Annons:
bryggerier Försvunna Malmö 21 januari 2017

Familjen Malmquist försåg Malmö med öl i 150 år

Enligt bryggarlagets handskrivna protokoll fanns det flera bryggare med namnet Malmquist, men enligt stadsarkivarien Leif Ljungberg är ingen av dem släkt med Jöns Malmquist som vann burskap 1811.

Det blir början på en 150-årig rad av innovationer, sammanslagningar, rationaliseringar, investeringar och nedläggningar. Jöns Malmquist var en entreprenör och den förste i en mindre dynasti bryggare i Malmö stad.

1811 nämns Jöns Malmquist för första gången i bryggarlagets bok.

Läs mer: Här låg bryggarlagets hus. 

Jöns Malmquist ska ha fötts i Gustavs (Börringe) församling 1782. Han kom till Malmö i unga år. Han gick i lära i Köpenhamn och ämnade bli snickare. Men en olycka fick honom att tänka om. Han blev bryggare, och en ansedd sådan inom bryggarsocieteten.

Den 20 maj 1834 inlämnade han som ålderman i bryggareskrået en inlaga till hamndirektionens sammanträde. Jöns Malmquist föreslog att ett hamnmästarboställe borde uppföras i hamnen och ”då nuvarande Hamnmästaren Petersson, efter tjugo års nitisk och trogen tjänst, vid tilltagande år börjar tröttna vid de beständiga vandringerne mällan hamnen och dess logie upp i staden flere gr hvarje dag”.

Bryggaren Jöns Malmquist såg till att hamnkaptenen Petersson som tidigare hade haft sin bostad i Jerusalem på Öster fick nära till jobbet – och därmed lättare kunde vara stadens bryggerinäring behjälplig med transporter. Idag driver för övrigt Malmö brygghus en pub i det gamla hamnmästarbostället.

Läs mer: Bryggarens hus blir pub. 

1829 gifte änklingen Jöns om sig, denna gång med Maria Margareta Pettersson vars far Jöns Petter Pettersson bryggde öl på Per Weijersgatan. På så sätt kunde han slå ihop två bryggerier, sitt eget och svärfars. Jöns Malmquists bryggeri som ska ha haft tillgång till ångkraft låg på en tomt mellan Södergatan och Hjulhamnsgränd, alltså där Palladium ligger idag, och delar av det som tidigare var Tempos/Åhléns parkering.

Malmquists bryggeri i början av den växande södra förstaden, alldeles vid kanalen och Davidshallsbron.
Samma vy idag, som ovan. Foto: Martin Andersson.

När hantverksskråna avvecklades 1847 och näringsfriheten genomfördes 1864 låg landet öppet för en övergång från hantverk till industri. Jöns och Marias ende son Johan Edvard Malmquist, som egentligen inrättat sig som lantbrukare, inköpte 1873 C F Åkermans bryggeri på Södra Förstadsgatan 2.

Verksamheten fortsatte efter hans död 1887 av äldste sonen Ludvig Wilhelm Malmquist som ombildade bolaget till Malmquists Bryggeriaktiebolag. I samband med det förvärvade han en tomt på Ystadvägen där han lät uppföra en ny bryggerianläggning, i dag känd som skejtparken Bryggeriet.

Ludvig Wilhelm Malmquist efter ett porträtt målat av Jonas Åkesson. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift

1912 skedde den stora bryggerifusionen i Malmö. Avtalet undertecknades bland annat av Carl Herslow (även delägare till Sydsvenska Dagbladet), Lorens Faxe, Axel Richter och L W Malmquist. Den viktigaste frågan för AB Malmö Förenade Bryggerier var att samordna och rationalisera driften. Det Mattssonska bryggeriet på Kirseberg (ursprungligen Hedman-Gades bryggeri i kvarteret Svanen) lades ner med omedelbar verkan. Vidare flyttade Richters bryggeri i Mazettikvarteret till Stenbockens modernare lokaler på Sofielundsvägen. Istället flyttade dotterbolaget Apotekarnes Vattenfabrik in i Richters gamla lokaler (idag Malmö brygghus). Tre år senare stängde även Malmö bryggeri vid Almbacken (där Stadshuset ligger idag).

Malmquists bryggeri på Ystadvägen år 1912. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.

Läs mer: När det luktande malt på Möllan

Verkställande direktör för Aktiebolaget Malmö Förenade Bryggerier blev grosshandlaren Lorens Faxe. Rörelsen drevs med cirka 125 manliga och 50 kvinnliga arbetare och tillverkningsvärden uppgick till nästan 2 miljoner kronor.

Det nya bolaget startade under god konjunktur, men en kris följde med första världskriget. Sedan man gått över till att brygga överjäst öl, enligt den bayerska metoden, hade man gjort sig beroende av importerad humle, medan kornet odlades lokalt. Men då folkhushållningskommissionen under krigsåren lade beslag på allt inhemskt spannmål fick man även importera korn från Amerika och Danmark. Humlet fick man även under kriget från södra Tyskland, men under mycket trassel och höga kostnader. Även flaskkorken tröt, man fick använda träplugg istället. Råvarubristen och diverse restriktioner gav oss ”pilsnerdricka”, det vill säga svagare öl.

Malmquists bryggeri vid Ystadvägen. Seved har ännu inte byggts. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift

Vid Lorens Faxes död 1923 utsågs Ludvig Wilhelm Malmquist till ny verkställande direktör. Efter kriget fortsatte moderniseringen av verksamheten. I lagerkällarna byttes ekfat mot emaljerade behållare varpå man kunde fördubbla kapaciteten. Ny tappning med tillhörande lagerrum samt maskinhus uppfördes. Hästdragna ölvagnar ersattes av lastbilar.

