Annons:
Davidshallstorg Försvunna Malmö 29 maj 2017

Sgt Pepper’s lonely hearts club band kom först till Malmö

På torsdag uppmärksammas runt om i världen att det var 50 år sedan The Beatles banbrytande och kultförklarade album ”Sgt Pepper’s lonely hearts club band” släpptes på skivmarknaden.

Men i Malmö har vi faktiskt anledning att fira lite tidigare. Det officiella släppedatumet i England var den första juni, i USA dagen efter och i Sverige fanns LP:n till salu hos alla skivhandlare ungefär en vecka senare. Men i Malmö började Rolli’s skivaffär sälja LP:n redan den 29 maj, det vill säga för exakt 50 år sedan. Det har sagts att de var först i världen.

Hur var detta möjligt?

Lundastudenterna Rolli Fölsch och Lennart Nobel 22 år i sin skivaffär Rolli’s på Lilla torg. Året är 1967, en vecka innan de började sälja ”Sgt Pepper”. Foto: Rolf Zieger/Sydsvenskan.

Rolli Fölsch och Lennart Nobel, 23 och 22 år gamla, hade sex veckor tidigare öppnat Rolli’s, en specialaffär för popskivor på Lilla torg (där restaurang Moosehead ligger idag). Deras affärsidé var enkel, att via kontakter importera direkt från grammofonbolag i England och USA.

På så sätt fick de tillgång till Beatles nya skiva några dagar före det officiella släppet. De två ynglingarna struntade helt enkelt i att vänta till rätt dag och sålde bums. Till glädje för fansen.

Utan att annonsera i tidningarna sålde Rolli’s slut på den första leveransen av 50 exemplar på bara några timmar den 29 maj 1967. Några dagar senare anlände ytterligare flera hundra exemplar av skivan. Först en vecka in i juni nådde den svenska upplagan alla svenska skivhandlare. Då var det rekommenderade priset strax under 30 kronor.

En bil med affischer ingick i skivaffärens marknadsförening.. Foto: Privat.

Tack vare direktimporten kunde grabbarna på Rolli’s även kringgå dyra mellanhänder och sälja till en tredjedel av ordinarie pris. De tog bara 19,95.

Ynglingarnas fräcka tilltag i Malmö retade naturligtvis gallfeber på representanter för grammofonbranschen i Stockholm. Dessa hotade med advokater och stämningar. Rolli Fölsch svarade kaxigt i en intervju i Arbetet: ”Jag har köpt en vara och det måste stå fritt för mig att sälja den.”

Nej, det är inte kö till Rolli’s i bakgrunden – även om man skulle kunna tro det. Det är någon slags marknad på Lilla torg. Foto: Privat.

Många Malmöbor köpte alltså sitt exemplar av ”Sgt Pepper’s lonely hearts club band” på Lilla torg. En av dem var Jörgen Ekdahl.

— Jag var där på Rolli’s, liksom många andra Beatlesfans. Det var min andra Beatlesplatta. På våren hade jag köpt singeln med ”Penny Lane” och ”Strawberry Fields Forever”. Efter ”Sgt Pepper” blev jag helt såld på The Beatles. Har numera allt vad Beatles har gett ut, berättar Jörgen Ekdahl.

Jörgen Ekdahl har kvar sitt exemplar av ”Sgt Pepper’s lonely hearts club band” som han köpte på Rolli’s för 50 år sedan. Sedan dess har han samlat på skivor och andra saker som har med Beatles att göra, som tavlan till vänster gjord av konstnären Robert Benson. Foto: Privat.

Att som första handlare att sälja Beatles nya album i Sverige och möjligen i världen (kanske mindre troligt, men vem vet?) innebar, när dammet lagt sig, ett genombrott för den lilla skivbutiken på Lilla torg.

Efter ett par år överlät Rolli Fölsch skivaffären som flyttades till Davidshallstorg, där den låg åtminstone under 1970-talet. Rolli Fölsch med ett förflutet som dj på Radio Syd skrev även krönikor i Skånska Dagbladet. Han tog lärarexamen 1971, men han kom främst att försörja sig på att skriva böcker, recensioner och andra texter. När han fyllde 70 år 2014 blev han intervjuad av Sydsvenskan. Artikeln kan läsas här.

Rolli Fölsch avled i november 2015.

