korrespondens. – Organ för bokföring, handelskorrespondens, språk mm.”.

”Ihärdigt arbete öfvervinner allt.” (Visdomsord från Hermods)

Studiemetodiken var genial på flera sätt. Dels var undervisningen billig, inte dyrare än att den ambitiöse eleven själv kunde bekosta den och samtidigt investera i sin egen framtid. De industriella utvecklingen var stark. Industrierna slukade arbetskraft, men samtidigt växte behovet av vidareutbildad personal.

Vid denna tid var det svårt att få tillträde till högre utbildningar – om man inte tillhörde samhällets toppskikt. Det var ont om lärare, varför en rationalisering av undervisningen låg i tiden. Yrkesutbildningar var sällsynta, och inte minst sådan där man bedrev undervisning på kvällar eller söndagar.

Kassa- och bokföringsavdelningen på Östergatan 1. Till vänster under kassaskylten sitter Anna Hermod. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Och, inte minst, studier per korrespondens öppnade dörren för unga kvinnor. Vid förra sekelskiftet fanns det i landet ett trettiotal högre allmänna läroverk för pojkar. Här och där fanns det några privata läroverk för kvinnor, såsom Stenkulas Malmö högre läroverk för flickor, Fröknarna Bunths privatskola för flickor samt Tekla Åbergs Malmö lyceum för flickor.

Läs mer: Vem var Stenkula? 

Hermods institutet gav både män och kvinnor i hela landet, på samma villkor och ur alla samhällsklasser, en möjlighet att lära sig stenografi, språk, bokföring med mera. Från och med 1906 fick varje elev efter genomgången kurs ett betyg och ett inbundet exemplar av kursen, dels för att visa upp för arbetsgivarna men också för att eleven skulle kunna ägna sig åt repetitiva självstudier.

År 1908, när nästan 35 000 elever utbildats genom skolan, bytte den namn till Hermods korrespondensinstitut. Samma år uppgick arbetsstyrkan av lärare och administratörer, förutom direktören själv och hans hustru Anna Maria (född Sandberg), till tio personer varav hälften var kvinnor – plus ytterligare några flickor på lagret. Samma år flyttade institutet till nya lokaler i en stor lägenhet på Östergatan 5, i hörnet mot Bagersgatan.

Tekniska avdelningen och realavdelningen på Östergatan. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Omkring 1910 kunde Hermodselever för första gången avlägga realexamen per korrespondens. Företaget expanderade kraftigt och 1918 bytte man lokaler igen, denna gång till en egen fastighet på Slottsgatan 18 – kvarteret mellan Grynbodgatan och Hospitalsgatan. Nu erbjöd institutet runt 250 olika kurser och samma år uppgick antalet elever till 20 000. Under H S Hermods ledning utvecklades företaget stadigt. Han prövade ständigt nya vägar, som då man runt 1907 bedrev språkundervisning med hjälp av fonografrullar.

Men i november 1920 tog de abrupt stopp. Under ett biobesök avled bondsonen, innovatören, läraren, lingvisten och folkbildaren Hermod i en plötslig hjärtattack. Änkan Anna Hermod drev tillsammans med några nära medarbetare företaget vidare, men tiderna skulle bli tuffa. Lågkonjunktur och hög arbetslöshet bidrog till vikande lönsamhet, samtidigt som konkurrensen ökade – inte minst från Noréns korrespondensinstitut i Malmö under ledning av en före detta Hermodsmedarbetare.

Gruppbild av hela personalen 1915. På golvet sitter Esther Månsson, Agnes Mårtenson, Anna Nielsen och Ellen Jönsson. I raden bakom dem, från vänster: ingenjör Alfred Ohlsson, löjtnant John Norgren, fil. mag, Ernst Bengtsson, direktör Hermod, fil. dr. Birger Palm, språkläraren Joel Hoflund, lagerchef Emil Svensson och språkläraren Josef Watz. Längst till höger står Anna Hermod. Bakom direktören Hermod syns Gustaf Carne och Syster Pettersson. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Med stödkurser och sommarkurser för kuggade elever  i den allmänna skolan ökade man elevantalet och efter ett krafttag på 1930-talet förbättrade man åter lönsamheten, under ny ledning. Hösten 1936 kunde Hermods flytta in i en alldeles nyuppförd gul funkisbyggnad av tegel på Slottsgatan 24-26. Det var där man  på allvar blev hela svenska folkets Hermods.

Många skoltrötta elever på 1950- och 1960-talen har säkert upplevt Hermods som ett hot mot hägrande sommarlov. Men bortsett från det var Hermods korrespondensskola redan från start en oerhört viktig sporre för det svenska skolväsendets utveckling. Som föregångare till bland annat komvux var Hermods en betydande kugge i den samhällsuppbyggnaden som mynnade ut i Folkhemmet.

Hermods korrespondensinstitut vid Slottsgatan i Malmö 1947. Huset såldes på 1990-talet och förvandlades senare till bostadsrätter.

Otaliga företagare, ingenjörer, tjänstemän, ekonomer, lantbrukare och politiker fick sin utbildning genom Hermods som på femtiotalet även gav sig in i den akademiska utbildningen. På 1970-talet bildade man ett eget förlag och de var tidigt ute med att utveckla datastöds fjärrundervisning, vilket innebar en ny epok för företaget.

Sedan starten 1898 har minst fyra miljoner elever passerat Hermods. Undervisningen ”pr korrespondens” fortgår alltjämt över hela landet, via internet. Man kan alltjämt lära sig tyska, engelska och bokföring. Men inte längre från Slottsgatan i Malmö.

Läs mer: Hermods 1898-1973: ett bidrag till det svenska undervisningsväsendets historia av Gunnar Gadden. 

En av de främsta experterna på Hermods historia är Kerstin I. M. Holm, själv med ett förflutet som anställd på företaget. Tisdagen den 28 februari håller hon under rubriken ”Hermods förr och nu” ett gratis föredrag på Malmö stadsarkiv, delvis i syfte att efterlysa gammalt material från undervisningen. 

Annons ur Svensk Damtidning, nr 35 1959.
Stora arbetsrummet på Slottsgatan 18. Året är 1917. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.
Agronomen Gustaf Carne, lärarinnan Agnes Mårtensson och fil. dr. Birger Palm i realavdelningen på Slottsgatan 18. Året är 1914. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.
1936. Skrivmaskinshall på Hermods i Malmö med Remington Halda-Norden Underwood olika skrivmaskiner. Foto: Sydsvenskan.
Gunnar Gaddén, direktör på Hermods 1956-1966. Foto: Ola Svensson/Sydsvenskan.
1964. Elevlösningar sorteras på olika ämnen och lärare. Foto: Sydsvenskan.

 

Försvunna Malmö 14 februari 2017 • Uppdaterad 13 februari 2017

Kärleksgatan – en rar väg

Låt oss ta en promenad på Kärleksgatan. Dess ursprung är omsvärmat av rykten. Att det skulle ha legat ett ”glädjehus” på denna gata är nog mindre troligt.

Namnet Kärleksgränden noterades – enligt ”Gator i Malmö” – redan 1842. Det är en för området intressant tid. Tre eller fyra år tidigare hade Frans Henrik Kockum, 36 år gammal, köpt egendomen kallad Holmen – idag inringad av Östra Rönneholmsvägen, Erik Dahlbergsgatan, Fersens väg och Jörgen Ankersgatan. År 1840 startade han Kockums mekaniska verkstad, där vi idag hittar Davidshallstorg.

Holmen, Kockums sommarvilla med sin romantiska park. Paren vandrar längs Kärleksgränden som då ledde till Rönneholmsvägen. Teckning: C C Dahlberg.

Infarten till verkstaden gick från Södra Förstadsgatan via Kärleksgränden. Men det var knappast fabriken som gav gränden dess namn. Rimligare är att tänka att det kan ha med Holmen att göra. Vid denna tid var gatan en smal och slingrig väg som på sin väg söderut mot Rönneholmsvägen (eller Terningholmsgatan som landsvägen hette då) passerade den Kockumska sommarvillan uppförd i Italieninspirerad stil. I boken ”Kockums mekaniska verkstads AB. Malmö 1840–1940” beskrivs den tillhörande parken som en ”romantisk trädgård”. I Malmö fornminnesförenings ”Minnesskrift 1909-1919” läser vi som följer: ”Sitt sommarhem, kallat Holmen, hade han, sedan tomten därtill 1839 blivit inköpt, så småningom anlagt, fulländat och förskönat, så att det blev en av stadens vackraste sevärdheter, där det, uppfört i ädel stil, låg inbäddat i yppig, lummig grönska.

Därmed ligger det inte långt borta att gatunamnet på ett eller annat sätt kan tänkas hänga samman med Holmens vackra och yppiga parkanläggning, som även rymde en holme omgiven av en damm – möjligen resten av en gammal lertäkt. Förr var det inte ovanligt att gator bytte namn när hus och tomter bytte ägare. Men om nu Kärleksgränden även kallades så före Kockums tid, då kan man möjligen sluta sig till att namnet inte på något sätt bekom brukspatron.