På bolagets 25-årsjubileum 1937 utsåg styrelsen och Ludvig Wilhelm Malmquist sönerna Erik Malmquist till ny verkställande direktör och disponent Gunnar Malmquist till vice vd. Erik Malmquist hade lärt sig bryggaryrket från grunden, utbildad i Tyskland. Nästa kris inföll under andra världskriget. Arbetare och tjänstemän blev inkallade vilket öppnade möjligheten för kvinnor att få jobb. Ölpriset steg. Kolet sinade och fick ersättas med ved. Man lyckades importera malt från Slovakien och Ungern.

Direktör Erik Malmquist och hans bror disponenten Gunnar Malmquist. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.

Goda tider följde. Bolaget förvärvade en större aktiepost i Trelleborgs Bryggeri AB, liksom majoriteten i AB Ramlösa Hälsobrunn och Porla Brunns AB. Tillsammans med göteborgska AB Pripps & Lyckholm och AB Stockholms bryggerier bildade man Swedish Export Beer Co. Fler uppköp i Malmö och Skåne följde, bland annat Klosterbryggeriet i Ystad, AB Skånebryggerier och Lunds bryggeri AB.

Erik Malmquist son Wilhelm ”Wille” Malmquist skickades emellertid inte i lära till Tyskland (trots att hans mamma var tyska) utan till USA. Som förste man i släkten utbildade han sig istället hon en läsktillverkare i USA, på sent 1940-tal.

Wilhelm ”Wille” Malmquist lanserade Coca-Cola i Sverige.

Läs mer: Sveriges första Coca-Cola tillverkades i Malmö.

År 1953 fick Wilhelm ”Wille” Malmquist i uppgift att licenstillverka Coca-Cola i Malmö. Bryggeriets verksamhet kom allt mer att koncentreras till Ystadvägen där Wille Malmquist blev försäljningschef. I samma takt som företaget växte och rationaliserade lämnade det efter sig nerlagda mindre bryggerier runt om i Skåne. Tillverkningen i Eslöv lades ner redan 1958, i Landskrona 1959, i Ängelholm 1960 samt i Klippan och Trelleborg 1962. Även Richters bryggeri i Stenbockens lokaler på Sofielundsvägen där man bryggde Three Town i samarbete med jättarna i Stockholm och Göteborg lades ner 1958.

Fabriken på Ystadvägen 1962.

AB Malmö Förenade Bryggerier på Ystadvägen producerade i början av 1960-talet cirka 120 miljoner flaskor malt- och läskeflaskor om året. Storproduktionen blev ännu större när man i samma veva gick samman med AB Pripp & Lyckholm i Göteborg som i sin tur blev ett med Stockholms bryggerier och bildade storkoncernen Pripp-bryggerierna AB med säte i huvudstaden.

Wille Malmquist blev från 1971 regionchef på Pripps i Malmö och stannade på posten fram till pensionen 1987. Pripps blev statligt men såldes vidare till Volvo och 1993 lade man ner verksamheten i Malmö.

Personalen fick av ledningen information om varsel i december 1991. Foto: Ola Nilsson/Sydsvenskan.

Den siste bryggeridirektören Malmquist avled 81 år gammal 2008 och hann inte uppleva hur ölkulturen åter började jäsa i Malmö. Två år senare öppnade Malmö brygghus i Richters gamla bryggerilokal på Bergsgatan. Idag finns det sju mikrobryggerier i Malmö och ett trettiotal i Skåne.

Wille Malmquists änka Sally Malmquist är idag 87 år gammal. På väggen i hennes lägenhet i Slottsstaden hänger ett porträtt av Jöns Petter Pettersson, svärfar till Jöns Malmquist och morfar till Johan Edvard Malmquist.

Sally Malmquist med porträttet av bryggaren Jöns Petter Pettersson.

Den här texten ingår en rapport från ett grupparbete på Malmö högskola, på kursen Malmös historia 1850-2000. 

Läs mer: Malmö – En skildring i ord och bild av stadens utveckling och nuvarande tillstånd, redaktör G. Hårleman. Andra delen. 1914. Malmö stads historia, redaktör Oscar Bjurling. 1971. Att dricka öl, Sven T Kjellberg. 1962. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift, redaktör Leif Ljungberg. 1937. 40 år av guldkant, Gunnar Bernstrup och Peter Karstensson. 2004.

Malmquists bryggeri sett från gårdssidan, omkring år 1903. A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift
Malmquistska bryggeriets lagerkällare 1912. Bild ur A.–B. Malmö Förenade bryggerier 1912–1937 – en minnesskrift.
Med anledning av Pripps 150-årsjubileum presenteras ett jubileumsöl 178, som här avsmakas av Wilhem Malmquist till vänster. Foto: Sydsvenskan.
bryggerier Försvunna Malmö 8 januari 2017 • Uppdaterad 2 mars 2017

Här låg bryggarlagets hus

Bryggarlagshuset i kvarteret Gråbröder i Malmö, med fasad mot norr. Den centrala delen, mellan takkuporna, utgjorde det ursprungliga lagshuset. Tillbyggnaderna i öster och söder uppfördes 1684. Byggnaden uppmättes och avbildades av Salomon Sörensen 1900, samma år som den revs.

Störst av hantverkslagen i Malmö var bryggarlaget som stadfästes 1548. I bryggarlaget fanns många av stadens främsta och mest förmögna köpmän. God tillgång till öl ansågs höra till livets nödtorft och ingick liksom mat som en del av dagsavlöningen. Bryggaryrket var därmed mycket lönsamt. För hemmabruk fick alla borgare brygga sitt eget öl, men bara bryggarna i laget hade rätten att sälja öl.

