Försvunna Malmö 6 augusti 2017 • Uppdaterad 7 augusti 2017

”Jag heter inte Tage – jag heter Aniiita!”

Man kallade honom Tage Tosa. Han hette Tage Valfrid Nilsson. Men han ville bli kallad Anita. Utom på Augustenborg, där han fick heta Vera.

Anita var Malmös första öppet agerande transperson. Tage sågs som ett av Malmös original. Men ytterst få kände Tage eller Anita. Vem var hen, egentligen?

Barnen sprang efter och ropade ”Tage Tosa, Tage Tosa”. Han svarade med feminin röst ”Jag heter inte Tage – jag heter Aniiita!”

— Tage for illa i Malmö, berättar en bror till honom.

Tage föddes 1924 i Vellinge väster. Han växte upp utanför den lilla byn Kronan. Området som idag kallas Norra kronan ligger på slätten mellan tätorten Vellinge och kusten mot Öresund. Huset familjen bodde i var ett före detta soldattorp, utkastat på en åker och kallat ”Lilla huset på prärien”.

Tage Valfrid Nilsson växte upp med fem syskon och föräldrar i det lilla högra parhuset på Vellinge Väster, vid Kronan. Idag ligger det en villa på samma tomt. Foto: Privat/Martin Andersson

Tages far hette Emil Nilsson. Han var taxichaufför i Vellinge med bostad på Larsgatan 2. Modern Elisabet Andersson växte upp på Limhamn. De två gifte sig samma år som Tage kom till jorden. Elisabet hade två barn sedan tidigare och Tage fick ytterligare fyra bröder.

Tage Nilsson klarade sig bra i folkskolan. Han läste i sju år utan anmärkning.

— Han var kvick i huvudet, och rolig. Påhittig, berättar brodern.

I boken ”De va så de va” om livet i gamla Vellinge berättas det att Tage brukade retas med personalen i den lokala speceriaffären, tillika postombud. Flera gånger om dagen – på väg till och från skolan – brukade tittade han in och ropa: ”Nån post idag?”.

Några vidarestudier var inte att tänka på. De arbeten som erbjöds var på lantbruken i nejden. Tage tog arbete som ryktare (stalldräng) på en gård i Eskilstorp, nordväst om Vellinge. Men det slutade illa.

— Han stångades av en tjur och bröt benet. Han var ensam på gården och skrek så dant att han förstörde rösten. Han var i målbrottet och stämbanden gick sönder. Det var så han fick sin ljusa röst, enligt brodern.

När benet hade läkt tog han anställning på andra gårdar. Han fick liksom sina bröder bidraga till familjens försörjningen. När föräldrarna separerade arbetade även modern på olika gårdar runt Kronan. Hon satte potatis på våren och gick bland betorna på hösten.

Redan i unga år brukade Tage klä sig i kvinnokläder.

— Det gjorde han alleredan hemma. Han målade läpparna, klädde ut sig i mors kläder.

Tidig bild på Tage tillsammans med schäferhund. Foto: Privat.

Under beredskapen, när soldater var stationerade vid en försvarsanläggning nere på strandängarna, brukade Tage väcka deras uppmärksamhet genom att visa upp sig klädd som kvinna. Men han fick aldrig på truten.

— Nej, han var stark som fan. Han kunde ta för sig. Vägde 80 kilo när han var ung. Han var stark i nyporna, det blir man om man mjölkar 30 kor om dagen, berättar brodern.

Någon gång i början av 1950-talet flyttade Tage hemifrån. År 1951 var han mantalsskriven som köksbiträde på Grand hotell i Lund. Han ska också ha bott inneboende på Jerusalemsgatan i Malmö. Några år senare var han tillbaka hos modern i det ”Lilla huset på prärien”.

År 1960 hade Tage flyttat till Malmö, med bostad på Grynbodgatan 10 på Väster. Han titulerade sig ”före detta kock”. Det är sannolikt nu Tage blev Anita. Och reducerades till ett av Malmös original. En roll hen mer eller mindre tvingades in i.

Tage Valfrid Nilsson, eller Anita, vid speceriaffären i hörnet av Grynbodgatan och Generalsgatan på Väster i Malmö. Foto: Privat.

