Försvunna Malmö 28 januari 2017 • Uppdaterad 8 februari 2017

Första filmen med kvinnlig regissör spelades in i Malmö

Den första kvinnliga filmregissören i Sverige sägs vara stockholmskan Anna Hofman-Uddgren. Det är inte helt rätt.

Redan 1972 skrev Sydsvenskan om en annan kvinnlig debutant, nämligen Ebba Lindqvist. Med stor sannolikhet regisserade hon ”Värmländingarna” i Malmö redan 1910, det vill säga året innan Anna Hofman-Uddgren begick sin regidebut med ”Stockholmsfrestelser” 1911.

Ebba Lindqvist hamnade i Malmö av en slump. Hon föddes i Stockholm 1882 och hette Ebba Johanna Bergman som ogift. Hennes mor hette Emma Augusta Charlotta Brobeck. Fadern, Gustav Edvard Bergman, hade skånska rötter och arbetade som bleck- och plåtslagarmästare i Stockholm. Han var aktiv inom fackföreningsrörelsen och på Folkets hus där Ebba Bergman sannolikt kom i kontakt med skådespeleriet. Genom hennes dödsruna i Sydsvenska Dagbladet Snällposten 1942 vet vi att hon i ungdomsåren bedrev ”omfattande studier” för talpedagogen Bertha Boch-Tammelin med ett förflutet på Kungliga teatern.

Ebba Bergman som ung. Foto: Privat.

Med ambitionen att lägga en grund för en ny teaterhögskola samlade skådespelaren Emil Hillberg en grupp unga artister som under namnet Sydsvenska skådebanan gav sig ut på en turné säsongen 1901–1902 . Försöket föll inte ut till belåtenhet. Efter en mindre lyckad uppsättning i Malmö ansågs sig Hillberg nödsakad att halvera gruppen. Nio av de unga talangerna blev helt enkelt akterseglade, en av dem var Ebba Bergman.

Inom teaterns värld hade hon träffat sångaren Victor Lindqvist. Paret gifte sig i Malmö den 15 maj 1907. Även Victor Lindqvist var född i Stockholm men hade hamnat i Malmö. Redan 1893 ingick han i den mer eller mindre professionella teatergrupp som var med om att inviga Folkets hus på Skolgatan (numera Ungdomens hus/Café Barbro) under ledning av Bror Hallberg. Senare kom han där att under den konstnärlige ledaren Carl Winberg utmärka sig som skicklig sångpedagog och lustspelsförfattare.

Studiofotografi på Ebba Bergman tagen under unga år i Stockholm. Foto: Privat.

På teatergruppens repertoar fanns bland annat ”Värmlänningarna”. Det var just Fredrik August Dahlgrens på den tiden mycket populära lustspel som Victor Lindqvist valde att under tre söndagar i augusti 1910 sätta upp på friluftsscenen i Fågelsång, en då välkänd festplats (som ännu finns kvar) mellan Lund och Södra Sandby. Valda delar av skådepelarna från teatersällskapet från Skolgatan deltog, däribland hans hustru Ebba Bergman som spelade Annika, torparen Jans hustru.

Sommaren 1909 hade samma lustspel blivit inspelat på Svenska biografteaterns filmstudio i Kristianstad, idag ihågkommen som den första svenska spelfilmen. Samtidigt i Malmö hade en annan filmpionjär, producenten och biografägaren Frans Lundberg (han bodde förresten i Göran Persson-huset på Regementsgatan 20), långtgående planer på att spela in film i en enkel studio i den nedlagda nöjesträdgården Casino, strax söder om nuvarande Holmgången.

Läs mer: Frans Lundberg – en skånsk filmpionjär. 

Ur uppsättningen vid Fågelsång. Med Ebba Lindqvist på knä i svart klänning. Ur boken ”Sensationer från en bakgård”.

Frans Lundberg hade fått korn på Lindqvists uppsättning i Fågelsång och tyckte uppenbart att det var en bra start för hans nystartade filmverksamhet. Fotografen Ernst Ditter hade värvats från Svenska biografteatern i Kristianstad där han hade varit assistent till chefsfotografen Robert Ohlsson under deras inspelning av lustspelet, då kallad ”Wermlenningarne”.

Inspelningen skedde under sensommaren 1910. Programhäftet till Malmöversionen berättar att ”bilden är likt ämnet för densamma äkt-svensk, utförd å Stora Biograf-Teaterns ateljé i Malmö. Inspelad av kända Malmöskådespelare”. Ateljén på Casinotomten var primitiv, det vill säga mer en kuliss med tre väggar och utan tak. Det fanns inga strålkastare på den tiden och man var därför starkt beroende av dagsljus. Exteriörerna togs emellertid vid Pildammarna där vattenverkets fastighet fick föreställa brukspatrons gods. Verkets vaktmästarbostad fick bli torpet medan Pildammen blev dramats sjö.

