Försvunna Malmö 8 augusti 2017 • Uppdaterad 12 juli 2017

Homofobin spred sig under efterkrigstiden

En avkriminalisering av homosexualitet kom 1944. Istället kom läggningen att betraktas som en mentalsjukdom. Man gick från kriminalisering till diskriminering.

Freden innebar nya förutsättningar och möjligheter. Rådhuskällarens bar blev en het mötesplats på 1960-talet.

Homosexuella män hade sedan sekelskiftet etablerat en subkultur med ”hemliga” mötesplatser. Centralstationen och Stortorget, men också Rörsjöparken och Öresundsparken var raggningsställen i Malmö. Kafé Cecil ovanför Scaniabiografen på Södergatan var också populärt.

Kafé Cecil med balkong ovanför Scania var en populär mötesplats i gamla dagars Gaymalmö.

Polisen spanade och betraktade den offentliga raggningen som ett allvarligt ordningsproblem. Det ledde till en dramatisk ökning av antalet åtal för homosexuella handlingar. Med tiden blev straffen lindrigare och domstolarnas ledamöter började i allt större utsträckning betrakta läggningen som en sjukdom.

År 1944 skedde slutligen en avkriminalisering i Sverige. Samtidigt, på kontinenten under andra världskriget, sändes tiotusentals homosexuella till koncentrationsläger i Nazityskland.

Ur ett västerländskt perspektiv kom den svenska avkriminaliseringen ganska sent. I Frankrike ströks sodomi ur strafflagen efter den franska revolutionen 1791. I Brasilien avlägsnades sodomi ur strafflagen som skrevs 1830, strax efter självständigheten från Portugal. I Italien ansågs homosexuellt beteende vara en fråga om moral och religion, ingen angelägenhet för staten. Andra länder och årtal: Polen: 1932, Danmark: 1933 och Island 1940.

År 1948 slog FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fast att alla har samma rättigheter ”utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt”.

Att det skulle råda jämlikhet mellan könen i det offentliga livet framgick tydligt, men frågan om sexuell läggning var mer komplicerad och öppen för tolkning. Inte desto mindre tog några aktivister fasta på deklarationen. En grupp med unga danska homosexuella grundade Förbundet af 1948. Två år senare bildades RFSL i Sverige.

För Malmös vidkommande innebar freden att Köpenhamn åter blev tillgängligt, också anseende sexuella relationer. Passtvånget mellan Danmark och Sverige hade upphävts 1930 men infördes åter med kriget. Ett pass kostade pengar och begränsade överfarten, men i mitten av 1950-talet infördes åter passfrihet.

I Köpenhamn fanns det redan på 1950-talet barer där homosexuella möttes, båda män och kvinnor. För män ska det till och med ha funnits speciella samlagsklubbar. Annars var den de offentliga toaletter som gällde.

Homofobin ökade i västvärlden på 1950-talet. På alla plan idealiserades kärnfamiljen. Att homosexualitet hörde samman med omoral i största allmänhet var en djupt rotad övertygelse i de skandinaviska länderna. Saken blev inte bättre av två rättsröteaffärer i Stockholm. Rättssäkerheten ansågs vara hotad av homosexuellas nätverk.

Kejneaffären var den första och största av affärerna med anklagelser om att det fanns en ”homosexliga” som organiserade manlig prostitution och stod under beskydd av ett högt stående samhällsskikt. I Haijbyaffären fälldes restaurangdirektören Kurt Haijby för utpressning, efter en påstådd homosexuell relation med kung Gustaf V.

Trean kallades den offentliga toalett vid Slussplan där homosexuella män i Malmö träffades i smyg. Bilden från 1936.

I Malmö var det de offentliga toaletterna som blev mötesplats för manliga homosexuella. Sådana fanns bland annat på Stortorget och Gustav Adolfs torg. Men det var framför allt den på Centralstationen som var hetast, kallad ”Ettan”. Det fanns också ”Tvåan” och ”Trean” på norra Fisktorget vid Norra Vallgatan respektive på Slussplan, det vill säga två av de så kallade Stenbergska villorna.

Läs mer: De Stenbergska villorna och Anna Stenberg – första kvinnan i politiken

På 1960-talet fick äntligen gaylivet i Malmö en möjlighet att flytta inomhus. Rådhuskällaren invigdes som restaurang i februari 1964 och blev snabbt en halvofficiell mötesplats. I restaurangen åt affärsmän, jurister och andra högt uppsatta herrar med sällskap. Samtidigt flockades stadens homosexuella vid bardisken. Där hängde även artister, musiker, konstnärer och teaterfolk. Alla i personalen var gay, eller gayvänliga. En av dem mest tongivande och charmanta var Harry ”Gloria” Jörgensen.

”Harry blev krogen trogen i hela sitt verksamma liv. Han levde för krogen och arbetskamraterna. Han var aldrig borta en dag från jobbet och han skötte det med stil och den kvalitet som utmärker en sann yrkesman”, skrev Lars Hector och Abelardo Gonzalez när vännen Harry Jörgensen avled 2012.

Detta var den tredje delen i en serie om Gaymalmö. De två tidigare är Gay i Malmö – mörk historia och Skandalösa möten i Malmö. 

Rådhuskällaren var en het mötesplats bland homosexuella i Malmö på 60-talet. Vid paren trängdes också konstnärer, skådespelare och artister. Samtidigt satt borgerskapet i matsalen och åt middag. Foto: Lennart Gullberg (1965) Sydsvenskan.