Privat hade Rolli Fölsch en stor skivsamling i hemmet. Året är 1985. Foto: Ulf Ryd/Arbetet.

***BREV TILL REDAKTIONEN***

Tänk vad tiden går. För 50 år sedan jobbade jag på tidningen Arbetets nöjesavdelning Paraden som popskribent. Rolli F var vänlig nog att komma upp på redaktionen med ett ex av denna fantastiska skiva. Arbetet drog på stort. 

Det blev hela löpet nästa dag plus att läsarna kunde ringa till tidningens automatiska telefonsvarare och lyssna på 30 sekunder av ”When I´m 64”. Jag tror vi sprängde växeln.

Dessutom: jag medverkade varje vecka i ett program i Sveriges Radio där Inger Flykt var programledare. Jag rapporterade om skånska popnyheter. Mitt inslag spelades in på eftermiddagen.

Denna dag tog ja naturligtvis med mig Sgt Pepper och använde ”When I´m 64” som bakgrundsmusik som mot slutet höjdes till full volym. 

När jag var klar hördes en välkända röst  i mina hörlurar. Klas Burling !!!  Han undrade hur jag fått tag på den här skivan. Och lite skrytsamt sa jag då att vi i Skåne alltid är först med allting.

Hela skivan spelades över på ledning till Stockholm och på kvällen hade Klas Burling stor show med ”vårt” bidrag från Skåne.

Denna dag glömmer jag aldrig.

Karsten Erichs

***

 

Davidshallstorg Försvunna Malmö 14 februari 2017 • Uppdaterad 13 februari 2017

Kärleksgatan – en rar väg

Låt oss ta en promenad på Kärleksgatan. Dess ursprung är omsvärmat av rykten. Att det skulle ha legat ett ”glädjehus” på denna gata är nog mindre troligt.

Namnet Kärleksgränden noterades – enligt ”Gator i Malmö” – redan 1842. Det är en för området intressant tid. Tre eller fyra år tidigare hade Frans Henrik Kockum, 36 år gammal, köpt egendomen kallad Holmen – idag inringad av Östra Rönneholmsvägen, Erik Dahlbergsgatan, Fersens väg och Jörgen Ankersgatan. År 1840 startade han Kockums mekaniska verkstad, där vi idag hittar Davidshallstorg.

Holmen, Kockums sommarvilla med sin romantiska park. Paren vandrar längs Kärleksgränden som då ledde till Rönneholmsvägen. Teckning: C C Dahlberg.

Infarten till verkstaden gick från Södra Förstadsgatan via Kärleksgränden. Men det var knappast fabriken som gav gränden dess namn. Rimligare är att tänka att det kan ha med Holmen att göra. Vid denna tid var gatan en smal och slingrig väg som på sin väg söderut mot Rönneholmsvägen (eller Terningholmsgatan som landsvägen hette då) passerade den Kockumska sommarvillan uppförd i Italieninspirerad stil. I boken ”Kockums mekaniska verkstads AB. Malmö 1840–1940” beskrivs den tillhörande parken som en ”romantisk trädgård”. I Malmö fornminnesförenings ”Minnesskrift 1909-1919” läser vi som följer: ”Sitt sommarhem, kallat Holmen, hade han, sedan tomten därtill 1839 blivit inköpt, så småningom anlagt, fulländat och förskönat, så att det blev en av stadens vackraste sevärdheter, där det, uppfört i ädel stil, låg inbäddat i yppig, lummig grönska.

Därmed ligger det inte långt borta att gatunamnet på ett eller annat sätt kan tänkas hänga samman med Holmens vackra och yppiga parkanläggning, som även rymde en holme omgiven av en damm – möjligen resten av en gammal lertäkt. Förr var det inte ovanligt att gator bytte namn när hus och tomter bytte ägare. Men om nu Kärleksgränden även kallades så före Kockums tid, då kan man möjligen sluta sig till att namnet inte på något sätt bekom brukspatron.

Kärleksgatan in till Kockums verkstad. Teckning: C C Dahlberg.

Frans Henrik Kockum var i egenskap av stadens store entreprenör en för den tiden typisk patriarkal företagsledare. En ansvarstagande man, en samhällets stöttepelare, och absolut ingen samhällsomstörtare. Om han var en kärleksfull karl kanske man ska låta vara osagt. Men ingenting tyder på motsatsen.

