Annons:
Amiralsgatan Försvunna Malmö 10 december 2016

Göta kaffe! Äldsta butiken i Malmö

Så länge vi alla kan minnas, ja, till och med längre, har Göta porslin & kaffe legat på Amiralsgatan. Närmare bestämt sedan 1903. Det är då Göta Kaffe- och Théförsäljning dyker upp för första gången i adresskalendern, med två adresser: Engelbrektsgatan 18 och Amiralsgatan 8.

På Göta Kaffe & Théförsäljning kunde man köpa ”Ångrostadt & Malet Kaffe” men också ”Salta, Rökta, Färska Korf-, Fläsk- & Köttvaror” samt ”Flera sorters Socker till Fabrikspriser” och därtill ”Kol, Koks & Wed”.

Göta Kaffe- och Théförsäljning i hörnet av Engelbrektsgatan och Landbygatan någon gång mellan 1903 och 1906.

Butikerna innehades då av handlanden Otto Mattsson Gullberg. Året därpå noteras fru Anna Gullberg som ägare med O M Gullberg som prokurist (firmatecknare). De två Gullbergarna var troligen syskon. Otto hade också sin bostad i huset på Engelbrektsgatan 18, just där Einar Wesén öppnade Engelbrektsboden 1926. Huset är sedan länge borta och på samma plats kan man idag beställa espresso på Café Noir.

Möjligen hade firman en springpåg som hette Edvin Bernhard Berggren. Det sägs att när denne Edvin sålde kaffe från sin kärra på stan fick han idén att också börja saluföra kaffekoppar. Möjligen fick han ekonomiskt stöd av sin far, Christian Berggren. I vilket fall övertog han firman 1906, då endast med butiken på Amiralsgatan – i bottenplanet på det bostadshus som ritades av den kände arkitekten John Smedberg 1897.

Amiralsgatan på 1920-talet, med Göta kafferosteri till vänster i bild. Foto: Privat.

 

Kaffet importerades från utlandet och med tiden bytte firman namn till Kafferosteriet Göta – själva rosteriet var enligt uppgift inhyst i kvarteret S:t Gertrud på Bagersgatan. Edvin Bernhard Berggren kom också att bosätta sig i fastigheten som han så småningom övertog. Han avled 1964. Sonen Åke Berggren och dottern Rut Hammarstrand (gift med prästen Karl Erik Hammarstrand) som också bodde i huset, tog över firman.

1995. Rut Hammarstrand förestod Göta Porslin och Kaffe fram till 1997. Foto: Rolf Olsson/Sydsvenskan.

Det var Rut Hammarstrand som förestod affären under många år och möjligen var det hon som lade tonvikten på glas och porslin. Hon avled 1997 då Clary Svensson blev den som tog över – först som anställd och sedan som innehavare. Än mal kaffekvarnarna i fönstret.

Läs mer: Clary Svensson – med en doft av gamla dagar.

2016. Clary Svensson driver numera Göta porslin & kaffe på Amiralsgatan 8.
1995. Foto: Rolf Olsson/Sydsvenskan.
2012. Foto: Martin Andersson/Sydsvenskan.
2012. Klassisk vy på Amiralsgatan. Foto: Martin Andersson/Sydsvenskan.
2012. Foto: Martin Andersson/Sydsvenskan.
2016. Gårdshus på Amiralsgatan 8 med utedassen bevarade.

 

Amiralsgatan Försvunna Malmö 10 oktober 2016

En glad ko i vägen

Hade just skrivit om Lantbruksmötet i Malmö 1896 när den här bilden dök upp i mitt flöde, i Facebookgruppen Malmö – ett historiskt perspektiv. 

Kon mitt i korsningen av Föreningsgatan och Amiralsgatan tycks malplacerad. Om man nu inte kan föreställa sig att Lantbruksutställningen pågår som bästa alldeles utanför bildens högerkant. Det stämmer åtminstone bra i tiden.

Läs även: När bönderna kom till staden. 

