Annons:
Fersens väg Försvunna Malmö 30 juli 2016

1976 fanns det fem uteserveringar med vin

Idag finns det flera hundra uteserveringar i Malmö. Men det fanns en tid då de var sällsynta. De malmöbor som var unga på 1970-talet, inte minst tågluffargenerationen som fick smak för kontinentala vanor, minns de få uteserveringar som fanns i staden – och hungern efter ännu fler. Köpenhamn var en förebild.

För nästan exakt fyrtio år sedan gjorde Sydsvenskan en guide till stadens trottoarserveringar – ”något som för de flesta minner  om boulevarderna i Paris. Helt säkert är det en vanligare företeelse på kontinenten än i Sverige. Men den finns – även om de inte trängs längs gatorna”.

Sydsvenskans reporter Leif Möller räknade till nio uteserveringar i Centrum, där man sommartid kunde äta – varav fem (5!) med tillstånd att servera vin. De flesta Malmöbor reportern talade med var överens om att man gärna såg fler trottoarserveringar i framtiden.

Här hela listan:

Kramer hotell och pub på Stortorget, fullständiga rättigheter. Dagens rätt: 11,50 kr.

Prinsen – kafé och restaurang på Fersens väg, konditori med vinrättigheter.

Hotell S:t Jörgens pizzeria på Södergatan, fullständiga rättigheter. Dagens special och dagens pizza: 11,75 respektive 8,75 kr.

Rådhuskällaren på Stortorget, gourmetrestaurang med fullständiga rättigheter. Dagens: 11,80 kr.

Restaurang Altona på Stora Nygatan 44, fullständiga rättigheter. Dagens rätt: 9,50-10,50 kr.

Chroug Lilla Torg på Lilla Torg (idag Victors), pizzeria med mellanöl. Dagens rätt: 9,50 kr (inte pizza).

Restaurang Gourmet Creperi på Lilla Torg, crepe, omelett och toast med mellanöl.

Café Dockhuset på Lilla Torg, kaffeservering med smörgåsar och lättöl.

Hollandia på Södra Förstadsgatan, konditori med kaffeservering.

Fler krogar än så hade år 1976 inte sökt eller erhållit tillstånd att servera mat och dryck på trottoaren. Tillstånden beviljades av polisen, gatunämnden och byggnadsnämnden i samarbete. Gatunämnden hade liksom polisens trafiktillståndssektion rätt att lägga ett veto, i de fall serveringen i allt för stor utsträckning inkräktade på stadsrummet.

Läs också: Runt förra sekelskiftet var det inne att sitta ute. 

Restaurang Prinsen med uteservering på Fersens väg. Foto: Bert Olsson/Sydsvenskan.
Restaurang Alton på Stora Nygatan 44 var en av få krogar med uteservering i Malmö år 1976. Notera gästernas utställda jeans. Foto: Bert Olsson/Sydsvenskan.
Café Aspegården på baksidan av Café Dockhuset. Foto: Sydsvenskan.
Sankt Jörgen 1971, Malmös tredje pizzeria. Foto: Sydsvenskan.
Rådhuskällarens uteservering. Foto: Sydsvenskan.
Fersens väg Försvunna Malmö 11 juni 2016 • Uppdaterad 12 juni 2016

Ett underverk på spåren

Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896. Delar av utställningsområdet sett söderut från tornet på Industrihallen. På andra sidan järnvägsspåren ligger huvudrestaurangen inrättad i gården Pilstorp (där Pilstorpsparken ligger idag). Gamla Pildammsskolan sticker upp i fonden. Foto: Sydsvenskans bildarkiv (ur familjen Müllers album).

Liksom till Baltiska utställningen 1914 var det en nödvändig förutsättning för Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896 att man kunde köra in på området med järnvägsvagnar. Dels för att kunna lossa och lasta både bygg- och utställningsmaterial, dels för att kunna visa upp järnvägsvagnar med mera.

