Försvunna Malmö 29 augusti 2015 • Uppdaterad 2 oktober 2015

När modsen spred panik

Orolig sommar på Gustav Adolfs torg 1965.

Man kallade dem mods. I helgen är det 50 år några hundra tonåringar störde ordningen i Malmö och fick polisen att rycka ut med höjda batonger.

Sommaren 1964 slogs engelska så kallade mods och rockers i Brighton och Margate. Året efter spred sig upploppsstämningen till Oslo och Stockholm. I augusti 1965 hade ett par hundra ungdomar samlats vid Hötorget för att umgås. Polisen uppfattade situationen som störande av allmän ordning och gick in för att upplösa folksamlingen. Ungdomarna vägrade flytta på sig och tumult uppstod. Flera skyltfönster krossades, bräder anlades på gatan och bortåt ett trettiotal unga omhändertogs.

Ungdomarna kallades mods, av polis och media. I själva verket var det mest vanliga tonåringar och ungdomar från förorten, med Beatlesfrisyr och den tidens modekläder.

Den 31 augusti rapporteras det om en del ansatser till konfrontation i Malmö. I Sydsvenskan utfärdades risk för en epidemi med mods-upplopp. ”Kanske har det med klimatförhållandena, som påverkar sinnena, påpekar en psykolog”. Det talas också om en ”viss spänning inför skolstarten”.

Det var Gustav Adolfs torg som blev samlingspunkt för stadens ”sysslolösa yngre tonåringar”. Sydsvenskans reporter raljerade inför åsynen. Den 31 augusti hade uppemot 500 unga samlats. Huvuddelen av dem ”torde varit under 12-13-årsåldern och resten knappt över 15 […] En normallång reporter kunde hela tiden se över huvudena på gaphalsarna. […] Hundar fanns med för säkerhets skull och skrikande småflickor (möjligen pojkar, svårt att se med flickhåret) flydde förskräckt när hundarna morrade till.”

Det brann i en papperskorg men några kravaller var det nu inte frågan om. ”På Norra Vallgatan välte den modigaste med en käck men diskret spark tvenne träd, planterade i en trälåda utanför en pälsaffär. En bänk försökte en 14-årig bära ner till i kanalen vid hovrätten, men han orkade inte”.

På ledarplats tog man ”kravallerna” på större allvar. Under rubriken”Vänd dem inte ryggen” refererade man till Evan Hunters roman och dess berömda filmatiseringen med Glenn Ford i huvudrollen. Dock menade man att de ”mods-ungdomar, som just nu drar uppmärksamheten till sig” inte hör till det grövre klientelet. ”Den allvarliga vändningen mods-upptågen tagit visar emellertid att ‘idyllen’ är bedräglig och att direkt sociala element lätt får fritt spelrum i mängden av trotsigt uppstudsiga ungdomar, som i huvudsak sysslar med att avreagera sig tristessen och oppositionslustan”.

Ledarskribenten är inne på att ”en nära till hands liggande förklaring är att vi förlorat greppet om idealbildningen /…/ Behovet av sådana behov är uppenbart bland uppväxande ungdom. När de saknas tar olusten, ledan och missmodet överhanden”.

Att de unga hade fått nya ideal, det var inte en tanke som föresvävade media och myndigheter den gången. Så fortsatte också oroligheterna i Malmö  (och på andra platser) under flera kommande somrar.

Sommaren 1966 bröt det åter ut vissa oroligheter, men det var framför allt upploppen 1967 som skapade löpsedlar. Den 4 augusti – då tidningarna också rapporterade om nya raskravaller i USA – kunde man läsa om ”vild kalabalik med storslagsmål mellan mods och Malmöpolis. […] Sex poliser misshandlades av folkhopen, två så illa att de togs ur tjänst”. Sex tyska mods i tjugoårsåldern och en schweizare anhölls.

Dagen efter satt de utländska modsen alltjämt anhållna, misstänkta för våld mot polisman, våldsamt motstånd och fritagningsförsök. Tidningen rapporterar att det för stunden fanns hundratals internationella mods i Malmö. ”De flesta av dem är  medellösa och sover i parkerna om nätterna”.

På Gustav Adolfs torg, som annars varit mörklagt under kvällarna, är nu upplyst av starka stråklastare. ”Det är en skämmande anblick som möter en besökare. […] Småflickor på 12-13 år med cigarrett nonchalant dinglande i mungipan hånglar ogenerat med någon utlänning som inte har någon anledning att tvivla på den svenska synden.”

Detta med uppror under sensommarens heta månad drabbas vi som bekant av då och då även i våra dagar, numera oftast i  storstädernas miljonprogramsområden.

Historiskt kan man naturligtvis gå tillbaka till olika former av uppror, som naturligtvis lockade även bråkstakar. I Malmö kan man inte minst referera till Möllevångskravallerna 1926 . Konflikten var förvisso framsprungna ur en strejk vid A W Nilssons korg- och barnvagnsfabrik och ytterligare infekterad sedan en arbetare avlidit efter en misshandel av en strejkbrytare. Bakgrunden var med andra ord politisk, men de efterföljande upploppet var mindre kontrollerat.

Uppemot 15 000 demonstranter deltog som mest (Arbetets uppskattning, polisens stannade vid uppemot sextusen) på Möllevångstorget. Oroligheterna kulminerade den 24 november 1926 med att tre till fyra hundra demonstranter bröt sig ut och tågade till fabrikörens bostad på Södra Förstadsgatan 4 där den uppretade folkmassan försökte ta sig in i huset medan oskyldiga biobesökare kom i vägen för polisens chockattacker. Läs mer om dessa kravaller här.

I sammanhanget ska man heller inte glömma bort nyårskravallerna 1946 och några efterföljande år. Den gången var det ”ligister av swingpjattyp” som gjorde centrum osäkert. Möjligen var dessa upplopp inspirerade av de så kallade ”Zoot Suit Riots” i USA några år tidigare.

Mer om nyårskravallerna kan man läsa här.

Om modsens återträff 50 år senare kan man läsa om här.

Löpsedel från 1967.
Även sommaren 1966 gick det hett till mellan Malmöpolisen och stadens mods. FOTO: Lars-Åke Persson
Än värre blev det under sensommaren 1967, då flera poliser skadades och utländska mods anhölls. FOTO: Reinhard Rolke/Sydsvenskan
Även knuttarna fanns på plats under oroligheterna denna sensommarnatt i Malmö 1965. FOTO: Bror Hansson/Sydsvenskan
”Flickor flydde polishundar – 500 ungdomar lekte i Malmö” – så löd rubrikerna i Sydsvenska Dagbladet för 50 år sedan, den 1 september 1965. FOTO: Staffan Johansson/Sydsvenskan
Sommaren 1965 var det inte mer kravaller på Gustav Adolfs torg än att knuttar och mods kunde klappa polishundarna.