Annons:
Davidshall Försvunna Malmö 8 april 2017 • Uppdaterad 7 april 2017

Holmehus – ”nippertanternas” hem på Kärleksgatan 6

”Fröken Hermansson var en mycket respekterad dam i Malmö. I Holmehus, en herrgårdsliknande byggnad omgiven av en stor park och omgärdad av ett rött plank, hade hon ett hem för ”nippriga” förnäma damer, en rörelse som hon hade förtjänat en ansenlig förmögenhet på.”

Författaren Alice Lyttkens minns vidare tant Sophie Hermansson från sin barndom som ”en enormt tjock, ful och skäggig tant”.

Sophie Hermansson var pionjär inom svensk psykvård och föreståndare för Sveriges första privata vårdhem för psykiskt sjuka kvinnor, eller som det kallades då: ”Vårdanstalt för nerv- och sinnessjuka fruntimmer”.

Vårdhemmen Holmehus låg på Kärleksgatan 6 i Malmö, granne med Kockums mekaniska verkstad och gjuteri – numera Davidshallstorg.

Sofia Augusta Fredrika Hermansson föddes i Helsingborg 1836. Hon var dotter till regementskvartermästaren Hans Hermansson och Margaretha Grähs. Vid 25 års ålder fick hon efter en uppmaning från doktor Salomon tjänsten som föreståndarinna vid Malmö hospitalets kvinnoavdelning, år 1861. På hospitalet, även kallat ”asylen” kom hon att arbeta fram till 1879.

Sophie Hermansson (1836-1914) med kunglig medalj för ”nit och redlighets i rikets tjänst” på bröstet. Teckning ur Idun 1892.

Lär mer: På asylen bodde de sinnessjuka. 

År 1879 öppnade det nya hospitalet i Lund, som långt senare kom att heta S:t Lars. Där arbetare fröken Hermansson i två år och mottog en kunglig medalj för ”för nit och redlighet i rikets tjänst”. Lunds hospital var betydligt större än ”asylen” i Malmö och tydligen blev arbetet med tiden allt för betungande för Sophie Hermansson. Den hårda belastningen orsakade henne ”en svår sjukdom” (Idun, nr 47 1892).

”Till ett sådant arbete fordrades ungdomens mod och förtröstan, ty det var ingen vandring på rosor man bjöd mig på bland sinnessjuka och vilda dårar”, sade hon till Idun 1892.

Fröken Hermansson begärde avsked från staten och den offentliga sinnessjukvårdens tjänst. Hon hade fått möjlighet att studera sinnessjukvård i Norge, Danmark och England och såg tydligen framför sig ett privat alternativ. Hon förstod att de offentliga sinnessjukhusen kanske inte var den bästa av miljöer och att det fanns familjer som var villiga att betala för en mer omsorgsfull vård i en lugnare miljö.

Holmehus – ”särskild vårdanstalt för nerv- och sinnessjuka fruntimmer”. Troligen är det Sophie Hermansson själv som syns på bilden, möjligen är det hon som står på trappan. Bild ur Malmö stads historia, volym 4.

I syfte att öppna en privat vårdanstalt för kvinnor från högre samhällsklass inköpte hon villan Holmehus med en liten park, i den södra förstaden. Idag är den tomten belägen mitt i kvarteret Rådjuret, avgränsar av Jörgen Ankersgatan, Holmgatan, Kärleksgatan och Davidshallsgatan.

Villa Holmehus hade tidigare ägts av Gottfried Wedding Georg Kockum, direktör vid den mekaniska verkstaden från 1873 och fram till sin död 1875. Han var son till gjuteriets grundare, Frans Henrik Kockum vars sommarvilla Holmen låg på andra sidan av Kärleksgatan.

 

Här låg Holmehus. Karta från 1871.

 

Läs även: Kärleksgatan – en rar gata och Kockums holme gav namn åt gata. 

Platserna till vårdhemmet Holmehus var mycket eftersökta. Från 1882 erbjöds boende för tio kvinnor och från 1885 fanns det tolv platser. En kusk, en sjuksköterska och ett antal pigor anställdes och verksamheten drevs i samarbete med läkaren Constantin Brandberg (senare även Thure Petrén).

”Jag var mycket nyfiken på ‘nippertanterna’ som höll till på baksidan av huset mot parken. […] Jag kan fortfarande se parken framför mig, där eleganta damer satt på bänkar, som var utspridda lite här och var. Somliga pratade för sig själva eller med varandra, somliga satt ensamma och stirrade framför sig, men några såg alldeles vanliga ut.” (Alice Lyttkens, ur boken ”Leva om sitt liv 1: Minne från sekelskiftet till 1920”, 1977).