Kärleksgatan in till Kockums verkstad. Teckning: C C Dahlberg.

Frans Henrik Kockum var i egenskap av stadens store entreprenör en för den tiden typisk patriarkal företagsledare. En ansvarstagande man, en samhällets stöttepelare, och absolut ingen samhällsomstörtare. Om han var en kärleksfull karl kanske man ska låta vara osagt. Men ingenting tyder på motsatsen.

Tjugosju år gammal gifte Frans Henrik Kockum sig med Christina (Jeanna) Dorothea Beijer, dotter till stadsläkaren. ”Mellan Frans och Jeanna Kockum existerade en sällsynt lycklig och innerlig äktenskaplig förening, som varade här på jorden i 48 år”, som det står i ovan nämnda minnesskrift.

Jeanna Kockum, kär hustru till Frans Henrik Kockum.

Jeanna födde inte mindre än elva barn, vilket i och för sig inte var ovanligt för denna tid. Det lika lite som att fem av barnen dog i späd ålder, och ytterligare ett blott sex år gammalt. De tragiska datumen finns inhuggna i familjegravstenen på Gamla begravningsplatsen.

Familjen Kockum hade inte alltid ett liv på rosor, även om den tillhörde det översta samhällsskiktet.

Frans Henrik Kockum grundade Kockums varv och hans insatser för staden ska inte förringas. Och visst var han framgångsrik i affärer. Han framstår ofta som innovativ, framsynt och prestigelös. Men det hände att hans spekulationer slog fel. Redan 1850 var hans imperium på väg att krascha. Han tvingades sälja värdshuset Stadt Hamburg och sina aktier i Gasbolaget för att överleva. Därtill fick han ekonomiskt stöd från en kusin i Stockholm.

Dammen. Okänd konstnär.

År 1866 befann han sig i nya svårigheter. I samband med en internationell finanskris tvingades han ställa in betalningarna. Goda affärsvänner fick rycka in. En sista ekonomis kris inföll 1873 och framtvingade en rekonstruktion av bolagen.

Det var alltså flera gånger nära att Malmö stad tog en annan utveckling. Kockums varv kunde lagts ner redan hundra år tidigare än som blev fallet. Nu blev det inte så. Sönerna Lorens och Frans Henrik den yngre var mogna att ta över när den äldre drog sin sista suck 1875.

När Frans Henrik drabbades av kräfta i magen vårdades han av sin hustru. Men Jeanna drog på sig en lunginflammation och avled i sviterna den 8 februari. ”Då man varsamt underrättade den sjuke mannen härom, hade han sagt sig skola följa henne”. (Minnesskriften). Så skedde, fyra dagar senare avled även han. De två begravdes sida vid sida i familjegraven där de förenades med de i förtid begravda barnen.

Sorgetåget bestod inte bara av familjemedlemmar, släktingar och vänner. ”Nej, det var så gott som hela stadens innevånare, som dels vore med i processionen och dels mött i en väldig massa, tätt packad, kantande vägen längs de gator och torg, där processionen skred fram och önskade att därmed giva uttryck av sitt deltagande i den allmänna sorgen. Hela staden stod sörjande vid båren”. Det är en beskrivning värdig den vördnadsfull minnesskriften, men som ändå något beskriver stämningen i februari 1875.  I vart fall vad borgerskapet anbelangar.

Själva holmen vid dammen i Kockums sommarnöje Holmen.

Det skulle dröja ytterligare 38 år innan Kockums mekaniska verkstad lämnade den södra förstaden och Kärleksgränden, eller Kärleksgatan som den hette efter 1879. Sommarvillan Holmen revs 1902 och redan 1904 föreslogs den södra delen av Kärleksgatan att byta namn till Rutger Fuchsgatan, vilket avslogs. Denna del av Kärleksgatan uppkallades istället efter den danske rådmannen Jörgen Anker (1638-1645). Tjugo år senare tyckte fastighetsägarna – däribland direktören Jöns Ohlsson, det vill säga Ohlssons beklädnadsmagasin – längs den norra delen av gamla Kärleksgatan, att det var hög tid för ett namnbyte. Kockumsgatan ansågs vara mer passande.

Varför man fann det befintliga gatunamnet opassande kan vi bara spekulera i. Dessbättre avslog stadsfullmäktige förslaget. Nu ligger den kära gatan kvar, inte långt från Holmgatan som fick sitt namn 1889.

Detta är den andra texten i en serien om tre, med Frans Henrik Kockum i fokus. Den första finns att läsa här. Den tredje finns här

Läs även: Kärleksgatan – vid vägs ände? 

Villa Holmen strax innan den revs 1902. Grunden är redan lagd till de nya husen som ska uppföras längs Rönneholmsvägen.
Försvunna Malmö 13 februari 2017

För 100 år sedan var Davidshall ett industriområde

Kockums Mekaniska Werkstad lämnade området 1913. Tomten låg öde i många år. Davidshall bebyggdes 1928-32.

Det är svårt att föreställa sig att Kockums Mekaniska Werkstad en gång upptog hela Davidshall. Det var innan torget fanns och området bebyggdes mellan åren 1928 och 1932.

Läs även: Vilka var Davids hallar? 

Frans Henrik Kockum (1802-1875) som gjort en förmögenhet på tobak köpte 1838 en tomt i södra förstaden där han lät bygga ett sommarhus i nyklassicistisk, italiensk stil med park och damm. Han startade också ett gjuteri och en mekanisk verkstad, som 1842 sysselsatte drygt sextio arbetare – 30 år senare var de över 700.Holmen med park och damm låg ungefär mellan dagens torg och Östra Rönneholmsvägen och fabriksområdet låg där torget ligger idag och ut mot Fersens väg. Här tillverkades bland annat lantbruksmaskiner, strykjärn och spisar.

Läs även: Kockums holme gav namn åt gata. 

På dåvarande Kärleksgatan 6 (ungefär i kröken vid Davidshallstorg) låg ”ritkontoret”, den herrgårdsliknande byggnaden Holmehus (ej att förväxla med Kockums villa Holmen) som omkring sekelskiftet hyste en privat vårdanstalt för bättre bemedlade damer med psykisk ohälsa. I närheten lät Kockums  uppföra arbetarbostäder längs Kärleksgatan i kvarteret Björnen. De bostäderna är sedan länge rivna. Men några av de bostadshus som idag ligger i området är även de ursprungligen arbetarbostäder, liksom Lugnet en gång var.

Tilläggas kan att Verkstadsgatan en gång – troligen före 1896 – utgjorde en kanalförbindelse in till den mekaniska verkstaden.

Läs även: Kockums kanal. 

Efter en häftig brand 1904 flyttades verksamheten successivt till varvet i hamnen och omkring 1913 hade Kockums helt lämnat området, lagom till öppnandet av den berömda Baltiska utställningen 1914. Ödetomten längs paradgatan Fersens väg doldes av ett enkelt plank.

Läs även: Kärleksgatan en rar väg.

Då första världskriget utbröt 1914 kom exploateringen av det forna industriområdet av sig. Erik Bülow-Hübe som var förste stadsingenjör i Malmö 1921 till 1946 lät stadsplanera området. Bostadshus och två offentliga byggnader skulle uppföras. Initiativet gick till den blivande byggmästaren Eric Sigfrid Persson. Davidshallstorg som fick sitt namn redan 1919 skulle bli vackert, ett föredöme.

Persson engagerade några av stadens verksamma arkitekter. En av dem var Yngve Herrström, en annan var Birger Linderoth som lite försiktigt började med att uppföra södra hörnet vid Davidshallsgatan och Kärleksgatan 1928. Andra arkitekter som var ritade husen runt torget var Frans Evers och Axel Stenberg.

 

Davidshallstorg i Malmö 1947. Foto: Sydsvenskan.

Eric Sigfrid Persson köpte upp fler tomter längs det planerade torgets västra sida. Där lät han uppföra sex byggnader i rad, varannan med putsad fasad och varannan med tegel, efter ritningar av Yngve Herrström och Birger Linderoth. Bottenplanet kantades av småbutiker i kontinental stil. Ost och smör, frukt och grönsaker, tavlor och trikåer, ett kafé och en restaurang. En frisörsalong såklart. Och ett Systembolag. Mellan butiksfönstren placerades det mattglasade strama lampor och byggnaderna försöks med konstnärligt utformade räcken och stiliserade dekorer. Allt stod klart 1932.

På torgets södra kortsida (idag parkering) skulle ett nytt stadsbibliotek uppföras, och i andra änden skulle ett nytt polishus utgöra en monumental fond. Bara polishuset blev verklighet, och det på en tomt som låg i utkanten av Kockumsområdet. Arkitekten Frans Evers hus är ett tydligt exempel på nordisk klassicism, även kallad tjugotalsklassicism. En byggstrejk försenade bygget som stod klart först vid mitten av trettiotalet. Huset var då oputsat och en våning lägre än idag. Test

Davidshallstorg sett från tomten som ännu inte är bebyggd med polishuset. Bild ur Malmö stads historia.

