Försvunna Malmö 19 februari 2017 • Uppdaterad 21 februari 2017

Malmö – en kunskapsstad sedan 1898

Malmö sägs numera vara en kunskapsstad. Fast Malmö blev en kunskapsstad redan för drygt hundra år sedan. Per korrespondens.

Det började med att Hans Svensson Hermod hoppade av skolan. Som lantbrukarson från Sunnanå, strax norr om Malmö, fick han möjlighet att på sena 1870-talet studera på Malmö högre allmänna läroverk i Malmö. Men han tog alltså inte studenten. Istället gav han sig ut, så snart han skrapat ihop en reskassa, på en längre utlandsresa. Han och en kamrat for 1882 via Köpenhamn, Lübeck, Hamburg och London till Kapstaden.

Ett halvår senare hade han tagit sig vidare till Amerika där han uppenbart lärde sig engelska och stannade i tre år. Hem kom han åter våren 1886. Han bosatte sig på Östra Vallgatan i Lund där han etablerade sig som lärare och gav privatlektioner i tyska och engelska. Efter tre år flyttade han sin språkskola till Östra hamngatan 6 i Malmö och kort därpå till Djäknegatan 12.

Annons ur adresskalendern år 1896.

Att ge privatlektioner i språk var inget nytt. H S Hermod nöjde sig inte med det. Troligen hade han under sin tid i Amerika arbetat på kontor och då det vid denna tid var klent med handelsutbildningen i Sverige hittade han en nisch med ett ämne han själv behärskade.

I en annons i adresskalender 1896 erbjöd Malmö Språk- och Handelsinstitut utbildningar även i bokhållning, handelskorrespondens, handelsaritmetik, växellära, fonetik, välskrivning, memoreringsteknik med mera. I annonsen står också att läsa: ”Öfver 1,000 herrar och damer hafva sedan 1885 begagnat sig af vår undervisning i språk och merkantila ämnen”.

Kontoret på Södergatan 17. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Verksamheten växte starkt och redan året därpå flyttade man igen, nu till ett kontor med tre rum på fjärde våningen på Södergatan 17 – i hörnet av Skomakaregatan. I en tidningsannons år 1898 utlovade institutet för första gången ”Undervisning pr korrespondens” i enkel och dubbel bokföring. Hermods idé att undervisa på distans brukar tillskrivas en tillfällighet: vid denna tid hade handelsinstitutet bara en elev och då denne behövde flytta till Landskrona erbjöd Hermod honom att inleda en brevväxling på engelska med skriftliga hemuppgifter.

”Mödans lön är ljuv.” (Visdomsord ur första brevet i ”Enkel och dubbel bokföring”)

Det finns emellertid tecken på att Hermod bedrev viss språkundervisning per korrespondens redan några år tidigare. Men varifrån fick han idén? Sannolikt inte från sina år i Amerika där distansundervisningen kom igång först på 1890-talet. Möjligen hämtade han inspiration från Tyskland, där ett företag utarbetade självinstruerande brevkurser redan 1895.

H. S. Hermod vid sitt skrivbord på 1910-talet. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

I vilket fall var det sannolikt hans egen bakgrund, avhoppet från studentutbildningen och hans egna autodidaktiska erfarenhet som gav näring åt idén, den som ledde till en helt ny studiemetod i Sverige. Han var även innovatör på ett annat plan. I augusti 1893 började han ge ut Språktidningen med undertiteln: ”Tyskt-Engelskt-Franskt–Spanskt–Italienskt öfningsblad”. Den avlöstes av en prenumererad upplaga av ”Naturmetoden” samt från 1901 ”Korrespondens. – Organ för bokföring, handelskorrespondens, språk mm.”.

”Ihärdigt arbete öfvervinner allt.” (Visdomsord från Hermods)

Studiemetodiken var genial på flera sätt. Dels var undervisningen billig, inte dyrare än att den ambitiöse eleven själv kunde bekosta den och samtidigt investera i sin egen framtid. De industriella utvecklingen var stark. Industrierna slukade arbetskraft, men samtidigt växte behovet av vidareutbildad personal.

Vid denna tid var det svårt att få tillträde till högre utbildningar – om man inte tillhörde samhällets toppskikt. Det var ont om lärare, varför en rationalisering av undervisningen låg i tiden. Yrkesutbildningar var sällsynta, och inte minst sådan där man bedrev undervisning på kvällar eller söndagar.

Kassa- och bokföringsavdelningen på Östergatan 1. Till vänster under kassaskylten sitter Anna Hermod. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Och, inte minst, studier per korrespondens öppnade dörren för unga kvinnor. Vid förra sekelskiftet fanns det i landet ett trettiotal högre allmänna läroverk för pojkar. Här och där fanns det några privata läroverk för kvinnor, såsom Stenkulas Malmö högre läroverk för flickor, Fröknarna Bunths privatskola för flickor samt Tekla Åbergs Malmö lyceum för flickor.

Läs mer: Vem var Stenkula? 

Hermods institutet gav både män och kvinnor i hela landet, på samma villkor och ur alla samhällsklasser, en möjlighet att lära sig stenografi, språk, bokföring med mera. Från och med 1906 fick varje elev efter genomgången kurs ett betyg och ett inbundet exemplar av kursen, dels för att visa upp för arbetsgivarna men också för att eleven skulle kunna ägna sig åt repetitiva självstudier.