Tjugosju år gammal gifte Frans Henrik Kockum sig med Christina (Jeanna) Dorothea Beijer, dotter till stadsläkaren. ”Mellan Frans och Jeanna Kockum existerade en sällsynt lycklig och innerlig äktenskaplig förening, som varade här på jorden i 48 år”, som det står i ovan nämnda minnesskrift.

Jeanna Kockum, kär hustru till Frans Henrik Kockum.

Jeanna födde inte mindre än elva barn, vilket i och för sig inte var ovanligt för denna tid. Det lika lite som att fem av barnen dog i späd ålder, och ytterligare ett blott sex år gammalt. De tragiska datumen finns inhuggna i familjegravstenen på Gamla begravningsplatsen.

Familjen Kockum hade inte alltid ett liv på rosor, även om den tillhörde det översta samhällsskiktet.

Frans Henrik Kockum grundade Kockums varv och hans insatser för staden ska inte förringas. Och visst var han framgångsrik i affärer. Han framstår ofta som innovativ, framsynt och prestigelös. Men det hände att hans spekulationer slog fel. Redan 1850 var hans imperium på väg att krascha. Han tvingades sälja värdshuset Stadt Hamburg och sina aktier i Gasbolaget för att överleva. Därtill fick han ekonomiskt stöd från en kusin i Stockholm.

Dammen. Okänd konstnär.

År 1866 befann han sig i nya svårigheter. I samband med en internationell finanskris tvingades han ställa in betalningarna. Goda affärsvänner fick rycka in. En sista ekonomis kris inföll 1873 och framtvingade en rekonstruktion av bolagen.

Det var alltså flera gånger nära att Malmö stad tog en annan utveckling. Kockums varv kunde lagts ner redan hundra år tidigare än som blev fallet. Nu blev det inte så. Sönerna Lorens och Frans Henrik den yngre var mogna att ta över när den äldre drog sin sista suck 1875.

När Frans Henrik drabbades av kräfta i magen vårdades han av sin hustru. Men Jeanna drog på sig en lunginflammation och avled i sviterna den 8 februari. ”Då man varsamt underrättade den sjuke mannen härom, hade han sagt sig skola följa henne”. (Minnesskriften). Så skedde, fyra dagar senare avled även han. De två begravdes sida vid sida i familjegraven där de förenades med de i förtid begravda barnen.

Sorgetåget bestod inte bara av familjemedlemmar, släktingar och vänner. ”Nej, det var så gott som hela stadens innevånare, som dels vore med i processionen och dels mött i en väldig massa, tätt packad, kantande vägen längs de gator och torg, där processionen skred fram och önskade att därmed giva uttryck av sitt deltagande i den allmänna sorgen. Hela staden stod sörjande vid båren”. Det är en beskrivning värdig den vördnadsfull minnesskriften, men som ändå något beskriver stämningen i februari 1875.  I vart fall vad borgerskapet anbelangar.

Själva holmen vid dammen i Kockums sommarnöje Holmen.

Det skulle dröja ytterligare 38 år innan Kockums mekaniska verkstad lämnade den södra förstaden och Kärleksgränden, eller Kärleksgatan som den hette efter 1879. Sommarvillan Holmen revs 1902 och redan 1904 föreslogs den södra delen av Kärleksgatan att byta namn till Rutger Fuchsgatan, vilket avslogs. Denna del av Kärleksgatan uppkallades istället efter den danske rådmannen Jörgen Anker (1638-1645). Tjugo år senare tyckte fastighetsägarna – däribland direktören Jöns Ohlsson, det vill säga Ohlssons beklädnadsmagasin – längs den norra delen av gamla Kärleksgatan, att det var hög tid för ett namnbyte. Kockumsgatan ansågs vara mer passande.

Varför man fann det befintliga gatunamnet opassande kan vi bara spekulera i. Dessbättre avslog stadsfullmäktige förslaget. Nu ligger den kära gatan kvar, inte långt från Holmgatan som fick sitt namn 1889.

Detta är den andra texten i en serien om tre, med Frans Henrik Kockum i fokus. Den första finns att läsa här. Den tredje finns här

Läs även: Kärleksgatan – vid vägs ände? 

