Annons:
Bulltofta Försvunna Malmö 22 februari 2017

Från kokslov till sportlov

Sportlovet har sitt ursprung i de så kallade kokslov som infördes 1940 för att spara på uppvärmningen av skolorna. Men redan på 1920-talet arrangerades det resor till fjällen. På bilden från 1949 har några ungdomar samlats på Malmö centralstation för att åka på sportlov. I väntar på tåget spisar det jazz på en resegrammofon.

I Malmö var det läraren Sten Fristedt och friidrottaren/sportjournalisten Lennart Strandberg som 1955 slog sina huvuden ihop och kläckte idén till ett allmänt sportlov med idrottsaktiviteter. Då kallades sportlovet ”Kul i tre”. Det var Lennarts fru Inga som kom på namnet. 1975 utökades aktiviteterna från tre till fem dagar. Med tiden blev det också andra aktiviteter, som att köra modelljärnväg, fiska och skriva maskin samt prova på jobbet som flygvärdinna, modell och brandman.

1982. Flickor klädda för minishow på Oxievångs fritidsgård under sportlovets Kul i fem.
1949. Ungdomar som skall åka på sportlov i fjällen spisar jazz på resegrammofon på Malmö C.
1965. Malmö juniorbrandkåren under Kul i tre på Malmö Latinskolas gård. Pågen i mitten, som tittar fram mot fotografen, heter Peder Hansson.
1975. Fiskeskuta lägger till i Limhamn med 22 skollovsledinga ungdomar som varit ute i sundet och fiskat under Kul i fem.
1963. Kul i tre i Malmö med skrivmaskinstävling.
1967. Ingvar Fogelberg visar Claes Telander hur man kör tåget i den fina modeljärnvägen på Kul i tre-centrum i Sofielundsskolan.
1965. Margareta Bjellerup får vara flygvärdinna för en dag under lovet med Kul i tre.
1963. Eva Lenander (t.h.) får vara flygvärdinna för en dag – här med Ann Knagenhielm och Anita Baroni.
1972. Treårige Hans Berg hoppar från tremeters trampolin under förevisning på Simhallsbadet under Kul i tre.
1967. 26 presumtiva mannekänger i åldern 14-18 år ställde uppi tävling om bäst sydda plagg i NK:s Cosy Corner, under Kul i tre. 17-åriga Lorna Skyttér vann med den korta rutiga klänningen.

 

Bulltofta Försvunna Malmö 7 november 2015 • Uppdaterad 28 januari 2016

Pionjärens villa hotas av rivning

Villa Hemmet, uppförd på Vestervång 1907, ligger ännu kvar på Bellevue. Men hur länge till? Foto: Martin Andersson

På Bellevue finns en vit villa som skiljer sig från alla andra villor på Bellevue. Villa Hemmet på Vikingsbergsvägen 24 är av trä. Bara det är ovanligt i Malmö.

När sommarvillan uppfördes för drygt hundra år sedan var Bellevue bara en åker, kallad Vestervång. Där står huset än, omgivet av nybyggen. Men troligen inte så länge till.

I slutet av 1800-talet blev det populärt bland borgerskapet att skaffa sig en sommarvilla på landet, på lagom avstånd från staden. De mest exklusiva uppfördes längs Limhamnsvägen, med utsikt mot havet. Den uråldriga jordbruksmarken blev nu attraktiv för andra syften.

Åkerbrukaren Lars Jeppssons son Jeppa Larsson på gården Beleshög lät något år in på det nya seklet stycka av en del av sin mark. Landtungan som såldes kallades Wikingsberg och löpte i från nordväst till sydost (idag längs Vikingsbergsvägen). Här uppfördes sex sommarvillor, alla bokstavligen mitt på åkern. Någon gång före 1904 byggdes villan Alunda (möjligen där nr 28 ligger idag). Därefter tillkom villorna Deli, Björkåsa, Hansa, Hemmet och Marienborg.