Lite drygt tio senare – 1945 – kantades torget och några omgivande gator med följande butiker:

Davidshallstorgs västra sida:

Nr 1. Systembolaget. Läs mer här.

Nr 3. Davidshalls blomsterhandel, Fors café, Malmö Foto & Radio, Parfymeri Campana och Tornkvists smöraffär.

Nr 5. Malmö Fiskcentral, Nilssons skrädderi, Elegant hatt & kostympresseri.

Nr 7. Lucullus restaurang.

Nr 9. Grand salong (damfrisör), Johnssons konditori, Pärs Kemtvätt och Lindes skrädderiverkstad.

Davidshallstorgs östra sida:

Nr 2: Ranbos café.

Nr 4: Femina skönhetsvård.

Nr 6: Oriental kaffeimport Aroma.

Nr 8: Jönssons sybehörsaffär, Löfgrens tebrödsbageri, Malmö el reparationsaffär och Nilssons bosättningsaffär.

Nr 10: Holms köttaffär, Svenssons damfrisering.

Kärleksgatan (mellan Davidshallgatan och torget): 

Nr 5 (norra sidan): Cigarraffären centrum, Margo damkonfektion, Salong Greta och Nilssons skoaffär.

Nr: 4: Fäldts pälsvaruaffär och Öresundsfiskarnas eftr.

Nr 6: Modeateljé Maria, Anna Rydéns hembageri och Sandbergs fruktaffär.

Storgatan (södra sidan mellan Davidshallsgatan och Fersens väg): 

Nr 24 (hörnet mot Davidshallsgatan): Solidar.

Nr 26: Johansson & Björk frisersalong, Johanssons fruktaffär, Larssons fruktaffär, Lecanders damfrisering och Winbergs blomsterhandel.

Nr 28: Eklunds skomakeri.

Nr 30 Jönssons skrädderi och (hörnan av Kockumsgatan) Johanssons eftr. speceriaffär.

 

Storgatan (norra sidan mellan Davidshallsgatan och Fersens väg): 

Nr 41 Erres möbelaffär, Bruhns pälsateljé och Mathiassons cigarraffär.

Nr 43: Polishuset.

Nr 47: Maravianskv syateljé och Nilssons damfrisersalong.

Nr 49 (egentligen Fersens väg 4): Fersens konditori.

Försvunna Malmö 11 februari 2017 • Uppdaterad 14 februari 2017

Christer Björkman, här har du ditt Malmö

Samuel Johan Björkman uppförde Katrinetorp. Samuel Christer Björkman satte Malmö i konkurs. Mamsell Björkman testamenterade sina sista slantar till katterna.

Låt oss ta det från början. Melodifestivalsvinnaren från 1992, numera Melodifestivalens artistansvarige, Christer Samuel Björkmans morfars farfars farfars farfars far, Peter Björkman, stammar från björkarnas landskap. Han föddes 1675 och kom från Björka gård i småländska Hjälmseryd. Hans sonson Johan Björkman blev klockare i Hyby, mellan Svedala och Staffanstorp.

Med Anna Maria Hisning fick Johan Björkman 1769 sonen Samuel Johan Björkman. Han gifte sig med Anna Catharina Bager, dotter till Peter Bager på gården Petersborg i Hyllie. Samma år vann han burskap som handlare i Malmö.

I samband med ett partiellt markskifte i Vintrie by köpte Samuel Johan Björkman en granntomt till Petersborg. Rakt igenom tomten gick vägen mellan Vintrie och Lockarp och det var där Björkman började bygga sin gård. Ekonomibyggnaden uppfördes norr om vägen. År 1800 tillkom så en fähuslänga, även den av lersten och halmtak.

Året därpå tillkom ett stall och söder om vägen uppfördes ett 24 alnar långt korsvirkeshus under tegeltak. En mölla byggdes även ett stycke ifrån gården och en allé planterades längs vägen till Vintrie. En inspektor, en trädgårdsmästare och några drängar med familjer avlönades.

Samuel Johan Björkman lät också gjuta en vällingklocka med följande inskription: ”Då S.I. Björkman och Anna Catharina Bager ägde och uppbyggde Catharinetorp är denna klockan giuten åhr 1800”. Gården kom alltså att heta Catharinetorp efter hustrun.

Läs mer: Bronsklocka stals från Katrinetorp. 

Familjen Björkman gjorde ofta utflykter till Catharinetorp och Petersborg, som arrenderades av svärfadern, men de bodde inne i staden. De hade en handelsgård på Östergatan, där Sjöbergska palatset skulle uppföras nästan hundra år senare. Tydligen fanns det planer på att bygga ett större boningshus, men den 3 juli 1809 avled Samuel Johan Björkman, blott 40 år gammal, i ”en tärande sjukdom”.

Det fanns skulder i dödsboet och Catharinetorp fick säljas på exekutiv auktion. Gården ropades in av Catharina Bagers bror, Erland Gabriel Bager, som 1813 lät uppföra det boningshus som vi idag känner som Katrinetorp.

Katrinetorp av idag. Foto: Johan Philemark.

Sångaren och Melodifestivalsräven Christer Samuel Björkmans morfars farfars farfar Samuel Johan Björkman hade också en kusin. Han hette Samuel Christian Björkman (1775—1829) och kom från Karlskrona till Malmö år 1800. Han var då kommerseråd och handlare. Tre år senare gifte han sig med Anna Christina Petersson, dotter till handlaren Olof Petersson  och Lovisa Charlotta, född Faxe som var en av de ledande köpmansfamiljerna i Malmö.

Paret bosatte sig senare i det så kallade Gråbergska huset, i hörnet av Södergatan och Stora Nygatan. De fick en son och två döttrar.

Tidigt 1800-tal var en expansiv period i Malmös historia. Staden växte och köpmännen gjorde snabba affärer med export och import. Spannmålshandlaren och skeppsredaren Björkman var en ytterst djärv, driftig och expansiv affärsman. Han var också en av de tre direktörerna i Malmö diskont, en form av bankrörelse som var verksam 1804–1817, innan den gick över styr och kraschade. De tre direktörerna sattes i husarrest och dömdes till stränga straff, men straffet mildrades senare till förvar på Malmö citadell.

Kraschen blev ett dråpslag för hela stadens ekonomi, många köpmän drogs med i fallet. Depressionen kom att vara i årtionden.

Hur länge Samuel Christer Björkman fick sitta på citadellet är oklart, men så värst gammal blev han inte. Han gjorde konkurs under 1820-talet och när han 57 år gammal lämnade jordelivet 1829 var det sonen Olof Christer Björkman (1804-1861) som drev affärerna vidare, alltjämt med Gråbergska hörnan och därtill grannhuset, som hemvist. På somrarna vistades familjen i sommarvillan vid Rönneholmsvägen, den trädgård som senare blev känd som ”Konditan” och där Malmö stadsteater kom att uppföras på 1940-talet.

Familjen Björkman bodde i det så kallade Gråbergska huset i hörnet av Stora Nygatan och Södergatan, där varuhuset Wessels senare restes vid förra sekelskitet (senare hotell S:t Jörgen).

Olof Christer Björkmans syster, mamsell Anna Henrika Björkman, levde ett till synes bekvämt och sysslolöst liv. Redan hennes uppenbarelse ansågs vara gammaldags. Hon bodde kvar i den gamla gården på Södergatan, bakom en stängd port, i sällskap med pigan Hilma Malmström, kanariefåglar och ett tjogtal katter. Hon lämnade sällan hemmet, men när så skedde var det i ett ålderstiget ekipage. Hästen var gammal, vagnen var gammal och kusken likaså, har det berättats. Gröna sidengardiner bakom glasrutorna skyddade för insyn. Mamsell åkte gärna på promenad och steg ibland ur vagnen för diverse inköp i butiker längs vägen.

Om somrarna togs fönsterstället bort och suffletten fälldes ner. ”Då kunde man se mamsell Björkman behagfullt luta sig mot sätets kuddar med uppspänd parasoll och med korkskruvslockarna inramande ett ansikte från en svunnen tid. Och så lunkade fuxen ut till landstället vid Rönneholmsvägen.” (ur ”Små skisser från 1800-talets Malmö”, tecknade av Axel Cronquist och publicerade i Malmö fornminnesförenings årsskrift 1944).

Björkmanska villan med trädgård, tecknad av Carl Conrad Dahlberg från Rönneholmsvägen sett.

När kattvännen Anna Henrika Björkman så småningom avled 1886 sades det att hon testamenterat 10 000 kronor till stadens naturskyddsförening.

Hon vilar i en familjegrav på Gamla begravningsplatsen, på plats 26 i raden närmast Gustav Adolfs torg.

Försvunna Malmö 10 februari 2017

Så schlager e Malmö

Så har melodifesten rullat in i Malmö igen. Det börjar bli en vana. Men hur mycket schlager är egentligen Malmö?

Sillastad. Importhamn. Arbetarstad. Industrimetropol. Textilstad. Konststad. Popstad. Kulturby. Kunskapsstad.

Epiteten är många. Men schlagerstad?