Ordet ”original” – i motsats till dussinmänniska – har fått en nästan mytologisk innebörd. Efterkrigstidens ”original” sågs som en slags storstadens byfåne, en driftkucku. Samtidigt var det såklart en extremt utsatt människa, men med en given plats i marginalen. Original var den tidens givna samtalsämne och fyllde en funktion i det sociala samspelet.

Tage for illa, som sagt. Han var välkänd av polisen, inte bara för att han själv alltid hälsade och gärna konverserade med konstaplar i tjänst, utan också för att ofta hamnade i trubbel. Enligt olika utsagor gjorde han aldrig en fluga förnär, men han kunde svara för sig. Och när han blev påhoppad slog han tillbaka.

Tage Valfrid Nilsson, även känd som Anita, bodde under 1960-talet på Grynbodgatan i Malmö. Foto: Privat.

Det har ofta berättats att när han åkte spårvagn satt han alltid ensam. Ingen ville sätta sig bredvid en person klädd i kappa, med läppstift, nagellack och skäggstubb. Och busfrön ville aldrig lämna honom ifred: ”Tage Tosa, Tage Tosa…”

Hans liv är omgärdat av rykten och vaga minnen. Det sägs att han tidvis arbetade i disken på Savoy, eller var det på Grillen? Det har sagts att han hade en väninna som hette Lola. Att han hängde på Centralstationen. Han syntes ofta på Gustav Adolfs torg. Det sägs att han skulle haft en enklare budfirma, att han utförde transporter med en liten kärra. Han hade flera hundar.

Tage/Anita. Foto: Privat

Tage syntes ofta i sällskap av en hund. Tidigt hade han en schäfer. Kanske till beskydd? På senare år syntes han ofta med en svart hund, men inte en pudel som många minns det.

På tidigt 1960-tal uppträdde Tage på olika marknader, i en slags freakshow med strippor. Det finns ett klassiskt fotografi av Anita – fram tills nu den enda publicerade bilden av honom – tagen på Kiviks marknad 1963. Samma år uppträdde även Gösta ”Snoddas” Nordgren, Gustaf ”Stålfarfar” Håkansson och fakiren Hjalmar Wickman.

Anita uppträdde tillsammans med strippor och en get på Kiviks marknad 1963. Vilka kvinnorna och trumpetaren är vet vi inte. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Samstämmiga vittnen berättar att han bland annat arbetade som köksbiträde på Hornet i hörnet av Engelbrektsgatan och Grynbodgatan (idag Mästerlivs). Det gamla kaféet Hörnet förvandlades på 1950-talet av sångerskan Greta Wassberg Hülphers till ett ”cozy corner” och blev central plats för jazzlivet i Malmö. Enligt legenden hade Hörnet blivit Hornet sedan prickarna på neonskylten trillat ner ner (eller plockats bort).

Där på Hornet borde Tage passat in, nästan som hand i handske. Han bodde dessutom tvärs över gatan. En av de som brukade spela där var Östen Warnerbring. Han vurmade gärna för Malmös udda karaktärer och skrev en låt om originalet Kal de’ snöar.

Kafé Hornet upphörde och huset revs under senare delen av 1970-talet.

Tage Valfrid Nilsson arbetade som köksbiträde på jazzkaféet Hornet, i hörnet av Engelbrektsgatan och Grynbodgatan. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Hur Tage Nilssons liv gestaltade sig på 1970-talet vet vi väldigt lite om. Var han transvestit? Var han gay? Eller var han bara en ensamvarg?

Tage var knappast den förste mannen att klä sig i kvinnokläder. Men väl den första kända transpersonen i Malmö. Såtillvida var han före sin tid, före den gryende HBTQ-rörelsen. Det skulle dröja många år innan ordet hen blev aktuellt.

På 1970-talet fanns det några nyöppnade gaybarer i Malmö. Men det finns inga uppgifter som talar för att Anita någonsin besökte dessa klubbar.

— Han var inte aktiv i gayvärlden, han var mer ett original, säger Lars Hector som redan 1971 öppnade Gay house på Per Weijersgatan, mindre än hundra meter från Hornet och Tages lägenheten på Grynbodgatan.