Bryggarna var alltså inte några som bryggde öl, de var i första hand handlare. Med rätt att brygga och sälja. De var högt ansedda borgare.

År 1572 fick bryggarna rätten att hålla ett eget lagshus, på tomt 470 i kvarteret Gråbröder. Lite drygt hundra år senare, 1683, tvingades den avstå lagshuset för det planerade barnhuset där barn fick göra rätt för sig genom att arbeta vid vävstolar. 1803 blev byggnaden del av Arbetsinrättningen fram till 1899. Året efter revs huset.

Fem år efter det svenska övertagandet 1658 bestod bryggarlaget av 28 medlemmar. Året därpå var de 44. Lagets monopolställning utmanades av andra bryggare och berövades därmed sina bästa inkomstkällor, utskänkning av ölet. Det rådde kaos på ölfronten. Inte minst inom de militära leden. I en förordning från 1687 förbjöds borgarna att servera öl till soldater ”efter Tappenslag”.

År 1699 bestod bryggarlaget bara av 11 medlemmar varav 5 var änkor. Först på 1730-talet lyckades magistraten reorganisera det bryggarlag som tidigare varit inrättat i staden. Efter en utrensning av en del bryggare upprättades ett nytt lag med 28 medlemmar, under en åldermans ledning.

Läs mer: Ölets tidslinje i Malmö. 

För att inte marknaden skulle skumma över av öl skapades en turordning där sex bryggare samtidigt skulle hålla öl till salu. Först när deras tunnor var tomma fick de ersättas av nybryggt öl av sex andra bryggare. Fyra slags dricka skulle hållas till salu, ett enkelt öl och ett dubbelt – det senare var ett starkare, mörkare öl bryggt på en dubbel dos malt, och var därmed något mer hållbart. Därtill bryggdes måltidsdricka och svagdricka.

På 1740-talet fanns det över sextio krogar i Malmö, många av dem var icke erkända, alltså vad vi idag skulle kalla svartkrogar, som i lönndom bryggde och sålde egen öl – vilket fick de mer förnäma bryggarna att protestera.

År 1820 gick det tio erkända bryggare på 6 723 invånare. Ölet såldes enbart i tunnor och saknade hållbarhet. Hantverksbryggaren gjorde på kort tid, med en jäsning på en till två dagar, små mängder öl för omedelbar konsumtion. Kunderna fanns i närområdet och tillverkningskostnaderna var små. Det bästa ölet bryggdes på vintern, då det tog någon dag extra att brygga. Idag kallar man tekniken överjäsningsmetoden.

Med det bayerska ölet kom underjäsningstekniken till Sverige. Jäsningen tog längre tid och processen krävde kylning och flera månaders lagring för klarning och mättnad. Å andra sidan kunde man brygga betydligt större mängder öl med klart längre hållbarhet. Ölet som kallades bayerskt öl, eller lager, kunde tappas på flaska och transporteras.

Dansken Hedeman-Gade börjar 1846 tillämpa den bayerska ölbryggningsmetoden, vid sockerbruket i kvarteret Svanen vid Adelgatan.

Det första bryggeri i Sverige som anammade den nya tekniken låg i Ystad. Det första i Malmö, Hedman-Gades bryggeri i kvarteret Svanen vid Adelgatan, startade fyra år senare – det vill säga 1846. Fler moderna bryggerier skulle följa. Hantverksskråna avskaffades 1847 och näringsfriheten genomfördes fullt ut 1864. Nu var man tillbaka vid samma punkt som 330 år tidigare då bryggarlaget startade. Alla ägde rätten att brygga öl, även för försäljning. Utvecklingen från ölhantverk till ölindustri gynnades av att 1800-talets lagstiftare redan då närde en förhoppning om att det alkoholsvagare ölet skulle slå ut brännvinet.

År 1880 hade bryggerinäringen i Malmö industrialiserats. Tio bryggare försåg nu över 38 000 invånare med öl och svagdricka.

Före detta bryggarelagets hus vid Västergatan Långgårdsgatan, strax före 1900.

Den här texten ingår en rapport från ett grupparbete på Malmö högskola, på kursen Malmös historia 1850-2000. 

Läs mer: Malmö stads historia, redaktör Oscar Bjurling 1971. Att dricka öl, Sven T Kjellberg 1962.

bryggerier Försvunna Malmö 5 november 2016 • Uppdaterad 7 november 2016

Sveriges första Coca-Cola tillverkades på Östra Farmvägen

Oljor, läderfabrik, kemtvätt, läkemedel och färger. Det tillverkades inte bara giftiga saker på industriområdet i Sorgenfri, utan också godsaker.  Vid sidan om wienerkorvsfabriken låg det en vattenfabrik som licenstillverkade Coca-Cola. Den första i Sydsverige.

Den amerikanska läskjätten hade efter världskriget gjort ett segertåg över världen. Ett svenskt förbud mot koffein och fosforsyra i läsk höll emellertid gränsen stängd för en introduktion i landet. När förbudet upphörde 1953 var Saturnus på Lantmannagatan väl förberedda och kunde redan den sommaren lansera sin variant: Cuba Cola.

Amerikanska Coca-Cola lanserades först tre månader senare, inte långt från Saturnus.

Redan under det sista krigsåret hade AB Malmö förenade bryggerier inköpt hela aktiestocken i AB Polstjärnans vattenfabriker och deras fastighet med adressen Östra Farmvägen 9 i kvarteret Smedjan, inom stadsdelen Mellersta förstaden (idag Norra Sorgenfri). Samtidigt pågick det olika samarbeten mellan Malmöbryggeriet, AB Pripp & Lyckholms i Göteborg och AB Stockholms bryggerier.