Läs mer: Baltiska spåren. 

Under Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896 utnyttjade man helt enkelt det befintliga stickspåret från Malmö–Ystads järnväg. Stickspårets växel låg på sträckan mellan Malmö Västra station och Södervärn, ungefär där Carl Gustafs väg korsas av Fågelbacksgatan. Spåret löpte längs Helmfeltsgatan, över Villagatan (Fersens väg) och fram till Kockums mekaniska verkstad som då låg på Davidshallstorg.

Läs mer: Utställningen 1896 gjorde Malmö till storstad.

På bilden ovan, som är tagen från Industrihallens höga torn, kan man ana järnvägsspårets dragning. På spåret står flera vagnar. Utanför planket till vänster ser man nuvarande Fersens väg som möter Holmgatan, ett gathörn som nyligen avhandlades i denna blogg.

Läs mer: Kockums holme gav namn åt gata

På ett mindre stickspår till stickspåret, utanför bildens högerkant, stod en attraktion som av allt att döma lockade en storpublik redan under utställningens första dagar: den första svensktillverkade restaurangvagnen.

”De utställningsbesökande som äro i rörel­se samlas gerna ditåt och man ser på efter­middagarna en ständig ström av intresserade stiga upp på plattformen ocb bege sig in i vagnen. […] Den ser redan på afstånd annorlunda ut än vanliga boggievagnar. […]

Entréen är försedd med toalett, klädhängare mm; man kommer först in i en mindre salong […] försedd med dukade bord för 12 personer. Väggarna består av polerad teak – ett amerikanskt träslag – med öfre fyllning av spegelglas och de nedre af flätadt papiermaché. Taket är hållet i ljusare färgton och rikt dekorerat med tre kronor och slingerornament. Smakfulla, bronsför­gyllda gaskronor pryda taket; matsalsstolarna,  breda och bekväma, äro öfverklädda med läder och vid hvarje bord är elektrisk ringledning till betjening.

Denna mindre salong är afsedd för de resenärer, som hafva den ovanan att röka till maten.

Den större salongen har platser för 18 personer, men kan mycket väl rymma 8-10 gäster derutöfver. Väggarna här äro av teak, men fyllningarne är de övre av polerad askrot, de nedre av papiermaché i läderimitation. […]

Köket är helt enkelt läckert och kommer det att vattnas i munnen på mången husmoder. En vattencistern ger så rik tillgång på vatten att man alldeles icke behöfver spara på sådant. Vid sidan af den nätta spisen står ett gaskök, och vasken är så stor, att mången familj har mindre i sitt kök. 

En särskild köksutgång med tillhörande platform saknas icke heller, och vi begagna den vägen för att komma ut efter att hafva tagit i noggrant betraktande hvad som för icke länge sedan skulle kallas för verldens åttonde underverk.” (Ur Sydsvenska Dagbladet Snällposten 11 juni 1896)

Den första restaurangvagnen i Sverige, tillverkad på Kockums mekaniska verkstad och utställd för beskådan på Nordiska industri- och slöjdutställningen 1896.

PS: Finns det möjligen någon järnvägsexpert som kan upplysa oss mer om restaurangvagnens fortsatta historia. Det finns vaga uppgifter om att SJ tacka nej till ett köp. Men också om att SJ köpte den 1896 och ytterligare en året efter.

Fersens väg Försvunna Malmö 5 juni 2016

När Malmö blev storstad

Utställningsområdet sett mot väster med kanalen till höger. Regementsgatan slutade i hörnet mot Villagatan som numera heter Fersens väg. Slottsparken var ännu inte anlagd (bara påtänkt) och ”Slottet” (Stadsbiblioteket) ännu inte byggt. Inte heller S:t Petri skola var uppförd. Panorama av Nordiska industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896, ur Allers Familj-Journal nr 23 söndagen den 7 juni 1896. Efter teckning av Franz Sedivy.