Holmehus var öppet fram till 1913. Samma år hade Kockums mekaniska verkstad lämnat området som enligt stadsplanen skulle komma att förändras.

Sophie Hermansson avled, nyss fyllda 78 år, den 10 oktober 1914.

Karta cirka 1850.
Davidshall Försvunna Malmö 21 maj 2016 • Uppdaterad 2 juni 2016

Kockums holme gav namn åt gata

Hörnet av Fersens väg och Holmgatan, som korsningen såg ut i slutet av 1950-talet. I den tomma hörnlokalen låg en gång Fersens vägs cykel. Husraden är från tiden runt 1890. Bilden är tagen av brandförmannen Göte Lindberg.

Ett fotografi från sena 1950-talet ger oss en bild av ett annat Davidshall.

Husraden längs Holmgatan uppfördes runt 1890, alldeles i utkanten av Kockums mekaniska verkstad.

Frans Henrik Kockum hade gjort sig en förmögenhet på tobak. År 1838 köpte han en tomt utanför stan där han lät uppföra en sommarvilla och anlägga en privat, men för allmänheten öppen park runt en damm med en holme. Den holmen fick också ge namn åt sommarvillan, och senare även åt Holmgatan.

Läs mer: Kärleksgatan – en rar väg.

Norr om parken, där vi idag hittar Davidshallstorg, lät Frans Henrik Kockum 1840 inrätta ett gjuteri med en mekanisk verkstad. År 1842 hade 60 arbetare sysselsättning vid verkstaden och trettio år senare var antalet anställda drygt 700.

Läs mer: Kockums hallar och Davidshall.

Brukspatron Frans Henrik Kockum var smart. Han köpte och styckade upp mark för mindre gathus till arbetarna med familjer som många gånger kommit från landsbygden för att söka arbete i staden. På så sätt tillkom området Lugnet.

Läs mer: Kockumska kanalen.

Men han och hans söner, som tog över 1875, ägde också andra fastigheter. Några av dem kom att ligga på Holmgatan. Med tiden hade nämligen Kockums mekaniska verkstad till ytan vuxit så pass att parken med damm och holme hade offrats. Därmed fanns det också plats att uppföra en del två- och trevåningshus. Så skedde runt decennieskiftet 1890.

De boningshusen syns ännu på bilden ovan, med Fersens väg (före detta Villagatan) till vänster och med Holmgatan rakt fram. Längre ner på Holmgatan, i hörnet av Jörgen Ankersgatan, ser vi ett nybyggt kontors- och bostadshus med bland annat ett postkontor. Det huset uppfördes 1957.

Placerad i hörnet av Fersens väg och Helmfeltsgatan tog fotografen Göte Lindberg ett fotografi, alltså någon gång efter 1957, men inte senare än 1960 då de två husen på södra delen av Holmgatan (kvarteret Zebran, mellan Fersens väg och Rönngatan) ersattes av dagens komplex efter ritningar av Fritz Jaenecke.

Vid Holmgatans norra sida, i kvarteret Haren, ersattes de tre hitersta byggnaderna med en sjuvåningsbyggnad byggd i två etapper mellan åren 1960 och 1962. De två sista husen i norra raden, ner mot hörnet av Jörgen Ankersgatan, revs först 1975 och tomten försågs med den fantasilösa tegelkolossen som kan anas bakom träden på den nytagna bilden.

De andra delarna av kvarteret Haren, som ligger utanför bildens vänstra kant och som bland annat vetter mot Erik Dahlbergsgatan, tillkom på 1920-talet och efter det att Kockums hade lämnat Davidshall 1913. Och där, djupt inne i kvarteret finns möjligen en liten rest av industriområdet.

Inne på parkeringen bakom Glassfabriken på Holmgatan finns en förrådsvägg med handslaget tegel (se bild längst ner). Den utgör sannolikt en rest av den magasinsbyggnad eller den mur som en gång avgränsade gårdarna på Holmgatan mot det kockumska industriområdet och de järnvägsspår som ledde in till gjuteriet.