Villa Holmen strax innan den revs 1902. Grunden är redan lagd till de nya husen som ska uppföras längs Rönneholmsvägen.
Davidshallstorg Försvunna Malmö 13 februari 2017

För 100 år sedan var Davidshall ett industriområde

Kockums Mekaniska Werkstad lämnade området 1913. Tomten låg öde i många år. Davidshall bebyggdes 1928-32.

Det är svårt att föreställa sig att Kockums Mekaniska Werkstad en gång upptog hela Davidshall. Det var innan torget fanns och området bebyggdes mellan åren 1928 och 1932.

Läs även: Vilka var Davids hallar? 

Frans Henrik Kockum (1802-1875) som gjort en förmögenhet på tobak köpte 1838 en tomt i södra förstaden där han lät bygga ett sommarhus i nyklassicistisk, italiensk stil med park och damm. Han startade också ett gjuteri och en mekanisk verkstad, som 1842 sysselsatte drygt sextio arbetare – 30 år senare var de över 700.Holmen med park och damm låg ungefär mellan dagens torg och Östra Rönneholmsvägen och fabriksområdet låg där torget ligger idag och ut mot Fersens väg. Här tillverkades bland annat lantbruksmaskiner, strykjärn och spisar.

Läs även: Kockums holme gav namn åt gata. 

På dåvarande Kärleksgatan 6 (ungefär i kröken vid Davidshallstorg) låg ”ritkontoret”, den herrgårdsliknande byggnaden Holmehus (ej att förväxla med Kockums villa Holmen) som omkring sekelskiftet hyste en privat vårdanstalt för bättre bemedlade damer med psykisk ohälsa. I närheten lät Kockums  uppföra arbetarbostäder längs Kärleksgatan i kvarteret Björnen. De bostäderna är sedan länge rivna. Men några av de bostadshus som idag ligger i området är även de ursprungligen arbetarbostäder, liksom Lugnet en gång var.

Tilläggas kan att Verkstadsgatan en gång – troligen före 1896 – utgjorde en kanalförbindelse in till den mekaniska verkstaden.

Läs även: Kockums kanal. 

Efter en häftig brand 1904 flyttades verksamheten successivt till varvet i hamnen och omkring 1913 hade Kockums helt lämnat området, lagom till öppnandet av den berömda Baltiska utställningen 1914. Ödetomten längs paradgatan Fersens väg doldes av ett enkelt plank.

Läs även: Kärleksgatan en rar väg.

Då första världskriget utbröt 1914 kom exploateringen av det forna industriområdet av sig. Erik Bülow-Hübe som var förste stadsingenjör i Malmö 1921 till 1946 lät stadsplanera området. Bostadshus och två offentliga byggnader skulle uppföras. Initiativet gick till den blivande byggmästaren Eric Sigfrid Persson. Davidshallstorg som fick sitt namn redan 1919 skulle bli vackert, ett föredöme.

Persson engagerade några av stadens verksamma arkitekter. En av dem var Yngve Herrström, en annan var Birger Linderoth som lite försiktigt började med att uppföra södra hörnet vid Davidshallsgatan och Kärleksgatan 1928. Andra arkitekter som var ritade husen runt torget var Frans Evers och Axel Stenberg.

 

Davidshallstorg i Malmö 1947. Foto: Sydsvenskan.

Eric Sigfrid Persson köpte upp fler tomter längs det planerade torgets västra sida. Där lät han uppföra sex byggnader i rad, varannan med putsad fasad och varannan med tegel, efter ritningar av Yngve Herrström och Birger Linderoth. Bottenplanet kantades av småbutiker i kontinental stil. Ost och smör, frukt och grönsaker, tavlor och trikåer, ett kafé och en restaurang. En frisörsalong såklart. Och ett Systembolag. Mellan butiksfönstren placerades det mattglasade strama lampor och byggnaderna försöks med konstnärligt utformade räcken och stiliserade dekorer. Allt stod klart 1932.

På torgets södra kortsida (idag parkering) skulle ett nytt stadsbibliotek uppföras, och i andra änden skulle ett nytt polishus utgöra en monumental fond. Bara polishuset blev verklighet, och det på en tomt som låg i utkanten av Kockumsområdet. Arkitekten Frans Evers hus är ett tydligt exempel på nordisk klassicism, även kallad tjugotalsklassicism. En byggstrejk försenade bygget som stod klart först vid mitten av trettiotalet. Huset var då oputsat och en våning lägre än idag. Test

Davidshallstorg sett från tomten som ännu inte är bebyggd med polishuset. Bild ur Malmö stads historia.

