Försvunna Malmö 8 april 2016 • Uppdaterad 10 april 2016

Textilfabriken – kvinnornas arbetsplats

Textilarbeterskan Maria Bengtsson avtackas på Malmö Yllefabrik, samma dag som hon fyller 75 år. Som tack för många års arbete får hon en azalea. Bild ur Malmö stads historia del 5.

Kvinnor utgjorde en tredjedel av fabriksarbetarna för hundra år sedan i Malmö. Men de jobbade inte på Kockums.

Bilden av Malmö som manlig varvsstad är en lika rådande schablon som en ojämlik historiebeskrivning. Det var nämligen få svenska städer som sysselsatte så många förvärvsarbetande kvinnor som just Malmö. Man förknippar gärna Malmö med varv och tung industri, men varför så sällan med textilindustrin eller livsmedelsindustrin?

Textilindustrin har en lång historia i Malmö. Textilproduktionen i Malmö går tillbaka till medeltiden. På 1500-talet fanns det flera lin- och ullvävare i staden. Med tiden var det framför allt yllemanufakturer som dominerade. Inte minst var efterfrågan på uniformstyger stor från Kronan.

År 1759 stod textil för drygt häften av tillverkningen i Malmö. Textilmanufakturerna var ett mellanting mellan en hantverksmässig tillverkning och fabriksdrift. I synnerhet kvinnor deltog i arbetet, inte sällan indirekt genom arbete i hemmet.

I arbetsinrättningen och barnhuset i hörnet av Västergatan och Långgårdsgatan drevs en textilmanufaktur med tio vävstolar och ett färgeri. År 1733 hade man 99 anställda och år 1749 gjorde självaste Carl von Linné ett studiebesök.

Manufakturen i barnhuset drevs av köpmännen Josias Haegardt och Erasmus Clefwe. De gick skilda vägar och den senare öppnade eget. När han avled tog änkan Katarina Faxe över verksamheten som 1747 hade 113 anställda.

På 1760-talet blev det kärva tider för textiltillverkningen, som en följd av mössregimens nya manufakturpolitik, utfärdad från huvudstaden. En textilfabrik som överlevde var den av handelsmannen Johan Cornelius Ledebur grundade ullstoff-, möss- och strumpfabriken som under storhetstiden 1800-1814 skulle bära namnet Hoppet. Tillverkningen inrymdes i gård nummer 416 på Västergatan (hörnet av Gråbrödersgatan, där Oves rockbar låg på 1980-talet).

Hoppet grusades dock. Tillväxten hämmandes av både utländsk och inhemsk konkurrens. I Malmö hade handels- och industrimannen Frans Suell som dittills mest sysslat med tobak och socker anhållit om privilegiet att starta en modern klädesfabrik efter brittisk förebild.

Tillverkningen på textilfabriken Concordia kom igång under 1797,  i det kvarter som senare kom att klyvas av Baltzarsgatan, det vill säga mellan Djäknegatan, Snapperupsgatan och Fabriksgatan (karta här). Den senare fick för övrigt sitt namn efter fabriken. Liksom kvarteret Concordia.

Kunskap och teknik importerades från England. Man startade med tio vävstolar och utökade till tjugo. Man hade dessutom vävstolar som placerades ut i staden. År 1807 hade Concordia distanserat konkurrenten Hoppet med råge. Så kom katastrofen, den stora investeringen gick upp i rök under en januarinatt 1808. Hela fabriken förstördes av en våldsam brand.

Ungefär hundra anställda miste sitt arbete, därtill lika många hemspinnerskor och ett tjugotal hemväverskor. Frans Suell fick ta en stor ekonomisk förlust, men repade sig.

På 1810-talet drabbades Malmö av flera ekonomiska kriser vilket kom att hämma utvecklingen.

Fram tills det att Manufakturaktiebolaget (MAB) startade sitt bomullsspinneri 1857 bestod textilindustrin i Malmö av småskalig tillverkning av strumpor, underkläder och tröjor. Bland annat hade handlanden Lars Petter Kruse en mindre strump- och trikåfabrik på Östergatan i kvarteret Magnus Smek.

Läs även: Svek mot Magnus Smek. 

Lars Petter Kruse var också en av de aktieägare som satsade på Manufakturaktiebolagets nya moderna bomullsspinneri i hörnet av Stora Nygatan och Kalendegatan, på initiativ av köpmannen Carl Jöran Kock. Det skulle emellertid dröja innan man fick spinn på ekonomin. Efter ett och ett halvt år fick de drygt 200 anställda gå. Fabriken stängde, men kom igång igen efter nio månader med halverad styrka. Men med det amerikanska inbördeskriget kom bomullspriset att stiga och man fick åter stänga fabriken.

Tio år efter starten kom fabriken igång en tredje gång. Nu höll konjunkturen i sig.

Läs även: Nygammal gata med historia. 