Den malmöitiska ambitionen att spegla hela världen är inte ny.

I helgen är det 120 år sedan en världsutställning i miniatyr invigdes i Malmö.

Under 1800-talet växte Malmö så det knakade. Befästningsanläggningen hade raserats vid seklets början för att ge staden en möjlighet att växa. Tillväxten avstannade när bankföretaget Malmö diskont gick omkull, men den återhämtade sig vid seklets mitt.

Stadens växande industri hade omättlig hunger efter arbetskraft samtidigt som lantbruket rationaliserades. Arbetskraftinvandringen från landsbygden var stor och behovet av bostäder skriande. Under en mansålder, mellan åren 1840 och år 1900, ökade Malmös befolkning från 10 000 till 60 000.

Borgerskapet hade bråda dagar och visioner saknades inte bland stadens ledande företagare. Malmö hade alltmer intagit den ledande positionen som industriellt centrum i södra Sverige.

I Malmö hade man också tidigt fått smak på uppseendeväckande spektakel. Två industriutställningar hade hållits på Drottningtorget i samband med Lantbruksmöten 1865 och 1881. De kan närmast jämföras med festivaler med pompa, fest och allmänt nöjesliv, men likväl i viss blygsam, lokal skala.

I slutet av 1800-talet var tiden mogen att sätta Malmö på världskartan. Eller, åtminstone den nordiska kartan. Ambitionen var att – parallellt med det artonde Lantbruksmötet som hölls på Rörsjömarken – skapa en världsutställning i miniatyr.

Redan 1875 framförde den dåvarande stadsarkitekten en sådan tanke. 1891 kom idén upp på nytt och året efter förankrades tanken hos styrande och näringsidkare. I december 1893 fattades ett definitivt beslut rörande ”en större skandinavisk utställning”, detta trots ett ljummet intresse från huvudstaden – där var man nämligen kvar på planeringsstadiet inför den senare mer kända Allmänna konst- och industriutställningen 1897.

Industrihallens träkonstruktion under uppbyggnad. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.

Malmö hann alltså före Stockholm och sågs från norr som ett slags genrep. Som lämplig plats utsågs Hästhagen, det vill säga den före detta sumpmarken runt Västra Rörsjön som hade dränerats. Det 200 000 kvadratmeter stora området – motsvarande cirka 25 fotbollsplaner – sträckte sig från kanalen i norr, Rönneholmsvägen i söder, Villagatan (Fersens väg) i öster och nuvarande Thottsgatan i väster.

Se mer: Klicka för karta.

Staden vaknade tidigt den 6 juni. De centrala delarna var vackert pyntad med girlanger, blomster och flaggspel. Den smutsiga och illaluktande staden hade fått en ansiktslyftning av aldrig skådat slag. Hamnen hade städats och försetts med en ny tullvisitationsbyggnad. Två nya broar hade också lagts ut: Morescobron och Parkbron (båda finns idag, i nya versioner).

En ny idrottsplats (idag kallad ”Gamla ip”) uppfördes och ett nytt sjukhus vid Södervärn stod klart att tas i bruk. Och inte minst: på Stortorget hade man förberett för en kungs ankomst. Den nygjutna Karl X Gustav-statyn skulle komma att avtäckas i slutet av månaden.

Invigningsdagen var vald med omsorg. Svenska flaggans dag och nationaldagen var ännu inte införda i kalendern 1896, men då som nu var det en dag man förknippade med kronprinsens namnsdag, Gustav Vasas kröning till kung samt 1809 års författning.

Den högtidliga invigningen inleddes redan klockan 12. Besvikelsen var sannolikt stor över att kungligheter inte närvarande, de sparade sig till nästa års begivenhet. På plats var emellertid Malmös nobless samt företrädare för landshövdingämbetet, stadsfullmäktige och näringslivet. Landshövdingen Robert Dickson höll tal om framtidstro, teknikens under och nordisk freds- och grannsämja. Skandinavismen var på modet vid denna tid.