Samma hörn idag. De höga husen på vardera sida om Holmgatan uppfördes i början av 1960-talet. Den högra efter ritningar av Fritz Jaenecke som även är en av arkitekterna bakom Malmö stadion. Foto: Martin Andersson
Hörnet av Fersens väg och Holmgatan runt 1959. Fotograf är Harry Lindholm, lektor i fysik på Latinskolan.
Fersens väg några år efter Baltiska utställningen. Fotografen står på en balkong högt upp på före detta hotell Fersen. Gatan nere till höger är Helmfeltsgatan. Foto: Sydsvenskan.
Samma gathörn som ovan, fotograferat 1953. Foto: Sydsvenskan.
Hörnet av Holmgatan och Jörgen Ankersgatan, där det 1957 uppfördes ett kontors- och bostadshus med postkontor.
Möjligen en bit av den mur eller det magasin/gårdhus som en gång skiljde gårdarna från Kockums industriområdet vid Davidshall. Foto: Martin Andersson
Davidshall Försvunna Malmö 5 mars 2016 • Uppdaterad 4 mars 2016

Vid Kärleksgatans ände?

Holmen, de Kockums ägorna, i konstnären J Margetins tolkning. Målningen som är signerad 1965 pryder en vägg i hotell Savoys festvåning. Om karusellen kan man läsa här.

Kärleksgatan saknar vägs ände. Vad gäller namnets ursprung.

I artikeln ”Kärleksgatan – en rar väg” frestades jag att dryfta en teori om att det möjligen finns ett samband mellan gatunamnet Kärleksgatan och den romantiska och för allmänheten öppna park som hörde till Frans Henrik Kockums egendom ”Holmen”, anlagd i slutet av 1830-talet. Det var nämligen i samma veva (1842) som namnet Kärleksgränd förekommer i skrift för första gången. Detta folkliga namn blev officiellt befäst som Kärleksgatan år 1879.

Läs först: Kärleksgatan – en rar väg.

En annan intressant teori vad gäller namnets uppkomst har Christer Stridh. Han skriver i ett inskickat mejl att den folkliga namngivningen istället har med Kockums gjuteri att göra. Verkstaden låg vid denna tid där vi idag hittar Davidshallstorg. På avlöningsdagen ska arbetarnas kvinnor ha väntat vid utgången för att fånga upp männen innan de hann spendera pengarna på krogen. Hustrurna skulle då ha mött upp på den väg som kom att kallas Kärleksgatan. Stridh menar att vägen har sin motsvarighet i Arlöv där Kärleksgatan ledde till och från Svenska Järnvägsverkstäderna.

Kvinnor och barn i Kockums arbetarbostäder i hörnet Kärleksgatan och Södra Förstadsgatan. Bilden tagen sent 1910-tal. Sydsvenskans bildarkiv.

Det är en intressant teori. Dock ska man betänka att samma adress förekommer på sex ställen i Sverige, varav fem i Skåne: Malmö, Arlöv, Yngsjö, Sjöbo och Veberöd. Kärleksvägen finns också på sex olika svenska orter, varav en är Vellinge. Därtill finns det 46 Kärleksstigen i Sverige – ej inräknat Kärleksstigen från min barndoms Barsebäckshamn, idag kallad Ruffens gränd.

Christer Stridh menar också att den del som idag heter Kärleksgatan – och som då ledde in till Kockums verkstad – torde vara den ursprungliga Kärleksgränden, till skillnad från den del som senare kom att döpas om till Jörgen Ankersgatan. På den punkten har han troligen rätt. Men då måste man gå tillbaka till mitten av 1700-talet.

På Peter Kocks karta från 1765 (efter underlag från 1697, av  fortifikationslöjtnanten Claes Bödker) syns en väg som leder från Södra landsvägen och västerut, mellan och till de dammar och gamla lertäkter som vid denna tid låg i området. Till den största dammen hör en holme. Det är den som kommer att ge namn åt Kockums äga Holmen, och långt senare Holmgatan.

Men redan på en karta från 1794 har denna väg förlängts i en båge söderut till vägen som kommer att heta Östra Rönneholmsvägen i vår tid. Det är ungefär samma sträcka som numera utgör Kärleksgatan och Jörgen Ankersgatan. Den kunskapen ger oss emellertid ingen ledtråd om gatunamnets uppkomst.

Inte heller historikern Helge Andersson ger oss något uppslag än det mest självklara, när han skrev om Kärleksgatan i Skånska Dagbladet i mars 1993: ”I det gamla Malmö gjorde svärmade par gärna romantiska promenader längs den slingrande gångstig ut mot egendomarna Pilstorp och Rönneholm.”

Det är alltså fullt möjligt att ”kärleksstråket” var känt bland Malmöborna långt innan Frans Henrik Kockum exploaterade området samt förvandlade dammen, holmen och grönskan till en romantisk parkanläggning som var öppen för allmänheten. Om man får tro en av de väggmålningar (daterade 1965) som pryder den gamla festvåningen på Savoy fanns det för övrigt även ett lusthus på holmen.