Coca-Colafabriken i Malmö. Här på Östra Farmvägen 9 tillverkades läsken och transporterades ut till butikerna i speciella lastbilar.  Malmö weinerkorvsfabrik ligger utanför bildens högerkant. Huset i bakgrunden till höger tillhör Ferrosan och i vänster fond anas gasklockan. Foto: Sydsvenskan.

I slutet av 1940-talet hade Wilhelm Malmquist rest till Amerika för att med ett stipendium studera läsktillverkning. Han var son till Erik Malmquist, direktör för Malmö förenade bryggerier och femte generationens bryggare i Malmö.

Efter förhandlingar med The Coca-Cola Export Corporation träffade Erik Malmquist ett avtal om ensamrätt för licenstillverkning av ”Coca” i Skåne, Blekinge och Södra Halland. Läskedrycken skulle tillverkas av Vattenfabriksaktiebolaget Kronan i Malmö i Polstjärnans gamla lokaler – granne med Malmö wienerfabrik. Till disponent utsågs Wilhelm ”Wille” Malmquist.

Disponent Wille Malmquist visar upp tillverkningen på Östra Farmvägen. Foto: Sydsvenskan.

Andra tillverkare av läskjätten var bryggerierna Tre Kronor i Sundbyberg och Björken i Göteborg. År 1961 gick AB Pripp & Lyckholm och Malmö förenade bryggerier samman. En ny fabrik byggdes vid sidan om den gamla på Ystadvägen. Och bara några år senare slogs Pripps samman med Stockholms bryggerier och bildade storkoncernen Pripp-bryggerierna AB med säte i huvudstaden, sedermera Pripp-bolagen AB och AB Pripps som genom Apotekarnes behöll tillverkningen av Coca-Cola fram till 1996.

Hur längre den bruna läsken tillverkades på Östra Farmvägen 9 är oklart, men sannolikt fram till ombyggnaden av fabriken på Ystadvägen i början av 1960-talet.

Tomma ”Coca”-flaskor på en trottoar längs Södergatan i Malmö.

I Malmö fanns också det hemliga receptet till Coca-Cola. Åtminstone trodde man länge det. Wille Malmquists svärfar var livsmedelskemist och hade arbetat för läskjätten. Han hade det med sig receptet när han flyttade till Malmö på 1970-talet.

— Han berättade många gånger för oss att han hade skrivit av det. När han dog fick vi tillgång till receptet som vi visade för Coca-Colas ledning, men det stämde tydligen inte, berättar Sally Malmquist, änka efter Wille Malmquist som en gång skötte tillverkningen av världens mest kända läskedryck på Östra Farmvägen 9 i Malmö.

Läs också: När Wille mötte Sally kom Coca till Malmö.

Här låg en gång en Coca-Colafabrik. Den är sedan längre riven. Foto: Martin Andersson
bryggerier Försvunna Malmö 3 september 2016 • Uppdaterad 26 oktober 2016

Första ölmässan hölls 1896

På den stora Industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896 kunde man testa minst fyra hantverksmässiga och lokalproducerade öl. Därmed kan utställningen med lite god vilja ses som den första ölfestivalen i Malmö.

Det var också då, i slutet av 1800-talet, som det blev socialt acceptabelt att dricka öl, även för gentlemän och damer.

Ölen flödade på Industriutställningen. Det konstaterade signaturen ”Str.” med viss förnöjsamhet under rubriken Ölkrönika, publicerad i Sydsvenska Dagbladet sommaren 1896.

Tiderna förändras och våra behof med dem”, skriver han. Vi får veta att det på den föregående industriutställningen 1881 endast fanns en liten restaurang.

Nu vimlar utställningsfältet formligen af restauranger och förfriskningslokaler. Det är isynnerhet ölet, som härvid spelar den dominerande rollen. För femton år sedan hade det väckt skandal, om en gentleman visat sig på en ölstuga. Nu sitter herrar och damer om varandra vid de mer eller mindre karakteristiskt utstyrda bierkneiperna och sörplar i sig Gambrini bruna safter med en ifver som endast kan förklaras deraf, att vandringen genom hallarnas långa gallerier eggar törsten och att utställningsölet är så godt – så godt!

Läs mer: När Malmö blev storstad 1896. 

Mitt emellan industrihallen och maskinhallen – det vill säga i 50-metersbassängen på Simhallsbadet, tio meter söderut från Regementsgatan –  låg Mattssonska bryggeribolagets ölstuga, ”en pittoresk alphydda med grästorfvor på taket.[…] Åtskilliga tunnor öl rinna här genom törstiga strupar. Och när man dricker pratar man så mycket. Alla språk surra kring ens öron”.

Mattssons ölpaviljongen, belägen där vi numera kan simma 50 meter i bassäng på Simhallsbadet. Bild ur boken ”Allt ljus på mig”.

Även Apoteken var på plats med paviljonger där man kunde få alkoholfria drycker som mineralvatten och lemonad. Kronan serverade ”champagnedricka” (lemonad, som redaktören aktade sig för att smaka) och Lejonets paviljong skyltade med en jättesifon på taket.

Malmö bryggeribolagets ölpaviljong låg på andra sidan Regementsgatan, vid gången mot bron som ledde till Kungsparken, och i samma byggnad som Hultmans chokladservering, i anslutning till dansplatsen. Inte lång därifrån, på en yta som idag upptas av Stadsbibliotekets slottsbyggnad, hittade man det Richterska bryggeriets ölpaviljong som fått formen av en jättestor öltunna,  med tält på vardera sida.

Den stora tunnan mitt i bild är Richters ölservering. I bakgrunden sticker S:t Petris spira upp. Bild ur boken ”Allt ljus på Malmö”.