Huvudentrén låg där Regementsgatan tog slut 1896, i hörnet av Villagatan (Fersens väg).

Samtidigt köade Malmöborna vid ingången i hörnet av Regementsgatan och Villagatan (Fersens väg). Precis på den gröningen där vi numera parkerar bilar och äter falafel, låg den gången ett stort nöjesfält för enklare förlustelser med skjutbanor, karuseller, gungor och dansbana.

Prick klockan två på eftermiddagen slogs grindarna upp. Passerkort och biljetter kontrollerades under trängsel av stiligt uniformerade vakter vid den fornnordiskt inspirerade huvudentrén.

Utsikt från Industrihallen, mot kanalen på den del av området där Slottsparken senare kommer att anläggas. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.

Samtliga byggnader på området bestod av träkonstruktioner, målade i svart, brunt, grönt, rött och vitt. Det var tinnar, torn och snickarglädje. Allt under överinseende av utställningsarkitekten Theodor Wåhlin och utställningskommissarien, tillika stadsarkitekten Salomon Sörensen.

Antalet utställningsföretag uppgick till dryg 1 500, varav en tredjedel var danska. Även finska och norska företag var representerade.Några hade egna paviljonger utspridda på området. Andra höll till i någon av de stora hallarna.

Industrihallen sedd mot söder. I förgrunden dammen som idag ligger utanför stadsbiblioteket.

Största byggnaden var den centralt belägna Industrihallen, med sitt 45 meter (eller femton våningar) höga restaurang- och utsiktstorn. Dit upp tog man sig med en modern elevator. Den gigantiska byggnaden upptog en yta (12 000 kvadratmeter) som senare blev bebyggd av S:t Petri skola och Simhallsbadet, och sträckte sig bort mot Erik Dahlbergsgatan. Möjligen var det där Röntgens X-strålar för första gången presenterades i Sverige.

Maskinhallen med eget ångverk.

Där man senare kom att uppföra Borgarskolan låg den stora Maskinhallen med egen ångpanna. Men de stora utställarna höll sig med egna byggnader. Dit man kan räkna Carl Holmbergs mekaniska verkstads arbetande mejeri med paviljong där S:t Petris gamla gymnastiksal kom att ligga. Även Skånska Cementgjuteriet hade en egen mottagning (på S:t Petris skolgård) och även Kockums Jernverk hade en pampig byggnad på området.
Servicen var god. Både Sydsvenska Dagbladet och Dagens Nyheter hade egna annons- och expeditionslokaler. Apoteken höll med vattenkiosker, Cloetta hade satt upp automater och vid Hultmans stora paviljong kunde man dricka choklad i speciella porslinsmuggar.

Cigarrflicka vid Adolf Bloms cigarrkiosk, en av många utställningspaviljonger. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.

Rökare behövde inte lida brist på cigarrer och flera Malmöbryggerier hade ölutskänkning varav Richters servering utgjordes av en gigantisk trätunna som stod uppställd på den plats där vi numera lånar böcker på biblioteket. Därifrån kunde man höra smäktande toner från Musikpaviljongen (idag lekplats).

Toaletterna på området var försedda med en modernitet av aldrig tidigare slag: vattenklosetter. Och på kvällarna var hela området upplyst med elektricitet, en uppfinning som väldigt få Malmöbor hade upplevt vid denna tid. Även fontänen i dammen, som senare skulle komma att ligga i Slottsparken, drevs med elektricitet.

Läs även: Så växten parkerna fram. 

Den hungrige behövde inte gå lottlös. Det fanns flera restauranger på området. Där vi idag finner Katolska kyrkan serverades soppa och enklare mat till låga priser från Ångköksrestaurangen. Inte långt därifrån kunde man göra ett besök i Kockums restaurangvagn som stod på ett stickspår till den järnväg som gick genom området och till Kockums mekaniska verkstad som vid den tiden låg på Davidshallstorg.