Det tycks vara sommar, träden mitt i Föreningsgatan tycks vara relativt nyplanterade – de finns utmärkta på stadskartan för 1894. Bostadshusen i kvarteren Clara och Davida, med tvärgatorna Kaptensgatan och Majorsgatan (där det övergivna konserthusen idag breder ut sig i kvarteret Davida) uppfördes på 1880- och 1890-talen. Man kan också notera att Södra Saluhallen ännu inte är uppförd, den byggdes 1904-1907.

Lantbruksmötets sista dag beskrivs i ”Berättelse öfver Adertonde Allmänna Svenska Lantbruksmötet i Malmö” och Utställningstidningen som ett livligt skådespel. Då tyckte man sig notera en allmän glädje bland djuren: Hästarna var svåra att tygla, nötkreaturen gav sin glädje tillkänna genom höga språng och en tjur slet sig lös och spred panik.

Sydsvenska Dagbladet rapporterade från uppbrottet att man redan tidigt på måndagen (den 6 juli) kunde möta ”hemdragande flockar av djur”. De flesta djuren fördes till väntande bostadsvagnarna på de tillfälligt framdragna järnvägsspåret vid Exercisgatan. Men tydligen inte alla. En ko hamnade i vägen. Vilken tur att trafiken var mindre intensiv på den tiden.

PS: Bilden är möjligen tagen av Carl Wilhelm Roikjer (1842-1902). Han fotograferade flertalet motiv under Lantbruksmötet 1896. 

Foto: Torbjörn Andersson.
Amiralsgatan Försvunna Malmö 8 oktober 2016 • Uppdaterad 10 oktober 2016

När bönderna kom till stan

Söndagen den 5 juli 1896 gästades Malmö av uppemot 15 000 lantbor. De var i staden för att besöka Lantbruksmötet som upptog hela Rörsjöstaden.

Att industriutställningarna 1865, 1881, 1896 och 1914 har haft betydelse för industristaden Malmö är tveklöst.

Mindre känt är att det var de återkommande lantbruksmötena som satte agendan. Det första lantbruksmötet höll i Malmö redan 1861. Ett nytt möte hölls i kombination med en industriutställning på Drottningtorget 1865. Vid kombiutställningen 1881 hade Lantbruksmötet flyttats till den utdikade Rörsjömarken.

Karta över Lantbruksmötet 1896, med Amiralsgatan till vänster, kanalen i ovankant och Föreningsgatan nertill. De grå fälten utgör de befintliga byggnaderna: Malmö högre allmänna läroverk (1879; Latinskolan), Sankt Pauli kyrka (1882), Malmö brandstation (1894) och Tekniska elementarskolan (1896; Pauliskolan). Karta ur boken ”Allt ljus på Malmö”.

Under det sjuttonde lantbruksmötet i Sverige, i Göteborg 1891, bestämdes det att artonde mötet skulle hållas i Malmö 1896. Än en gång kom Rörsjömarken till nytta. Den var dittills enkom bebyggd med Malmö högre allmänna läroverk (1879; Latinskolan), Sankt Pauli kyrka (1882), Malmö brandstation (1894) och Tekniska elementarskolan (1896; Pauliskolan). Den velodrom som låg på tomten flyttades till Malmö idrottsplats.

Läs även: Malmö ip invigdes 1896. 

Entrén vid Amiralsgatan, där Kungsgatan numera går. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Utställningsområdet dränerades ytterligare, ner till tre fot, vilket under pågående möte kom att visa sig vara välbehövligt – sommarvädret log inte sitt vackraste leende 1896. Områden som inte var gräsbeklädda sandades, för vilket det krävdes runt hundra järnvägsvagnar med grus. För att underlätta transporter med byggmaterial, utställningsmaskiner och djur av alla dess slag lades ett tillfälligt järnvägsspår ut längs kanalen vid Exercisgatan, från bangården till utställningsområdet.

Läs även: Klasskamp och cykeltramp i Rörsjöstaden. 

Latinskolan användes som möteslokal och expedition under mötet som varade i sex dagar, mellan den 1 och den 6 juli 1896. Huvudentrén låg där Kungsgatan idag korsar Amiralsgatan. Den centrala platsen på området utgjorde själva uppvisningsringen, 125 meter lång och 50 meter bred, där djuren visades upp.