Bryggeriet Stenbocken hade även de en paviljong på området, placerad söderut nära Villagatan (Fersens väg) på en plats som idag kan uppskattas vara belägen mitt i Erik Dahlbergsgatan, cirka 30 meter in från Fersens väg. ”Här kan man få veritabel ‘bock’-bier i långfalsade flaskor.

Läs mer: Malmös ölhistoria.

Det var tydligen även tänkt att Karlshamns bryggeri skulle ha en ölutskänkning på området, med det gick emot bestämmelserna. Det var bara Malmöbryggerier som tilläts få plats på utställning – allt under överinseende av krögaren Baude som inte bara hade ensamrätt till all utskänkning på området utan även svarade för huvudrestaurangen, inrättad där vi numera hittar Pilstorpsparken.

Karlshamnsak bryggeriet fick istället servera sitt öl på Lantbruksutställningen som pågick parallellt i andra änden av staden, idag kallad Rörsjöstaden. Där hade för övrigt även Pripps en paviljong.

i byggnaden med det brutna taket strax till vänster om gången till Parkbron till Kungsparken serverades Malmö bryggeri öl och Hultmans var choklad. Bild ur boken ”Allt ljus på mig”.
Stenbockens ölpaviljong ligger just där man senare drog Erik Dahlbergsgatan.
Restaurang Pilstorp, i nuvarande Pilstorpsparken.
Apoteket Lejonets paviljong med sifon på taket.
Pripps ölpaviljong på Lantbruksutställningen 1896.
bryggerier Försvunna Malmö 27 februari 2016 • Uppdaterad 26 februari 2016

August och päronträdet

Det berömda päronträdet med verandan där August Palm agiterade den 29 januari 1882.

Malmö har sin egen variant av Jack och bönstjälken: August och päronträdet.

Skräddaren och agitatorn August Palm från Fårabäck utanför Malmö höll flera berömda tal. Hans möte under parollen ”Hvad vilja socialisterna?” räknas som det första socialdemokratiska mötet i Sverige. Det hölls på ett datum valt med omsorg, på Gustav Adolfs-dagen, den 6 november 1881. Platsen var hotell Stockholm (1844-1907) som då låg på Baltzarsgatan 13, en adress som idag är märkt med nummer 31.

Läs också: Skäggig gubbe blev mäster. 

Palms möten som hölls varje söndag, blev allt mer populära och flyttades därför till värdshuset Almbacken. Efter en agitationsresa återvände han i slutet av januari 1882 till Malmö för ännu ett tal på Almbacken. Ryktet om hans omvittnade inspirerande och eldiga retorik tycks nu ha nått en större massa. Det har sagts att cirka 800 personer kom denna söndag – som sannolikt var söndagen den 29 januari 1882 – och att lokalen inte räckte till.

Därför ska han klättrat upp i ett träd, eller rättare sagt tagit de tretton trappstegen upp till den punschveranda som inrättats i ett päronträd.

Några guldägg hittade inte den fattige skräddaren. Han tog förvisso tjugofem öre i entré –  motsvarande cirka en halv dagslön för en arbetare. Pengarna bekostade nya agitationsmöten land och rike runt. På så sätt kan man kanske säga att han likt Jack besegrade en jätte. Han introducerade de socialdemokratiska idéerna som banade vägen för ett maktskifte.

Läs också: Här föddes en socialistisk pionjär. 

Päronträdet är borta sedan länge, men har liksom bönstjälken blivit något av en folksaga.

Almbacken som 1870 öppnade på Andreas Wiedbergs forna ägor vid sommarstället Andréelund var ett populärt utvärdshus med dans- och kägelbanor. Här serverades bayerskt öl från Malmö Bryggeri nästgårds samt ”hvitöl” från Malmkvists bryggeri. 1904 köpte Malmö stad egendomen och värdshusbyggnaden fick stryka på foten i samband med att Arbetsförmedlingen uppfördes på Andréelundsvägen i slutet av 30-talet. I den vevan tycks spåren av det träd som delade rötter med socialdemokratin upphöra.

Men sagan slutar inte här.

Päronträdets historia avhandlades i Sydsvenskan 1999. Då kunde vi berätta att stadsträdgårdsmästaren Bertil Myllenberg innan trädet försvann tog sticklingar, som i Alnarp blev ett tiotal plantor.

I samband med invigningen av Folkets park 1947 planterades en av plantorna från sticklingen på gården bakom Folkets hus. Det trädet lade sig ner vintern 2004, men tvärs över Amiralsgatan – alldeles till höger om kiosken, vid äldreboendet – står ännu några ensamma päronträd, även de i rakt nedstigande led från sin berömde förfader. Må de bära frukt i alla sina dagar.

En annan stickling planterades i närheten av Arbetsförmedlingen – möjligen på samma plats som de gamla – men sågades ner, alternativ dog, i samband med att man 1984 byggde det nya Stadshuset på Almbackens plats.

Det har sagts att inbuktningen mellan Arbetsföremedlingens gamla hus och Stadshusets entré skulle ha tillkommit för (det nya) päronträdets skull. Det stämmer inte. Där stod istället en ståtlig kastanj. Det har också påståtts att Palms berömda päronträd skulle ha sträckt ut sitt lövverk över den plats som i dag kallas August Palms plats. Så är heller inte fallet.

För fem år sedan gick Stellan Westerberg på stadsbyggnadskontoret och Staffan Gudmundsson på stadsarkivet till roten med frågan. Med hjälp av gamla bilder och kartor kom de på någon meter när fram till den historiska punkten: på gården bakom Stadshuset, närmare bestämt där man i dag parkerar cyklar och sorterar sopor.

