Försvunna Malmö 1 januari 2017 • Uppdaterad 13 januari 2017

Nej, fy för sjutton!

Smaka på talet. 2017. Låter det som ett höjdarår?

Att spå i kristallkula är svårt. Kanske är det lättare att söka svar i backspegeln. Låt oss backa några hundra år.

År 1417 låg Erik av Pommern i krig med furstarna i historiska Schleswig och Holstein.

År 1517 landsteg den danska flottan i Stockholm men slogs tillbaka i slaget om Vädla. Samma år avslutas det stora befästningsarbetet åt landsidan i Malmö.

År 1617 negligerade kung Kristian IV Malmö och lade istället allt fokus på Kristianstad. Just detta år brändes inga häxor i Malmö.

År 1717 var Skåne utarmat av många års försvenskning, krigsoperationer, epidemier och missväxt. Malmö hade under 150 år legat i kläm på grund av den kraftmätning som pågick mellan Danmark och Sverige. Stadens befolkning hade krympt till 2 795 invånare, inräknat dem som bodde utanför portarna på Öster- respektive Södervärn.

År 1817 drabbades Malmö av en svår finanskris. Tidigt 1800-tal var en expansiv period i Malmös historia. Staden växte och köpmännen gjorde snabba affärer med export och import. Stadens befolkning uppgick nu till drygt 6 000. Malmö diskont var en form av bankrörelse med krediträtt i Riksbanken. Efter upprepade kriser erhöll Malmö diskont nya krediter samtidigt som man lånade ut stora belopp till enskilda företagare, vilket man dolde bakom en falsk bokföring.

En av initiativtagarna till Malmö diskont var hamngrundaren, industrimagnaten och affärsmannen Frans Suell (den yngre). Han hade dock avgått ur styrelsen redan 1811 och avled samma år som lånebubblan sprack. I juni 1817 var 1,5 miljoner riksdaler utlånade. I Stockholm anade man oråd och beordrade en revision. Malmös borgmästare, tillika direktör i diskonten, kommerserådet Carl Magnus Nordlindh höll skenet upp. Han fortsatte att som vanligt fara till Ramlösa för att dricka brunn.

Carl Magnus Nordlindh (1768–1825), efter en gouache av C G Gillberg.

Det visade sig att ungefär hälften av pengarna var utlånade utan säkerhet, till största del åt handelsmännen Haqvin Malmros, Jacob Berthold Kock och Jonas Ståhle. Åtminstone den senare hade 1814 spekulerat i ett långt krig mot Norge och förlorade en ansenlig summa pengar.

En häktningsorder och kungörelsen från Svea hovrätt nådde Malmö den 4 oktober 1817. Direktör Nordlindh och de två andra direktörerna, handelsmannen Henrik Falkman och kommerserådet S Christer Björkman, skulle omedelbart häktas och beläggas med kvarstad.

Nordlindhs anmälde sig sjuk, avsade sig borgmästarämbetet och sattes under bevakning i sitt hus (senare kallat det Berghska huset). Falkman och Björkman häktades, fråntogs nycklarna till diskontkassan och sattes i husarrest. Samma öde erfor Malmros, men inte Kock och Ståhle. De hade redan lämnat Malmö för att förgäves söka kunglig nåd i huvudstaden.

”Lördagsaftonen var hemsk. Ännu om söndagen rådde en djup tystnad i hela staden. Även de fria hade mistat hågen att visa sig. Staden var försänkt i sorg, dels över vad redan hänt och dels av fruktan för vad vidare förestod.” (Nedtecknat av tillförordnade magistratssekreteraren Halling som befann sig i händelsernas centrum.)

På måndagsmorgonen samlades borgerskapet och stadens näringsidkare på Stortorget för att rådslå. Men förvirringen inom det ekonomiska livet bestod och den spred sig som ringar på vattnet till andra diskonter i landet. Regeringen i Stockholm fick tillgripa speciella krisåtgärder.

Stortorget tecknat av konstnären Ludvig Messmann 1857, så som residenset och Rådhuset såg ut på Nordlindhs tid runt 1817.

Rättegången med Malmö diskonts direktion samt Ståhle, Kock och Malmros genomfördes från 25 oktober 1817 till 9 januari 1818. Under större delen av rättegången var Nordlindh anmäld sjuk. Malmros slapp vidare straff, men Ståhle och Kock dömdes till var sitt halvår i fängelse, men slapp straffarbete efter en nådeansökan från fruar och betrodda borgare.

De tre direktörerna dömdes att stå i halsjärn på Stortorget under två timmar samt straffarbete på Varbergs fästning i fem respektive två år, men Kungl. Maj:t besparade dem nesan att stå vid skampålen. Fästningsstraffet förändrades till förvar på Malmö citadell, tills Kungl. Maj:t ”funne skäl annorlunda förorda”.  Alla tre direktörerna berövades förmögenheter och fastigheter, och de gick alla i konkurs något år efter kraschen.

Handelsmannen Henrik Falkman (1774-1839), fotografisk avbildning av ett miniatyrporträtt utfört 1795.