En sommarvilla fick gärna vara utförd i schweizerstil med utsmyckningar, så kallad snickarglädje, spröjsade fönster, punschveranda och lusthus. En större sommarvilla kallades grosshandlarvilla.

I 1904 års adresskalender listas snickarmästare N Linde som ägare till tomten Wikingsberg B2. Han drev en möbel- och snickerifabrik på Kaptensgatan och man kan tydligt se att villa Hemmet är byggd av en mästare. Inte minst den sällsynta takformen, med närmast asiatisk prägel, vittnar om känsla för snickarglädje och hantverksskicklighet.

Det har sagts att villan ursprungligen skulle ha uppförts för någon utställning och därefter flyttats. Det låter vi vara osagt. Baltiska utställningen var ännu inte påtänkt och Nordiska industri- och slöjdutställningen ägde rum redan 1896. Men det är fullt möjligt att byggnadsverket hämtats från någon annan utställning eller miljö, och återanvänts.

Sannolikt byggde Linde huset för att sälja det vidare. Redan 1908 fanns en ny ägare. Herman Grönquist var prokurist, det vill säga hade fullmakt att driva handelsfirman U & A Grönquist på Stadt Hamburgsgatan 6. Själv bodde han på Bergsgatan 2. Lite drygt tio år senare fick villan en ny ägare. Olof Theodor Åradsson Åberg var utskänkningsföreståndare vid Malmö spritförsäljnings-aktiebolag. Han blev emellertid ingen långvarig sommargäst. Han avled. Dödsboet sålde vidare till handlanden Gustaf Ljungström som i sin tur avyttrade till ingenjör Linus Bohlin 1928.

År 1935 fick Hemmet åter en ny ägare. In flyttade trafikledaren och flygpionjären Robert Holmén med hustrun Nanny och barnen Vanja, Brita och Sven. Familjen hade tidigare bott på Beridaregatan i Slottsstaden men Robert behövde frisk luft.

För permanentboende blev nu villan så trång att man tvingades göra en mindre tillbyggnad (en större gjordes drygt tjugo år senare). Paret Holmén planterade också ett tiotal äppelträd i trädgården.

Robert Holmén var en av ”dessa fantastiska män i sina flygande maskiner”, en av de tidiga flygpionjärerna som vinglade genom luften i bräckliga träkonstruktioner, sammanhållna med pianotråd och täckta med linneväv. Robert föddes på landet, utanför Herrljunga, men hans rastlösa kynne gjorde honom inte lämpad att sköta en gård. Han hade mer högtflygande planer.

Hans föräldrar såg ingen annan råd än att sätta honom i flygskola. 1918 tog han sitt eftertraktade flygcertifikat – nummer 117 – på dr Enoch Thulins flygskola i Ljungbyhed. Efter en tid som lärare på skolan väntade en anställning hos Svensk Luftrafik AB i Stockholm. Uppvisning och reklamflygningar stod på agendan. Nästa flyguppdrag var för Nordiska luftrederiaktiebolaget som hade köpt fyra flygmaskiner i England. Robert Holmén var en av de piloter som skulle flyga hem dem. Flygrutten skulle gå via mellanlandningar i London, Vlissingen, Amsterdam, Bremen, Lübeck, Köpenhamn, Malmö och Nässjö mitt i vintern 1921, med öppen sittbrunn ska tilläggas. Det blev en minst sagt dramatisk resa som tog drygt två veckor. Dåtidens tidningar skrev spaltkilometrar om strapatserna.

Samma år undertecknade Holmén ett anställningskontrakt för Kungliga Vattenfallsstyrelsen. Jobbet bestod i att flyga personer, gods och förnödenheter mellan Porjus och kraftverksbygget i Suorva i Lule älv, en sträcka på tio mil som kunde ta mellan 20 och 55 minuter att flyga, beroende på väder, vind och ljusförhållanden. Planen landade med vattenpontoner sommartid och med skidmedar vintertid. Om det var kallare än 30 minusgrader ställde man in turerna, men inte alltid. Kokhet olja tillfördes motorerna för att de skulle starta.