Inte så schlager. The Who i MFF-stadion på Erikslustvägen 1966. Foto: Per-Roland Nilsson

Rolling Stones spelade i Baltiska hallen på 60-talet och Jimi Hendrix, The Who, The Kinks, The Small Faces och The Hollies togs till Malmö av Klubb Bongo. Skramliga Namelosers (klicka för att se klipp!) var Malmös främsta förband.

Sent 70-tal lirade The Clash, The Jam, Patti Smith, The Ramones och Blondie på Dads Dancehall, Föreningsgatan 54.

Det är över 30 år sedan landets mesta rockklubb, Kulturbolaget, öppnade på Erikslust.

Schlager? Johnny Thunderspå Kulturbolaget KB, juli 1984. Fotograf: Magnus af Geijerstam

När Violent Femmes konsert på KB 1985 blev inställd på grund av bombhot flyttades spelningen till Dr Rocks lägenhet, kallad Bladhs bar. Och Johnny Thunders hade en berömd spelning på Oves kvällen före den egentliga konserten på KB.

Malmö förknippas också med Musik & Konst, Lennart Persson och Peter Thulin.

Malmö är Hoola Bandoola Band och ”Vem kan man lita på”. Men också Wilmer X. Och Problem. Sen kom Cardigans. Timbuktu. Joakim Thåström bodde ett slag i Malmö.

Inte så mycket schlager precis. Skulle vara The Ark då?

Vad som möjligen talar för att schlagern trivs i Malmö är det faktum att vinnarna i tre delfinaler i staden (Lena Philipsson 2004, Malena Ernman 2009 och Anna Bergendahl 2010) också har vunnit i finalen.

Låt oss dela ut några andra schlagerpoäng.

12 poäng: 

Stöd den progressiva kulturen!Ur Sydsvenskan 22 mars 1975.

Amiralen/Folkets park. 1974 vann Abba Euro-vision Song Contest med ”Waterloo” och året därpå arrangerades tävlingen i Sverige vilket skapade rabalder. Stikkan Anderson och Abbas musik ansågs sänka den politiska medvetenheten och likrikta musiken till masskonsumtion.

Alternativa musikfester anordnades, bland annat i Stockholm med Tommy Körberg och Sillstryparen som framförde ”Doin the omoralisk schlagerfestival”. TV1 sände ”schlager-EM” och TV2 alternativet.
Abba i Folkets park 1976.Foto: Lars-G Ohlsson.

I Malmö marscherade hundratals demonstranter under slagord som ”Musik är inte kaviar” och ”Kamp mot den kommersiella slaskkulturen”, från Stortorget till Amiralen med – Jazzåde och Scaniazz i täten – för att lyssna på Pomperipossa, Solen strålar och Røde Mor.

På sommaren samma år uppträdde för övrigt Abba i Folkets park. 1976 arrangerades ingen Melodifestival i Sverige.

10 poäng:

Carola Häggkvist, vinnare på Palladium i Malmö 1983. Fotograf: Ola Nilsson

Palladium, Södergatan. Det är svårt att tro det, men det var här på Malmös äldsta paradbiograf (då med Sveriges största och bredaste bioduk) som 16-åriga Carola Häggkvist tackade Gud för segern med ”Främling” den 26 februari 1983. Det var första gången Melodifestivalen hölls i Malmö.

 

9 poäng:

Bengt Grafström var programledare för Melodifestivalen på Malmö stadsteater 1988. Fotograf: Bosse Nilsson

Malmö stadsteater/musikteater, Östra Rönneholmsvägen 20. Här arrangerades Melodifestivalen 1988 (då Körberg vann med ”Stad i ljus”), 1991 (Carola blev 1:a med ”Fångad av en stormvind”), 1995 (vinst för Jan Johansen med ”Se på mig”), 1998 (Jill Johnson; ”Kärleken är”) och 2001 (Friends; ”Lyssna till ditt hjärta”).

På samma scen har Benny Andersson och Björn Ulvaeus satt upp ”Kristina från Duvemåla” och Ola Salo spelat huvudrollen i ”Jesus Christ Superstar”.

8 poäng:

Förstasidan av fredagsbilagan Dygnet Runt 13 mars 1998, men fokus på Fredrik Karlsson.

Sheraton/Hilton, Triangeln. Artisthotellet nummer ett och efterfesternas främsta salong, i synnerhet de åren då Malmö stadsteater var värd för arrangemanget. Här festade Fredrik ”Dandyn från Arlöv” Karlsson när han inte stod på scenen och framförde ”Långsamma timmar” 1998. Han blev sexa.

7 poäng:

Östen Warnerbring på scen i september 1966.

Västra Skrävlinge. Östen Warnerbring föddes där den 22 november 1934. I sin ungdom startade han jazzklubben 12th Street Club, spelade saxofon och klarinett. Han var springpåg på Sydsvenska Dagbladet på Östergatan innan han slog igenom på 50-talet. Han var engagerad på nattklubben ”Ambis” på Kramer Hotell i hörnet av Hamngatan 1968 och på Kronprinsen. Framför allt ställde han upp i Melodifestivalen flera gånger och vann 1967 med ”Som en dröm” (åtta i Grand Prix de la Chanson i Wien).

6 poäng:

Livat värre. Bara gubbar var på plats när nattklubben Kronprinsen invigdes den 31 oktober 1961.Foto: Jan Dahlander

Kronprinsen. När Eurovision Song Contest hölls för tredje gången i Sverige, och för första gången i Malmö, på Malmö isstadion den 9 maj 1992 användes Kronprinsen som symbol.

Nattklubben med samma namn var också en scen för många artister, bland andra Brita Borg som medverkade i Grand Prix Eurovision de la Chanson Européene 1959 i Cannes med låten ”Augustin” (som Siw Malmkvist hade vunnit med i svenska tävlingen).

5 poäng:

Sista kvällen på Trocadero i Malmö, mars 1984. Tommy Körberg är på plats.Fotograf: Joachim Wall

Club Trocadero, Adelgatan 4. På ”Troccan” var Git Gay drottning mellan åren 1979 och 1984. Också Tommy Körberg och Anita Lindblom var bland de återkommande gästerna.

Många år senare vinner serbiska Marija Šerifovic Eurovision Song Contest i Helsingfors och tre år senare har hon releasefest för första engelskspråkiga singeln på klubb Tunneln/Club Trocadero.

4 poäng:

Tv-huset, Jägersro. Andra gången Melodifestivalen hölls i Malmö 1985 blev Malmöbon Dan Tillberg 2:a med ”Ta min hand”, blott sju poäng efter Kikki Danielssons vinnande ”Bra vibrationer”.

3 poäng:

Anita Ekberg (trea från höger) vinner Miss Malmö-tävlingen 1951 i Folkets Park.

Östra Fäladsgatan 29, Rostorp. 1931 föddes Anita Ekberg i östra Malmö. Hon förknippas kanske mer med Italien än schlager, men är allra mest ihågkommen för sin roll i Federico Fellinis ”La Dolce Vita” – som också var namnet på After Darks låt när de tävlade i delfinalen i Malmö 2004.

2 poäng:

El Meson, Ö Rönneholmsvägen 3. På El Meson, numera mexikanska krogen Los arcos, brukade Benny Andersson hänga kvällarna efter repetitionerna av ”Kristina från Duvemåla”.

1 poäng:

Bo01, Västra hamnen. Hit kom The London Royal Philharmonic Orchestra i augusti 2001 för att framföra schlager i klassisk tappning. Som gästartist hade de med sig Johnny Logan, segrare i eurovisionsfestivalen tre gånger – bland annat med ”Why Me?” som han skrivit och Linda Martin framförde och vann med i Malmö 1992.

0 poäng:

Överallt. Bert Gustav Tommy Thuresson, mer känd som Tommy Körberg, har setts mer än en gång i Malmö och på stadens krogar. Körberg vann Melodifestivalen med ”Judy min vän” i Stockholm 1969. 1975 gjorde han schlager-avbön, men återvände till festivalen med ”Stad i ljus” som vann i Malmö 1988.

Delar av texten publicerades första gången i Sydsvenskan 2011. 

Försvunna Malmö 5 februari 2017 • Uppdaterad 21 februari 2017

Den skånske husaren som blev sturmführer och tävlade för Tyskland

Den 27 januari 1935 toppade Sydsvenska Dagbladet Snällposten med rubriken: ”Axel Holst har avlidit. Omkom i går under ryttartävlingar i Berlin.”.

En närmare presentation krävdes inte. På den tiden var Axel Holst en kändis, sågs som en av världens främsta ryttare och var högst rankad i sin hoppgren. Han var predestinerad att vinna i OS 1936.

Klipp ur SDS den 27 januari 1935.

När förra seklet var ungt var ridsporten – redan då – en av de största idrottsgrenarna, långt viktigare än fotboll. Under de Baltiska spelen, som hölls i Malmö i juli 1914, utgjorde hästtävlingarna kanske den mest populära grenen, inte minst för adeln och militärer av rang. Det framgår av deltagar- och prislistor.

Till tävlingen som hölls på husarkasernens övningsfält – idag Hästhagens idrottsplats – hade en rad kungligheter bänkat sig på tribunen. En annan som sannolikt bevittnade tävlingarna var Axel Holst. Han hade genomgått sin värnplikt vid Kronprinsens Husarregemente i Malmö 1910-1911.