Lite drygt tio senare – 1945 – kantades torget och några omgivande gator med följande butiker:

Davidshallstorgs västra sida:

Nr 1. Systembolaget. Läs mer här.

Nr 3. Davidshalls blomsterhandel, Fors café, Malmö Foto & Radio, Parfymeri Campana och Tornkvists smöraffär.

Nr 5. Malmö Fiskcentral, Nilssons skrädderi, Elegant hatt & kostympresseri.

Nr 7. Lucullus restaurang.

Nr 9. Grand salong (damfrisör), Johnssons konditori, Pärs Kemtvätt och Lindes skrädderiverkstad.

Davidshallstorgs östra sida:

Nr 2: Ranbos café.

Nr 4: Femina skönhetsvård.

Nr 6: Oriental kaffeimport Aroma.

Nr 8: Jönssons sybehörsaffär, Löfgrens tebrödsbageri, Malmö el reparationsaffär och Nilssons bosättningsaffär.

Nr 10: Holms köttaffär, Svenssons damfrisering.

Kärleksgatan (mellan Davidshallgatan och torget): 

Nr 5 (norra sidan): Cigarraffären centrum, Margo damkonfektion, Salong Greta och Nilssons skoaffär.

Nr: 4: Fäldts pälsvaruaffär och Öresundsfiskarnas eftr.

Nr 6: Modeateljé Maria, Anna Rydéns hembageri och Sandbergs fruktaffär.

Storgatan (södra sidan mellan Davidshallsgatan och Fersens väg): 

Nr 24 (hörnet mot Davidshallsgatan): Solidar.

Nr 26: Johansson & Björk frisersalong, Johanssons fruktaffär, Larssons fruktaffär, Lecanders damfrisering och Winbergs blomsterhandel.

Nr 28: Eklunds skomakeri.

Nr 30 Jönssons skrädderi och (hörnan av Kockumsgatan) Johanssons eftr. speceriaffär.

 

Storgatan (norra sidan mellan Davidshallsgatan och Fersens väg): 

Nr 41 Erres möbelaffär, Bruhns pälsateljé och Mathiassons cigarraffär.

Nr 43: Polishuset.

Nr 47: Maravianskv syateljé och Nilssons damfrisersalong.

Nr 49 (egentligen Fersens väg 4): Fersens konditori.

Davidshallstorg Försvunna Malmö 28 mars 2015 • Uppdaterad 22 juni 2015

Kockums kära karusell

Kockumska karusellen i Holmens park. Litografi av C C Dahlberg.

Malmö var en nöjesmetropol redan på 1840-talet.

Industrimannen Frans Henrik Kockum, samme man som gav Malmö stämpeln varvs- och industristad, hade även en mer lättsam sida. Han var nöjesprofil. Dels ägde han värdshuset Stadt Hamburg fram till 1850. Dels försåg han staden med ett ”tivoli”, det vill säga en karusell. Mer än så krävdes inte av en förlustelse på denna tid, för att Malmöborna skulle vallfärda uppför Kärleksgränd  i den södra förstaden.

Karusellen som tillverkats på Kockums mekaniska verkstad – där Davidshallstorg ligger idag – placerades i parken vid Kockums sommarvilla Holmen, det vill säga någonstans mittemot Magistratsparken.

I Malmö Tidning den 26 april 1845 stod att läsa: I den undersköna trädgården låg, ”i närheten af ett feernas lusthus, en den elegantaste karusellbyggnad, prydd med dekorationer i bländande färgskiftingar. Kupolens emalj, draperingarne under taklisten, pelarens koncisa former och distanser, fotens och trappornes och det helas och hwarje särskild dels regelbundna prakt göra den till ett lysande mästerstycke, som, för att rätt beskrifwas, fordrar en lång skickligare penna än wår. En karusell med den vackraste ångwagnsträng bebor denna sköna paviljong, som redan i morgon öppnas för allmänheten. […]

Till sommaren skall det, till hwilket troligen ingen svensk stad ännu äger något motstycke i samma slag, afgå till hufwudstaden, der det blir en utsökt prydnad för sin tid”. 