År 1908, när nästan 35 000 elever utbildats genom skolan, bytte den namn till Hermods korrespondensinstitut. Samma år uppgick arbetsstyrkan av lärare och administratörer, förutom direktören själv och hans hustru Anna Maria (född Sandberg), till tio personer varav hälften var kvinnor – plus ytterligare några flickor på lagret. Samma år flyttade institutet till nya lokaler i en stor lägenhet på Östergatan 5, i hörnet mot Bagersgatan.

Tekniska avdelningen och realavdelningen på Östergatan. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Omkring 1910 kunde Hermodselever för första gången avlägga realexamen per korrespondens. Företaget expanderade kraftigt och 1918 bytte man lokaler igen, denna gång till en egen fastighet på Slottsgatan 18 – kvarteret mellan Grynbodgatan och Hospitalsgatan. Nu erbjöd institutet runt 250 olika kurser och samma år uppgick antalet elever till 20 000. Under H S Hermods ledning utvecklades företaget stadigt. Han prövade ständigt nya vägar, som då man runt 1907 bedrev språkundervisning med hjälp av fonografrullar.

Men i november 1920 tog de abrupt stopp. Under ett biobesök avled bondsonen, innovatören, läraren, lingvisten och folkbildaren Hermod i en plötslig hjärtattack. Änkan Anna Hermod drev tillsammans med några nära medarbetare företaget vidare, men tiderna skulle bli tuffa. Lågkonjunktur och hög arbetslöshet bidrog till vikande lönsamhet, samtidigt som konkurrensen ökade – inte minst från Noréns korrespondensinstitut i Malmö under ledning av en före detta Hermodsmedarbetare.

Gruppbild av hela personalen 1915. På golvet sitter Esther Månsson, Agnes Mårtenson, Anna Nielsen och Ellen Jönsson. I raden bakom dem, från vänster: ingenjör Alfred Ohlsson, löjtnant John Norgren, fil. mag, Ernst Bengtsson, direktör Hermod, fil. dr. Birger Palm, språkläraren Joel Hoflund, lagerchef Emil Svensson och språkläraren Josef Watz. Längst till höger står Anna Hermod. Bakom direktören Hermod syns Gustaf Carne och Syster Pettersson. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.

Med stödkurser och sommarkurser för kuggade elever  i den allmänna skolan ökade man elevantalet och efter ett krafttag på 1930-talet förbättrade man åter lönsamheten, under ny ledning. Hösten 1936 kunde Hermods flytta in i en alldeles nyuppförd gul funkisbyggnad av tegel på Slottsgatan 24-26. Det var där man  på allvar blev hela svenska folkets Hermods.

Många skoltrötta elever på 1950- och 1960-talen har säkert upplevt Hermods som ett hot mot hägrande sommarlov. Men bortsett från det var Hermods korrespondensskola redan från start en oerhört viktig sporre för det svenska skolväsendets utveckling. Som föregångare till bland annat komvux var Hermods en betydande kugge i den samhällsuppbyggnaden som mynnade ut i Folkhemmet.

Hermods korrespondensinstitut vid Slottsgatan i Malmö 1947. Huset såldes på 1990-talet och förvandlades senare till bostadsrätter.

Otaliga företagare, ingenjörer, tjänstemän, ekonomer, lantbrukare och politiker fick sin utbildning genom Hermods som på femtiotalet även gav sig in i den akademiska utbildningen. På 1970-talet bildade man ett eget förlag och de var tidigt ute med att utveckla datastöds fjärrundervisning, vilket innebar en ny epok för företaget.

Sedan starten 1898 har minst fyra miljoner elever passerat Hermods. Undervisningen ”pr korrespondens” fortgår alltjämt över hela landet, via internet. Man kan alltjämt lära sig tyska, engelska och bokföring. Men inte längre från Slottsgatan i Malmö.

Läs mer: Hermods 1898-1973: ett bidrag till det svenska undervisningsväsendets historia av Gunnar Gadden. 

En av de främsta experterna på Hermods historia är Kerstin I. M. Holm, själv med ett förflutet som anställd på företaget. Tisdagen den 28 februari håller hon under rubriken ”Hermods förr och nu” ett gratis föredrag på Malmö stadsarkiv, delvis i syfte att efterlysa gammalt material från undervisningen. 

Annons ur Svensk Damtidning, nr 35 1959.
Stora arbetsrummet på Slottsgatan 18. Året är 1917. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.
Agronomen Gustaf Carne, lärarinnan Agnes Mårtensson och fil. dr. Birger Palm i realavdelningen på Slottsgatan 18. Året är 1914. Bild ur boken ”Hermods 1898-1973”.
1936. Skrivmaskinshall på Hermods i Malmö med Remington Halda-Norden Underwood olika skrivmaskiner. Foto: Sydsvenskan.
Gunnar Gaddén, direktör på Hermods 1956-1966. Foto: Ola Svensson/Sydsvenskan.
1964. Elevlösningar sorteras på olika ämnen och lärare. Foto: Sydsvenskan.