Maskinutställningen sett från nuvarande Hjalmar Gullbergsgatan och österut. I bakgrunden anas gasklockan som låg där polishuset numera ligger. Bild ur boken ”Allt ljus på Malmö”.

Bortom den och kyrkan fanns en uppställningsplats för allehanda lantbruksmaskiner. Strax väster om kyrkan låg en trädgårdsutställning. Stora delar av området mellan dagens Kungsgatan och Föreningsgatan upptogs av stallar, bortsett från kvarteret mellan Amiralsgatan och Tekniska elementarskolan (Pauli) där det låg diverse utställningshallar. En skogsutställning låg lämpligen på den yta som vi idag känner som Rörsjöparken.

Trädgårdsutställningen med S:t Pauli kyrka i bakgrunden. Foto ur boken ”Allt ljus på Malmö”.

Möten kräver mat och dryck. Sådant erbjöds lite här och där. Inte minst i huvudrestaurangen som hade stor matsal med galleri. Restaurationen förestods av Carl Hansen, källarmästare på Frimurarhotellet i Kristianstad. Kökspersonen bestod av 150 personer, varav 80 var uppassare. Man serverade dagligen 600—700 middagsgäster och lika många frukostgäster. Där fanns också ett kafé. Alla lokaler hade elektrisk belysning.

Huvudrestaurangen där 600—700 gäster serverades middag varje dag. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Men det fanns också flertal mindre tält med ölservering och ett större. Den senare var en kiosk vid brandstationen, uppförd av Firman Pripp & Co, där det serverades öl och smörgås. Utöver en rad vattenkiosker sålde Hultmans chokladfabrik sina varor i en egen paviljong.

Pripps öltält med Latinskolan i fonden och brandstationen till höger. Bild ur boken ”Allt ljus på Malmö”.

För att upprätthålla ordningen hade man kallat in en extra polisstyrka. Dagtid fanns det sexton konstaplar att tillgå. På natten bevakades området av åtta konstaplar och ridande polis.

Utställningen öppnade varje dag klockan nio på förmiddagen och stängde åtta på kvällen. En mängd föredrag och sammanträden hölls under dagen. För varje dag sänktes därför entréavgiften, den sjönk från 5 kronor till 50 öre. Så ökade också besökartalet per dag, från 400 första dagen. På lördagen besöktes området av 7 000, och på söndagen, då stora mängder lantbor gästade staden, kunde man räkna in över 19 000 besökare, med stor trängsel som följd. Sista dagen lockade inte mindre än 15 000 besökare.

Hästuppvisning i utställningsringen med Tekniska elementarskolan (Pauliskolan) till höger. Framför brandstationen och Malmö högre allmänna läroverk (Latinskolan) ligger en större maskinhall.. Foto: Sydsvenskans arkiv.

Många passade naturligtvis att denna helg även besöka den stora Nordiska industri- och slöjdutställningen som pågått sedan i maj.

Läs även: När Malmö blev storstad.

Likväl blev besöksantalet en besvikelse. Höga entréavgifter och det dåliga vädret ansågs hålla nere siffrorna, vilket resulterade i ett kraftigt budgetunderskott. Det täcktes av arrangören med 30 000 kronor och av Malmö stad med 10 000 kronor. Biljettintäkterna uppgick till drygt 60 000 kronor, vilket ska sättas i  relation till den totala kostnaden: nästan 350 000 kronor.

Möjligen sågs förlusten som läropengar inför nästa lantbruksmöte. I Malmö hölls det i samband med Baltiska utställningen 1914.

Läs också: Det glömda mötet bakom Baltiska utställningen.