Att som pilot överleva dessa flygningar var i sig en bragd. Holmén fick dessutom medalj för att en svart fjällnatt ha undsatt en nödställd kollega och hans två passagerare.

1923 valde familjen Holmén att bosätta sig så långt söderut i Sverige man kunde komma. Dels var hustrun Nanny skånska, dels lockade Sveriges första landflygstation som då öppnades i Malmö. Robert Holmén hade tjänat nog med pengar för att köpa ett eget flygplan och blev hösten 1923 en av de första hyresgästerna i Bulltofta hangar.

Ironiskt nog blev vårvintern 1924 så sträng att all båtförbindelse bröts mellan Köpenhamn och Malmö. Till och med isbrytarna stod still. Robert fick uppdraget att flyga posten över Sundet. Sydsvenska Dagbladet var på plats i mars 1924: ”Herr Holmén gick till väders. Han medförde inte mindre än 100 kg post – brev och tidningar – den största postförsändelsen, som någonsin befordrats luftvägen. Flygningen över tog på grund av kraftig motvind hela 17 minuter.”

I samma veva grundades det svenska flygbolaget Aktiebolaget Aerotransport (ABA, en föregångare till SAS). Lufttrafiken inleddes med en första linje mellan Stockholm och Helsingfors. Kort därpå öppnade linjen Malmö-Hamburg och en pendel mellan Malmö och Köpenhamn. Man flög bagage, post och gods men också passagerare. En tur och retur till Hamburg kostade 65 kronor, till Köpenhamn 15 kronor.

Bulltofta blev Sveriges flygcentrum och Robert Holmén tog anställning som flygplansförare hos ABA, med en lön på 700 kronor i månaden. En av hans kollegor under en kort period var Hermann Göring. Av honom fick Robert en varm flygarluva av kattskinn (som han senare kastade i avsky).

Med Bulltofta som modern och välskött flygstation fortsatte Robert Holmén – kallad ”Långholmen” på grund av sina 193 centimeter – att flyga ABA:s flyglinjer, mest till Amsterdam men också till London och Paris. Men 1935 var det färdigfluget. Robert diagnostiserades med ett hjärtfel och pensionerades redan vid 41 års ålder. Samtidigt flyttade alla hans kollegor till nyöppnade Bromma.

Den 7 juni, på Robertdagen, 1949 avled Robert Holmén. Han ligger begravd på Östra kyrkogården, inte långt från den gamla flygstationen Bulltofta som stängde 1972. När också hustrun Nanny lämnade jordelivet, flyttade dottern Brita med man och barn tillbaka till barndomshemmet, villan Hemmet 1958. Där bodde hon tillsammans med maken Bengt Ahlgren till sin död.

Den enkla sommarvillan med sin fruktträdgård, som en gång byggdes på en åker, ligger idag inkapslad bland fashionabla villor med carportar och pooler. Nu är tomten till salu och den svårt bedagade men ännu mycket vackra villan rivningshotad. Säljarens rivningsansökan är beviljad.

Läs mer: Bellevuvillan får rivas.

Nu riskerar Malmö och Bellevue att bli ett kulturminne fattigare. Villan utgör ett unikt inslag i kvarteren och är ett sista exempel på den byggnadsstil som präglade stadsdelen för hundra år sedan.

Den som köper mark i dessa kvarter borde också ha råd att restaurera och vårda den unika villan Hemmet.