Läs mer: Vilken var villan i parken? 

Ur filmen ”Värmländingarna” med vattenverkets byggnad som bakgrund. Ur boken ”Sensationer från en bakgård”.

”Värmländingarna” fick sin urpremiär på Stora Biografteatern på Södra Tullgatan 3 (där Metropol senare kom att ligga) i Malmö den 27 oktober 1910. Alla kopior av den trettio minuter långa filmen har dessvärre gått förlorade, endast ett fragment på drygt tre minuter finns bevarat.

Filmregissör var på den tiden ingen merit värd att ta upp i programblad eller i annonser, men då Victor Lindqvist svarade för regin av teateruppsättningen från Fågelsång antogs han senare att även vara huvudman för filmversionen. Victor Lindqvist var förvisso sångpedagog och textförfattare, men det fanns ett problem. Han var blind. När Ebba och Victor förälskade sig i varandra var Victor nämligen redan gift. I sin förtvivlan över den uppkomna situationen försökte han ta livet av sig. Han misslyckades, men av allt att döma skadade han sig så allvarligt att synen successivt försämrades. Någon gång mellan 1907 och 1913 blev han helt blind och sannolikt var han 1910 fullständigt beroende av sin hustru Ebba, i synnerhet då det gällde personregi till nämnda stumfilm.

Drama vid Pildammarna. Ur boken ”Sensationer från en bakgård”.

År 1973 kunde denna tidnings Ragnar Gustafson i en intervju med en av filmens skådespelare, Ester Selander (gift Lindberg), konstatera att ”det av naturliga skäl blev fru Ebba som fick huvudansvaret för filmatiseringen och är den som närmast får betecknas som regissör”. Även om detta blev Ebba Lindqvists enda insats i en svensk spelfilm, borde hon erkännas som den första svenska kvinnliga regissören. Anna Hofman-Uddgren insats vägen möjligen tyngre, såväl vad gäller kvalitet som kvantitet.

Helt sysslolös var troligen inte Victor Lindqvist under filminspelningen. Han var förvisso blind, men knappats tondöv. Under återstoden av sitt liv spelade han in en del grammofonskivor och det är inte omöjligt att han var inblandad i ”soundtracket” även till ”Värmländingarna”. Det lär nämligen ha funnits en ljudfilmsversion för den finska marknaden, med två infogade sångnummer interfolierade via grammofon.

Makarna Victor och Ebba Lindqvist med barnen Rudolf och ”Gullan”. Foto: Privat.

Några fler filmäventyr tycks det inte ha blivit för Ebba och Victor Lindqvist. Paret fortsatte sin mottagning i hygienisk röstvård, tal- och sångteknik, där även stamning och talfel behandlades, i bostaden på Per Veijersgatan 8. De fick tre barn, Lizzie (född 1905), Rudolf (född 1907) samt Gurli (”Gullan”, född 1913) som gifte sig med fotografen Stig Ollerstam och blev kvar i Malmö. Under andra världskriget flyttade Ebba och Victor till sonen Rudolf och hans hustru Asta i Växjö där Ebba Lindqvist avled den 5 juni 1942 i sviterna av en lunginflammation.

Victor Lindqvist återvände senare till Malmö och bosatte sig hos dottern på Fågelbacksgatan 37 för att sedan flytta till Tusculanum på Sallerupsvägen. Han avled 1957.

Sedan 2016 delar Pixel, Skånes Filmfestival, årligen ut ett pris i Ebba Lindqvists namn, till en kvinnlig regissör, fotograf , manusförfattare eller klippare bosatt i Skåne.

Ebba och hennes make Victor Lindqvist på äldre dagar. Foto: Privat.

Fotnot: Stavningen av Ebbas och Victors efternamn varierar i källorna. Lindqvist är enligt familjen det äldsta, men även Lindkvist och Lindquist förekommer.

Läs mer: ”Sensationer från en bakgård” (1988) av Jan Olsson. ”Skånska Kinematografen”, Sydsvenskans årsbok 1977. ”Skojarna på Skolgatan” (1992) av Lennart Kjellgren. ”Casino – kägelbanor, politik och stumfilm…” (2006), uppsats av Christian Kindblad.  Laddas ner här. ”Första kvinnan ut?” (2016) av Anne Bachmann. Svensk filmdatabas: Värmländingarna (1910). 

Ur filmen ”Värmländingarna” med Ebba Lindqvist till höger. Ur boken ”Sensationer från en bakgård”.
Det tog många år innan Ebba Lindqvist blev erkänd som filmregissör, den första i Sverige. Foto: Privat.
Ebba, Rudolf och Victor Lindqvist i Malmö runt 1910. Foto: Privat.
Victor Lindqvist 1944. Foto: Ohm/Sydsvenskans arkiv.