Delförstoring av fotografi från ”Cecilia Nelsons ateljer”, taget från andra våningen vid Regementsgatan 2, med Rörsjöbron och S:t Paulibron över kanalen. I fonden syns möllan och vattentornet på Kirseberg, och till höger om dem sticker tornet på Mosskulturföreningens villa upp vid sidan om den större träbyggnaden som är Lantbruksmötets huvudrestaurang. (Tack till Christian Kindblad för bilden.)
Annons ur Sydsvenska Dagbladet Snällposten i juli 1895.
Vy över utställningsfältet med djurstallar. Bilden tagen från Tekniska skolan, ur boken ”Allt ljus på Malmö”.
Utställningsområdet sett från stallarna vid Föreningsgatan, men S:t Petris spira bakom brandstationen och i högra fonden tornet på Caroli kyrka och elverkets skorsten. Foto: C V Roikjer/Sydsvenskans arkiv.
Utställningspaviljonger väster om Tekniska elementarskolan med Amiralsgatan och kvarteret Davida i bakgrunden. Husraden revs och lämnade bland annat plats åt det numera övergivna konserthuset med hotell. 
Mosskulturföreningens villa som låg med baksidan mot kanalen och S:t Paulibron. Mosskulturföreningen verkade för odling av mossmarker, för allehanda användningsområden. Foto: Sydsvenskans arkiv.
Annons ur Sydsvenska Dagbladet Snällposten.

Läs mer: ”Berättelse öfver Adertonde Allmänna Svenska Lantbruksmötet i Malmö 1896” och ”Allt ljus på Malmö”.

Amiralsgatan Försvunna Malmö 1 maj 2016

När klasskampen var ung

Förstamajdemonstration på Rörsjömarken under första halvan av 1890-talet.

Upp till kamp! I dag är det 126 år sedan den första demonstrationen på första maj genomfördes i Malmö. År 1890 fanns inte Möllevångstorget. Inte heller Folkets hus. Och den park som anlades av Frans Suell var ännu inte ”folkets”. Arbetarrörelsen hade inte någon fast punkt, annat än en mindre samlingslokal på Majorsgatan.

Läs även: Klassskamp och cykeltramp.

Sveriges första Folkets hus byggdes 1893. Möllevångsparken, som skulle komma att bli Folkets park två år senare, invigdes av Socialdemokratiska föreningen i april 1891. Det året hölls parken öppen för allmänheten från klockan tre, det vill säga efter demonstationen. Med andra ord skulle det dröja många år innan parken blev platsen för förstamajdemonstrationens tal.

Läs även: 126 år av förstamajfirande.

De första åren hölls sluttalen på den leriga Rörsjömarken mellan södra och mellersta förstaden. Ungefär där Tekniska elementarskolan (Pauliskolan) kom att uppföras.

Första demonstrationen 1890 var uppenbart en stor händelse i Malmö. Borgerliga Sydsvenska Dagbladet – som ägnade åtskilligt spaltutrymme åt att skildra begivenheten, både i eftermiddagsupplagan den första och i morgonupplagan dagen därpå.

Redan vid ettiden denna torsdag började arbetarna samlas på Gustav Adolfs torg, ”så kom en och annan fackförening frammarscherande under full musik, och vid tvåtiden voro hela norra och vestra sidorna af torget fyllda med en människoskara, beredd att under flygande fanor – hvaraf åtskilliga med den helt röda revolutionära färgen – och klingande spel tåga ut för att demonstrera.”

Inte bara demonstranter var på plats. ”Vädret var präktigt med ymnigt solljus och nästan sommarvärme” och ”nästan överallt vid torget såg man i fönster och balkonger damer och herrar som valt denna mera lugna plats för att överskåda arbetaretågets förberedelser”.

Även ordningsmakten är på plats, ”representerad av både ridande och gående polis”. På torget uppskattades antalet deltagare till 5 000 personer. Fler skulle tillkomma. ”Ute på Rörsjömarken och de gator och vägar som ledde dit var redan vid 1/2 2 tiden i spridda grupper samlad en ansenlig menniskorskara, särskilda qvinnor och en otalig mängd barn.”

Klockan två startade tåget från Gustav Adolfs torg: ”Vid Rörsjöbron förgrenade sig skaran dels in på Amiralsgatan och Drottninggatan, dels uppåt Södra Promenaden och snart var platsen närmast talarstolen fyld till trängsel, med fanorna närmast.” 