Karta från 1765. Med vägen som ska komma att kallas Kärleksgatan utmärkt.
Karta från 1812. Med vägen som ska komma att kallas Kärleksgatan utpekad.
Karta från 1850.

***

Som en parentes kan tilläggas att det inne på gården i kvarteret Haren på adressen Erik Dahlbergsgatan 6 finns en en gammal lind som kan vara en sista rest från Holmens park. Om det stämmer, och det vill man gärna tro, är den minst 150 år gammal. Lindar kan bli gamla.

***

Så till frågan om det tilltänkta namnbytet.

Den södra delen av Kärleksgatan bytte redan 1904 namn till Jörgen Ankersgatan och tjugo år senare ansökte fastighetsägaren längs den kvarvarande delen (mellan Davidshallstorg och Södra Förstadsgatan) om ett namnbyte till Kockumsgatan (som ännu inte var upptaget).

Kan denna misslyckade ansökan ge svar på namnets ursprung? Men, nej. Stadsfullmäktiges protokoll med bihang ger inga svar.

Stadsfullmäktige och spårvägsman C H Blomkvist motsatte sig ett namnbyte och stadsläkaren Otto Gröné fann skälen till ett byte magert. Ordföranden, tillika socialdemokratisk riksdagsman, Nils Persson ansåg emellertid att ”han för sin del ansett det självklart, att fastighetsägarnas ifrågavarande framställning skulle bifallas med hänsyn till det nuvarande gatunamnets beskaffenhet”.

Med andra ord: namnet ansågs lite pinsamt och kunde tolkas som en mindre ”fin” adress. Uppenbart fann Stadsfullmäktige inget fog för den tolkningen. Varför ansökan avslog. Tilläggas ska att ett antal hyresgäster längs gatan inkommit med en egen skrivelse med förklaringen ”att vi finna gatans nuvarande namn vackert och gammeldags stilfullt och därför helst önska det bibehållet”.

En av de fastighetsägare som ville få ett namnbyte till stånd var direktör J Ohlsson. Han drev det mycket framgångsrika Ohlssons beklädnadsmagasin med två butiker, en på Stortorget i hörnet av Södergatan, och en på Kärleksgatan.

Kommunalrådet och riksdagsledamoten Bertil Persson är uppväxt på Kärleksgatan och berättar i ett mejl sina minnen från kvarteren under och efter andra världskriget, här delvis återgivna:

”På Södra sidan mellan S Förstadsgatan och Davidshallsgatan låg Ohlssons Beklädnads ena butik, och den fyllde båda fastigheternas tre nedre våningar. Familjen Tor och Stina Pacini Ohlsson bodde på övervåningarna i Kärleksgatan 2A. (Vi i våningen under). Och i båda butikerna fanns utöver konfektionen, även herr- och damskrädderier. Stina Pacinis välskrivna, och av Åke Arenhill illustrerade, annonser varje vecka hörde till det mest lästa  i Sydsvenskan. 

Ohlssons Beklädnad med sin exklusivaste butik i hörnhuset vid Stortorget, och den mera normala på Kärleksgatan hörde till de allra främsta i landet. Varje ny säsong kom Dior, Balmain eller Chanel hit för att hålla mannekänguppvisning i Stadsteaterns foajé, och fönstren vid Stortorget skyltades upp med Diors original. Som snabbt såldes slut. ‘Det finns inget att ha i stallet som en Dior-dräkt – den håller alltid passformen’ fick man ibland höra på större gårdar.

Varje skyltsöndagskväll bjöd Ohlssons Beklädnad på showföreställning i ett av sina skyltfönster både på Kärleksgatan och Stortorget. 

Mittemot – på Kärleksgatan 1 – fanns också en klädesbutik, men bara för herrar. Och ett par trappor upp höll Malmönazisterna till under Per Engdahls ledning, med sina anföranden och Hitlerhälsningar. Ofta väntade gäng med Malmöynglingar på dem efter mötena för att ge dem stryk.”

Realisation och kö till Ohlssons butik på Kärleksgatan 1953. Sydsvenskans bildarkiv.
Ohlssons på hörnet Davidshallsgatan och Kärleksgatan 1953.
Skoavdelningen på Ohlssons Beklädnads. Adress: Kärleksgatan. År: 1941.
Davidshall Försvunna Malmö 22 augusti 2015 • Uppdaterad 21 augusti 2015

Att sitta ute var inne redan förr

Uteservering på Concordiaträdgården.

