Försvunna Malmö 21 januari 2017

Familjen Malmquist försåg Malmö med öl i 150 år

Enligt bryggarlagets handskrivna protokoll fanns det flera bryggare med namnet Malmquist, men enligt stadsarkivarien Leif Ljungberg är ingen av dem släkt med Jöns Malmquist som vann burskap 1811.

Det blir början på en 150-årig rad av innovationer, sammanslagningar, rationaliseringar, investeringar och nedläggningar. Jöns Malmquist var en entreprenör och den förste i en mindre dynasti bryggare i Malmö stad.

1811 nämns Jöns Malmquist för första gången i bryggarlagets bok.

Läs mer: Här låg bryggarlagets hus. 

Jöns Malmquist ska ha fötts i Gustavs (Börringe) församling 1782. Han kom till Malmö i unga år. Han gick i lära i Köpenhamn och ämnade bli snickare. Men en olycka fick honom att tänka om. Han blev bryggare, och en ansedd sådan inom bryggarsocieteten.

Den 20 maj 1834 inlämnade han som ålderman i bryggareskrået en inlaga till hamndirektionens sammanträde. Jöns Malmquist föreslog att ett hamnmästarboställe borde uppföras i hamnen och ”då nuvarande Hamnmästaren Petersson, efter tjugo års nitisk och trogen tjänst, vid tilltagande år börjar tröttna vid de beständiga vandringerne mällan hamnen och dess logie upp i staden flere gr hvarje dag”.

Bryggaren Jöns Malmquist såg till att hamnkaptenen Petersson som tidigare hade haft sin bostad i Jerusalem på Öster fick nära till jobbet – och därmed lättare kunde vara stadens bryggerinäring behjälplig med transporter. Idag driver för övrigt Malmö brygghus en pub i det gamla hamnmästarbostället.

Läs mer: Bryggarens hus blir pub. 

1829 gifte änklingen Jöns om sig, denna gång med Maria Margareta Pettersson vars far Jöns Petter Pettersson bryggde öl på Per Weijersgatan. På så sätt kunde han slå ihop två bryggerier, sitt eget och svärfars. Jöns Malmquists bryggeri som ska ha haft tillgång till ångkraft låg på en tomt mellan Södergatan och Hjulhamnsgränd, alltså där Palladium ligger idag, och delar av det som tidigare var Tempos/Åhléns parkering.

Malmquists bryggeri i början av den växande södra förstaden, alldeles vid kanalen och Davidshallsbron.
Samma vy idag, som ovan. Foto: Martin Andersson.

När hantverksskråna avvecklades 1847 och näringsfriheten genomfördes 1864 låg landet öppet för en övergång från hantverk till industri. Jöns och Marias ende son Johan Edvard Malmquist, som egentligen inrättat sig som lantbrukare, inköpte 1873 C F Åkermans bryggeri på Södra Förstadsgatan 2.

Verksamheten fortsatte efter hans död 1887 av äldste sonen Ludvig Wilhelm Malmquist som ombildade bolaget till Malmquists Bryggeriaktiebolag. I samband med det förvärvade han en tomt på Ystadvägen där han lät uppföra en ny bryggerianläggning, i dag känd som skejtparken Bryggeriet.

Ludvig Wilhelm Malmquist efter ett porträtt målat av Jonas Åkesson. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift

1912 skedde den stora bryggerifusionen i Malmö. Avtalet undertecknades bland annat av Carl Herslow (även delägare till Sydsvenska Dagbladet), Lorens Faxe, Axel Richter och L W Malmquist. Den viktigaste frågan för AB Malmö Förenade Bryggerier var att samordna och rationalisera driften. Det Mattssonska bryggeriet på Kirseberg (ursprungligen Hedman-Gades bryggeri i kvarteret Svanen) lades ner med omedelbar verkan. Vidare flyttade Richters bryggeri i Mazettikvarteret till Stenbockens modernare lokaler på Sofielundsvägen. Istället flyttade dotterbolaget Apotekarnes Vattenfabrik in i Richters gamla lokaler (idag Malmö brygghus). Tre år senare stängde även Malmö bryggeri vid Almbacken (där Stadshuset ligger idag).

Malmquists bryggeri på Ystadvägen år 1912. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.

Läs mer: När det luktande malt på Möllan

Verkställande direktör för Aktiebolaget Malmö Förenade Bryggerier blev grosshandlaren Lorens Faxe. Rörelsen drevs med cirka 125 manliga och 50 kvinnliga arbetare och tillverkningsvärden uppgick till nästan 2 miljoner kronor.

Det nya bolaget startade under god konjunktur, men en kris följde med första världskriget. Sedan man gått över till att brygga överjäst öl, enligt den bayerska metoden, hade man gjort sig beroende av importerad humle, medan kornet odlades lokalt. Men då folkhushållningskommissionen under krigsåren lade beslag på allt inhemskt spannmål fick man även importera korn från Amerika och Danmark. Humlet fick man även under kriget från södra Tyskland, men under mycket trassel och höga kostnader. Även flaskkorken tröt, man fick använda träplugg istället. Råvarubristen och diverse restriktioner gav oss ”pilsnerdricka”, det vill säga svagare öl.

