Försvunna Malmö 4 april 2017 • Uppdaterad 5 april 2017

Den unge Gösta Ekman fällde många tårar i Limhamn

Han var som bekant kändis redan som spermie. Men på Limhamn var Gösta Ekmans tillvaro mindre glansfull och mer anonym. För att inte säga tungsint. Mellan 1950 och 1955 bodde han i den så kallade Frimanska villan, nära 4:an ändhållplats och med utsikt över Öresund.

”Där har jag gråtit mycket. Jag var ju inte så stor och stark, men ganska slängd i käften och då kunde man lätt få sig en smäll”, sade Gösta Ekman många år senare.

Men hur hamnade stockholmaren Gösta Ekman den yngre på Limhamn?

Skolkamraten Maud Jonsson lägger en bukett vid statyn i Altonaparken i Malmö. ”Vi gick i samma skola under ett par år, och jag bor alldeles i närheten.” Foto: Patrik Renmark.

Hans far Hasse Ekman växte upp med teater och film. År 1936 fick han sitt genombrott i Gustaf Molanders ”Intermezzo” där han spelade mot sin egen far, den store skådespelaren Gösta Ekman (den äldre). Livet lekte. Han var 21 år och levde konstnärsliv i det stockholmska utelivet. En dag sprang han på friherrinnan Agneta Wrangel, dotter till baron Carl Gustaf Wrangel af Sauss, herre på Ellinge slott i Skåne. Hon var en kändis i dåtidens veckotidningar, nyligen introducerad vid hovet och intagen som elev vid Otte Skölds målarskola i Stockholm.

Hon var ett sorts mellanting mellan skånsk sockerbeta, kvickrot och nyponros”. Så beskrev Hasse Ekman henne många år senare.

Agneta Wrangel och Hasse Ekman med sina fyra pojkar, Krister, Mikael, Stefan och Gösta. När bilden är tagen 1945 har äktenskapet redan krackelerat. Foto: Sydsvenskan.

Det unga paret blev snabbt nära vänner, inte minst sammansvetsade i den sorg som drabbade Hasse Ekman då hans far avled i januari 1938. Paret gifte sig redan samma år. Agneta Wrangel födde fyra söner i rask takt och kom därför att kallas ”Gossexpressen”. Den första gossen föddes den 28 juli 1939 och döptes till Hans Gösta Gustav Ekman. Hasse Ekman höll en hög arbetstakt och var mycket frånvarande. Istället för att ta semester och förenas med sin familj sommaren 1944– då Agneta Wrangel väntade deras fjärde son – spelade han huvudrollen i filmen ”Stopp! Tänk på något annat”.

Den inspelningen kom att förändra allt. Hasse Ekman förälskade sig i sin motspelerska Eva Henning. Gösta Ekman hade just fyllt fem år när hans far lämnade hemmet. Agneta Wrangel tog skilsmässan mycket hårt. Hon var nu ensamstående mor med fyra söner.

Samma år som Gösta Ekman fyllde tio år gifte hans mamma om sig med en gammal skolkamrat, läkare Finn Wicksell. Familjen flyttade först till Lund, till adressen Stortorget 4, men redan året efter fanns familjens alla medlemmar skrivna på Strandgatan 90 i Limhamn, i den Frimanska villan (även kallad Carlstenska villan).

Frimanska villan på Strandgatan 90 i Limhamn.Här bodde skådespelaren Gösta Ekman som barn. Foto: Jan Carlssson/Sydsvenskan.

In kommer Gösta på ”Slottis”. Troligen går han en tid på Linnéskolan innan han byter till Slottsstadens realskola som stod klar 1952. Dit tar han sig dagligen från hemmet med 4:ans spårvagn. Han vantrivs och har tydligen bristande kontakt med sin styvpappa som mest arbetar.

I skolan känner han sig utanför och avvikande. Gösta är liten till växten och tar till humorn för att hävda sig. Han kallar sig ”Göcke”, och gör sig känd som en lustig prick, spexare och skojare. Han startar skoltidningen ”Det mesta” som han fyller med kåserier och egna teckningar. Medverkar gör han även i Arbetets ungdomsbilaga.