Huvudrestaurangen Pilstorp.

För skrovmål var det annars huvudresturangen som gällde. Den hade inrättats i lantbrukaren Georg af Trolles gamla egendom Pilstorp som låg på platsen tills Sockerbolaget uppförde sin gigantiska tegelbyggnad, medan dess trädgård blev Pilstorpsparken. Restaurangen hade fullständiga rättigheter, serverade mat ur det svenska, franska och tyska köket. Allt till daglig ”taffel-musik”.

Strax väster om restaurangen erbjöds revyer och sommarteater, i en träbyggnad som rymde 600-700 personer. Det var också där den första offentliga filmförevisningen hölls i Sverige, närmare bestämt bröderna Lumières första filmer. Det var en sensation som den gången gavs betydligt mindre gehör i pressen än avtäckandet av kungastatyn på Stortorget.

Industrihallen med kupolprytt torn med två elektriska hissar. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.

Utställningen pågick under fyra månader. Efter den lyckade invigningen hade publiktillströmningen avtagit något. Utställare klagade över tomma hallar. Byråavdelningen fick ta till nya grepp. Jippon som ballonguppstigning och fyrverkeri lockade folk. Man sänkte biljettpriset och införde rabatter. Exempelvis ingick entrén i färjebiljetten från Köpenhamn. Man öppnade för kollektiva skolbesök från både Malmö och landsbygden, det arrangerades massbesök från stadens fabriker och fackföreningar bjöds in.

Efter fyra månader kunde man dock i september konstatera att besökarantalet överträffat förväntningarna när de summerades till nästan 400 000 personer. I en stad där befolkningen uppgick till 60 000.

Malmö hade avlagt sin urbana mognadsexamen med godkänt betyg och hade lagt en stadig grund för fortsatt tillväxt och framtida visioner.

Läs mer: ”Allt ljus på Malmö – ett hundraårsminne”, Malmö Fornminnesförening

Apotek Lejonets paviljong och vattenkiosk. Notera sifonen som dekoration på taket.
Interiör från den danska utställningen i Industrihallen. Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.
Industrihallen som raserades omedelbart efter utställningen.Tillhör Wåhlins samling, Domkyrkomuseet, Lund.
Fersens väg Försvunna Malmö 21 maj 2016 • Uppdaterad 2 juni 2016

Kockums holme gav namn åt gata

Hörnet av Fersens väg och Holmgatan, som korsningen såg ut i slutet av 1950-talet. I den tomma hörnlokalen låg en gång Fersens vägs cykel. Husraden är från tiden runt 1890. Bilden är tagen av brandförmannen Göte Lindberg.

Ett fotografi från sena 1950-talet ger oss en bild av ett annat Davidshall.

Husraden längs Holmgatan uppfördes runt 1890, alldeles i utkanten av Kockums mekaniska verkstad.

Frans Henrik Kockum hade gjort sig en förmögenhet på tobak. År 1838 köpte han en tomt utanför stan där han lät uppföra en sommarvilla och anlägga en privat, men för allmänheten öppen park runt en damm med en holme. Den holmen fick också ge namn åt sommarvillan, och senare även åt Holmgatan.

Läs mer: Kärleksgatan – en rar väg.

Norr om parken, där vi idag hittar Davidshallstorg, lät Frans Henrik Kockum 1840 inrätta ett gjuteri med en mekanisk verkstad. År 1842 hade 60 arbetare sysselsättning vid verkstaden och trettio år senare var antalet anställda drygt 700.

Läs mer: Kockums hallar och Davidshall.

Brukspatron Frans Henrik Kockum var smart. Han köpte och styckade upp mark för mindre gathus till arbetarna med familjer som många gånger kommit från landsbygden för att söka arbete i staden. På så sätt tillkom området Lugnet.

Läs mer: Kockumska kanalen.