Tidig bild ur Axel Holsts tävlingskarriär på 1920-talet. Foto: Privat.

Axel Baltsar Holst föddes 1891 i Vallby socken på Österlen och lärde sig troligen rida i unga år. Hans far Ludvig Holst var inspektor på Glimmingehus.  På hösten 1910 flyttade Axel Holst till Malmö, närmare bestämt till kvarteret Gamen, omgivet av Kaptensgatan, Östra Kanalgatan, Storgatan och Norra Långgatan. Under sin tid på husarregementet uppvisade han ”synnerligen goda anlag för ridning och hästhantering”, berättar Thorbjörn Sjunneson i sitt pågående bokprojekt om Kronprinsens husarer.

Efter fullgjord militärtjänstgöring blir Holst lantbrukselev på Alnarp. År 1912 återvänder han till Södra Börringe gård, tillhörande Börringekloster, där familjen bedrivit mejeriverksamhet sedan 1897. Fem år senare tar han anställning i Tyskland, mitt under pågående krig. Gränsen var ännu öppen och kriget pågick inte i norra Tyskland utan vid fronterna mot Frankrike och Ryssland.

Tidig tävlingsbild på Axel Holst, tagen på 1920-talet. Foto: Privat.

Vid denna tid var Tyskland det stora föregångslandet, i synnerhet i Skåne där utvandringen till Amerika inte hade fått fäste på samma sätt som i andra delar av Sverige. Tyskland var, näst Danmark, det största utvandrarlandet för skåningar. Det kulturella, ekonomiska, tekniska och akademiska utbytet med Tyskland var sedan århundraden djupgående. Barnen lärde sig tyska redan i folkskolan. Hela det skånska landskapet var vid sekelskiftet impregnerat av tysk kultur, med vänskaps-, affärs-, och släktband inom universitetsvärlden, bland adeln, godsägare och lantbrukare, präster och militärer.

Axel Holst kom att stanna i Tyskland och övertog så småningom en liten herrgård i byn Bandelow, strax norr om Prenzlau mellan Rügen och Berlin, där han ägnade sig åt jordbruk och hästhantering. I början av 1920-talet visade han prov på skicklighet i en rad tävlingar, så framgångsrikt att han hamnade i det tyska landslaget. Mellan åren 1931 och 1934 var han tysk ”springchampion” – det vill säga mästare i hoppning.

Axel Holst tillammans med sin favorithäst Egly 1933, kort innan han byter från röd frack till SS-uniform. Foto: Privat.

Vid de internationella ryttartävlingarna i Berlin 1934 nådde han en höjdpunkt i karriären när han blev stor hjälte och räddade lagpriset åt Tyskland. Samma år tog han hem den polska arméns pris i hård internationell konkurrens och utnämndes till ”ehrenführer” – det vill säga ”ärad ledare”. Därmed kom hans tävlingsklädsel att ändras, från röd frack med cylinderhatt till svart uniform med tillhörande svastika på ärmen och skärmmössa med den ökända dödskallen.

Som tillhörande 7:e SS-Reiterstandarte blev Alex Holst nu del av Joseph Goebbels tunga propagandamaskineri. Adolf Hitler upphöjde honom snart till ”sturmführer” i det svarta gardet. Bland annat tros han med sin häst Meehrköning stått förebild åt en tidstypisk propagandaaffisch.

Axel Holst i det svarta gardets uniform, strax innan han förolyckas i Berlin 1935. Här syns han tillsammans med det svenska landslaget, med Claes Cederström till höger och ryttaren (från vänster) CA Stiernsvärd, PH Bauer och en oidentifierad K2- officer. Foto: NAC on-line.

De olympiska spelen 1936 föregicks året innan av en stor ryttartävling i Berlin. På en bild (ovan) tagen strax före tävlingen poserar han i sin svarta uniform tillsammans med det svenska landslaget utstyrt i svenska husaruniformer och lett av stallmästaren och helsingborgaren Claes Cederström.

Lördagen den 26 januari 1935, strax efter klockan tre på eftermiddagen startade Axel Holst som tredje ryttare i ett jaktlopp med den tämligen nyinförskaffade ostpreussiska hästen Troll. Ridningen började felfritt men ”när hästen skulle hoppa över den breda muren gjorde den språnget för knappt. Holst kastades av och hästen slog runt och föll med hela sin tyngd över ryttaren. Härvid  ådrog sig Holst brott såväl på skallen som på en halskota och avled efter några minuter”, rapporterar Sydsvenska Dagbladet Snällposten via TT.

Hur det gick för Troll framgick inte.

Olyckan lade sordin på feststämningen och flera paradnummer ströks ur programmet. Efter tävlingarna ägde en improviserad sorgehögtid rum i närvaro av alla tävlingsdeltagare. Ryttarbalen som skulle hållits på hotell Adlon ställdes in.

Klipp ur SDS den 29 januari 1935.

”All värdens ryttare står sörjande vid denne mans bår. Av innersta övertygelse anslöt han sig till Adolf Hitlers fanor och det nya Tyskland. Med stolthet bar han den SS-uniform, som förlänades honom av der Führer förra året efter hans seger över fransmännen vid Berlintävlingarna och han har endast bragt ära över denna hedersdräkt”. (St. George, en stora tysk ridsportsporttidning).

På den svenska sidan av Östersjön var man något mer återhållsam med de stora orden när SDS, med bild på den döde omgiven av hedersvakten, rapporterade (se klipp ovan) att en stor sorgehögtid skulle äga rum i den stora sporthallen vid Kaiserdamm i Berlin där Adolf Hitlers 54 man starka musikår spelade sorgemusik.

Axel Holst kista under minnesstunden i ridhallen vid Kaiserdamm.

På eftermiddagen den 29 januari 1935 mullrade det över Malmö. En Junkers G 38 D-2000, på den tiden ett av världens största flygplan, kretsade i luften och gick in för landning på Bulltofta. På flygplatsen vajade tyska och svenska flaggor på halv stång när kapten Brauer lugnt och försiktigt tog mark med flygskeppet ”Deutschland” .

Axel Holsts kista och kransar lastas ur den tyska flygmaskinen på Bulltofta. Klipp ur SDS den 30 januari 1935.

Mottagningskommittén bestod av flygplatschefen Karl Lignell, den tysk-svenske affärsmannen och politikern August Schmitz, tillika tysk konsul i Malmö, samt några representanter för Holsts familj.

Utöver den sju man starka besättningen, medföljde bland annat Axel Holsts halvsyster Maria som skött hans hushåll, Frau Glahn, delägare till ryttarens stuteri ”Georgia”, hans vän, tävlingskamraten och SS-mannen Günter Temme*, en ledamot av den tyska riksdagen samt Adolf Hitlers specielle sändebud Reynard Heydrich*. Med ombord fanns också ett femtiotal kransar. Två av dessa var extra praktfulla.

”Den ena av dessa, en gigantisk krans av vita tulpaner och eklöv med klarröda band och hakkorsmärket i guld i var från Adolf Hitler, en annan av vita liljor från tyske jordbruksministern Walther Darré. […] Så bars kopparkistan, helt inhöljd i en röd hakkorsflagga och prydd med några lilafärgade orkidéer, den avlidnes uniformsmössa och dok ut ur flygplanet, under det de närvarande tyskarna sträckte armen till Hitler-hälsningar och svenskarna blottade sina huvuden.” (Ur SDS 30 januari 1935)

Kistan och kransarna placerades i en likbil för vidare transport till Börringe kyrka där den högtidliga begravningen ägde rum dagen efter, i närvaro av anhöriga samt representanter från Skånska fältrittklubben, Malmö ridklubb och tyska riket.

Axel Baltsar Holst blev 43 år gammal. På hans gravsten står ”ER STARB DEN REITERTOD”. Orden syftar på en krigares död till häst på slagfältet.

Vad hade hänt om han inte – om uttrycket ursäktas – satsat på fel häst? Hur hade hans liv sett ut om han blivit kvar i Skåne? Hade han nått framgångar i OS och blivit ihågkommen som en enastående idrottsman, om han inte hade störtat den där januaridagen 1935? Hade han kanske rent av tagit avstånd från nationalsocialismen efter kristallnatten 1938? Eller tvärtom, dragit ut i krig?

Axel Holst hade otur, men på sätt och vis samtidigt tur. Han försatte möjligheten att visa hjältemod. Å andra sidan undslapp han ansvaret, skammen och eftervärldens hårda dom. Han blev liksom kvar i sin egen tid. Akterseglad av världen.

Fakta och bilder är delvis hämtade ur Thorbjörn Sjunnesons pågående bokprojekt om Kronprinsens husarregemente i Malmö

*) I Sydsvenska Dagbladet Snällpostens rapportering från begravningen benämns de närvarande tyskarna som SS-mannen Thenne samt obergruppenführer Hietrich. Några tyskar som motsvarar den beskrivningen har vi inte kunnat spåra och utgår därmed från att reportern har fått stavningen om bakfoten. De två var högst sannolikt Günter Temme och gruppenführer Reinhard Tristan Eugen Heydrich. 