Läs mer: När Malmö kom ut. 

Tage/Anita firar jul 1972. Foto: Privat.

I ett fotoalbum som räddats åt eftervärlden finns en rad blekta instamaticbilder daterade 1971 och 1972. På bilderna framträder en rad udda människor, anonyma transpersoner och vänner. En del fotografier är uppenbart tagna på Öresundsfärjorna och i Köpenhamn. Andra är från en äldre lägenhet, möjligen i det mindre hus på Lönngatan 12 dit Tage flyttade på 1970-talet.

Någon gång på 1970-talet fick Tage Valfrid Nilsson en moden lägenhet på Augustenborgsvägen 22A, en etta på nedre botten. Efter några år fick han en tvåa på sjätte våningen, med balkong.

— När hon tvättade brukade han hänga upp sina trosor på balkongen så att alla kunde se dem, berättar Hjördis Sjöholm som bodde granne med honom under hans sista 15 år i livet.

I samband med att Hjördis Sjöholms man avled började Tage söka kontakt. På ålderns höst hade emellertid raffiga Anita blivit tant Vera. Det var så hen ville bli kallad.

— Vera brukade följa mig om morgnarna till mitt arbete på Söderkullaskolan. Då hade hon med sig sin svarta hund som kallades Gubben. Och hon ville gärna dela tvättstuga med mig. Vi tvättade på morgnarna, berättar grannfrun.

Hunden Gubben, på balkongen vid Augustenborg. Foto: Privat.

Hjördis Sjöholm vittnar om att Vera i stort sett accepterades på Augustenborg. Hen var snäll och omtyckt. Det hände att Vera var barnvakt och lekte med barnen i sandlådan på gården, iklädd långklänning. Fast de sista åren klädde hen sig allt mer sällan som kvinna.

— I början kunde pågarna i kvarteret vara dumma mot Vera, följa efter och skrika. Men de slutade efter ett tag, berättar Hjördis Sjöholm.

Men så fanns det en annan, mörkare sida. Vera var alltid ute på nätterna. Inte sällan hängde Vera och hunden Gubben utanför korvkiosken på Lönngatan, i vardagligt samspråk med korvätande kunder och personalen i kiosken. Det hände också att hen rotade i containrar, på jakt efter avlagda damkläder som hen sedan tvättade.

Raffiga Anita blev tant Vera med tiden. Foto: Privat.

Många har vittnat om att Tage var noga med renligheten. Men de sista åren tycks hen tappat kontrollen. Lägenheten förföll. Klädhögarna växte, disken blev stående och städningen blev eftersatt. Tage släppte aldrig in någon i lägenheten.

— Han hade en rälig hosta. Han rökte mycket, ofta i badrummen. Där satt han gärna och lyssnade på musik. Det var varmt och skönt där, sa han. Men grannarna klagade på röklukten som spred sig via ventilationen, berättar Hjördis Sjöholm som ömsom säger han om Tage och ömsom hon om Vera.

De sista åren blev Tage Nilsson Skånepartist, ringde återkommande till partiets närradioprogram och framförde sina synpunkter. Där gjorde hen sin röst hörd, in i det sista.

— En morgon skulle vi tvätta, men det var ingen som öppnade när jag ringde på. Han svarade heller inte på telefon. Ingen hade sett till honom. Efter några dagar ringde jag polisen. De gick in med låssmed och hittade honom död på golvet i köket, berättar Hjördis Sjöholm.

Tage Valfrid Nilsson påträffades död den 20 juli 2000, 76 år gammal. Askan spreds i minneslunden på Vellinge gamla kyrkogård.

— Jag saknar Vera. Hon var så snäll. Det var roligt när hon fanns. Numera vet man inte vilka ens grannar är.

Senaste kända bilden av Tage Valfrid Nilsson, tagen på gamla begravningsplatsen i Malmö. Dit sökte han sig återkommande i samband med sina föräldrars födelsedagar för att lägga en blomma i minneslunden (fast de var båda begravda i Vellinge). Foto: Privat.

EFTERLYSNING! Den som har mer information om Anita, Vera och Tage Valfrid Nilsson är välkommen att höra av sig till gamlamalmo@sydsvenskan.se