Mötet öppnades av Fredrik Sterky, en pionjär inom socialdemokratiska arbetarrörelsen. ”Efter honom uppträdde flera talare. En typograf Nielsen, som tycktes vara dansk, sparade ej på kraftspråket mot den ‘gudsnådliga konungamakten’, ‘den usla, lumpna och fega riksdagen’, ‘kapitalisternas liberala och reaktionära gristidningar’ o.s.v.”. 

Andra talare representerade Arbetet, herr O Wester och typografen Wessel. Tidningens grundare och talesman Axel Danielsson talade däremot inte. Han hade nyligen släppts från Malmöhus där han avtjänade 18 månaders straff för hädelse. Fängelsetiden tog hårt på honom och det är tänkbart att han var i skick att tala denna dag.

I Sydsvenska Dagbladet uppskattade man publiken till 20 000. Även om man kanske ska ta den siffran med en nypa salt, är det en ansenlig mängd i relation till Malmös befolkning.  År 1890 var invånarna totalt sett inte fler än 50 000.

Trots folkmängden förlöpte mötet ”i lugn och ordning. Att en och annan svimmade i trängseln, vara det enda missöde vi försporde”. 

***

De kommande åren upprepades demonstrationen den första maj, för allmän rösträtt och åttatimmars arbetsdag. Med den skillnaden att tåget efter mötet på Rörsjömarken från 1891 fortsatte till Möllevångsparken där det från klockan tre lockades med dans, gungor, skjutbanor och nykterhetsservering.

1891 rapporterade Sydsvenska Dagbladet pliktskyldigt från evenemanget. Året efter noterade tidningen att ”även qvinnor, ett par hundratal, deltogo i processionen” från Gustav Adolfs torg, via Stora Nygatan och till Rörsjömarken. Totalt uppskattades folkmassan till mellan 10 000 och 15 000 deltagare. Redaktör Axel Danielsson talade detta året, liksom det kommande.

Från samma år rapporterade SDS: ”Ett par tre onyktra gingo visserligen med i processionen, men de voro ej bråkiga, under talet lågo de ‘näsegrus’ ett stycke från ena tribunen, varken klassmedvetna eller öferhuvudtaget medvetna af någonting, utan försänkta i en blid slummer.  Slikt kunde ordningsmakten tolerera och nöjde sig med att anhålla ett par ungdomar som vid Pauli kyrka öfvergingo from sounds to things och handgripligen demonstrerade mot varandra.

År 1893 försiggick demonstrationen som vanligt. Tal hölls av ”folkriksdagsmännen hrr Axel Danielsson och Joh Björkman”. Året därpå var det istället ”literatören Aug. Nilsson och skräddarmästaren A. Bouvin” som talade.

Tydligen var 1895 det sista året med Rörsjömarken som samlingsplats. Dels kom Tekniska läroverket att uppföras på platsen, dels skulle den stora lantbruksutställningen 1896 förläggas på marken vid S:t Pauli kyrka.

Ett par tusen demonstrerande tågade från Gustav Adolfs torg, via Stora Nygatan, genom Studentgatan, över Rörsjöbron (Amiralsbron), längs Drottninggatan förbi Brandstationen, över Paulibron och genom Norregatan och Frans Henriksgatan till den nya samlingspunkten Gasverkstorget. ”Å den jämförelsevis trånga platsen var en talarstol anbragt kring vilken fanor placerades”, kunde man läsa i SDS detta år.

Först från 1916 kom talen den första maj att hållas i Folkens Park.

Läs också: Lista över alla förstamajdemonstrationer i Malmö. 

Amiralsgatan Försvunna Malmö 30 april 2016 • Uppdaterad 1 maj 2016

Klasskamp och cykeltramp i Rörsjöstaden

Första maj 1894. Demonstrationens deltagare har efter tåget samlats på Rörsjömarken för att lyssna på talen av litteratören August Nilsson och skräddarmästaren A Bouvin.

Innan arbetarrörelsen hittade hem samlades de första förstamajdemonstranterna på en lerig plats i stadens utkant. Bilden ovan är från 1894. Vi ser en folkmassa. I övrigt är det svårt att orientera sig.