Temme var Axel Holsts ryttarkollega och bästa vän. Det var också han som tog över Holsts hästar som han fortsatte att tävla med. Heydrich, å sin sida, var djupt engagerad i propaganda kopplade till tysk idrott och involverad i planeringen inför de olympiska spelen i Berlin 1936. Han kallades av Hitler för ”mannen med järnhjärtat”, iscensatte Kristallnatten 1938 och var en av organisatörerna bakom Förintelsen. Han dödades i ett attentat 1942. 

Försvunna Malmö 2 februari 2017 • Uppdaterad 16 februari 2017

Här låg världens första uppkopplade bankomat

Bankomaten för sedlar fyller 50 år i år. Om det är skälet till att Swedbanks uttagsautomater igår fick glädjefnatt och pumpade ut pengar till allmänheten, det låter vi vara osagt.

Den första uttagsautomaten utan uppkoppling till en datorcentral öppnade i London 1967. För att få ut pengar skulle man i automaten föra in dels ett hålkort, dels en speciell check överdragen med ett radioaktivt ämne. I Sverige introducerades den första bankomaten bara någon vecka senare i Uppsala. Meningen var att den skulle vara online men programmet blev försenat.

Världens första bankomat online kan anas under vänstra fönstret bakom den ljusa bilen (se förstoring nederst). Oxie härads sparbank hade sitt huvudkontor på Stortorget 11 i Malmö, med Lilla torg till vänster utanför bild. Foto: Lennart Gullberg/Sydsvenskan.

Därmed blev Oxie härads sparbank i Malmö först världen – mitt under det stora revoltåret 1968 – att inviga en onlineansluten uttagsautomat. Uppkopplingen gjorde det möjligt att direkt kontrollera saldot via en datalänk till Sparbankernas datacentral som hade introducerats i Malmö redan året innan. Bankomaten var tillverkad av Malmöföretaget Metior AB, ett företag bildat av Securitas och Tetra Pak.

Dagen efter pressvisningen den 6 maj rapporterade Sydsvenskan: ”I en första etapp har 1 000 konton gjorts i ordning för bankens kunder. Förutsättningen för att få ett kontokort och personlig kod är att man haft konto ett år utan övertrasseringar. Den 1 januari 1969 räknar man med att ha konton klara till samtliga kunder som fyller kvalifikationerna.”

Artikel ur Sydsvenska Dagbladet Snällposten den 7 maj 1968.

Sedelautomaten matades med 149 hundrakronorssedlar. För att få ut sina pengar fick man först öppna en stållucka genom att dra kortet genom en slits. Innanför dörren fanns ytterligare en kortslits. Därefter slog man in den önskade summan, och sedan sitt hemliga nummer – den personliga koden. Om någon försökte få ut mer pengar än som fanns på kontot tändes en röd lampa. Grön signal betydde att pengar var på väg ut ur maskinen.

Den helsvenska uppfinningen sågs som ett led ”i rationaliseringsarbetet och automatiseringen inom banken”. Den verkställande direktören på Oxie härads sparbank sade till Sydsvenskan: ”Samtidigt med ökad kapacitet räknar vi med en minskning av personalen med fem man genom naturlig avgång”.

Annons från 1968.
Oxie härads sparbank hade uppfört sitt monumentala huvudkontor i granit vid Stortorget 11 i Malmö redan 1917, en byggnad där bankens styrelse – i form av skulpturer utförda av konstnären Axel Ebbe – ännu blickar ut över torget. Det var där den första bankomaten installerades 1968.

Oxis härad sparbank var på fler sätt före sin tid. Redan 1962 hade banken öppnat Sveriges första sparbank med drive-in-service på Erikslust. Men med tiden tvingades banken till sammanslagningar som så småningom mynnade ut i Swedbank.

Första drive-in-banken i Sverige 1962. Fru S Herrvén är en av de första kunderna och väntar på att hennes bankbok ska komma i retur. Godssägare Hugo Weibull och bandirektör Carl Einar Bergenfelt tittar på.

Att man i Sverige var tidigt ute med bankomaten var ingen slump. Redan 1964 hade Securitas tagit fram ett system för passerkontroll, baserat på individuellt kodade kort, kortläsare och en fyrsiffrig kod. Det visades sig att systemet kunde få andra användningsområden. I december 1965 introducerades den första automatiska tankomaten vid en Esso-station i Tumba. Året efter kom varuautomaten med kortläsare.

Under 1968 installerades Malmöföretaget Metiors bankomat på flera platser i Sverige, men också i Holland, Portugal, Schweiz, Tyskland och i Köpenhamn. Den första uttagsautomaten introduceras i USA 1969.

De första uttagsmaskinerna kallades Bankomat, vilket också blev de svenska affärsbankernas registrerade varumärke 1968. Sparbankerna rikstäckande Minuten, som hade introducerats som varumärke först 1977, försvann under 2000-talet. Swedbank och sparbankerna använder numera namnet Bankomat på sina automater.

Tack till Lars Arfvidson i Malmö för info och klipp. Arvidson var utvecklingschef på Securitas alarm och har lett utvecklingen av bankomaten och dyliga produkter med kortläsare. 

Förstoring av bankomaten.

 

Försvunna Malmö 28 januari 2017 • Uppdaterad 8 februari 2017

Första filmen med kvinnlig regissör spelades in i Malmö

Den första kvinnliga filmregissören i Sverige sägs vara stockholmskan Anna Hofman-Uddgren. Det är inte helt rätt.

Redan 1972 skrev Sydsvenskan om en annan kvinnlig debutant, nämligen Ebba Lindqvist. Med stor sannolikhet regisserade hon ”Värmländingarna” i Malmö redan 1910, det vill säga året innan Anna Hofman-Uddgren begick sin regidebut med ”Stockholmsfrestelser” 1911.

Ebba Lindqvist hamnade i Malmö av en slump. Hon föddes i Stockholm 1882 och hette Ebba Johanna Bergman som ogift. Hennes mor hette Emma Augusta Charlotta Brobeck. Fadern, Gustav Edvard Bergman, hade skånska rötter och arbetade som bleck- och plåtslagarmästare i Stockholm. Han var aktiv inom fackföreningsrörelsen och på Folkets hus där Ebba Bergman sannolikt kom i kontakt med skådespeleriet. Genom hennes dödsruna i Sydsvenska Dagbladet Snällposten 1942 vet vi att hon i ungdomsåren bedrev ”omfattande studier” för talpedagogen Bertha Boch-Tammelin med ett förflutet på Kungliga teatern.

Ebba Bergman som ung. Foto: Privat.

Med ambitionen att lägga en grund för en ny teaterhögskola samlade skådespelaren Emil Hillberg en grupp unga artister som under namnet Sydsvenska skådebanan gav sig ut på en turné säsongen 1901–1902 . Försöket föll inte ut till belåtenhet. Efter en mindre lyckad uppsättning i Malmö ansågs sig Hillberg nödsakad att halvera gruppen. Nio av de unga talangerna blev helt enkelt akterseglade, en av dem var Ebba Bergman.

Inom teaterns värld hade hon träffat sångaren Victor Lindqvist. Paret gifte sig i Malmö den 15 maj 1907. Även Victor Lindqvist var född i Stockholm men hade hamnat i Malmö. Redan 1893 ingick han i den mer eller mindre professionella teatergrupp som var med om att inviga Folkets hus på Skolgatan (numera Ungdomens hus/Café Barbro) under ledning av Bror Hallberg. Senare kom han där att under den konstnärlige ledaren Carl Winberg utmärka sig som skicklig sångpedagog och lustspelsförfattare.

Studiofotografi på Ebba Bergman tagen under unga år i Stockholm. Foto: Privat.

På teatergruppens repertoar fanns bland annat ”Värmlänningarna”. Det var just Fredrik August Dahlgrens på den tiden mycket populära lustspel som Victor Lindqvist valde att under tre söndagar i augusti 1910 sätta upp på friluftsscenen i Fågelsång, en då välkänd festplats (som ännu finns kvar) mellan Lund och Södra Sandby. Valda delar av skådepelarna från teatersällskapet från Skolgatan deltog, däribland hans hustru Ebba Bergman som spelade Annika, torparen Jans hustru.

Sommaren 1909 hade samma lustspel blivit inspelat på Svenska biografteaterns filmstudio i Kristianstad, idag ihågkommen som den första svenska spelfilmen. Samtidigt i Malmö hade en annan filmpionjär, producenten och biografägaren Frans Lundberg (han bodde förresten i Göran Persson-huset på Regementsgatan 20), långtgående planer på att spela in film i en enkel studio i den nedlagda nöjesträdgården Casino, strax söder om nuvarande Holmgången.

Läs mer: Frans Lundberg – en skånsk filmpionjär. 

Ur uppsättningen vid Fågelsång. Med Ebba Lindqvist på knä i svart klänning. Ur boken ”Sensationer från en bakgård”.