Det är nu 134 år sedan det berömda talet hölls. Och 37 år sedan dåvarande kommunfullmäktige fattade beslut om att ett konstverk skulle utföras som påminde om ”August Palms gärningar”, på det som blev August Palms plats. 2010 beslutade kulturnämnden om en minnesplatta och ett päronträd men först 2013 tog kulturnämnden det verkliga beslutet.

I mars 2014 berättade Sydsvenskan ånyo att ett minnesträd skulle planteras. Det hade kommunstyrelsen beslutat. Två år senare tycks det äntligen vara dags. Det sägs att ett stort vildpäronträd ska planteras den 15 april.

Sagor ska som bekant ha ett lyckligt slut, så även denna. Får man hoppas.

Annons för Almbackens servering, men päronträdet på gården.
Almbackens trädgård. Till vänster kan kan ana trappan upp till den veranda i päronträdet där August Palm höll sitt tal. Arkivfoto: Sydsvenskan
En ättling till August Palms berömda träd på Almbacken, där han höll sitt berömda tal. Denna stickling planterades bakom Folkets hus 1947 och försvann 2004. Arkivfoto: Ola Nilsson.
Flera sannolika avkomlingar till Palms berömda päronträd står vid Amiralsgatan, mittemot Folkets hus. Foto: Martin Andersson
bryggerier Försvunna Malmö 5 januari 2016 • Uppdaterad 18 januari 2016

Slutstation Östervärn

Den öppna sommarvagnen nr 18 är framme vid ändhållplatsen, Östervärns station. Den låg precis där vi idag snurrar runt i rondellen vid Nobelvägens östra ände. Klicka här för att se samma vy idag. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Ptroo! Vår spårvagn är framme vid sista stoppet, Östervärns station dit linjen drogs 1894. Härifrån kunde man också från 1892 hoppa på tåget till Tomelilla och från 1896 åka hela sträckan till Simrishamn.

Ändhållplatsen försvann i och med elektrifieringen då linjen förlängdes österut längs Lundavägen. Dock tycks den ha återuppstått 1914 då extralinjen X2 förband Östervärn och Baltiska utställningen. Östervärns station kom dock att användas i många år framöver, åtminstone fram till 1953 då man lade om trafiken och bröt upp spåren mellan stambanan och den gamla stationen. Persontrafiken mellan Malmö C och Tomelilla upphörde 1970. För övrigt spelade regissören Jan Troell in kortfilmen ”Sommartåg” 1962. Den skildrar en pojkes tågresa mellan Malmö C och Tomelilla.

Östervärns station byggdes, som sagt 1892, men riktigt så gammal är inte bilden nedan. Spårvagnen står inne (i bildens högra kant) och det betyder tidigast 1894. Fotografen står på en sank äng som kan ha legat ungefär där Östervärnsgatan och Värnhemsgatan möts idag. Längs spårvägen anar vi nyplanterade träd, dem vi ser som uppvuxna på bilden från Fredsgatan i förra inlägget.

I bakgrunden ser vi Kirsebergs vattentorn (i drift 1879 till 1916) samt vindkvarnen Höga mölla, som försvann 1909. Den långa, vita byggnaden är märkt Malmö Bageri AB. Bageriet hade en koppling till Malmö Bryggeri AB på Almbacken inne i stan, och fanns enligt adresskalendern åtminstone före 1896 och fram till 1904. Sannolikt var det Malmö Mjölksteriliserings-AB som därefter tog över byggnaden för sin verksamhet.

Tornet som sticker upp bakom stationsbyggnaden tillhör från och med år 1883 Mattssons bryggeri på Kirseberg (ungefär torget idag).

Östervärn sent 1800-tal. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

Missa inte de andra stoppen i denna serie om hästspårvägen i Malmö: SödervärnSödra FörstadsgatanGustav Adolfs torgStortorgetHamnenÖstergatanDrottningtorgetVärnhem och Lundavägen. Samt som bonus: Hästarnas sorti och Spårvägen på Limhamn

Bilderna kommer i huvudsak från Sydsvenskans bildarkiv. Grundfakta har främst hämtats från Ragnar Gustafsons artiklar: en artikelserie i Sydsvenska Dagbladet 1970 samt ”Malmö per hästspårvagn” – en uppsamlingsartikel i Malmö Fornminnesförenings årsbok 1971. 

bryggerier Försvunna Malmö 4 maj 2014 • Uppdaterad 2 maj 2014

När det luktade malt på Möllan

Stenbockens bryggeri låg vid Södervärn, sedermera omdöpt till Richters.

Förr bryggdes det mer öl på Möllan än som konsumerades. Kvarter Stenbocken, inramad av Ahlmansgatan, Bangatan, Södervärnsgatan och Sofielundsvägen, var en gång ett enda stort bryggeri. Där låg Stenbockens bryggeri som bildades den 10 mars 1893.

1912 gick stadens fem största bryggerier – Malmqvist, Stenbocken, Richters, Mattssons och Malmö Bryggeri – samman i AB Malmö förenade bryggerier. I samband med det lade man ner två av bryggerierna varpå Richters vid Bergsgatan flyttade till Stenbockens modernare anläggning.

I Stenbockens gamla bryggeri vid Södervärn kom samägda Richters att brygga öl i nästan 50 år. Här bryggde de bland annat exportölen Three Towns.

Först 1958 flyttade man driften till Malmquists bryggeri (det vill säga Malmö Förenade Bryggerier) på Ystadvägen. Fyra år senare revs anläggningen och tomten såldes till HSB.

Richters och Malmquists bryggerier hade alltså samma ägare. Vilket kan förklara vittnesuppgifter om en reklamskylt för Malmquists öl på Richters bryggeri (före detta Stenbocken).