Mittemot MAB, på andra sidan Stora Nygatan och ett kvarter närmare kanalen (idag: Hansa) grundades 1867 Malmö Yllefabriksaktiebolag (MYA). Tillverkningen riktade in sig på grövre kardgarnstyger av så kallad doffeltyp. Därav smeknamnet Doffeln. Verksamheten leddes av den tysk-svenske affärsmannen och politikern August Schmitz, känd för sina krav på arbetsdisciplin och ett hårdnackat motstånd mot fackföreningar. Han var därmed en av arbetarrörelsens främsta fiender.

På en byggnad från 1885, i hörnet av Malmborgsgatan och Stadt Hamburgsgatan (idag: Pickwick Pub), kan vi ännu läsa på fasaden ”Malmö Nya Arbetareförening”. Det var den arbetsgivarvänliga arbetareföreningen som Schmitz grundade. Själv bodde han i den senare uppförda Malmborgen (Privé).

Om branden på Concordia var ett dramatiskt ögonblick är det ändå inget mot det som drabbade ”Doffeln” 1888. Närmare bestämt den 7 mars på aftonen, då en uppblossande eld fick fäste i fabrikens konstruktion. Brandkåren var snabbt på plats, men stod maktlös. Hela poliskåren och delar av husarregementet kommenderades till platsen, men kunde inte göra mycket annat än att hålla en stor skara nyfikna och hjälpsamma Malmöbor på avstånd.

På Malmö teater, ett kvarter bort, gavs ”Jorden runt på 80 dagar” för full salong. Publiken lämnade föreställningen i pausen för att se om sitt och beskåda ett än mer dramatiskt skådespel i centrala Malmö. Denna händelse var så stor att den för Malmöborna innebar ett slags år noll. Utryckte ”inte sedan Doffeln brann …” blev  en malmöitisk variant av ”inte sedan Eldkvarn brann …”.

Många av arbetarna som bodde i kvarteren längs kanalens, kallade Betlehem, blev arbetslösa. Men en ny, ännu mer modern och än större, yllefabrik kunde tas i bruk redan samma år. MYA blev Skandinaviens största textilföretag.

Läs även: Fattigkvarteret som försvann. 

År 1890 stod textilindustrin för halva tillverkningsvärdet i Malmö, medan gjuteri, verksträdet och skeppsbyggnad motsvarade 25 procent.

1897 fanns det totalt 36 fabriker i Malmö som hade fler än 50 arbetare. Textilfabriker stod för 36 procent av antalet anställda arbetare i Malmö. 46 procent av alla arbetare i Malmö (6 600) vid denna tid var kvinnor (3 000). Drygt hälften av dessa kvinnor – 1 600 (varav 250 under 18 år) – arbetade inom textil-, trikå- eller konfektionsindustrin. Många kvinnor var också anställda på någon läder- eller pälsindustri och än fler på någon av stadens choklad- och tobaksfabriker.

Samma år, 1897, arbetade 149 kvinnor och 5 män på Malmö Mekaniska Tricotfabrik (MMT). Fabriken hade grundats redan 1892 i syfte att tillverka underkläder, i en förhyrd lokal på Lilla Kvarngatan. År 1898 stod en helt ny fabriksbyggnad klar på Rönneholmsvägen (idag Västra Rönneholmsvägen). När första världskriget bröt ut 1914 var personalstyrkan uppe i över 300 personer på fabriken kallad Trikåtan.

Redan 1857 öppnade handlare Carl Fougstedt klädesvarubutik i en fastighet på Stortorget (idag: Étage). Under senare delen av 1800-talet spred sig deras konfektionstillverkning över Europa och firman började tillverka kappor; butiken blev ett framgångsrikt modevaruhus. Och vid Gustav Adolfs torg hade den köpenhamnske modehandlaren J H Moresco på 1890-talet etablerat en konfektionsfabrik som kom att blir störst i Malmö och en betydande arbetsgivare för kvinnor.

Läs även: Dansken, modet och bron. 

Två år före sekelskiftet sålde MAB sina lokaler i kvarteret Spinnaren till grannen, det vill säga till MYA. Det gamla bomullsspinneriet flyttade till nya lokaler nära stadsgränsen till Fosie (idag Mobilia). Inledningsvis fick MAB svårt att rekrytera arbetskraft, eftersom det fanns ont om arbetarbostäder i området. Det påskyndade utbyggnaden av staden söderut. 1907 förlängdes också spårvagnslinje 2, från Södervärn och vidare ut mot industriområdet vid Ystadvägen.

Läs även: Mormor Annas berättelse. 

Där, i utkanten av Malmö, låg också Würzels vigognespinneri och färgeri. Den tyske direktören Fritz Kürzel lät redan 1895 uppföra en fabriksbyggnad på Ystadvägen, ritad av Theodor Wåhlin. Industri-, magasins- och administrationsbyggnader tillkom 1906-22, efter ritningar av arkitekten Axel Stenberg.