Frans Lundberg hade fått korn på Lindqvists uppsättning i Fågelsång och tyckte uppenbart att det var en bra start för hans nystartade filmverksamhet. Fotografen Ernst Ditter hade värvats från Svenska biografteatern i Kristianstad där han hade varit assistent till chefsfotografen Robert Ohlsson under deras inspelning av lustspelet, då kallad ”Wermlenningarne”.

Inspelningen skedde under sensommaren 1910. Programhäftet till Malmöversionen berättar att ”bilden är likt ämnet för densamma äkt-svensk, utförd å Stora Biograf-Teaterns ateljé i Malmö. Inspelad av kända Malmöskådespelare”. Ateljén på Casinotomten var primitiv, det vill säga mer en kuliss med tre väggar och utan tak. Det fanns inga strålkastare på den tiden och man var därför starkt beroende av dagsljus. Exteriörerna togs emellertid vid Pildammarna där vattenverkets fastighet fick föreställa brukspatrons gods. Verkets vaktmästarbostad fick bli torpet medan Pildammen blev dramats sjö.

Läs mer: Vilken var villan i parken? 

Ur filmen ”Värmländingarna” med vattenverkets byggnad som bakgrund. Ur boken ”Sensationer från en bakgård”.

”Värmländingarna” fick sin urpremiär på Stora Biografteatern på Södra Tullgatan 3 (där Metropol senare kom att ligga) i Malmö den 27 oktober 1910. Alla kopior av den trettio minuter långa filmen har dessvärre gått förlorade, endast ett fragment på drygt tre minuter finns bevarat.

Filmregissör var på den tiden ingen merit värd att ta upp i programblad eller i annonser, men då Victor Lindqvist svarade för regin av teateruppsättningen från Fågelsång antogs han senare att även vara huvudman för filmversionen. Victor Lindqvist var förvisso sångpedagog och textförfattare, men det fanns ett problem. Han var blind. När Ebba och Victor förälskade sig i varandra var Victor nämligen redan gift. I sin förtvivlan över den uppkomna situationen försökte han ta livet av sig. Han misslyckades, men av allt att döma skadade han sig så allvarligt att synen successivt försämrades. Någon gång mellan 1907 och 1913 blev han helt blind och sannolikt var han 1910 fullständigt beroende av sin hustru Ebba, i synnerhet då det gällde personregi till nämnda stumfilm.

Drama vid Pildammarna. Ur boken ”Sensationer från en bakgård”.

År 1973 kunde denna tidnings Ragnar Gustafson i en intervju med en av filmens skådespelare, Ester Selander (gift Lindberg), konstatera att ”det av naturliga skäl blev fru Ebba som fick huvudansvaret för filmatiseringen och är den som närmast får betecknas som regissör”. Även om detta blev Ebba Lindqvists enda insats i en svensk spelfilm, borde hon erkännas som den första svenska kvinnliga regissören. Anna Hofman-Uddgren insats vägen möjligen tyngre, såväl vad gäller kvalitet som kvantitet.

Helt sysslolös var troligen inte Victor Lindqvist under filminspelningen. Han var förvisso blind, men knappats tondöv. Under återstoden av sitt liv spelade han in en del grammofonskivor och det är inte omöjligt att han var inblandad i ”soundtracket” även till ”Värmländingarna”. Det lär nämligen ha funnits en ljudfilmsversion för den finska marknaden, med två infogade sångnummer interfolierade via grammofon.

Makarna Victor och Ebba Lindqvist med barnen Rudolf och ”Gullan”. Foto: Privat.

Några fler filmäventyr tycks det inte ha blivit för Ebba och Victor Lindqvist. Paret fortsatte sin mottagning i hygienisk röstvård, tal- och sångteknik, där även stamning och talfel behandlades, i bostaden på Per Veijersgatan 8. De fick tre barn, Lizzie (född 1905), Rudolf (född 1907) samt Gurli (”Gullan”, född 1913) som gifte sig med fotografen Stig Ollerstam och blev kvar i Malmö. Under andra världskriget flyttade Ebba och Victor till sonen Rudolf och hans hustru Asta i Växjö där Ebba Lindqvist avled den 5 juni 1942 i sviterna av en lunginflammation.

Victor Lindqvist återvände senare till Malmö och bosatte sig hos dottern på Fågelbacksgatan 37 för att sedan flytta till Tusculanum på Sallerupsvägen. Han avled 1957.

Sedan 2016 delar Pixel, Skånes Filmfestival, årligen ut ett pris i Ebba Lindqvists namn, till en kvinnlig regissör, fotograf , manusförfattare eller klippare bosatt i Skåne.

Ebba och hennes make Victor Lindqvist på äldre dagar. Foto: Privat.

Fotnot: Stavningen av Ebbas och Victors efternamn varierar i källorna. Lindqvist är enligt familjen det äldsta, men även Lindkvist och Lindquist förekommer.

Läs mer: ”Sensationer från en bakgård” (1988) av Jan Olsson. ”Skånska Kinematografen”, Sydsvenskans årsbok 1977. ”Skojarna på Skolgatan” (1992) av Lennart Kjellgren. ”Casino – kägelbanor, politik och stumfilm…” (2006), uppsats av Christian Kindblad.  Laddas ner här. ”Första kvinnan ut?” (2016) av Anne Bachmann. Svensk filmdatabas: Värmländingarna (1910). 

Ur filmen ”Värmländingarna” med Ebba Lindqvist till höger. Ur boken ”Sensationer från en bakgård”.
Det tog många år innan Ebba Lindqvist blev erkänd som filmregissör, den första i Sverige. Foto: Privat.
Ebba, Rudolf och Victor Lindqvist i Malmö runt 1910. Foto: Privat.
Victor Lindqvist 1944. Foto: Ohm/Sydsvenskans arkiv.
Försvunna Malmö 25 januari 2017

Katja of Sweden satte Malmö på modekartan

Katja of Sweden blev hela Sveriges modeskapare, och inte minst MMT:s i Malmö.

Malmö Mekaniska Tricotfabrik grundades redan 1892 i syfte att tillverka underkläder, i en förhyrd lokal på Lilla Kvarngatan. År 1898 stod en helt ny fabriksbyggnad klar på Rönneholmsvägen (idag mellan Kronborgsvägen och Västra Rönneholmsvägen). När första världskriget bröt ut 1914 var personalstyrkan på över 300 personer på fabriken som kallades Trikåtan.

Läs mer: Textilfabriken – kvinnornas arbetsplats. 

Under mellankrigsåren växte verksamheten. På 1950-talet drabbades den svenska textilindustrin hårt av en ökad import från utlandet. Men MMT hävdade sig bra, mycket tack vara att företaget år 1954 fått till ett framgångsrikt och lönsamt samarbete med den världsberömda klädesdesignern Katja Geiger.

Modevisningar i Sydsvenskans regi 1956. Balenciagas Sylvana beundrar Maj Hähnels ensemble i kryddgrön 3-Te-jersey, signerad Katja of Sweden. Foto: Sydsvenskan.

År 1961 köptes MMT upp av den vacklande MAB & MYA-koncernen och samarbetet med Katja Geiger blev allt mer ansträngt. År 1975 bröt hon all samverkan med Malmöföretaget. Så länge kontraktet gällde fortsatte MMT  att tillverka kläder under varumärket Katja of Sweden ytterligare något år innan de stängde för gott.

På Skånemässan 1961 demonsterar direktör Frick höstens första boutiqueplagg från Katja of Sweden och MMT. Foto: Sydsvenskan.
Fröken Cathy Malmros vid MMT-montern med Katja of Sweden-modeller på Skånemässan i Malmö 1962. Foto: Sydsvenskan.
Annons ur en klippsamling om företaget MMT på Malmö stadsarkiv.
Modeskaparen Katja Geiger i sitt hus i Huaröd år 1954. Foto: Sydsvenskan.

Katja Geiger föddes som Karin Hallberg 1920 i Ekeby strax öster om Helsingborg.

 

 

Försvunna Malmö 21 januari 2017

Familjen Malmquist försåg Malmö med öl i 150 år

Enligt bryggarlagets handskrivna protokoll fanns det flera bryggare med namnet Malmquist, men enligt stadsarkivarien Leif Ljungberg är ingen av dem släkt med Jöns Malmquist som vann burskap 1811.

Det blir början på en 150-årig rad av innovationer, sammanslagningar, rationaliseringar, investeringar och nedläggningar. Jöns Malmquist var en entreprenör och den förste i en mindre dynasti bryggare i Malmö stad.

1811 nämns Jöns Malmquist för första gången i bryggarlagets bok.

Läs mer: Här låg bryggarlagets hus. 

Jöns Malmquist ska ha fötts i Gustavs (Börringe) församling 1782. Han kom till Malmö i unga år. Han gick i lära i Köpenhamn och ämnade bli snickare. Men en olycka fick honom att tänka om. Han blev bryggare, och en ansedd sådan inom bryggarsocieteten.