Läs även: När klasskampen var ung

I fonden anar vi ett torn, närmare bestämt vattentornet på Kirseberg. Sålunda kan vi sluta oss till att det är  Föreningsgatan vi ser till höger, vid husen. Men var är S:t Pauli kyrka och vad är det för ”bana” som skymtas till vänster? Var är Tekniska elementarskolan? Och var står fotografen?

Mellersta Förstadsskolan är uppenbart ännu inte byggd, den uppfördes först 1898. De tre husen till höger har adressen Föreningsgatan. Det låga huset längst bort (nr 38) och trevåningshuset (nr 36), båda mellan hörnen till Disponentgatan och Kamrergatan, tillhör bryggaren J Jönsson. Han kommer senare att uppföra ett stort bryggeri på Henrik Smithsgatan.

Tvåvåningshuset på nummer 34 tillhör hökerihandlaren L Svensson. Utanför bildens högra kant ligger Betaniakyrkan på nummer 28, granne med Rörsjöns cichoriefabrik (sedermera det så kallade Gustav Adolf-palatset i hörnet av Amiralsgatan). På tomten (nr 32) med den låga byggnaden i bildens högra kant kommer Synagogan att uppföras 1902.

Vi kan konstatera att Tekniska elementarskolan (Pauliskolan) ännu inte är uppförd. John Smedbergs ritningar ligger sannolikt klara, men byggandet har ännu inte kommit igång. Även kvarteret Flora (inramat av Amiralsgatan, Föreningsgatan, Kungsgatan och Kommendörsgatan) är ännu ett oskrivet blad. Det första bygget i kvarteret Flora påbörjades först 1897.

S:t Pauli kyrka som uppfördes mellan 1879 och 1882 – där Rörsjöns träskmark hade dränerats till 1881 års industri- och lantbruksutställning –  ligger precis utanför bilden, till vänster och bortom den velodrom som anas bakom ett omgärdande plank. Där hade Malmö Velocipedklubb inrättat en kapplöpningsbana för träning och tävlingar med cykel. Banans långsidor löpte parallellt med Kungsgatan och sträckte sig i stort sett över kvarteren som senare kom att heta Judith, Lea och Maria – ungefär mellan Kungsgatan nummer 18 och 26. Se karta. 

Invigningen av velodromen hade i augusti 1890 bevittnas av 2 000 Malmöbor. En publiksiffra som står sig slätt i jämförelse med deltagandet under förstamajdemonstrationer. Men så var också cykeln på den tiden ett exklusivt fortskaffningsmedel som bara överklassen hade råd men.

Fotografen befinner sig alltså på Amiralsgatan. Med bistånd och enträget arbete av Stellan Westerberg, arkitekt på stadsbyggnadskontoret, har vi preciserat punkten till den västra sidan i kvarteret Davida och sannolikt på fjärde våningen i det bostadshus som då låg på nummer 19. Det vill säga där hotellet reser sig, på före detta konserthusets baksida.

Bostadshuset på tomten Davida 4 uppfördes 1883, blev ombyggt i gatuplanet för Nyborgs möbler 1905 och fick senare en funkisfasad. Slutligen revs huset i mitten av 1970-talet, liksom resten av husraden mellan Kungsgatan och Föreningsgatan.

Nära nog samma vy som på bilden ovan. Foto: Lars Brundin
Amiralsgatans västra sida mellan Föreningsgatan och Kungsgatan. Fotografen som tog den översta bilden stod troligen på fjärde våningen i nummer 19 (Davida 4), det vill säga huset i mitten. Skorstenen till höger tillhör Doffeln och i bildens högerkant syns Latinskolans gymnastikbyggnad.
Amiralsgatan någon gång efter 1903, med kvarteret Flora till höger (där demonstranterna samlades före 1895).
1910. Nyborgs möbler på Amiralsgatan 19. Foto: Sydsvenskan.
1975. Amiralsgatan 21-23 träffas av rivningsvågen. Fotograf: Leif Å Andersson
1975. Nyborgs Möbler på Amiralsgatan i nummer 19 sjunger på sista refrängen. Fotograf: Ernst Henriksson
1977. Rivningsvågen krossar Amiralsgatan 17-19. Fotograf: Ernst Henriksson
Amiralsgatan Försvunna Malmö 30 mars 2014 • Uppdaterad 13 mars 2014

Henrikslust gav mersmak

Höger i bild anas Henrikslust med park, mellan Hantverkaregatan, Henriks Smithsgatan och Amiralsgatan.

