Försvunna Malmö 14 mars 2015 • Uppdaterad 27 mars 2015

Kockumska kanalen

Möjligen den enda avbildningen av Verkstadskanalen. Mitt i bildens övre del markeras den som en ljus sträng. Den ser smal ut, men är i verkligheten 6 meter bred och 140 meter lång. Litografi från omslag till priskurant från 1866.

Att Verkstadsgatan en gång var en del av stadskanalen är svårt att föreställa sig. Det var naturligtvis innan Davidshallstorg var utlagt, bostadsområdet byggt och polishuset uppfört. Det var på den tiden då Kockums mekaniska verkstad tillverkade spisar, lantbruksmaskiner, järnvägsvagnar och karuseller på området.

Det är inte känt om Frans Henrik Kockum d ä umgicks med planer på att starta en järnindustri i den södra förstaden redan när han 1838 förvärvade egendomen Holmen av änkefru Christina Margaretha Albrecht. Pengarna hade han tjänat genom den tobaksfabrik (före detta Suells) som han tog över vid 24 års ålder. På den inköpta tomten strax norr om Rönneholmsvägen lät han uppföra en villa i italiensk stil och anlade en park vid den holme som var omgiven av en damm och som gett namn åt egendomen och senare år Holmgatan.

Knappt ett år efter köpet av Holmen var han i färd med att starta sin mekaniska verkstad. Brukspatron Kockum förvärvade ytterligare mark och mer därtill, ända fram till 1863 i  takt med fabrikens expansion. Ursprungligen uppförde han åtta byggnader. Fler skulle det bli med åren. Och så grävdes en kanal, mellan stadskanalen och gjuteriet.

Verkstadskanalen kan beskådas på olika kartor. Hur den såg ut, vad exakt den användes till och hur den tillkom är mindre känt. I minnesskriften ”Kockums mekaniska verkstads AB. Malmö 1840–1940” finns några rader om kanalen. Man kan möjligen tänka sig att gjuteriet krävde vatten för exempelvis kylning, men huvudsyfte var enligt skriften att ”skaffa vattenförbindelse med hamnen”. Framför allt fick kanalen betydelse för pråmtransport av kol, järn, timmer med mera från skutor och skepp i hamnen.

Kanalbyggets kostnad av 5 200 riksdaler finns upptagen i 1845 års räkenskaper. Vidare får vi reda på att kanalen var 234 alnar lång, 22 fot bred och 5 fot djup. Till en modern måttenhet  omräknat blir det ungefär 140, 6,5 respektive 1,5 meter. Det innebär att Verkstadskanalen i längd räknat från Parkkanalen, som längst nådde in under dagens fastighet i hörnet av torget och Storgatan, det vill säga där systembolaget låg mellan åren 1931 och 1977.

Uppenbart kom stickspåret från järnvägen Malmö-Ystad, som anslöt till fabriken västerifrån, att ersätta kanalen. Den så kallade Grevebanan anlades 1874. I slutet av 1880-talet fylldes kanalen igen i samband med att Regementsgatan drogs fram till Villagatan, sedermera Fersens väg.

Stora delar av verkstadsområdet förstördes i en brand 1875 (samma år som Frans Henrik Kockum avled), men det skulle dröja många år innan den mekaniska verkstaden flyttade. Kockum hade redan 1870 inköpt en tomt vid stadens torrdocka där han lät bygga ett första fartyg, Tage Sylvan, sjösatt 1873. Men det var först vid utgången av 1913 som den kockumska fabriksvisslan i södra förstaden tystande.

K som i Kockum och kanal. Nästa två blogginlägg kommer att handla om två andra Kockumska k:n.

Karta som avbildar Kockums egendomar och mekaniska verkstad – med Verkstadskanalen –som området såg ut 1850.
Litografi ur ”Sveriges industriella etablissemang” från 1870-talet. I bildans nederkant ringlar sig Kärleksgränden.
Kockums mekaniska verkstad 1898, med järnvägsspår mellan magasinet och måleriverkstaden till höger.
Verkstäderna sedda från öster. Från 1998 års aktiebrev.
Kockums mekaniska verkstad runt sekelskiftet, med magasin och verkstäder och måleriverkstaden nertill i bild. Skorstenen hör till gjuteriet.
Verkstadsområdet som det såg ut, utan kanal, mellan år 1900 och 1910. B och C i kartans högra del markerar arbetsbostäder.