Henrik Falkman var den direktör som kom lindrigast undan. Möjligen hade det att göra med att hans bror, Hans Aron Falkman, utsetts till ny borgmästare i staden. Han fick tillåtelse att visas med sin familj på dagtid och försattes fullt ut på fri fot år 1821. När Björkman frigavs är inte bekant. Nordlindh däremot släpptes först strax före sin död, den 14 januari 1825.

Finanskrisen blev ett dråpslag för hela stadens ekonomi och många köpmän drogs med i fallet. Depressionen kom att vara i årtionden. 1817 stod Malmö mitt uppe i det största förändringsarbetet någonsin, även med dagens mått mätt. Det var frikostiga lån ur Malmö diskonts kassaskrin som finansierade förändringen från befästningsstad bakom vallar och gravar till en öppen handelsstad, omgärdad av kanaler.

Det var Nordlindh som ledde det raseringsbolag som bildades 1805 i syfte att för stadens räkning leda arbetet och sälja nya tomter. De gamla vallgravarna skulle förvandlas till kanaler och innanför dem skulle alléer planteras längs promenaderna. Två nya torg, Gustav Adolfs torg och Drottningtorget, skulle anläggas och sumpig mark beredas till byggnadstomter.

När raseringsbolaget föll med Malmö diskont var alltjämt mycket arbete ogjort. Kanalerna var halvfärdiga och grunda, torgen ännu mest träsk. Arbetet avstannade och det skulle ta flera decennier att färdigställa det påbörjade projektet.

År 1917 härjade första världskriget nere på kontinenten. Även vi drabbades indirekt. Samma år inträffade den ryska februarirevolutionen. I det svenska samhället växte spänningarna mellan fattig och rik. Den socialistiska agitationen fick ett uppsving och tålamodet med den rådande livsmedelsbristen och de allmänna missförhållandena var slut. Antalet fackliga konflikter var rekordstort detta år.

30 000 demonstranter på Stortorget 1917.

Läs mer: Dyrtider i Malmö i första världskrigets skugga.

Svartabörshandeln var omfattande. Livsmedelsbristen och svälten kulminerade under första halvåret 1917. Missnöjet ledde till spontana hungerrevolter. Demonstrationer arrangerades över hela landet, vissa med våldsamt förlopp. I Malmö fick hungerdemonstrationen på Stortorget onsdagen den 25 april en lugn manifestation. Demonstrationen lockade fler människor än rekordkonserterna under Malmöfestivalen, det vill säga uppemot 30 000 arbetare, varav 2 500 från inkorporerade Limhamn. Arbetarkommunens ordförande läste från Rådhusets burspråk upp krav på bland annat regleringar av livsmedels- och bostadsmarknaderna.

Hungerdemonstrationens delegation till stadens myndigheter, samlade på Rådhusets burspråk. Från vänster: August Åkesson, Karl Ekberg, Axel Lindskog, J P Berglund, Anna Linder, Olof Andersson och Lorenz Hylén.
Så mycket folk har väl knappast någonsin varit samladt i Malmö”, rapporterade Sydsvenska Dagbladet som samtidigt konstaterade ”att det hela aflopp lugnt och värdigt”.

Borgmästaren Wilhelm Skytte lovade demonstrationens delegation att ta livsmedelsfrågan på större allvar och under sommaren och hösten förbättrades läget något.

År 2017. Dessbättre rör sig inte historiska skeenden i kriscykler om hundra år. Förändringar och strukturkriser tycks snarare komma i tätare intervaller. Forskning kring strukturperspektiv i den ekonomiska historien anger – exempelvis enligt Lennart Schöns bok ”En modern svensk ekonomisk historia” – cykler om 40 till 50 år, där 20–25 år av förnyelse, omvandlingar och instabilitet följs av 20–25 år av rationaliseringar, stigande effektivitet och stabilitet. Därefter inträder ett nytt paradigmskifte.

År 1790–1850 omvandlades jordbruket. Den första vågen av industrialismen kom runt 1850. Efter 20 år av omställningar till ångkraft och ny teknik följde 20 år av rationaliseringar. Den andra industrivågen kom på 1890-talet med förbränningsmotorn, elektricitet och telefoni, följd av en tid av effektiviseringar. På 1930-talet moderniserades industrisamhället med en växande tjänsteproduktion. På 1950-talet följde en period av rationaliseringar. Det postindustriella samhällets genombrott kom med verkstadsindustrins död runt 1975. Efter 20 till 25 års omställning till ett tjänstesamhälle var det vid millennieskiftet dags för en ny period av effektivisering och tillväxt.

Om teorierna stämmer befinner vi oss i slutet av den senaste fasen. Det skulle innebära att vi snart står inför en ny strukturkris med instabilitet, eller om man så vill: en tid för innovationer.

Läs mer om Malmö diskont: ”Carl Magnus Nordlindh” av Olle Helander i Malmö fornminnesförenings årsskrift 1972, ”Malmö diskontverks fall 1817” av Björn Sjövall i Malmö fornminnesförenings årsskrift 1940, ”Minne från Malmö” av Ludvig B Falkman, ”Stadens historia 1719–1820” av Olle Helander i Malmö stads historia, volym 2 samt ”Malmö diskont – en institutionell analys av en bankkris”, doktorsavhandling av Tom Kärrlander. 

Hungerdemonstrationen på Stortorget, sedd 1917 från Rådhusets trappa.