Den 20 maj 1834 inlämnade han som ålderman i bryggareskrået en inlaga till hamndirektionens sammanträde. Jöns Malmquist föreslog att ett hamnmästarboställe borde uppföras i hamnen och ”då nuvarande Hamnmästaren Petersson, efter tjugo års nitisk och trogen tjänst, vid tilltagande år börjar tröttna vid de beständiga vandringerne mällan hamnen och dess logie upp i staden flere gr hvarje dag”.

Bryggaren Jöns Malmquist såg till att hamnkaptenen Petersson som tidigare hade haft sin bostad i Jerusalem på Öster fick nära till jobbet – och därmed lättare kunde vara stadens bryggerinäring behjälplig med transporter. Idag driver för övrigt Malmö brygghus en pub i det gamla hamnmästarbostället.

Läs mer: Bryggarens hus blir pub. 

1829 gifte änklingen Jöns om sig, denna gång med Maria Margareta Pettersson vars far Jöns Petter Pettersson bryggde öl på Per Weijersgatan. På så sätt kunde han slå ihop två bryggerier, sitt eget och svärfars. Jöns Malmquists bryggeri som ska ha haft tillgång till ångkraft låg på en tomt mellan Södergatan och Hjulhamnsgränd, alltså där Palladium ligger idag, och delar av det som tidigare var Tempos/Åhléns parkering.

Malmquists bryggeri i början av den växande södra förstaden, alldeles vid kanalen och Davidshallsbron.
Samma vy idag, som ovan. Foto: Martin Andersson.

När hantverksskråna avvecklades 1847 och näringsfriheten genomfördes 1864 låg landet öppet för en övergång från hantverk till industri. Jöns och Marias ende son Johan Edvard Malmquist, som egentligen inrättat sig som lantbrukare, inköpte 1873 C F Åkermans bryggeri på Södra Förstadsgatan 2.

Verksamheten fortsatte efter hans död 1887 av äldste sonen Ludvig Wilhelm Malmquist som ombildade bolaget till Malmquists Bryggeriaktiebolag. I samband med det förvärvade han en tomt på Ystadvägen där han lät uppföra en ny bryggerianläggning, i dag känd som skejtparken Bryggeriet.

Ludvig Wilhelm Malmquist efter ett porträtt målat av Jonas Åkesson. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift

1912 skedde den stora bryggerifusionen i Malmö. Avtalet undertecknades bland annat av Carl Herslow (även delägare till Sydsvenska Dagbladet), Lorens Faxe, Axel Richter och L W Malmquist. Den viktigaste frågan för AB Malmö Förenade Bryggerier var att samordna och rationalisera driften. Det Mattssonska bryggeriet på Kirseberg (ursprungligen Hedman-Gades bryggeri i kvarteret Svanen) lades ner med omedelbar verkan. Vidare flyttade Richters bryggeri i Mazettikvarteret till Stenbockens modernare lokaler på Sofielundsvägen. Istället flyttade dotterbolaget Apotekarnes Vattenfabrik in i Richters gamla lokaler (idag Malmö brygghus). Tre år senare stängde även Malmö bryggeri vid Almbacken (där Stadshuset ligger idag).

Malmquists bryggeri på Ystadvägen år 1912. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.

Läs mer: När det luktande malt på Möllan

Verkställande direktör för Aktiebolaget Malmö Förenade Bryggerier blev grosshandlaren Lorens Faxe. Rörelsen drevs med cirka 125 manliga och 50 kvinnliga arbetare och tillverkningsvärden uppgick till nästan 2 miljoner kronor.

Det nya bolaget startade under god konjunktur, men en kris följde med första världskriget. Sedan man gått över till att brygga överjäst öl, enligt den bayerska metoden, hade man gjort sig beroende av importerad humle, medan kornet odlades lokalt. Men då folkhushållningskommissionen under krigsåren lade beslag på allt inhemskt spannmål fick man även importera korn från Amerika och Danmark. Humlet fick man även under kriget från södra Tyskland, men under mycket trassel och höga kostnader. Även flaskkorken tröt, man fick använda träplugg istället. Råvarubristen och diverse restriktioner gav oss ”pilsnerdricka”, det vill säga svagare öl.

Malmquists bryggeri vid Ystadvägen. Seved har ännu inte byggts. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift

Vid Lorens Faxes död 1923 utsågs Ludvig Wilhelm Malmquist till ny verkställande direktör. Efter kriget fortsatte moderniseringen av verksamheten. I lagerkällarna byttes ekfat mot emaljerade behållare varpå man kunde fördubbla kapaciteten. Ny tappning med tillhörande lagerrum samt maskinhus uppfördes. Hästdragna ölvagnar ersattes av lastbilar.

På bolagets 25-årsjubileum 1937 utsåg styrelsen och Ludvig Wilhelm Malmquist sönerna Erik Malmquist till ny verkställande direktör och disponent Gunnar Malmquist till vice vd. Erik Malmquist hade lärt sig bryggaryrket från grunden, utbildad i Tyskland. Nästa kris inföll under andra världskriget. Arbetare och tjänstemän blev inkallade vilket öppnade möjligheten för kvinnor att få jobb. Ölpriset steg. Kolet sinade och fick ersättas med ved. Man lyckades importera malt från Slovakien och Ungern.

Direktör Erik Malmquist och hans bror disponenten Gunnar Malmquist. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.

Goda tider följde. Bolaget förvärvade en större aktiepost i Trelleborgs Bryggeri AB, liksom majoriteten i AB Ramlösa Hälsobrunn och Porla Brunns AB. Tillsammans med göteborgska AB Pripps & Lyckholm och AB Stockholms bryggerier bildade man Swedish Export Beer Co. Fler uppköp i Malmö och Skåne följde, bland annat Klosterbryggeriet i Ystad, AB Skånebryggerier och Lunds bryggeri AB.

Erik Malmquist son Wilhelm ”Wille” Malmquist skickades emellertid inte i lära till Tyskland (trots att hans mamma var tyska) utan till USA. Som förste man i släkten utbildade han sig istället hon en läsktillverkare i USA, på sent 1940-tal.

Wilhelm ”Wille” Malmquist lanserade Coca-Cola i Sverige.

Läs mer: Sveriges första Coca-Cola tillverkades i Malmö.

År 1953 fick Wilhelm ”Wille” Malmquist i uppgift att licenstillverka Coca-Cola i Malmö. Bryggeriets verksamhet kom allt mer att koncentreras till Ystadvägen där Wille Malmquist blev försäljningschef. I samma takt som företaget växte och rationaliserade lämnade det efter sig nerlagda mindre bryggerier runt om i Skåne. Tillverkningen i Eslöv lades ner redan 1958, i Landskrona 1959, i Ängelholm 1960 samt i Klippan och Trelleborg 1962. Även Richters bryggeri i Stenbockens lokaler på Sofielundsvägen där man bryggde Three Town i samarbete med jättarna i Stockholm och Göteborg lades ner 1958.

Fabriken på Ystadvägen 1962.

AB Malmö Förenade Bryggerier på Ystadvägen producerade i början av 1960-talet cirka 120 miljoner flaskor malt- och läskeflaskor om året. Storproduktionen blev ännu större när man i samma veva gick samman med AB Pripp & Lyckholm i Göteborg som i sin tur blev ett med Stockholms bryggerier och bildade storkoncernen Pripp-bryggerierna AB med säte i huvudstaden.

Wille Malmquist blev från 1971 regionchef på Pripps i Malmö och stannade på posten fram till pensionen 1987. Pripps blev statligt men såldes vidare till Volvo och 1993 lade man ner verksamheten i Malmö.

Personalen fick av ledningen information om varsel i december 1991. Foto: Ola Nilsson/Sydsvenskan.

Den siste bryggeridirektören Malmquist avled 81 år gammal 2008 och hann inte uppleva hur ölkulturen åter började jäsa i Malmö. Två år senare öppnade Malmö brygghus i Richters gamla bryggerilokal på Bergsgatan. Idag finns det sju mikrobryggerier i Malmö och ett trettiotal i Skåne.

Wille Malmquists änka Sally Malmquist är idag 87 år gammal. På väggen i hennes lägenhet i Slottsstaden hänger ett porträtt av Jöns Petter Pettersson, svärfar till Jöns Malmquist och morfar till Johan Edvard Malmquist.

Sally Malmquist med porträttet av bryggaren Jöns Petter Pettersson.

Den här texten ingår en rapport från ett grupparbete på Malmö högskola, på kursen Malmös historia 1850-2000. 

Läs mer: Malmö – En skildring i ord och bild av stadens utveckling och nuvarande tillstånd, redaktör G. Hårleman. Andra delen. 1914. Malmö stads historia, redaktör Oscar Bjurling. 1971. Att dricka öl, Sven T Kjellberg. 1962. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift, redaktör Leif Ljungberg. 1937. 40 år av guldkant, Gunnar Bernstrup och Peter Karstensson. 2004.

Malmquists bryggeri sett från gårdssidan, omkring år 1903. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift
Malmquistska bryggeriets lagerkällare 1912. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.
Med anledning av Pripps 150-årsjubileum presenteras ett jubileumsöl 178, som här avsmakas av Wilhem Malmquist till vänster. Foto: Sydsvenskan.

Kategorier

Senaste kommentarer