Men han och hans söner, som tog över 1875, ägde också andra fastigheter. Några av dem kom att ligga på Holmgatan. Med tiden hade nämligen Kockums mekaniska verkstad till ytan vuxit så pass att parken med damm och holme hade offrats. Därmed fanns det också plats att uppföra en del två- och trevåningshus. Så skedde runt decennieskiftet 1890.

De boningshusen syns ännu på bilden ovan, med Fersens väg (före detta Villagatan) till vänster och med Holmgatan rakt fram. Längre ner på Holmgatan, i hörnet av Jörgen Ankersgatan, ser vi ett nybyggt kontors- och bostadshus med bland annat ett postkontor. Det huset uppfördes 1957.

Placerad i hörnet av Fersens väg och Helmfeltsgatan tog fotografen Göte Lindberg ett fotografi, alltså någon gång efter 1957, men inte senare än 1960 då de två husen på södra delen av Holmgatan (kvarteret Zebran, mellan Fersens väg och Rönngatan) ersattes av dagens komplex efter ritningar av Fritz Jaenecke.

Vid Holmgatans norra sida, i kvarteret Haren, ersattes de tre hitersta byggnaderna med en sjuvåningsbyggnad byggd i två etapper mellan åren 1960 och 1962. De två sista husen i norra raden, ner mot hörnet av Jörgen Ankersgatan, revs först 1975 och tomten försågs med den fantasilösa tegelkolossen som kan anas bakom träden på den nytagna bilden.

De andra delarna av kvarteret Haren, som ligger utanför bildens vänstra kant och som bland annat vetter mot Erik Dahlbergsgatan, tillkom på 1920-talet och efter det att Kockums hade lämnat Davidshall 1913. Och där, djupt inne i kvarteret finns möjligen en liten rest av industriområdet.

Inne på parkeringen bakom Glassfabriken på Holmgatan finns en förrådsvägg med handslaget tegel (se bild längst ner). Den utgör sannolikt en rest av den magasinsbyggnad eller den mur som en gång avgränsade gårdarna på Holmgatan mot det kockumska industriområdet och de järnvägsspår som ledde in till gjuteriet.

Samma hörn idag. De höga husen på vardera sida om Holmgatan uppfördes i början av 1960-talet. Den högra efter ritningar av Fritz Jaenecke som även är en av arkitekterna bakom Malmö stadion. Foto: Martin Andersson
Hörnet av Fersens väg och Holmgatan runt 1959. Fotograf är Harry Lindholm, lektor i fysik på Latinskolan.
Fersens väg några år efter Baltiska utställningen. Fotografen står på en balkong högt upp på före detta hotell Fersen. Gatan nere till höger är Helmfeltsgatan. Foto: Sydsvenskan.
Samma gathörn som ovan, fotograferat 1953. Foto: Sydsvenskan.
Hörnet av Holmgatan och Jörgen Ankersgatan, där det 1957 uppfördes ett kontors- och bostadshus med postkontor.
Möjligen en bit av den mur eller det magasin/gårdhus som en gång skiljde gårdarna från Kockums industriområdet vid Davidshall. Foto: Martin Andersson
Fersens väg Försvunna Malmö 30 maj 2014 • Uppdaterad 28 maj 2014

Pressklipp 30 maj 1914

Klockorna i Stora tornet.

Tiden var ur led.

I alla fall om vi får tro ett kåseri denna dag, för hundra år sedan.

”De senaste dagarna har det varit mycket sorgligt. Utställningens officiella tid har kommit ur led.” De fyra urtavlorna som i vardera väderstreck pryder det 87 metar höga tornet  ”har förkunnat 8.26, en 9.15, en 10.22 och en 11.45. Sifforna vågar jag inte precis stå för, – de äro valda på en höfvt. Men villervalla har det varit.

Jag har hört sägas, att människor kommit sent både till tåg och ångbåtar för det att de litat på den officiella tidsförkunnelsen. Sådana människor talar inte godt om Baltiska utställningen, när de sent omsider komma hem. Vore det inte lika bra att rifva ner klockorna med det samma?