I sammanhanget kan det nämnas att inte långt ifrån Stenbocken låg Sofielunds bryggeri & vattenfabrik, närmare bestämt på Idunsgatan 13. Dit hoppas vi i framtiden kunna återvända i text och bild.

Frågan som väcktes av Lars Johnson besvarades i papperstidningen den 14 april 2014. 

1950. Bryggare mäter temperaturen vid mäskningen. Slutprodukten var exportölet Three Town. Foto: Bertil Rubin.

Även bryggeriarbetare behöver släcka törsten. Foto: Bertil Rubin.
1950. Tre kvinnliga bryggeriarbetare på Richters bryggeri plockar fyllda flaskor av bandet och packar dem i korgar. Foto: Bertil Rubin.
1950. Brygghuset förbereds för vörtkokning på Richters bryggeri. Foto: Bertil Rubin.
1950. Kvinnlig bryggeriarbetare på Richters bryggeri packar ölflaskor i kartonger. Foto: Bertil Rubin.
År 1962 revs Richters bryggeri som låg i kvarteret Stenbocken. Foto: Ernst Henriksson.
Bryggeriets skorsten faller. Foto: Ernst Henriksson.

 

bryggerier Försvunna Malmö 4 maj 2013 • Uppdaterad 6 december 2013

Ölens jäsning i Malmö

Bryggerikonsten och ölnäringen i Malmö har en lång historia som går tillbaka till den danska tiden. På Christian IV:s tid fanns det ett tjugotal ölbryggare i Malmö. På 1740-talet verkade inte mindre än 41 bryggare i staden. Med hantverksskrånas avskaffande 1847 och näringsfrihetens genomförande 1864 ägde alla rätt att brygga öl till försäljning. Nu övergick hantverket till industri. Fem stora bryggeriet etablerade sig i Malmö under 1800-talets senare hälft. De fem gick samman 1912 och strax fanns bara två. Efter ett antal uppköp i jakt på storskalig lönsamhet återstod till sist bara Pripps, som försvann 1993. Sedan dess har det varit torrlagt i staden, fram tills nyligen då småskaliga och hantverksmässiga bryggerier åter  börjar jäsa. En biergarten och bryggeripub har vi också fått i Malmö

Här några nedslag i Malmöölens över- och underjäsning genom åren.

Vikingatiden förknippas med mjöd.

Medeltiden dominerar överjäst öl till vardag och fest, och som gåva och betalningsmedel.

1487 är handeln med öl starkt reglerad, som i alla danska städer. Alla medborgare får sälja danskt öl men tyskt öl kan bara säljas i borgerskapets ”stadskällare” (i Rådhuset) eller mot avgift till gäster i eget hus.

1516 beslutar magistraten i Malmö att öka kvantitet och kvalitet av inhemskt öl.

1517 finns åtta ”brygger” i Malmö.

Bryggskrået införskaffade sig 1577 ett laghus i hörnet av Västergatan och Långgårdsgatan. Huset blev senare arbetsinrättning och barnhem. Bilden tagen på 1890-talet. Foto: Sydsvenskans bildarkiv.

1548 stadfästs Malmö bryggarlag, med uppdrag utöver bryggandet att också hålla staden med krut och lod (kulor). Medborgarna får fortfarande brygga hemma, men all försäljning utomdörrs förbehålls bryggarna.

1554 säljs 4 400 potte ”pryssning” (preussiskt öl), 650 potte mumma, 41 350 potte ”rostocks” (från Rostock) samt 700 potte ”sundest” (från Stralsund). 1 potte = cirka 0,97 liter.

1658, Skåne blir svenskt.

1660, en del fruktlösa försök att reglera ölförsäljningen genomförs under kommande år.

1683 finns det 25 bryggare i Malmö.

1687 förbjuds krogarna att servera soldater efter ”tappenslag”, då deras öldrickande har blivit ett problem.

1694 finns det nitton bryggare i Malmö.

1717 finns det nio bryggare i Malmö.

1732 återupprättas Malmös bryggarlag.

1811 blir Jöns Malmquist bryggare med bryggeri mellan Södergatan och Hjulhamnsgränden.

1820 brygger tio bryggare öl till 6 723 invånare i Malmö.

1839 startar ett svagdricksbryggeri vid Stortorget, i anslutning till den fastighet som senare kom att kallas Fougstedtska huset (Étage och Café Mäster Hans idag). Några år senare byter det ägare och får namnet Thoméeska bryggeriet.

1843 introducerar adelsmannen Fredrik Rosenquist af Åkershult ett underjäst bayerskt öl i Sverige. (En uppgift gör dock gällande att det första bryggeriet av detta slag startade i Ystad redan året före.) Från det bayerska ölet utvecklas en svensk variant, sött men ljusare än det tyska och mildare humlat.

Dansken Hedeman-Gade börjar 1846 tillämpa den bayerska ölbryggningsmetoden, vid sockerbruket i kvarteret Svanen.

1846 drar dansken Hedeman-Gade igång det första Malmöbryggeriet att tillämpa den bayerska ölbryggningsmetoden, vid sockerbruket i kvarteret Svanen. I hörnet av Adelgatan och Göran Olsgatan inrättas en tillhörande ölstuga.

 

1847 avskaffas skråväsendet.

1856 säljs Hedeman-Gades bryggeri till Christian Mattsson i Göteborg. Bryggeriet byter sedermera namn till Mattssonska bryggeriet och krogen heter än i dag Mattssons (nuvarande lokal togs i bruk 1886).

1858 grundar handlaren Carl A Richter ett bryggeri på Djäknegatan.

1862 öppnar nöjesprofilen David Lenander värdshuset Davidshall mittemot Södertull.