Läs också: ”Robert Holmén – en av Malmös pionjäraviatörer” av Marie Lindekrantz (barnbarn till flygaren), publicerad i Elbogen 2002

Fyra piloter på Bulltofta. Robert Holmén (till vänster) med kollegorna K B Liljeberg, Tedde Andersson och Sjunnesson arbetare alla för ABA på 1920-talet. Foto: Sydsvenskan
Ren och skär snickarglädje.
Bellevuekvarteren som de såg ut 1938. Sannolikt befinner sig fotografen på Vikingagatan och riktar linsen mot korsningen Vikingsbergsvägen. Om så är fallet ligger villan Hemmet i kvarteret till vänster, utanför bild. Foto: Sydsvenskan.
De stränga vintern 1924 fick Robert Holmén i uppdrag att flyga posten över Sundet. Sydsvenska Dagbladet var på plats: ”Herr Holmén gick till väders. Han medförde inte mindre än 100 kg post – brev och tidningar – den största postförsändelsen, som någonsin befordrats luftvägen. Flygningen över tog på grund av kraftig motvind hela 17 minuter.”
Bulltofta Försvunna Malmö 8 maj 2015

När amerikanerna kom till Malmö

I sista stumd fick piloten stopp på sin flygande fästning, den 21 juni 1944. FOTO: Henning Stenberg.

När de allierade nödlandade på Bulltofta under andra världskriget duckade Malmöborna. Att cykla ut och beskåda de skadade flygmaskinerna på flygfältet var en spännande och lite overklig utflykt. Närmare kriget än så här kom de flesta aldrig.

Det här blogginlägget skrevs i samband med att Jan-Olof Nilssons bok ”Lucky Strike” släpptes. Nu har boken blivit en dokumentär. ”När amerikanerna kom till byn” finns på SVT play.

Med anledning av det publicerar vi några unika bilder från 1944. Dels bilder ur ett Thomas Wendels fotoalbum. De bilderna är tagna av hans pappas kompis pressfotografen Henning Stenberg. Dels tre privata bilder tagna av Malmöbon Gotthard Henrichsén, kopior vi fått oss till hands av sonen Jan Henrichsén.

Ducka!

I bakgrunden brinner ett nödlandat flygplan, den 20 juni 1944. FOTO: Henning Stenberg.
Några brandsoldater slår i en träplugg i en avbruten bränsleledning för att förhindra en brandkatastrof. 21 juni 1944. FOTO: Henning Stenberg.
En svensk flygare vid ett av Liberatorplan, den 20 juni 1944. FOTO: Henning Stenberg.
Den 20 juni 1944, det var första gången ett vitmålat Liberatorplan nödlandat i Sverige. FOTO: Henning Stenberg.
En av de flygande fästningarna landade den 21 april 1944 i en skånsk rågåker. FOTO: Henning Stenberg.
En svensk soldat rullar bort ett skadat oljefat. FOTO: Henning Stenberg.
En halvtimma efter att de amerikanska bombplanen nödlandat var lugnet återställt och höskörden fortsatte. 20 juni 1944. FOTO: Henning Stenberg.
FOTO: Gotthard Henrichsén.
FOTO: Gotthard Henrichsén.
FOTO: Gotthard Henrichsén.
Bulltofta Försvunna Malmö 25 april 2015

En dag på golfbanan

Golfbollen är i rullning. I helgen är det 90 år sedan Malmö golfklubb invigdes. Detta konstaterades redan för någon vecka sedan i detta blogginlägg. Därmed hade jubileet varit avklarat, om inte nu Bengt Modéer hade hört av sig med kompletterade information och fina bilder.

Det formella beslut att anlägga en golfbana vid Bulltofta  (se karta här) togs vid ett allmänt möte den 2 november 1923. ”Den nya klubben i Malmö såg som sin uppgift att göra propaganda för spelet, skaffa fram nya spelare och bereda spelare möjlighet till träning på nära håll”.

Den förste tränaren som anställdes av Malmö Golfklubb på Bulltoftaområdet var engelsmannen” Alfred Perry. Året var 1927. Han stannade bara en sommar och återvände till England där han blev British Open segraren år 1935.