Stan är full med uteserveringar. Det var Malmö redan för 100 år sedan.

Idag är det svårt att föreställa sig ett Malmö utan bord, stolar och parasoll på torg och trottoarer. Det har utfärdats drygt fyrahundra tillstånd för uteserveringar. Antalet har ökat drastiskt de senaste 30 åren. På 1980-talet fanns det nästan inga uteserveringar med alkoholtillstånd förutom klassiska Ratten på Sjöfartshotellet, S:t Jörgen på Södergatan och några andra bortglömda ställen. Kaffe kunde man dricka på Kallbadhuset, i bruna plastkoppar.

Annat var det i mitten av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Då sökte sig Malmöborna till stadens trädgårdar för underhållning, kaffe, vin, öl och andra maltdrycker. Några terrasser fanns också.

Innerstaden var på den tiden trång, mörk och stinkande. Herrskapet sökte sig inomhus till stadens salonger och på sommaren flyttade de ut på landet. Gick de välbärgade på sommarrestaurang var det Kungsparken eller Strandpaviljongen vid Öresund som gällde.

De mindre bemedlande fick hålla sig till sin lott, det vill säga trädgårdar, utvärdshus och nöjesetablissemang. Många är bortglömda, såsom Bryggeriträdgården på Väster, Concordia på Öster, Tusculanum på Sallerupsvägen och Henriettero i Södra Förstaden.

En del andra är ihågkomna genom de namn de efterlämnat på områden, kvarter och gator. Till de exemplen kan nämnas Almbacken, där Stadhuset ligger idag, Casinoträdgården på Södra Förstadsgatan, Davidshall vid kanalen, Mon Bijou på Möllevången och Johanneslust utåt Bulltoftas ägor.

Några av serveringarna var alkoholfria, andra påminde inte så lite om tyska ”biergarten”, ölträdgårdar där man (ja, många gånger män) kunde få sig ett glas, och bli underhållen. Gratis musik var vanligt förekommande och ibland gästade någon varieté (före varitéförbudet 1896).

Därmed lades alltså grunden till ”parkernas stad”. Och nöjet att avnjuta ett glas, en kopp eller en bit mat utomhus. Med bättre tider fick trädgårdarna ge plats åt bostäder och folket gjorde som borgerskapet, sökte sig till värmen inomhus.

Här en lista över några av de utvärdshus och trädgårdar som en gång fanns i Malmö. Några av dem har uppmärksammats i andra texter. Klicka på blåmarkerade ord och följ länkarna. Andra nöjesetablissemang hoppas jag kunna återkomma till längre fram.

Kungsparkens restaurang på 1880-talet.

Kungsparkens restaurang. Ursprungligen en sommarpaviljong i två våningar, uppförd till Industri- och lantbruksutställningen 1881. Några år senare tillkommer veranda och under Baltiska utställningen gjordes omfattande ombyggnader och har sedan genomgått många förändringar. Parkens historia kan man ta del av här.

Stadt Hamburgs trädgård vid Gustav Adolfs torg.

Stadt Hamburgs trädgård. Invid Malmö Teater och hotellet/värdshuset Stadt Hamburg på Gustav Adolfs torg låg ett stort och nöjesetablissemang i en lummig trädgård som under 1800-talets glansdagar sträckte sig längs nuvarande Stadt Hamburgsgatan och ända ner till Studentgatan. Läs med om Stadt Hamburg här.

Concordias trädgård men ingång till höger från Djäknegatan, i kvarteret mellan Baltzarsgatan och Snapperupsgatan.

Concordia-Trädgården. I hörnet av nuvarande Djäknegatan och Baltzarsgatan öppnade en bierträdgård 1889 för att några år senare ha fullständiga rättigheter med kägelbanor och musikpaviljong. När godtemplarrörelsen tog över 1904 blev det en så kallad nykterhetsrestaurang. Här finns mer att läsa om kvarteret.

Almbacken, där Stadshuset ligger idag.

Almbacken. Det var här August Palm agiterade från ett päronträd 1882. Utvärdshuset med angränsande bryggeri, dansbana, kägelbana, ”paviljonger, löfsalar och altan” öppnade 1870. Idag ligger Stadshuset i kvarteret.

En rest av Casinoträdgården syns i nederkant av denna teckning från 1920-talet över Fougstedts pälsvarufabrik vars innergård numera utgör delar av Holmgången mellan Södra Förstadsgatan (till höger) och Davidshallsgatan.

