Försvunna Malmö 28 mars 2017

Stadionbygget var kontroversiellt redan under planeringen

Malmö stadion ska rivas. Politikerna är eniga om den saken. Även om ingen i nuläget vet riktigt vad som ska byggas istället.

Det brukar heta att Stadion kom till inför världsmästerskapet i fotboll 1958. Det är en sanning med modifikation. Redan 1943 hade stadsfullmäktige – efter ett förslag av Idrottsnämnden – beslutat att bygga nytt vid John Erikssons väg. År 1947 anslogs 1,5 miljoner kronor till förberedande arbete.

Efter kriget, i början av 1950-talet lättade restriktionerna för kommande byggprojekt och plötsligt låg blivande stadion i vägen för byggandet av nya bostadsområden. År 1954 lanserades förslaget att istället bygga en stadionanläggning vid Jägersro, en idé som hos idrottsrörelsen väckte irritation och uppfattades som en förhalning.

1956. Grävningar gjorda för Stadion vid John Ericssons väg. FOTO: Ernst Henriksson /Sydsvenskan

Även om en ytterligare utredning ansågs äventyra Malmös värdskap vid VM tog det Stadionkommittén ett år att komma fram till att Jägersrospåret borde skrotas. Först den 5 juni 1956 kunde Idrottsstyrelsen ordförande Harald Lindvall ta det första spadtaget på tomten strax väster om Pildammsparken.

Malmö stadion uppfördes på Magistratsvången, en av stadens så kallade donationsjordar.

Donationsjordarna historia går tillbaka till sen medeltid, då Malmö var Danmarks andra största stad. År 1421 hörsammade kung Erik av Pommern Malmöborgarnas önskemål om gemensam mark. Borgarna fick Henrikstorps egendom, sedan kronan konfiskerat marken av fogden Andreas Mortensen – som ”dömts liv och gods förlustig”.

Med tiden hade enskilda medborgare lagt beslag på delar av donationsjordarna och när svenska Kungl. Kammarkollegiet på 1700-talet begärde en redovisning av hur staden disponerade jordarna var det ingen längre som visste var Henrikstorps egendom legat. Bara ytan var känd.

1956. Två meter djupt har man grävt för att anlägga Stadion. Något till höger om bildens mitt ligger lantgården Lorensberg i träddungen, gården som gav namn åt bostadsområdet. FOTO: Sydsvenskan.

Man fick improvisera. På listan över donationsjordarna satte man upp Magistratsvången som ägdes av magistraten och idag skulle definieras som kommunal mark. Jorden som var skriven på stadens rådmän brukades av olika gårdar belägna i området. För att dryga ut ytan upptogs också sankmarkerna kring Östra Rörsjön och Västra Rörsjön, som med tiden dikades ut.

De tre donationsjordar betraktades alltså som allmän mark till gemensam nytta för stadens innevånare. Därmed kom dessa jordar att mer än mycket annat styra stadsplanen och utbyggnaden av Malmö. På Rörsjöarna kom Latinskolan, Brandstationen, Länsstyrelsen och en glasklocka att uppföras i öster. Realskolan (S:t Petri läroverk), Simhallsbadet (Aq-va-kul), Borgarskolan, Fågelbacksskolan samt Hästhagens idrottsplats i väster.

Och på Magistratsvången: Allmänna sjukhus, Idrottsplatsen, Pildammsparken, Johannesskolan, Pildammsskolan och Stadion.

1956. Lantgårdar närmast Pildammsparken och John Ericssons väg är från vänster Anneberg , Johnstorp och Nytorp. Mellan det blivande Stadion och Ärtholmens koloniområde ses från vänster Albinsro och Knutstorp. FOTO: Ernst Henriksson/Sydsvenskan.

År 1929 nekades Malmö stad en ansökan om att få bebygga delar av Magistratsvången bland annat med bostäder. Så det fanns ingen annan råd än att låta marken förbli jordbruksmark. Och så fick det länge förbli. Först 1965 avvecklades det statliga donationsjordeinstitutet. Men än idag hör det – i bästa fall – till god stadsplanevana att ta hänsyn till allmännyttan på dess tomter. Möjligen var det därför det blev nej till bostäder i anslutning till Swedbank stadion.

1950- och 1960-talen kom att präglas av monumentalt byggande, främst kommersiella byggnader. NK och Valand är exempel på detta. Och Stadion som byggdes i sällskap med nya bostadsområden.

Den jord som Stadion kom att byggas på brukades av gården Nytorp. I närområdet låg förutom lantegendomarna Borgmästaregården och Lorensborg (efter  jordbrukare Lorens Hansson) även småbruken Knutstorp, Johnstorp, Albinsro och Anneberg (se bilden ovan). Det ska också ha legat skolträdgårdar i området.

1957. Stadion under byggnad. Foto: Bror Hansson/Sydsvenskan.

Stadions arkitekter Fritz Jaenecke och Sten Samuelson hade samtidigt fått i uppdrag att bygga Nya Ullevi i Göteborg – därav vissa likheter. I tidiga skisser föreslogs stadion att rymma 60 000 åskådare och ett tak upphängt i pyloner. Men slutligen fick man nöja sig med 31 000 platser. Den 28 maj 1958 invigdes det ståtliga bygget och ett publikrekord sattes den 8 juni när Västtyskland slog Argentina med 3-1.

Den norra läktaren byggdes till senare. Därmed kom den ursprungliga byggnadens mjukt böljade våg att gå varvet runt. Dess form är minst lika unik som den på bevarade Ullevi i Göteborg. Det vore synd och skam att riva hela rasket. Betydligt roligare är det att tänka sig ett fredande, åtminstone av den ursprungliga delen. Må vara att det blir dyrare, men det torde inte vara omöjligt att integrera det gamla med det nya. Sådana exempel finns i England.

Ett bevarande vore en fin donation till Malmöborna, värdig den gamla jorden.

1957. Bygget i snöskrud. FOTO: Sydsvenskan.
1957. Flygfoto av Malmö stadion under byggnad. Gården längst ned till höger är Nytorp. Gården i vänster bildkant ovanför stadion är Knutstorp. Längst upp till höger ses Dammfridiket eller Kroksbäcken. FOTO: Åke Håkansson.
1957. FOTO: Sydsvenskan.
1957. Malmö stadion står nästan klar. FOTO: Sydsvenskan
1958. Invigningen av Malmö stadion i maj. FOTO: Sydsvenskan.