Om man får tro Folke Nosslin, författare till minnesboken ”Kockums mekaniska verkstads AB. Malmö 1840-1940”, var denna karusellversion inte ångdriven – vilket man kunde förledas att tro, på grund av ett litet låtsaslokomotiv med vagnar på spår. Karusellen drevs troligen av ett par hästar under golvet, innan de senare blev utbytta mot ångkraft.

Nöjesetablissemanget som växte blev under några somrar på 1840-talet ett återkommande och livligt populärt nöje för Malmöborna. Och inte minst bra reklam för tillverkaren. Sommaren 1847 besöktes nöjesparken av skalden och journalisten Oskar Patrik Sturtzenbecker som i ”Nya kinesiska bref” i Aftonbladet skrev om tivolit: ”En anläggning, för hwilken Malmö egentligen har att tacka den i så många industriella riktningar verksamma och med rätta allmänt aktade medborgaren F Kockum. Den kan visserligen icke mäta sig med Köpenhamns widtberömda tivoli, men utmärker sig genom smak och fyndig behandling af ett knappt utrymme”.

De Kockumtillverkade karusellerna uppges snurra även i flera ej namngivna skånska städer, samt i Stockholm, Kristiania (Oslo) och Helsingfors.

Under senare år av 1840-talet gjorde traktören Jöns Magnus Fick utvärdshuset Mon-Bijou (idag skola) till stadens stora nöjescentrum. Därmed svalnade intresset för det lilla tivolit i Holmens parkanläggning, som därmed upphörde i samma veva.

Holmen med villa och park försvann 1902. På tomten byggdes flera bostadshus. På gården till Östra Rönneholmsvägen 7 – vid den så kallade Kockumsgången – finns sedan 1986 ett mindre lusthus, till minne utformad som en karusell.

Vid vattenkonsten i passagen mellan Östra Rönneholmsvägen 9 och 11 stod en byst av F H Kockum. Den stals men har ersatts av en ny som kan skådas i foajén till nummer 7. Sist men inte minst kan det tilläggas att de tre pollare som står framför passagen för bara några tiotal år sedan användes för att förtöja fartyg på varvet.

Läs också om Kockumska kanalen samt Kockum och kärleken.

Davidshallstorg Försvunna Malmö 14 mars 2015 • Uppdaterad 27 mars 2015

Kockumska kanalen

Möjligen den enda avbildningen av Verkstadskanalen. Mitt i bildens övre del markeras den som en ljus sträng. Den ser smal ut, men är i verkligheten 6 meter bred och 140 meter lång. Litografi från omslag till priskurant från 1866.

Att Verkstadsgatan en gång var en del av stadskanalen är svårt att föreställa sig. Det var naturligtvis innan Davidshallstorg var utlagt, bostadsområdet byggt och polishuset uppfört. Det var på den tiden då Kockums mekaniska verkstad tillverkade spisar, lantbruksmaskiner, järnvägsvagnar och karuseller på området.

Det är inte känt om Frans Henrik Kockum d ä umgicks med planer på att starta en järnindustri i den södra förstaden redan när han 1838 förvärvade egendomen Holmen av änkefru Christina Margaretha Albrecht. Pengarna hade han tjänat genom den tobaksfabrik (före detta Suells) som han tog över vid 24 års ålder. På den inköpta tomten strax norr om Rönneholmsvägen lät han uppföra en villa i italiensk stil och anlade en park vid den holme som var omgiven av en damm och som gett namn åt egendomen och senare år Holmgatan.

Knappt ett år efter köpet av Holmen var han i färd med att starta sin mekaniska verkstad. Brukspatron Kockum förvärvade ytterligare mark och mer därtill, ända fram till 1863 i  takt med fabrikens expansion. Ursprungligen uppförde han åtta byggnader. Fler skulle det bli med åren. Och så grävdes en kanal, mellan stadskanalen och gjuteriet.

Verkstadskanalen kan beskådas på olika kartor. Hur den såg ut, vad exakt den användes till och hur den tillkom är mindre känt. I minnesskriften ”Kockums mekaniska verkstads AB. Malmö 1840–1940” finns några rader om kanalen. Man kan möjligen tänka sig att gjuteriet krävde vatten för exempelvis kylning, men huvudsyfte var enligt skriften att ”skaffa vattenförbindelse med hamnen”. Framför allt fick kanalen betydelse för pråmtransport av kol, järn, timmer med mera från skutor och skepp i hamnen.