Henrikslust kunde vara ett tänkbart namn på den trekantiga gröning som avgränsas av Bergsgatan, Amiralsgatan och Henrik Smithsgatan. Det apropå en fråga som besvarade här. Mittemot, på andra sidan om Amiralsgatan låg nämligen en villa som kallades just Henrikslust.

Ett annat tänkbart namn skull kunna vara Salmsons park. Eller Fyrkappan.

Sedan förra blogginlägget har ett par arkivbilder och lite med fakta dykt upp.

Rådman Henrik Kockum lät alltså uppföra sitt lust- och sommarställe 1816 mellan nuvarande Hantverkare-, Amirals- och Henrik Smithsgatorna. Så småningom kom släkten Hjort att äga villan med sin parkanläggning, nu kallad Fyrkappan. Bilden i förra blogginlägget härrör troligen från denna tid på sent 1860-tal.

1876-1896 hette så ägaren grosshandlaren Salmon, varpå parken kallas Salmons park. Nästa ägare är Malmö stad.

När kopparslagaren H J Ohlsson på granngården Andreelund kommer i vägen för stadsplanen föreslås ett byte, Andreelund mot Henrikslust. Kopparslagarens son Oscar Emil Ohlsson, direktör i familjebolaget Andreelund, flyttar 1904 in i Henrikslust, till en början bara för somrarna. Vinterbostaden ligger i anslutning till kopparslageriet på Engelbrektsgatan. Med åren låter Ohlsson vinterbona Henrikslust och bor där fram till sin död 1933. I mars samma år revs villan.  

Sommaren 1906. Fabrikören Oscar Emil Ohlsson i verandadörren till Henrikslust håller dottern Inga-Lisa Ohlsson i hand. Foto: Sydsvenskan.
Sommaren 1906. Fabrikeren Ohlsson med sin familj i trädgården framför Henrikslust. Foto: Sydsvenskan.

 

Amiralsgatan Försvunna Malmö 25 september 2013 • Uppdaterad 27 september 2013

Där Malmö slutade

Här har vi tagit oss friheten att slå ihop två bilder till en panoramabild. Mitt i Amiralsgatan som ännu inte förlängts (vilket skedde först 1962) ligger ännu en kolonistuga. Bilden är tagen runt 1956, från ett hus på Amiralsgatans högra sida. I huset på gatans vänstra sida ligger idag i ett Ica. Höghuset på Branteviksplan är ännu inte byggt, men husen längs Branteviksgatan är under byggnad. Foto: Gotthard Henrichsén.

Om man kör Amiralsgatan rakt fram, förbi Rosengång, Almgården, Höja och Jägersro villastad slås man hur snabbt staden övergår i rena landet när man kommer till Husie kyrka. Om detta kan man läsa här.

För lite drygt 50 år sedan slutade staden betydligt närmare centrum. Amiralsgatan hade då sitt slut där Grängesbergsvägen och Östra Farmvägen möttes.

Branteviksplan som det såg ut sett från tiovåningshuset som uppfördes 1958. Gatan i till höger är Branteviksgatan. Foto: Gotthard Henrichsén.

Jan Henrichsén som växte upp i dessa krokar har lånat ut några bilder ur familjens fotoalbum, tagna av Gotthard Henrichsén.

Från höghuset kunde man från 1958 blicka långt ut över de ännu inte bebyggda ägorna tillhörande Rosengårds herrgård. Nedanför går än i dag Kontinentalbanan till Trelleborg. Och i bakgrunden man man ana Botildenborgs vattentorn. Foto: Gotthard Henrichsén.

Kategorier

Senaste kommentarer