Gunnar Bauer som satt i styrelsen för klubben skrev inför treårsjubileet en artikel i Sydsvenskan den 29 april 1928, som antyder att rekryteringen till en början gick långsamt: ”Kanske äro vi malmöbor mera fördomsfulla och bekväma än de flesta andra. […] Låtom oss för en gångs skull låta vår medfödda lättja och bekvämlighet fara. Låtom oss ta ett litet nappatag med oss själva. Låtom oss underkasta oss det ringa obehag, som de första stapplande stegen i golf givetvis innebär. Belöningens ska icke utebliva. Ty erfarenheten visar, att den som en gång blivit golfspelare, han förblir det för livet”. Till skillnad från andra sporter: ”Promenader gör man så småningom helst i bil”.

Sedan flyget med tiden krävde en allt större del av Bulltoftafältet hänvisades golfbanan och Malmö golfklubb under 1934 till Hohögs backar, för att året efter lägga ner verksamheten.

Bilderna är samtliga tagna av Otto Ohm för att användas som vykort, sannolikt den 25 april för nittio år sedan. Bildtexterna är författade av Bengt Modéer. I bakgrunden syns Johanneslusts egnahemsvillor.

Centralfiguren med golfklubban i handen är Falsterbo Golfklubbs förste storspelare assesorn Carl Rydbeck, mångfaldig svensk mästare. Bakom hans axel står hans systerson Stig Boström. Han blev advokat i Malmö och på sin fritid också svensk mästare i golf. Strax th därom står Bertil Sederholm.Längst th känner jag igen Carl Fredrik Tranchell. Den andra damen tv om Rydbeck är Karin Bauer, född Edstrand. Under många år Sveriges bästa kvinnliga spelare.

Här puttar Carl Rydbeck med många nyfikna åskådare. Hangaren (tror jag) och villastaden i bakgrunden.
Åter Carl Rydbeck i centrum. Han slår här en drive. Förbluffande många unga som lockats till Bulltofta den här dagen.
På den här bilden nära villorna känner jag igen Stig Boström längst tv. Andre man från vänster är bergsingenjören Gunnar Edstrand, också han en skicklig spelare och svensk mästare. Han var sedan i många år ordförande i Falsterbo Golfklubb. Tillsammans med sin bror Knut Edstrand drev han Bröderna Edstrand AB i Malmö. Damen i pälsen tycker jag att jag känner igen som Knut Edstrand fru Oda Edstrand. Golfvärlden, särskilt i Sverige, var inte så stor på den tiden. 

 

Bulltofta Försvunna Malmö 11 april 2015

När golfen var ung

Dagen efter invigningen av Malmös första golfbana. Ur Sydsvenska Dagbladet den 27 april 1925.

Det spelades bättre golf på Bulltoftas tid.

Bulltofta är känt för mycket. Området i sig finns utmärkt på de äldsta av kartor. Fram tills för hundra år sedan förknippade man Bulltofta med Kockums gård. Och vattenverket. Sen kom flygfältet att dominera området. Möbeljätten. Och numera är Bulltofta ett rekreationsområde.

När det gäller golf på Bulltofta tänker nog de flesta på minigolfen ute vid Riseberga. Mindre känd är Malmös äldsta golfbana, som invigdes i dagarna för nittio år sedan.

Måndagen den 27 april 1925 rapporterade Sydsvenska Dagbladet från invigningen. Under rubriken ”Malmö golfklubb började i går sin verksamhet under lyckade auspicier” berättades det att över sexhundra nyfikna personer följde invigningen.

Åskådarna samlades vid första hålets utslagsplats strax norr om Malmö flygstations aerodrom, varifrån de i uppvisningen deltagande parvis startade sitt ungefär timmeslånga spel. Först spelade fröken Karin Edstrand och konsuln B Sederholm”.

Enligt artikeln har golfspelet ökat och i synnerhet i Skåne där det finns sammanslutningar i Hälsingborg, Kristianstad, Lund och Falsterbo, en av Sveriges äldsta klubbar. Malmö golfklubb har bildats i intimt samarbete med den senare. ”En eloge förtjänar mr Hester, Falsterbo golfklubbs energiske och duktige professionelle tränare för det arbete han här lagt ner under sina månader.”