1864 är näringsfriheten genomförd och industrialismen märkbar bland bryggerierna.

1866 blir källarvalvet i hörnet av Adelgatan och Kansligatan restaurang Tunneln. Kryssvalvskällaren räknas som stadens äldsta bevarade byggnad med anor från 1300-talet, idag steakhouse och tapasbar Sot.

1867 ombildar Carl A W Fougstedt det Thoméeska bryggeriet till Malmö bryggeri AB.

1873
övertar Johan Edvard Malmquist (son till Jöns, se 1811) Åkermarks bryggeri på Södra Förstadsgatan 2 och bildar Malmquists bryggeri.

1876 introduceras ett pilsneröl, torrt med tydlig humlebeska.

1880 finns det tio bryggare till 38 054 invånare i Malmö.

1883 flyttar Mattssonska bryggeriet till Maltgatan i Kirseberg och blir strax kunglig hovleverantör.

Malmö bryggeri.

1885 bildas branschföreningen Sveriges bryggerier. Malmö bryggeri flyttar ut till Almbacken där det också finns servering.

1886 presenterar Sveriges bryggerier en gemensam flaska – i stort sett samma 33-centilitersflaska som används än.

1890 tillverkar 554 svenska bryggerier 129 miljoner liter öl.

1893
startar bryggeriet Stenbocken på Bangatan vid Södervärn.

1897 blir Richters bryggeri aktiebolag och flyttar året därpå in i nya lokaler i hörnet av Bergsgatan och Möllevångsgatan, i samma byggnad där Malmö Brygghus nu har återupptagit bryggandet.

1898. Malmquists bryggeri har etablerat sig på Ystadvägen i Sofielund.

1899 startar Gustaf Thurén en ölutskänkning på Storgatan, sedermera Wernerssons öl- och biljardsalong. 1970 öppnar puben Bulls Eye i samma lokal och får smeknamnet ”Bullen”.

1900 öppnar Oscar och Mathilda Nestlen en ölhall på Södergatan. Tre år senare flyttas verksamheten till Teschs (Lejonets) passage där de övertar J Regnérs ölhall som sedermera får namnet Deutsche bierhalle och ligger där till slutet av 50-talet.

Malmöbryggarnas stamträd.

1912 går de fem Malmöbryggerierna samman i AB Malmö förenade bryggerier. Två av dem läggs ner direkt, kvar blir Malmö bryggeri, Malmquists bryggeri på Ystadvägen och Richters bryggeri som året efter flyttar till Stenbockens lokaler på Bangatan. Ludvig Wilhelm Malmquist (son till J E, se 1873) blir vd.

1913. Apotekarnas vattenfabrik flyttar från Kalendegatan till Richters gamla lokaler, går samman med Malmö förenade bryggerier.

1917. Malmö bryggeri slår igen.

1918. Malmöbryggarnas försäljning halveras sedan ölet försvagats och försämrats på grund av brist på spannmål under världskrigen.

1937 utses Erik Malmquist (son till L W, se 1912) till vd i Malmö förenade bryggerier. Naturkorken ersätts med alkakork.

1938 slår folkrestaurangen Freden på Karlskronaplan upp porten. Blir Tröls Jins kru runt 1960.

1955 avskaffas motboken och ölsorten Malmö special lanseras.

Kvinnlig bryggeriarbetare testar exportölet TT direkt ur flaskan på Richters Bryggeri 1950. Foto: Bertil Rubin.

1956 öppnar värdshuset Trånga västen i samma hus som restaurang Druvan, på Engelbrektsgatan 5. Här erbjöds tjo och tjim, bayersk orkester, ölsejdlar och bockwurst. Bytte namn och stängde på 70-talet.

1958 påbörjas avvecklingen av byggnaderna på Bangatan (rivs 1961) och verksamheten koncentreras till Ystadvägen. Samma år går Malmö förenade bryggerier samman med Skånebryggerier. Övriga dotterbolag är nu Apotekarnes vattenfabrik, Vattenfabriks AB Kronan, Lunds bryggeri AB, AB Klosterbryggeriet i Ystad samt dotterdotterbolaget AB Hässleholms bryggeri och maltfabrik.

1960
är huvudartikeln i Malmö pilsnern Skåne Vapen.

Bryggeriet och vattenfabriken på Ystadvägen.

1961 går AB Pripp & Lyckholm och Malmö förenade bryggerier samman. En ny fabrik byggs vid sidan om den gamla på Ystadvägen.

1962 inlemmas Trelleborgs bryggeri i bolaget och ledningen för 50-årsjubilaren Malmö förenade bryggerier föreslår ett namnbyte till AB Skånebryggerierna.

1964 går AB Pripp & Lyckholm i Göteborg samman med Stockholms bryggerier och bildar storkoncernen Pripp-bryggerierna AB med säte i huvudstaden, sedermera Pripp-bolagen AB och AB Pripps.

1974 blir Pripps statsägt, säljs sedan till Volvo under 80-talet.

1993 Pripps lägger ner i Malmö.

2010. Malmö får åter ett bryggeri, Malmö brygghus, i samma byggnad där Richters bryggeri låg fram till 1913.

2013. En ölträdgård – som var vanliga i Malmö på 1800-talet – öppnar i anslutning till det gamla hamnmästarbostället på Bagers plats, ett hus som en gång byggdes på initiativ av den förste bryggaren i Malmquistdynastin, Jöns Malmquist.

Fakta och bilder bland annat ur ”Malmö stads historia”, ”Att dricka öl” av Sven T Kjellberg, ”Här har man roat sig” och ”I hjärtat av Malmö” av Bengt Liljenberg. Texten delvis publicerad första gången i Sydsvenskan i november 2010. 

Kategorier

Senaste kommentarer