Kanalbyggets kostnad av 5 200 riksdaler finns upptagen i 1845 års räkenskaper. Vidare får vi reda på att kanalen var 234 alnar lång, 22 fot bred och 5 fot djup. Till en modern måttenhet  omräknat blir det ungefär 140, 6,5 respektive 1,5 meter. Det innebär att Verkstadskanalen i längd räknat från Parkkanalen, som längst nådde in under dagens fastighet i hörnet av torget och Storgatan, det vill säga där systembolaget låg mellan åren 1931 och 1977.

Uppenbart kom stickspåret från järnvägen Malmö-Ystad, som anslöt till fabriken västerifrån, att ersätta kanalen. Den så kallade Grevebanan anlades 1874. I slutet av 1880-talet fylldes kanalen igen i samband med att Regementsgatan drogs fram till Villagatan, sedermera Fersens väg.

Stora delar av verkstadsområdet förstördes i en brand 1875 (samma år som Frans Henrik Kockum avled), men det skulle dröja många år innan den mekaniska verkstaden flyttade. Kockum hade redan 1870 inköpt en tomt vid stadens torrdocka där han lät bygga ett första fartyg, Tage Sylvan, sjösatt 1873. Men det var först vid utgången av 1913 som den kockumska fabriksvisslan i södra förstaden tystande.

K som i Kockum och kanal. Nästa två blogginlägg kommer att handla om två andra Kockumska k:n.

Karta som avbildar Kockums egendomar och mekaniska verkstad – med Verkstadskanalen –som området såg ut 1850.
Litografi ur ”Sveriges industriella etablissemang” från 1870-talet. I bildans nederkant ringlar sig Kärleksgränden.
Kockums mekaniska verkstad 1898, med järnvägsspår mellan magasinet och måleriverkstaden till höger.
Verkstäderna sedda från öster. Från 1998 års aktiebrev.
Kockums mekaniska verkstad runt sekelskiftet, med magasin och verkstäder och måleriverkstaden nertill i bild. Skorstenen hör till gjuteriet.
Verkstadsområdet som det såg ut, utan kanal, mellan år 1900 och 1910. B och C i kartans högra del markerar arbetsbostäder.
Davidshallstorg Försvunna Malmö 15 mars 2013 • Uppdaterad 3 januari 2016

Bolaget satte city i system – del 6

1955. Systembolaget på Davidshallstorg var en mötespunkt i kvarteret. Idag ligger det två klädbutiker i butiken. Foto: Jan Dahlander.

På 1950-talet flyttade Systembolagen till torgen och tio år senare kunde man även köpa laglig sprit på Norra Grängesbergsgatan.

1931 fick Malmö stad tre nya ”Spritbolag” i nya fina lokaler på Brogatan 12, Davidshallstorg 1 och S:t Knuts torg 3.

I samma veva upphörde butikerna på Pildammsvägen (idag Rådmansgatan 3) och Södra Förstadsgatan (Teliabutiken).

”Spritbolaget” på Storgatan (idag Get cut på 41A) försvann redan på 1920-talet.

Med undantag för Limhamn låg alla Systembolag centralt placerade i Malmö.

Det skulle dröja till mitten av 1940-talet innan Dalaplan fick en ”glasbank”, samtidigt som butiken på Spårvägsgatan försvann.

Tio år senare kunde man också köpa sprit fullt lagligt på Norra Grängesbergsgatan 36, liksom på Falkmansgatan ute i Lorensborg. Systembolaget på Brogatan stängde i mitten av 1960-talet.

Många år senare blev det en krog. Adressen på S:t Knuts torg innehas idag av en nagelbyggarstudio och kvarterskrogen Vinnys.

Lokalen på Davidshallstorg, som stängde 1977 upptas numera av två klädbutiker. Endast en liten lastkaj på innergården påminner om Systembolaget.

(Denna text publicerades i Sydsvenskan första gången 24 januari 2012)

1963. Systembolaget vid S:t Knuts torg. Idag innehas lokalen av en nagelbyggarstudio och krogen Vinnys. Foto: Torbjörn Carlson. 

Kategorier

Senaste kommentarer