De lär inte tåla blåst. Och det blåser nog många vindar innan oktober”.

Alfred Fjelner (signaturen Sic) anade nog inte hur rätt han skulle få. Den orkanliknade storm som drog in över Malmö den 28 september 1914 fick inte vara visarna att snurra, den lyfte av hela takpartiet från tornet.

I samma nummer av SDS, denna pingstafton, förkunnar Grand Hotel Fersen på Fersens väg att deras boulevardsservering öppnar pingstdagen.

Annons ur Sydsvenska Dagbladet Snällposten 30 maj 1914.

Detta stora hotell (som efter utställningen gjordes om till lägenheter) byggdes för att råda bot på stadens hotellbrist. Grand Hotel Fersen hade 210 rum, alla med moderna bekvämligheter med telefon och hiss. I lokaliteten rymdes raksalong, frisör, cigarr- och tidningsaffär samt ”café- och boulevardservering” med fullständiga rättigheter.

De som inte hade råd att bo på Grand Hotel fick söka sig till Baltiska bostadsbyrån. De ombesörjde dels privat inkvartering, dels gemensam förläggning. För det senare hade man iordningställt diverse inkvarteringslokaler runt om i staden: bland annat Folkbadhusets festvåning, före detta Mattssonska bryggerilokaler på Kirseberg, en stor våning hos grosshandlare G C Faxe på Södergatan 20, Kronprinsens husarregementets kasern, Limhamns kommunhus och Pildammsskolan. Sängar och handfat köptes in och filtar, madrassvar och andra sovdon samt handdukar hyrdes av kronan.

Cirka 300 personer var dagligen inkvarterade i dessa lokaler, eller som mest 3000.

Fersens väg Försvunna Malmö 18 maj 2014

I spåren efter Baltiskan

Spåren efter Baltiska utställningen kan följas i denna artikel. Här några kompletterande svartvita bilder.

Före 1913. Gamla Mälarbron, med smala Hamngatan och ännu inte ombyggda Savoy (före detta Hotell Horn). Foto: Sydsvenskans arkiv. 
1913. För att bredda Hamngatan från 9 till 19 meter fick man riva ett par hus. Ett av dem står fortfarande kvar medan man bygger ett nytt innanför. Sett från Stortorget. Foto: Sydsvenskans arkiv. 
1914. Spårvagn från Östervärn via Triangeln här på södra sträckan av dåvarande Fersens väg fram till Malmö idrottsplats, svänger för att köra upp på den viadukt som leder till Baltisk utställningens entré. Till höger i grönskan ligger Magistratsvillorna som senare blir Magistratsparken. Foto: Sydsvenskans arkiv . 
Efter 1914. Grand Hotel Fersen efter Baltisk utställningen. I bakgrunden ser vi S:t Petri läroverk och nuvarande Stadsbiblioteketet. Foto: Sydsvenskans arkiv. 
Efter 1914. Bilden tagen från Grand Hotel Fersen söderut, mot Pildammarna. Fersens väg 5 (1924) och Sockerbolagets stora låda på Fersens väg 9 är ännu inte uppförda. De byggdes 1924 respektive 1922. Huset på andra sidan, upp mot Rönneholmsvägen står där ännu.
1924-1928.. Kockums mekaniska verkstad lämnade området 1913 och Davidshallstorg med omgivning kom att uppföras mellan 1928 och 1934. Till höger i bild S:t Petri läroverk, till vänster Fersens väg 5 (byggt 1924) och i mitten före detta Grand Hotel Fersen. Foto: Sydsvenskans arkiv. 
1921. Ekotemplet av Ferdinand Boberg står ensamt kvar på området efter Baltiska utställningen. Arbetet med att anlägga Pildammsparken är ännu inte påbörjat. Foto: Sydsvenskans arkiv. 

 

Kategorier

Senaste kommentarer