Casino-trädgården. I en trädgård som stäckte sig från Södra Förstadsgatan och mot nuvarande Jörgen Ankersgatan (sedermera kluven av Davidshallsgatan, och tangerad av Holmgången) inrättades 1856 ett folkligt utvärdshus. Här hyrde också Frälsningsarmén in sig. 1910-1912 användes tomten som filmateljé.

Far i hatten i Folkets park.

Parkrestaurangen/Far i hatten. Innan Folkets park tillkom kunde man dricka brunn i den populära parken. Vid 1900-talets början var ”sillasexor” med sill, potatis och öl var ett folkligt inslag i bersåerna runt Parkrestaurangen (som bytte namn till Far i hatten på 20-talet).

Henriettero.

Henriettero. Omsjungen i visan ”Malmö-Pas-de-quatre n:o 1” låg kaféträdgården 1908 vid ”Zadigs hörna” (Rönneholmsvägen/Rådmansgatan). Från en mindre paviljong uppträdde dalmasen Ragnar Johansson första gången under artistnamnet Ernst Rolf.

Bryggeriträdgårdens konsertsal. Foto: C V Roikjer.

Bryggeriträdgården. 1884 öppnade en servering i bryggaren H W Lindeströms trädgård i hörnet av Hyregatan och Gråbrödersgatan, med tillhörande bryggeri. Redan året efter upprättades en konsertsalong. Den 9 mars 1888 gästade de ”intelligenta och vackra” Harveys Medgetts ”Bryggis”: ”Verldens minsta menniskor sjunga solo, duetter, qvartetter och kör på svenska, tyska, franska och ungerska språket” och ”de medföra sjelf miniatur-ekipage och hästar samt möblement af storlek som vanliga barns leksaker”. När det upphörde 1892 flyttade Frälsningsarmén in.

Fredriksberg. I samma kvarter som nuvarande Big Bowl på Östra Förstadsgatan öppnade redan 1869 ett förstklassigt etablissemang med kägelbanor, utskänkning och dansbana. Hit gick det regelbundet hästskjuts à åtta öre från Rörsjöbron.

Davidshall. I den Eneströmska trädgården mellan Södra Förstadsgatan, Regementsgatan och nuvarande Davidshallsgatan öppnade 1862 nöjesprofilen David Lenander sitt nya utvärdshus med dans- och konsertpaviljonger, schweizeri och restauration. Mer om denne David Lenanders Davidshall kan man läsa om här. och lite här.

Lantegendomen Pilstorp, tecknad av CC Dahlberg 1843.

Pilstorp. Till den stora Industri- och Slöjdutställningen 1896 ställde man i ordning ett nytt kafé med rättigheter vid lantegendomen Pilstorp (vid hörnet av Villagatan/Fersens väg och Rönneholmsvägen).

Altona. I en trädgård som sträckte sig från Studentgatan och utmed Stora Nygatan uppfördes utvärdshuset Altona runt 1848. Här serverades ”bier samt andra maltdrycker jem-te mat”. Altonagatan fick sitt namn 1864 och något år senare stängde stället.

L B-torp/Familjeparken Majblomman. Nära Almbacken, i parken kring ett sommarhus, inrättades 1886 en lustpark med servering och underhållning, öppen för allmänheten om söndagar. Förestods av ledaren för godtemplarordens barntempel Majblomman. Stängde 1893.

Linelund. En till en början tämligen torrlagd dansträdgård på Disponentgatan vid Jacob Möllersgatan som från slutet av 1880-talet var godtemplarkontrollerad. Mer livat blev det sedan i ny regi fram till 1913 då stället ansågs vara en olämplig granne till kyrkogården.

Konditoriträdgården.

Konditoriträdgården. I Pilstorps skogspark vid Rönneholmvägen öppnade 1889 sommarrestaurationen Browns Conditori-Trädgård. ”Konditan” med sina bersåer kom att ligga granne med Malmö IP fram till byggandet av Stadsteatern. Mer att läsa här och här.

Hyddan, egendomen som blev ett värdshus.

Hyddan. I en Magistratsvilla på Rönneholmsvägen drevs ett populärt utvärdshus med dans och musikunderhållning från 1886 och fram 1903 då man uppförde Tekla Åbergs högre läroverk för flickor (idag Operans repetitionslokal, kallad ”gulan”.

Nöjesliv på Mon Bijou, litografi av Fritz von Dardel. (Bild ut ”Minnen från Malmö Ludvig B Falkman).