Genom artikeln får vi även veta att alternativa platser för banan var Limhamn och Arlöv, men att de skrotades på grund av att det förelåg bättre dräningsförhållanden vid Bulltofta, alltså granne med flygfältet. Där anlades bunkrar och dammar.

Georg Kittel från Svenska Golfhistoriska Sällskapet som gjort oss uppmärksamma på jubileet upplyser oss om att ”Malmö GK bildades den 2 mars 1925 med Erst C:son Herslow som ordförande”, det vill säga sonen till Sydsvenska Dagbladets grundare Carl Herslow. Vidare bifogar han ett kort över Malmöbanan som hjälper oss att lokalisera golfbanans läge. Idag ligger Oscar Stenbergs park vid andra hålet och Mölledalsgatan längs femte.

Efter några år tvingades klubben flytta hela eller delar av ”golfbanan pga flygets växande behov. Skälet till att golfbanan helt upphörde 1934 eller 1935 ska också ha varit den växande flygtrafiken på Bulltofta.”

Bulltofta flygfält med omgivning sommaren 1925. Äldsta hangaren mitt i bild. I nedkant ses till vänster husarernas skjutbanor och till höger ses betesmarken som året efter ska bli golfbana. Foto ur boken Bulltofta flygstation (1995).
Bulltofta flygfält under en flyguppvisning 1924. Till vänster ses Johanneslust egnahemsområde. I fonden fältet som ännu inte blivit golfbana. Foto: Sydsvenskan.
Karta över Malmö golfklubbs niohålsbana. Hohögs villastad är alltså synonym för Johanneslust egnahem.
Golfbanans placering inritad på 1912-års karta.
Golfbanans placering inritad på en nutida karta.
Bortom Bulltofta flygfält framträder golfbanan med bunkrar och dammar – jämför med kartorna ovan. Bild hämtad ur boken Flygstation Bulltofta (1995).

 

Bild ur SDS den 27 april 1925.
Samma dag som Malmö golfklubb invigdes var denna annons införd i Sydsvenska Dagbladet.
Bulltofta Försvunna Malmö 12 januari 2015 • Uppdaterad 13 januari 2015

Anita Ekbergs skånska filmäventyr

Bo Widerberg och ett stort pressuppbåd möter stjärnan Anita Ekberg på Bulltofta. FOTO: SYDSVENSKAN

Anita Ekberg gjorde aldrig film i Sverige. Det smög sig.

Våren 1964 ringer Bo Widerberg till Anita Ekberg. Under den kaotiska inspelningen av ”Kärlek 65” får han idén att hon ska ha en roll i filmen. Stjärnan avböjer dock.

Men Widerberg ger sig inte. För att övertala henne flyger han ner till Anita Ekberg som för tillfället befinner sig i Madrid. Något manus har Bo Widerberg inte, men på planet plitar han ner några rader på ett par tomma sidor i sitt pass – något som inte uppskattades av passtjänstemännen. Anita Ekberg låter sig entusiasmeras och tackar ja.

Jag ska bara spela mig själv. Även mitt riktiga namn kommer att användas. Widerberg är helt crazy, han påminner mig om Fellini”, berättade Anita Ekberg när hon landat på Bulltofta lördagen den 5 september 1964. Hennes ankomst har i det längsta hemlighållits under täcknamnet ”fru Jönsson”. Bo Widerberg landar även han på Bulltofta, storstilat med helikopter från Österlen, för att välkomna sin stjärna.

Efter en presskonferens på Savoy i Malmö tillbringar Anita Ekberg natten på hotellet. Hon sover dåligt. Det är dimma på sundet och mistlurarna håller henne vaken.

På morgonen söndagen den 6 september bär det av till Anders Österlins skånegård i Kåseberga där inspelningen av ”Kärlek 64” (titeln sedermera ändrad till ”Kärlek 65”) höll på att avslutas. Väl på backen var hon ”som en kalv på grönbete. Tog av sig sina sandaler och sprang barfota omkring i en yster dans”, rapporterade Kvällsposten. Men någon inspelning blev det inte. Anita Ekberg var för trött.