Arbetsplatsen blev med tiden så stor att man inrättade ett barndaghem. Ett fyrtiotal barn lämnades till en barnsköterska på arbetsplatsen och kördes sedan i bil till barnhemmet i Villa Midhem på Lundavägen, för att sedan skjutsas tillbaka efter arbetstidens slut.

Läs även: Fabriken med barndaghem.

Den svenska textilindustrin var främst ämnad för hemmamarknaden, skyddad mot utländsk konkurrens genom tullar. Det innebar att textilindustrin under första världskriget fortsatte att expandera de första åren, innan bristen på importerade råvaror tröt. Särskilt illa var det för de anställda på MYA. August Schmitz var även tysk konsul i Malmö, och MYA hamnade på de allierades svarta lista. Fabriken körde på reducerad fart från 1917 för att i början av 1919 stå helt stilla.

Även andra företag hamnade i kris, några fick stänga för gott. MMT tvingades göra ett uppehåll medan Moresco klarade sig genom avskedanden.

Mellankrigstiden innebar både upp- och nergångar i konjunkturen, men totalt sett tog textilindustrin ett steg framåt. Det fanns en betydande herrkonfektion i staden. Även den brittiska korsettfabriken Spirella etablerade sig med en fabrik, på Davidshallsgatan 16-18.

Malmö Strumpfabrik, eller ”Strumpan” startade sin tillverkning på Storgatan 20, där man numera går på Filmpalatset. Nya maskinen och ökad efterfrågan på silkesstrumpor tvingade fram en flytt. När Scania-Vabis 1929 lämnade sina fabrikslokaler på Trelleborgsvägen mittemot MAB öppnade sig möjligheter för en flytt.

Läs även: Den skånska bilen föds.  

Andra världskriget inleddes med en kraftig efterfrågan på textil och konfektion, men råvarubristen hämmade tillverkningen. Efter kriget ökade efterfrågan både inhemskt och för export, då tillverkningen gynnades av importbegränsningar och statliga subventioner. Efterkrigstidens ökade välstånd innebar också att det rådde brist på kvinnlig arbetskraft. Vilket innebar att kvinnornas reallön inom industri ökade mer än männens mellan 1945 och 1951. Det innebar också att krigsflyktingar snabbt kunde beredas jobb.

Läs även: Ljusa minnen från kriget. 

Slopade subventioner och ökad import på 1950-talet drabbade den svenska och malmöitiska konfektionsindustrin hårt. En efter en föll fabriksskorstenarna.

Kürzels fabriker fick stänga redan 1955. Över 500 kvinnor blev arbetslösa. År 1959 slog Moresco igen och nästan 100 anställda blev friställda. Fougstedts på Stortorget med fabriken vid dagens Holmgången och senare på Scheelegatan kastade in handduken 1968.

Manufakturaktiebolaget förvärvades av Malmö Yllefabrik redan 1943 som blev MAB & MYA. Verksamheten fortsatte vid Trelleborgsvägen och 1961 inkorporerades även MMT. En bit in på 1970-talet var sagan slut.

Spirella upphörde med sin verksamhet i Malmö 1988. Malmö strumpfabrik höll ut ända till 1992.

Mellan åren 1910 och 1980 minskade andelen kvinnor av alla sysselsatta inom industrin, från 30 till 24 procent. Under samma period ökade andelen kvinnor av det totala antalet sysselsatta, från 37 till 44 procent. Eller från 28 till 44 procent, om man räknar bort hembiträden och pigor.

Skiss över kvarteret Spinnare, där Manufakturaktiebolaget etablerades 1857. Ur minnesbok ”Kring en gammal Malmöindustri”.
Malmö Yllefabrik eller Doffeln brann 7 mars 1888. Till höger Malmtorgsgatan. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Malmö Yllefabrik som 1897 den största fabriken i Malmö brann ner, men byggdes upp igen med en konstruktion av stål och tegel. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Gärda Larsson vid vävstol på Malmö yllefabrik i Malmö. Cirka 1910. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Sjutton kvinnor och fotografen själv, Nils Jönsson, på Malmö Yllefabrik. Bild ur Malmö stads historia, del 5.
MMT:s textilfabrik på Rönneholmsvägen, runt 1910. Bild hämtad ur Malmö stads historia, del 5.
Personalen vid Carl Holten AB, textilfabrik på Per Veiersgatan 3, samlade 1919.
Arbetarna lämnar fabriken, det vill säga Moresco Kappfabrik, på Torggatan vid Gustav Adolfs Torg i Malmö. Foto: Sydsvenskan.
Arbetarna lämnar fabriken. Foto hämtad ut boken Varp och väft om Kürzels fabriken 1896-1946.
Anställda på MMT Malmö Mekaniska Tricotfabrik hjälper till med skördearbetet på Kronetorp. Beredskapsarbete 1943. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Malmö Strumpfabrik 1945. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Sömmerskorna vid Fougstedts kappfabrik och affär i Malmö esked om företagets ekonomiska svårigheter i januari 1968. Foto: Jan Dahlander.