Mon Bijou. Redan på 1810-talet inrättandes ett sommarförlustelseställe – där skolan idag ligger i hörnet av Norra Skolgatan och Monbijougatan – som omgiven av tät grönska kom att bli stadens nöjescentrum under 1840- och 1850-talen, innan det blev kolerasjukhus och senare Folkskola.

Margaretapaviljongen på 1920-talet.

Margaretapaviljongen. Den kungliga jaktpaviljongen från Baltiska utställningen blev servering 1922, till en början utomhus. Här drack man kaffe och läsk, men kunde efter 1935 också få frukost, lunch, middag och supé.

Teaterkaféet, eller Olgas kafé som det kallades.

Teaterkaféet. Intill vattentornet och dåvarande friluftsteatern i Pildammsparken uppfördes 1920 ett kafé som från 1930 drevs av komediennen Olga Hellqvist, alltså Olgas kafé i folkmun och sedermera Chez Olga och Olgas restaurang, innan det blev Bloom in the Park.

Strandpaviljongen.

Strandpaviljongen. Ståtlig byggnad i havsbandet för bättre bemedlade medborgare, invigd 1896. Här avnjöt man en kopp kaffe till vacker utsikt och skön musik av italienska solister. Blev militär förläggning 1939 och revs 1950. En stor artikel om Strandpaviljongen finns här. Missa inte uppföljningen.

Villa Tusculanum 1937.

Tusculanum. En kaféträdgård i parken runt Villa Tusculanum på Sallerupsvägen, som under 20- och 30-talen var ett poppis utflyktsmål för Malmöbor på söndagspromenad. Villan var uppförd 1870 och revs 1977. Idag kan man tanka bensin på tomten.

Annons för utvärdshuset Johanneslust vid Sallerupsvägen i Malmö, i Snäll-Posten 1869.

Johanneslust. Klassikt sommarnöje på Sallerupsvägen från 1869, även det omsjunget. Hit kunde man också ta sig med charabanger från Rörsjöbron. Den gamla värdshusbyggnaden i hörnet av Håkanstorpsvägen revs så sent som 1989. Läs om mer om Johanneslust här och här.

Läs mer: ”Här har man roat sig” av Bengt Liljenberg. 

 

Davidshall Försvunna Malmö 30 november 2013 • Uppdaterad 12 september 2016

Vem var David Lenander som gett namn åt Davidshall?

David Lenanders hus med adressen Kanalgatan 5, i dag Södertull vid Raoul Wallenbergs park.

David Lenander var nöjeskung i Malmö under den senare delen av delen av 1800-talet. Hans nöjesetablissemang Davidshall har gett namn åt bro, gata och torg.

Lenander var född 1825, kom från Simrishamn till Malmö där han fick burskap som handlare 1848. Tio år senare öppnade han Davidssons källare på Stortorget och var troligen involverad i utvärdshuset Casino-Trädgården (slarvigt uttryckt på en tomt mellan Södra Förstadsgatan och Holmgatan). 1862 annonserade källarmästaren Lenander om att öppna en sommaranläggning i den Eneströmska Trädgården – idag kvarteret Tigern som inramas av Södra Förstadsgatan, Storgatan, Regementsgatan och Davidshallsgatan. Utvärdshuset Davidshall rymde konsert- och danspaviljonger, restauration och schweizeri (kafé med alkoholservering). Här erbjöds också enklare cirkusattraktioner som lockade en bred publik. Davidshall var dock inget för den högre societeten.

Lenander bodde på hörnet i samma kvarter, ut mot Södra Förstadsgatan, men lät 1877 uppföra ett elegant, numera rivet tornhus på andra sidan kanalen (vid Raul Wallenbergs park). 1880 bytte Davidshall ägare och två år senare avled den forne krogkungen.

Någon bild på honom kan vi inte hitta, men väl på hans hus. Läs mer om det här. Och i viss mån här.

Tack till Gert Lenander för frågan. Hans gammelfarfars far och David var bröder

****************TILLÄGG******************

Sedan fråga och svar publicerades i papperstidningen den 13 november har Alan Dufberg delgivit oss följande mycket intressanta fakta om krögaren. Han skriver:

David Leander flyttade till Malmö redan 1841 som 16-åring och gick i handelslära hos handlanden Emanuel Bager. Där var han i sex år, till 1847, då han blev bokhållare hos en annan känd Malmöbo, handlanden Nils Daniel Hjort, men redan ett år senare, 1848, etablerade han sig som handelsman i Malmö och måste alltså redan då ha fått burskap. Två år senare, 1850, flyttade han tillbaka till sin födelsestad Simrishamn som handelsman och gifte sig i början av 1851 med Gustava Catharina Östberg, men det blev ett kortvarigt äktenskap. Redan 1854 flyttade hustru och barn från honom och 1856 återvände han till Malmö för att åter bli handelsman där, först tillsamman med brodern Berndt och sedan, från 1860, ensam. 