Någon i inspelningsteamet beskriver Widerbergs arbetsmetod: ”Det är typiskt för honom, han skapar sina idéer efter hand. Men ungefär 5 000 meter filmer kommer han att offra på Anita, för att sedan klippa i. Det blir mycket som får kastas. Hela filmen är 2 700 meter lång”.

Inte en meter film blir det. När en bil anländer till hotell Continental klockan kvart i åtta på måndagens morgon är stjärnan osminkad och ännu bara halvklädd. I Kåseberga står filmteamet redo att spela in en scen där Anita Ekberg tillsammans med Ingrid Taube snattar ägg i ett hönshus. Istället låter Ekberg meddela att hon återigen vill träffa Widerberg för att än en gång diskutera sin medverkan. Regissören vägrar. Istället skickar han sin regiassistent Kjell Boman till hotellet, men det hjälpte föga.

Det är en förbannad Widerberg som senare på dagen håller en presskonferens på Kåseberga: ”redan i lördags kväll började Anita bråka om favörer hon vill ha. Hon skulle ha större bokstäver i förtexten än mina andra artister”. Han har förklarat för henne att hon minsann inte ens får ”större bokstäver på filmduken än mina tekniker!”.

Även andra villkor av mer ekonomisk karaktär hade avvisats. Så sent som kvällen innan hade demonregissören, filmbolaget och stjärnan varit överens. Ett kontrakt hade signerats. Men nu vill Anita Ekberg ha ut halva gaget. En check finns i inspelningschefen Valdemar Bergendahls portfölj men banken öppnar inte förrän halv tio. När det visade sig att filmbolaget gjort skatteavdrag på gaget blir det tvärstopp.

Bo Widerberg hotar med stämning och Anita Ekberg återvänder till Malmö. Under kvällen tar hon in på hotell Kramer. Till Kvällspostens reporter säger hon: ”Jag engagerar mig inte så hårt i det som hänt […] Låt oss tala om något annat.” Stjärnan är mer hungrig än arg och vill absolut ha ostron. Hovmästaren misslyckas dock få tag på färska ostron. Anita Ekberg nöjer sig inte med ett nej: ”Ring Stockholm! De kan väl flyga ner ostronen”. Men hon får tji.

På morgonen den 8 september är Anita Ekberg uppe i ottan och läser Bo Widerbergs uttalande i Sydsvenskan: ”Man kan tala om divafasoner”, säger han och tillägger med galghumor: ”Jag tror jag ska be Liz Taylor komma för att filma också”.

Den där Widerberg tycks ha en hel del att säga om mig. Men nu skall min advokat kopplas in på det här!”, säger Ekberg till Kvällsposten innan ”en blek, förbannad och fräsande Anita” lämnade Bulltofta med flyg på morgonen klockan 8.25. Hon är klädd i röd kappa och mastodonthatt. Resan går till Rom, via Köpenhamn.

På Kastrup berättar hon vidare: ”Widerberg sa till mej att jag skulle tänka på barndom: när mamma och jag gick och handlade hos fru Nilsson i mjölkaffären. Mjölkaffären!!! Är det ett sätt att ge regi, att tänka på mjölkaffären? Il Signore är mad!!”.

I en senare version brukar det heta att Anita Ekberg lämnade inspelningen därför att Bo Widerberg ville att hon skulle gå klädd i trätofflor. Sant eller inte?

Veckor efter uppbrottet spekuleras det i att kontraktbrottet kan ha varit ett pr-trick. Ekberg kontrar med att hon ska lämna in ansökan om att bli italiensk medborgare. ”Jag ogillar allting i Sverige. Jag ogillar människorna […] de vet inte hur man ska njuta livet”, säger hon till Sydsvenskan någon månad efter det havererade filmprojektet.