Malmquists bryggeri vid Ystadvägen. Seved har ännu inte byggts. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift

Vid Lorens Faxes död 1923 utsågs Ludvig Wilhelm Malmquist till ny verkställande direktör. Efter kriget fortsatte moderniseringen av verksamheten. I lagerkällarna byttes ekfat mot emaljerade behållare varpå man kunde fördubbla kapaciteten. Ny tappning med tillhörande lagerrum samt maskinhus uppfördes. Hästdragna ölvagnar ersattes av lastbilar.

På bolagets 25-årsjubileum 1937 utsåg styrelsen och Ludvig Wilhelm Malmquist sönerna Erik Malmquist till ny verkställande direktör och disponent Gunnar Malmquist till vice vd. Erik Malmquist hade lärt sig bryggaryrket från grunden, utbildad i Tyskland. Nästa kris inföll under andra världskriget. Arbetare och tjänstemän blev inkallade vilket öppnade möjligheten för kvinnor att få jobb. Ölpriset steg. Kolet sinade och fick ersättas med ved. Man lyckades importera malt från Slovakien och Ungern.

Direktör Erik Malmquist och hans bror disponenten Gunnar Malmquist. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.

Goda tider följde. Bolaget förvärvade en större aktiepost i Trelleborgs Bryggeri AB, liksom majoriteten i AB Ramlösa Hälsobrunn och Porla Brunns AB. Tillsammans med göteborgska AB Pripps & Lyckholm och AB Stockholms bryggerier bildade man Swedish Export Beer Co. Fler uppköp i Malmö och Skåne följde, bland annat Klosterbryggeriet i Ystad, AB Skånebryggerier och Lunds bryggeri AB.

Erik Malmquist son Wilhelm ”Wille” Malmquist skickades emellertid inte i lära till Tyskland (trots att hans mamma var tyska) utan till USA. Som förste man i släkten utbildade han sig istället hon en läsktillverkare i USA, på sent 1940-tal.

Wilhelm ”Wille” Malmquist lanserade Coca-Cola i Sverige.

Läs mer: Sveriges första Coca-Cola tillverkades i Malmö.

År 1953 fick Wilhelm ”Wille” Malmquist i uppgift att licenstillverka Coca-Cola i Malmö. Bryggeriets verksamhet kom allt mer att koncentreras till Ystadvägen där Wille Malmquist blev försäljningschef. I samma takt som företaget växte och rationaliserade lämnade det efter sig nerlagda mindre bryggerier runt om i Skåne. Tillverkningen i Eslöv lades ner redan 1958, i Landskrona 1959, i Ängelholm 1960 samt i Klippan och Trelleborg 1962. Även Richters bryggeri i Stenbockens lokaler på Sofielundsvägen där man bryggde Three Town i samarbete med jättarna i Stockholm och Göteborg lades ner 1958.

Fabriken på Ystadvägen 1962.

AB Malmö Förenade Bryggerier på Ystadvägen producerade i början av 1960-talet cirka 120 miljoner flaskor malt- och läskeflaskor om året. Storproduktionen blev ännu större när man i samma veva gick samman med AB Pripp & Lyckholm i Göteborg som i sin tur blev ett med Stockholms bryggerier och bildade storkoncernen Pripp-bryggerierna AB med säte i huvudstaden.

Wille Malmquist blev från 1971 regionchef på Pripps i Malmö och stannade på posten fram till pensionen 1987. Pripps blev statligt men såldes vidare till Volvo och 1993 lade man ner verksamheten i Malmö.

Personalen fick av ledningen information om varsel i december 1991. Foto: Ola Nilsson/Sydsvenskan.

Den siste bryggeridirektören Malmquist avled 81 år gammal 2008 och hann inte uppleva hur ölkulturen åter började jäsa i Malmö. Två år senare öppnade Malmö brygghus i Richters gamla bryggerilokal på Bergsgatan. Idag finns det sju mikrobryggerier i Malmö och ett trettiotal i Skåne.

Wille Malmquists änka Sally Malmquist är idag 87 år gammal. På väggen i hennes lägenhet i Slottsstaden hänger ett porträtt av Jöns Petter Pettersson, svärfar till Jöns Malmquist och morfar till Johan Edvard Malmquist.

Sally Malmquist med porträttet av bryggaren Jöns Petter Pettersson.

Den här texten ingår en rapport från ett grupparbete på Malmö högskola, på kursen Malmös historia 1850-2000. 

Läs mer: Malmö – En skildring i ord och bild av stadens utveckling och nuvarande tillstånd, redaktör G. Hårleman. Andra delen. 1914. Malmö stads historia, redaktör Oscar Bjurling. 1971. Att dricka öl, Sven T Kjellberg. 1962. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift, redaktör Leif Ljungberg. 1937. 40 år av guldkant, Gunnar Bernstrup och Peter Karstensson. 2004.

Malmquists bryggeri sett från gårdssidan, omkring år 1903. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift
Malmquistska bryggeriets lagerkällare 1912. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.
Med anledning av Pripps 150-årsjubileum presenteras ett jubileumsöl 178, som här avsmakas av Wilhem Malmquist till vänster. Foto: Sydsvenskan.