Kort före sin död skrev DL ett testamente där han förordnade om diverse legat och pensioner till släktingar och anställda. Bland annat fick hans hushållerska en större summa pengar samt rätt att bo kvar två år i hans hus. Hon fick också rätt att begravas på den gravplats han köpt på ”nya kyrkogården”, mot det att hon och hennes släktingar skötte om gravplatsen. Förmodligen är väl gravplatsen för länge sedan igenlagd och stenen borttagen.

Resten av hans efterlämnade tillgångar skulle anslås till en stiftelse med namnet David Lenanders minne, vilken skulle förvaltas av Malmö Magistrat och Stadsfullmäktige.

Släkten Lenander är en gammal Malmö-släkt, anfadern David Hansson avled i Malmö i pesten 1710 och blev sannolikt begravd i pestgravarna i Kungsparken. Den agnatiska släkten Lenander är inte särskilt stor, namnet togs av David Hanssons sonsöner, men en av hans söner hade 13 barn och över 50 barnbarn, så nog har han en riklig avkomma. Bland annat härstammar större delen av den kända släkten Weibull från David H. Själv är jag avkomling i 8:de led, därav mitt intresse för släkten Lenander.

Davidshall Försvunna Malmö 20 april 2013

Utsikt över Södertull

Södertull och Södra Förstadsbron, numera känd som Davidshallsbron, någon gång mellan 1903 och 1906. (klicka på bilden för att göra den större)

När Alice Lyttkens som barn tittade ut genom fönstret från familjens lägenheten i hörnet av Regementsgatan och Södra Förstadsgatan kunde hon se Södra Tull- och Södra Vallgatorna, malmöbor på promenad längs kanalen och hästspårvagnen på väg över Södra Förstadsbron. Hon föddes 1897 och hennes far Johan Cronqvist var bataljons- och barnläkare med praktik i familjens åttarummare på andra våningen. I denna bild delar vi alltså samma utsikt som en gång inspirerade den blivande författarinnan.

Södra Förstadsbron var ursprungligen en svängbro som blev fast på 1880-talet. Bron tillkom liksom Schougens bro i samband med utgrävandet av Södra och Östra Förstadskanalen. Först 1938 fick bron sitt officiella namn, Davidshallsbron uppkallad efter värdshuset Davidshall som mellan åren 1862 och 1886 var Malmös ledande nöjesetablissemang och låg i kvarteret Tigern, alltså just där Lyttkens barndomshem kom att uppföras. Från sitt torn på Södra Vallgatan, på andra sidan kanalen kunde krögaren David Lenander blicka ut över sitt värdshuset.

Så när är bilden taget?

I öster sträcker sig esplanaden Drottninggatan förbi brandstationen – arkitektritades av Alfred Arwidius och uppfördes 1893-94 – och Dahlgrenska stiftelsen som invigdes 1903. Kaptensbron ligger ännu inte på sin plats, den tillkommer först 1909. Arkitekten August Stoltz pampiga kontors- och bostadshus i hörnet av Drottninggatan och Södra Förstadsgatan 2 från 1908 har heller inte byggts och då den sista enkelspårig hästspårvagnen rullade över bron 1906 och inga elledningar ännu syns kan vi ringa in ett troligt fototillfället, det vill säga någon gång mellan 1903 och 1906.

Närmare i tidsprecision hade vi möjligen kommit om inte träden vid Södertull skymde hörnet av Södra Tullgatan och Södra Vallgatan. I det huset som enligt 1896 års adresskalender ägdes av fabriksidkaren Bernard Cloetta, vars chokladfabrik på Grynbodgatan lämnade Malmö år 1900, öppnade en av Malmös första permanenta biografer. 1904 hette den Biograf-Teatern. Tre år senare tog den blivande biografkungen i Malmö, Jens Edvard Kock över salongen som Malmö Gamla Biograf, senare även känd som Kocks Biograf.

Runt 1960 revs husen vid Södertull för att ge plats åt ett nytt Södertull med en premiärbiograf som än i dag imponerar. Royal.

Tack till Bosse Garms för bilden.

Kategorier

Senaste kommentarer