Bo Widerberg å sin sida säger sig stå i begrepp att göra en film om hela konflikten, och då berätta ”The whole truth and nothing but the truth”.

När man idag läser igenom tidningsklippen om alla turerna kan man i efterhand konstatera att det nästan alltid är Bo Widerberg som vinner sympatierna. Det är Anita Ekbergs divalater som skapar rubrikerna. Det var lite David mot Goliat, Kåseberga mot Hollywood. Och inte minst den lokala konstnären mot den internationella stjärnan.

I Mårten Blomkvists biografi om Widerberg, ”Höggradigt jävla excentrisk” (2011), ger inspelningschefen Valdemar Bergendahl hela affären en enkel förklaring: ”Det fanns ingen roll”.

Anita Ekberg poserar för fotograferna i Kåseberga. FOTO: SYDSVENSKAN
Anita Ekberg med entourage lämnar Malmö i vrede. Mitt i bild ses föräldrarna Ekberg. FOTO: SYDSVENSKAN

 

 

Bulltofta Försvunna Malmö 21 juni 2013 • Uppdaterad 5 december 2013

När det regnade yankees över Malmö

Ett amerikanskt bombplan kraschade mot Hohögs backar 1944. Foto: Sydsvenskan

Allierade bombplan som blev skadeskjutna under andra världskriget tog i möjligaste mån sikte på Sverige. Att hoppa över Tyskland var ingen bra idé. Därmed blev det också Skåne och i synnerhet Bulltofta i Malmö som fick bli nödhamn. Störst tryck var det den 20-21 juni 1944 då inte mindre än 33 tunga amerikanska bombplan sökte sig till Sverige. Vid ett tillfälle cirkulerade nio bombplan över Malmö samtidigt. På den korta landningsbanan på Bulltofta hopade sig planen, vissa fattade eld vid nödlandningen och många flygare förolyckades.

Ett motiv som imponerade stort på malmöpågar. Foto: Sydsvenskan

Händelserna vid Bulltofta var en svår prövning för räddningspersonalen samtidigt som det väckte stor nyfikenhet hos Malmöborna som samlades utanför avspärrningarna. Tidningen Se gjorde ett stort reportage med rubriken ”Det regnar yankees över skånska slätten!” Även i  Bo Widerbergs sista film ”Lust och fägring stor” finns en glimt av denna dramatik och än mer fördjupad kunskap hittar man i Jan-Olof Nilssons nyutkomna ”Lucky Strike”.

 

I bokens kapitel ”Nödhamn Bulltofta” berättar flygare, räddningspersonal och åskådare om sina upplevelser. Här finns också en del hittills osedda bilder på flygare och flygplan. Och så läser vi om möten mellan amerikanska flygare och Malmöborna, om hur ”flickorna i Malmö var som galna efter flygarna” medan de lokala pågarna avundsjukt beskådade hur det ständigt kom nya, rivaliserande kavaljer till Malmö. I februari 1945 fanns det 64 amerikanska flygare i staden, många av dem mötte kärleken och några gifte sig.

Unge flygaren Henry George Poppers grav i Malmö. Foto: Martin Andersson

Andra flygare blev begravda i Malmö. På Östra kyrkogården finns ett välkänt monument vid gravarna och på den judiska kyrkogården vilar – förutom alla de judiska flyktingarna som dukade under vid ankomsten till Malmö – britten Henry George Popper som förolyckades blott 19 år gammal och australiern S S Solomons. Här alldeles bredvid monumentet över krigets offer med aska från Auschwitz är de begravda. Ett tiotal meter därifrån har föräldrarna Julius och Eugenie Popper förenats med sin son efter många år av saknad.

Arkivarie Anette Sarnäs på Malmö Stadsarkiv har forskat kring flygarna som är begravda i Malmö. En bok i ämnet beräknas utkomma nästa år. Hör hennes berättelse här.

Kategorier

Senaste kommentarer