Gösta spelar piano i skolorkestern och är med i ett band utanför skolan. Men det är si och så med betygen. Eleven skolkar mycket och det tycks egentligen bara vara teckning som intresserar honom. Bildläraren Casimir Lindhe ser honom och hans talang och ger honom en fristad på sitt arbetsrum. Läraren uppmuntrar sin elev att söka till Konstakademien.

– Jag minns att hans teckningar brukade hänga i korridoren på skolan. Han var alltid så duktig på att rita, säger skolkamraten Maud Jonsson, som också gick på Slottsstadens realskola.

Hemma i Frimanska villan är det ansträngt. Äktenskapet knakar i fogarna och Gösta som är äldst i barnaskaran får ta ansvar för de mindre bröderna. Han rymmer hemifrån och när han till våren 1955 går ut skolan är det med usla betyg i geografi, biologi, tyska och matematik samt med sänkt sedebetyg efter 200 timmars frånvaro.

Gösta Ekman får en chans att gå i sin fars och farfars fotspår i film- och teatervärlden i Stockholm. Hasse Ekman hade vid skilsmässan utsett regissören och filmproducenten Lorens Marmstedt till förmyndare. Gösta får jobb som assistent och lärling. En dag frågar självaste Ingmar Bergman om han inte vill bli regiassistent vid inspelningen av ”Smultronstället” (1957).

Jag tyckte att det var ganska roligt att ha Victor Sjöström, Ingmar Bergman och Gösta Ekman på samma förtexter”, har Bergman sagt.

1958. Regissören Ingmar Bergman på Sveriges Radio på Baltzarsgatan i Malmö under repetitionerna av Hedbergs pjäs ”Rabies”. Bergman diskuterar dekoren med Birgitta Morales, medan regiassistenten Gösta Ekman lyssnar. Foto: Jan Karud/Sydsvenskan.

Jobbet ledde till en varm vänskap med den åldrade Victor Sjöström, och även till en fin kontakt med Bergman. Samarbetet kom att fortsätta. Bergman var anställd på Malmö stadsteater och Gösta Ekman flyttade tillbaka till Malmö. Här kom han att assistera Ingmar Bergman fram till våren 1959. Många år senare återkom Gösta Ekman till Malmö för att som kommissarie Martin Beck utreda ett mord på Hotell Savoy, i filmatiseringen av Sjöwall-Wahlöös ”Polis Polis Potatismos” (1993).

Den Frimanska villan, som under sin glans dagar hade en stort tomt, en tennisbana, trädgårdsmästarhus och andra småhus, revs 1987 för att lämna plats åt rader av småhus. Men tanken var att Gösta Ekman skulle återvända till Limhamn. Eller åtminstone i form av en staty som starkt påminner om skådespelaren.

Blodboken bland radhusen är det enda som minner om den Frimanska villatomten på Strandgatan 90 där Gösta Ekman växte upp. Foto: Patrik Renmark.

År 1992 stod han modell för hustrun Marie-Louise Ekmans konstverk ”Det svenska tungsinnet” som skulle visas på den svenska paviljongen under världsutställningen i Sevilla. En bronsreplik av det gråtande konstverket köptes in av Malmö stad och som lämplig placering utsågs R F Bergs plats i Limhamn.

Men Limhamnsborna protesterade. Många ville inte veta av något gråtande tungsinne på Limhamn. Någon lär ha sagt: ”På Limhamn gråter man inte”. Efter många turer fick den Ekmanska statyn en permanent plats i Altonaparken vid kanalen. Där han den tungsinte bölat sedan 2004.

De limhamnska protesterna som då sågs som inskränkta och absurda framstår idag närmast som gåtfulla. Hur tänkte man?

Teckningen av Gösta Ekman, signerad ”Göcke-55”. Den hängde i många år i bildsalen på Slottsstadens skola, men är numera försvunnen och efterlyses härmed. Foto: Per Ove Andersson.